Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates

När Krista är barn blir hennes pappa anklagad för att ha mördat en kvinna som han har haft ett förhållande med. Han har varit mycket borta från sin familj med ursäkten att han har arbetat och Kristas föräldrars äktenskap har varit dåligt länge. När han blir anklagad för mordet måste han flytta hemifrån.

Kvinnan som blev mördad, Zoe Kruller, arbetade i glassbutiken när Krista var liten och hon tyckte om att köpa glass av henne. Sedan lämnade Zoe sin man som missbrukade alkohol och misshandlade henne. Hon började använda droger och försörjde sig som prostituerad. Hon hade en son, Aaron.

De bor alla i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna i nordöstra delen av staten New York. Staden var mer välmående förr. Många verksamheter har slagit igen och drogmissbruk, alkoholmissbruk och prostitution grasserar. Männen präglas av en hård mansroll och kvinnorna får manövrera utifrån den. Många tycker att det är Zoe Krullers eget fel att hon blev mördad. Hade hon inte bott i det där kyffet och varit prostituerad och använt droger hade mordet säkert inte skett.

Steg för steg får vi veta mer och mer om Krista, hennes familj och staden. Krista berättar och försöker minnas sin barndom och ungdom. Både hon och Aaron påverkas av mordet och det som händer sedan. Båda tror att den andres far är den skyldige. Krista dras till huset där det skedde. Hon håller koll på Aaron och följer efter honom. Aaron kan inte sluta tänka på Krista.

Joyce Carol Oates har skrivit ett mörkt drama som insiktsfullt behandlar Kristas kärlek till en far som bara förmår att bry sig om sig själv. Krista har svårt att komma överens med både sin mor och son bror. I Kristas liv finns inget harmoni. Allt faller sönder.

Jag tycker att romanen är mycket intressant ur kvinna-man-perspektiv. Alla förlorar, också männen. Kristas far utvecklas från en kompetent man till en havererad ruin av sitt forna jag. Boken är spännande och rörande. Oates målar upp starka scener. Jag lever med i det som händer Krista och jag ser den risiga, sönderfallande staden framför mig. Lilla himlafågel är en bra roman som jag rekommenderar.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Tisdagstrion – Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Att samla många böcker av en och samma författare har inte varit min grej. Jag har haft några stycken eller enstaka av varje och jag tror att den jag har haft mest av är Torgny Lindgren. Om jag inte räknar den där långa raden böcker av Emilie Flygare Carlén som jag fick av en släkting. Jag läste dem faktiskt alla eftersom jag intresserade mig för tiden. Men de böckerna har jag inte kvar.

Nu lever jag ihop med en man som har en större tendens att samla på sig böcker än vad jag har haft och den författare som vi har i särklass mest av i bokhyllan är Georges Simenon. De volymerna är så många att jag inte orkar räkna dem. Simenon är ingen författare som jag själv skulle ha samlat men jag är glad att min man har gjort det och att vi har dem. Jag har inte läst många av dem hittills, men boken i mitten på bilden har jag läst och den var bra: Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon.

Sedan har vi en lång rad Trenter och John Dickson Carr, men dem hoppar jag över. Dock tycker jag att även icke-samlare gott kan köpa på sig de författarna om de tycker om dem. Man hittar absolut inte alla deras böcker på biblioteket eller i bokhandeln.

En författare som vi har mycket av är Niklas Rådström. Honom har jag också bekantat mig med tack vare min man och på så sätt har jag läst några bra och rörande romaner. Den bästa hittills är En handfull regn.

Sist men inte minst har vi Joyce Carol Oates som både min man och jag har skaffat böcker av. När jag skulle välja den bästa som jag har läst av henne tvekade jag mellan Blonde och Karthago. Men det fick bli den senare.

Dagens utmärkta tema kommer från Ugglan och Boken. Titta in hos henne så får du veta vad andra bokbloggare har mycket av.

Ett halvt ark papper – novell av August Strindberg

Det här är nog den kortaste novell jag någonsin läst – drygt två sidor sammanlagt. Men den innehåller två år av en mans liv. Han hittar arket i hallen när han ska lämna sin lägenhet. Anteckningarna han läser omfattar två år av spirande kärlek, giftermål och sorg.

Ett halvt ark papper är en novell som bygger på läsarens fantasi. Det är läsaren som fyller ut så att det blir en berättelse av anteckningarna på arket, en finstämd berättelse som ger en bild av den unge mannen och jag undrar hur det ska gå för honom i fortsättningen.

Han tog ner arket; det var sådant där sol-gult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på kakelugnens kappa, och lutad över densamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös.

Ett halvt ark papper, novell av August Strindberg ur samlingen Ensam, Lindelöws 2012.

August Strindberg skrev novellen 1903.

