Författare: Mösstanten

Driftens väg av Lise Tremblay

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Efter att först ha läst Ingvild Rishøis novellsamling Historien om fru Berg och sedan Lise Tremblays samling med fem noveller tänker jag på hur rik litteraturen är och så många stilar, så många sätt att skriva det finns, och så olika känsla man kan få genom noveller. Rishøis noveller är skrivna så att man känner med hela kroppen. I Driftens väg är stilen mycket mer tillbakalutad och sval. Men med det menar jag inte att innehållet känns likgiltigt. Tvärtom. Den mer konstaterande stilen sätter igång tankar och känslor, men på ett helt annat sätt.

Boken innehåller alltså fem noveller. Det är fem kvinnor som berättar om vad de har varit med om. De är alla äldre, minst i sexioårsåldern och novellerna handlar om kärlek, om äktenskap, om att bli lämnad eller lämna. De handlar mycket om maktförhållanden, vem som anpassar sig och vem som breder ut sig och om den stora kris som ett havererat förhållande medför. Novellerna leder till många tankar om kvinnor och män och hur vi lever och jag tycker att det är så bra att det är äldre kvinnor som berättar.

Det här är det första jag läser av Lise Tremblay och jag vill gärna läsa mer. Boken rekommenderas.

Driftens väg av Lise Tremblay, Rámus 2024. Översättning: Elin Svahn.
Boken publicerades första gången 2022 (Rang de la Dérive)

Kalla handen av Stieg Trenter

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Kalla handen är en pusseldeckare som utspelas i Stockholm. Berättaren är fotograf Harry Friberg som är vän med kriminalintendent Vesper Johnson. Deckaren publicerades första gången 1957 så här är det femtiotal på Djurgården och Stockholmskrogar. Harry Friberg är ju ungkarl och en ungkarl kan ju inte laga mat och tjänar man bra med pengar som Harry Friberg uppenbarligen gör och är världsvan så äter man inte på vilken sylta som helst.

Tonen är något för uppskruvad enligt min smak och några av de målande uttrycken hade gott kunnat rensas bort. Dessutom får man stå ut med att kvinnorna inte står på samma trappsteg som männen och kan bli kallade lilla vän. Men lösningen på mordet är mycket klurig (Undrar just om mordmetoden hade kunnat användas i verkligheten?) så som det gärna ska vara i en pusseldeckare och berättelsen har fart och är ganska levande. Där finns viss atmosfär även om jag tror att det finns mer av det i några andra av Trenters deckare. Inte så tokig underhållning med andra ord.

Kalla handen av Stieg Trenter, Bonniers 1957.

Tisdagstrion – Böcker vars författares för- eller efternamn börjar på A

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Till dagens trio har jag valt tre författare med efternamnet Andersson.

Män och kvinnor av Lena Andersson. Detta är hennes tredje bok om Ester Nilsson och den handlar om kärleksförhållanden och svårigheten att få till ett bra sådant. Ester Nilsson är inte helt i centrum som i de två tidigare böckerna där hon är huvudperson. Väninnorna Lotta och Josefin tar stor plats i den här romanen. Här finns män som man kan lita på och män som ljuger eller håller undan, men kvinnorna har också fel och brister och egenheter och dessa spelar roll både i deras förhållande till män och i deras förhållande till varandra.
Män och kvinnor kom i år.

Sorgenfri av Mary Andersson skildrar författarens egen uppväxt i området Sorgenfri i Malmö under 1930-talet och 1940-talet. Jag läste boken för länge sedan, antagligen på 1980-talet. Sorgenfri är Mary Anderssons (1929-2020) debutroman och den kom 1979. Hon tillhör våra arbetarförfattare och har skrivit romaner, faktaböcker och dramatik. På 1980-talet spelades hennes teaterpjäs Maria från Borstahusen på många scener i landet. Omslagsbilden tillhör en E-bok, men för den som hellre läser pappersböcker kan romanen säkert lånas på biblioteket.

Hittebarnet i Kyjiv av Lars Andersson. Se, jag får inte bara tips från andra bloggare via Tisdagstrion. Nu tipsar jag mig själv också. Eftersom jag tänkte satsa på Andersson dök Lars Andersson upp och denne intressante författare har jag aldrig läst något av. Det måste det bli ändring på, kanske genom att jag läser den här lilla romanen, eller novellan, som utspelas år 990. Förlaget skriver så här: ”I storfurstens rike råder tillfälligt lugn, och hans drottning Anna har upplåtit ett eget rum i palatset åt sin unge skyddsling Olav, hittebarnet som sägs vara en kungason från norr.”
Hittebarnet i Kyjiv kom 2023. I år är Lars Andersson aktuell med en biografi över Göran Tunström.

Fler tips på böcker av författare på A får du genom att gå till bloggen Mina skrivna ord. 

Nu ska jag läsa Gilgamesh

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu avslutar jag alltså läsningen av Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, och jag tänkte att eftersom Mesopotamien, som Gilgamesheposet kommer ifrån, ligger i Asien skulle jag kunna läsa det nu så som jag läser poesi varje morgon. (Ett av mina läsprojekt i år är ju att läsa böcker av asiatiska författare.) Detta är en översättning av Gilgamesheposet till engelska som har fått många lovord och den verkar mycket gedigen. Själva eposet tar endast upp 120 sidor. Resten av de 286 sidorna består av fem essäer och noter. Ja, lite noter kommer jag säkert att läsa nu men inte essäerna. Det gör jag senare. Nu läser jag alltså bara Sophus Helles översättning av texten som finns på lertavlorna.

Gilgamesh av Sophus Helle, Yale University Press 2021.

Sophus Helles hemsida. Han har också översatt eposet till danska tillsammans med sin far. På hans hemsida kan den som är intresserad ladda ner början av den danska översättningen.

Under Sophus Helles bok ligger Berghäxans dröm av Mizuta Noriko, Tranan 2020. Urval och tolkning: Lars Vargö.

Historien om fru Berg av Ingvild Rishøi

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Historien om fru Berg är en novellsamling av Ingvild Rishøi, och den innehåller fem noveller. Flera handlar om barn och föräldrar som inte fungerar som de borde. Det är vanliga människor, såna som finns runt omkring oss. Eller det kan vara om oss själva, kanske lite uppförstorat och hårddraget, och jag känner mig tacksam för att jag från början i mitt liv hade en mycket fastare och tryggare grund att stå på. Men även om det inte handlar om mig känner jag igen mig och förstår alltihop. Det känns som riktigt liv och riktiga människor. Inga fantasiskapelser. Och det som finns där på boksidorna, det som är utvalt, det som vi får veta om människorna det handlar om, känns mycket effektivt utskuret. Läsaren får veta det som behövs. Varken mer eller mindre. Ingvild Rishøi är en mästare på det där.

Novellerna får en att känna mycket. De är spännande att läsa eftersom jag är så angelägen att få veta hur det går. Det driver framåt. Jag vill så gärna att det ska bli bra. Rekommenderas.

Historien om fru Berg av Ingvild H. Rishøi, Flo förlag 2023. Översättning: Marie Lundquist.
Novellsamlingen publicerades första gången 2011.

Tidigare har jag läst Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi.

Drömmarna vi tillsammans drömmer av Niklas Rådström

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Som ung tonåring drömde Bodil en natt att allt det som klimatforskarna hade varnat för var verklighet. När hon vaknade var hon alldeles förtvivlad. Senare på dagen satte hon sig framför datorn med en sax i handen och spelade in en film. Hon klippte av sitt långa hår på ena sidan av huvudet. Hon gjorde det förtvivlat men också pedagogiskt och klippte bort olika längd beroende på vad hon ville poängtera. Och sen avslutade hon med att det långa håret som var kvar på andra sidan huvudet symboliserade hennes hopp om att det skulle gå att undvika en miljökatastrof. Sedan la hon ut filmen på Youtube med länkar på Instagram och Twitter. Filmen blev viral och Bodil blev en känd miljöaktivist.

Romanen handlar alltså om faran för att jordens ekosystem och klimat blir så förstört att mänskligheten kanske till och med går under. En mycket viktig och allvarlig fråga som berör oss alla. Den börjar med att Bodil drömmer sin hemska dröm och sedan är det drömmar, drömmar. Romanen drar sig lite åt sciencefictionhållet då det visar sig att Bodil drömmer detaljerat om olika framtider och eftersom det kan finnas flera universum kan hon kanske genom drömmarna ta sig över till ett annat. Det vill en grupp forskare utnyttja i arbetet mot klimathotet.