Lucianas långsamma död av Guillermo Martínez

Berättaren i den här boken är författare. För tio år sedan anlitade han Luciana till att ta diktamen. Hon arbetade annars hos den berömde författaren Kloster, men han var bortrest ett tag. Tio år senare kontaktar Luciana författaren igen. När han träffade henne förra gången var hon mycket ung och vacker. Nu har hon blivit fet och ful och hon är rädd. Hon kom ihop sig med Kloster för många år sedan och efter det har hennes pojkvän och hennes föräldrar dött. Det ser ut som olyckor men Luciana är övertygad om att det är mord och att flera av hennes familjemedlemmar svävar i fara. Det är Kloster som vill hämnas, menar hon.

Det här är ingen traditionell spänningsroman. Martínez vänder och vrider på berättelsen. Beror dödsfallen på slumpen? Kan en författare påverka vad som händer i verkligheten genom det han skriver? Vi får ta del av både Lucianas och Klosters perspektiv. Romanen är handfast och sakligt berättad men intrigen är vag och undflyende. När jag kommer till slutet vet jag inte säkert vad allt beror på och vad som har hänt. Är allt rentav en konstruktion? Något som författarjaget i berättelsen har konstruerat. En roman som han skriver? Jag får en förklaring, nästan. Det är på ett sätt bra. En gåta. Men jag håller distansen till berättelsen. Jag har ingen att identifiera mig med. Luciana är sedd från mannens perspektiv. Det är berättaren som jag lär känna bäst. Lucianas långsamma död är intressant men ingen fullpoängare. Jag gav den tre stjärnor på Goodreads. Fanns det halva skulle den ha fått tre och en halv.

Lucianas långsamma död av Guillermo Martínez, Bonniers 2009. Översättning: Manni Kössler.

Hett i hyllan #51 – Doktor Mabuses nya testamente

Gestalten Doktor Mabuse skapades ursprungligen av den tyske författaren Norbert Jacques 1921 och han förekommer i tolv filmer och fem romaner enligt Wikipedia. Den här boken finns inte med i listan så kanske är det sex böcker där han förekommer. Jag skriver kanske eftersom jag inte vet om doktor Mabuse finns med i den här boken eller om det bara finns någon i berättelsen som verkar i doktor Mabuses anda.

Doktor Mabuses nya testamente kom ut 1982 men berättelsen börjar år 1988. Det är alltså en slags framtidsvision. På baksidan läser jag:

Detta är historien om kriminalinspektör Kraus tolv sista dagar och död.

Det börjar en sommardag 1988. Kraus, en medelålders man med emaljöga, strandad karriär och inte helt kontrollerade alkoholvanor, deltar i ett studentjubileum på konferenshotellet i Torshälla. Där, i den dåligt upplysta poolen, inträffar strax innan festen är förbi det första gåtfulla dödsfallet. Ett mord.

Det är nästan konstigt att jag inte har läst den här boken. Av den ene författaren, Anders Ehnmark, har jag inte läst någonting men jag har sett pjäsen Chez Nous som han skrev tillsammans med P O Enquist. Av P O Enquist har jag däremot läst en del och han är en författare som jag uppskattar mycket. Så titeln och att han är den ene författaren gör mig mycket intresserad.

Doktor Mabuses nya testamente – en detektivroman från seklets slut av Anders Ehnmark och Per Olov Enquist, Norstedts 1982.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Roman utan namn av Duong Thu Huong

När han var arton går gick Quan med i den Nordvietnamesiska armén. Sedan dess har det gått tio år. Han var ung och entusiastisk men nu är alla illusioner borta. Kriget har brutit ner folket.

Duong Thu Huong tjänstgjorde själv många år i Norvietnams militära styrkor under kriget mot USA och Sydvietnam. I sin roman skriver hon om svältande och sjuka soldater och om hur allt dödande har påverkat dem. Hon skriver också om skillnaden mellan de idealistiska tankarna de hade från början och den krassa verkligheten. Korruption och cynism finns i Nordvietnam och man får anpassa sig efter de styrandes order. Befolkningen och soldaterna blir utsatta för napalmanfall och otaliga dör.

Det som är så bra med den här boken är att jag tror att Duong Thu Huong vet vad hon talar om. Den naiva bilden av Nordvietnam och FNL:s och Nordvietnams styrkor som jag hade som ung har jag för länge sedan lagt bakom mig men här smulas den sönder till stoft. Människorna i boken är människor och inte heroiska figurer. Författaren beskriver noggrant vad Quong är med om och hur det känns att besöka sin hemby efter många år i fält. Boken slutar där Sympatisören börjar. Saigon faller men här får vi se händelserna från den andra sidan och det är inga tjusiga bilder som författaren ger oss av de segrande styrkorna från norr.

Roman utan namn är en bra, mänsklig bok om en omänsklig tid. Där finns kärlek, eller försök till kärlek, vänskap, galenskap och cynism. Romanen ställer frågan om allt detta lidande var värt segern. Den ger mig mycket att fundera på och jag rekommenderar den.

Roman utan namn av Duong Thu Huong, Tranan 2019. Översättning: Tobias Theander.

Tisdagstrion – Starka kvinnor

Det här temat har vi fått från Ugglan & Boken på grund av att det var knytblusens dag igår och vad passar då bättre än att börja med en bok av Sara Danius, Husmoderns död och andra texter. Boken innehåller en mängd texter om en rad olika ämnen. I boken lär hon likna På spaning efter den tid som flytt av Proust med majonäs. Jag har inte läst Husmoderns död ännu men i vår ska det ske.

Selma Lagerlöf måste ha varit en stark kvinna som kunde ta sig fram i ett samhälle där kvinnor av hennes klass skulle stanna hemma och lära sig sköta ett hushåll och lära sig spela piano och få lite lagom boklig lärdom så att de kunde bli en bra hustru och mor. Här har jag Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. Inte heller denna tegelsten har jag läst ännu, men det är inte dumt att ha intressanta böcker som väntar på bokvagnen.

Men den tredje boken har jag läst och när man tar del av Jag möter en diktare av Moa Martinson, då inser man att hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Starka kvinnor behövs i världen. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler bokbloggares starka kvinnor.

På tal om hamstring

Hamstring är något som har förekommit under den här krisen och det är illa om folk köper på sig så mycket att andra blir utan. Men det är en sorts hamstring jag tycker är bra – hamstring av böcker. Numera, i den här situationen, går vi inte till biblioteket. När man är äldre och har möjlighet att vara försiktig ska man också vara det. Östergötland ligger minst lika illa till som Stockholm när det gäller konstaterade fall per capita. Kanske är det inte lika illa när det gäller vården. Jag vet inte, vi hör mest om Stockholm och där var det ju kris redan innan krisen kom.

Böckerna till månadens språk hade jag lånat långt innan och nu går vi alltså inte till biblioteket, dit vi gick så ofta tidigare. När man ska distansera sig fysiskt från andra människor är det bra att ha ett rejält lager av olästa böcker hemma och det har vi så jag tror att när vi har kommit igenom den värsta krisen kommer vi att fortsätta hamstra lite böcker. Vem vet vad som väntar i framtiden?

Så någon nyutgivning kommer jag inte att skriva om under den närmaste tiden. Men förhoppningsvis kommer ni ändå att få läsa något intressant här hos mig. Här finns böcker så det räcker.

Ja påsken går mot sitt slut, en annorlunda påsk. Min man och jag har haft det bra fast vi naturligtvis har saknat barnen som skulle ha varit här. Men vi går våra promenader. Och så läser vi förstås. Och så har vi telefonerat och Facetimat. Hoppas att era dagar har varit bra trots virus och elände.

Ett försök

Det funkade inte. Jag försökte läsa Oskuldens minut men jag gav upp. Jag har läst de andra delarna i Jernbanesviten och det fungerade. Dem läste jag med behållning. Men det var länge sedan och nu ville jag läsa Oskuldens minut som är den sista i sviten.

Det var som om författaren förutsatte att jag visste vilka personerna var, ungefär som om en god vän, vars familj jag kände till mycket väl, berättade vad de olika familjemedlemmarna gjorde. Men jag kom inte ihåg. Isak Mårten, vem var det? Och mamma-Stava? FasterGretas? Amos? Love Laurentius? Bor bröder till Isak Mårten i samma stuga som Isak Mårten och Rönnog och deras barn?

Ja snälla nån så rörigt det blev i mitt huvud. Jag gav upp och det gör jag sällan när jag läser en bok. Det kan förstås bero på att tiden vi nu befinner oss i gör att jag blir mer ofokuserad. Kanske ska jag försöka en annan gång? Har någon av er läst den och vad tyckte ni?

Nej, vad jag behöver nu är en mer handfast berättelse, tänkte jag, och så läste jag Lilla Himlafågel av Joyce Carol Oates istället.

Hett i hyllan #50 – Från Holmes till Sherlock

Tillbaka till den vanliga hyllan och där har vi ställt den här boken på D som i Doyle bara för att vi skulle komma ihåg att vi har den. Boken handlar om hur det gick till att Sherlock Holmes blev så populär och känd.

Arthur Conan Doyle publicerade En studie i rött 1887 och sammanlagt skrev han 56 noveller och fyra romaner om Sherlock Holmes. Doyle var utbildad läkare men försörjde sig så småningom som författare. Som vi alla vet har Sherlock Holmes blivit ikonisk och jag är mycket intresserad av den här boken. Ändå står den i hyllan, oläst. På baksidan läser jag:

Det här är boken om de män och kvinnor som lade grunden till succén och fick Sherlock Holmes att bli en av världens mest kända symboler. En fascinerande skildring, som till stora delar bygger på tidigare opublicerat material, av det mer än sekellånga spelet bakom kulisserna. En tragisk historia om en man som försökte fly från sin egen skapelse, om ett arv som förstörde livet för en hel släkt.

Boken handlar också om skådespelare, författare och fans som ständigt har förnyat Sherlock Holmes-gestalten. Mycket intressant alltihop. Det gäller bara att se till att jag läser den.

Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström, Piratförlaget 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Och sedan får jag avsluta med att önska er en fin påskhelg trots alla begränsningar och svårigheter som vi har just nu. Jag stannar hemma och reser endast i böckernas värld.