Tanken om vad drömmar innebär och om olika universum och kvantteori, som jag inte begriper, är fantasieggande. En värld som lockar, som jag tror många skulle vilja veta mer om. Det finns också så mycket känslor runt vårt drömliv. Bodils drömmar är mycket konkreta. Det är som om hon var där, just då, när hon till exempel drömmer om ett flyktingläger i hettan. Samtidigt känns det många gånger som jamen det där vet jag ju redan att det kommer att bli så om dagens utveckling fortsätter. Själva experimentet och forskningen känns också lite off. Jag kan inte riktigt tro på det. Även om en roman kan handla om vad som helst och absolut inte behöver vara realistisk behöver jag ändå tro på det som händer i berättelsens värld och det känns som om något fattas här. Men samtidigt målar författaren upp starka drömbilder och han tar också upp våra svagheter och egenheter. Jag uppskattar mycket Niklas Rådströms förmåga att kunna skriva så och jag tycker mycket om hans språk. Drömmarna vi tillsammans drömmer är absolut läsvärd och jag lägger inte ifrån mig boken och känner mig likgiltig. Den får igång både känslor och tankeverksamhet.

Drömmarna vi tillsammans drömmer av Niklas Rådström, Bonniers 2024.

Tisdagstrion – Selma Lagerlöf

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Selma Lagerlöf alltså. Vad ska man välja? Jag bestämde mig för att ta tre böcker som jag har läst under min bloggtid, och då blev det dessa.

Gösta Berlings saga läste jag om för ett par år sedan. Gösta Berling är en misslyckad präst. Han är godsint och charmig och ser bra ut, men han dricker och slarvar bort sitt liv. Han är en av kavaljererna på Ekeby, ett stort gods med många bruk och stora inkomster. I kavaljersflygeln bor Gösta Berling och andra män ur de övre skikten i samhället men som är alltför konstiga eller festar för mycket och som behöver försörjning och tak över huvudet. Deras uppgift är delvis att vara underhållande på fester genom att spela, vara roliga och recitera poesi. Tillsammans eggar de ibland varandra till olika upptåg och handlingar som får stora konsekvenser för andra människor.

Mårbackasviten. I den boken finns tre självbiografiska böcker samlade som Selma Lagerlöf ursprungligen publicerade på 1920- och 1930-talet. Det är Mårbacka (1922), Ett barns memoarer (1930) och Dagbok för Selma Lovisa Ottilia Lagerlöf (1932). Mårbacka består av historier från hennes barndom och historier som hon har hört berättas om livet på Mårbacka före hennes tid. I ett Ett barns memoarer berättar hon om sin barndom på Mårbacka och i Dagbok har hon blivit tonåring och bor en tid hos släktingar i Stockholm.

Jag vill sätta världen i rörelse – En biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm. Den handlar om Selma Lagerlöf som privatmänniska, yrkesmänniska och offentlig person. Mycket handlar om hennes skrivande men också om privatlivet. Det var intressant att få inblick i alla hennes kontakter med olika starka kvinnor under studietiden, under den period när hon arbetade som lärarinna och senare i hennes liv. Själv måste hon ha haft stor styrka. Hon tvivlade ibland på sig själv, men trodde också att hon skulle bli en stor författare. Och det gjorde hon i en tid och ett klimat när kvinnor och deras verksamhet ständigt förminskades och undervärderades.

Fler tips på böcker av och om Selma Lagerlöf hittar du på bloggen Mina skrivna ord.

Den lilla guvernanten – Novell av Katherine Mansfield

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

”Å, kära hjärtanes, vad hon önskade att det inte varit på natten. Hon skulle mycket hellre rest på dagen, mycket, mycket hellre. Men damen på guvernantbyrån hade sagt: ”Det är bäst att ni tar en kvällsbåt, och om ni sedan går in i en kupé för ”Endast Damer” på tåget, så är ni mycket tryggare, än om ni bor på ett utländskt hotell. Gå inte ur vagnen, gå inte omkring i korridoren, och för all del stäng dörren till toaletten, om ni går dit. Tåget kommer till München klockan åtta, och Frau Arnholdt säger att Hotell Grünewald bara är en minuts väg från stationen.”
(Sid 29)

Jag läser vidare om den lilla guvernanten och får veta att hon aldrig varit i utlandet, och hon är rädd, mycket rädd. Hela tiden när jag läser fruktar jag att något obehagligt ska hända och önskar samtidigt att hon ska klara sig bra. Katherine Mansfield som har skrivit novellen är en mästare och hon är augusti månads novellförfattare i Novelltolvan. Den här novellen publicerades ursprungligen 1915 och då var det inte så lätt för en ung kvinna att resa ensam, och naturligtvis ännu svårare för en flicka som aldrig förut hade rest. Hon sågs ofta på med misstänksamhet och kunde betraktas som lättfotad eftersom hon inte hade ressällskap. Och den här stackars unga flickan är naturligtvis tvungen att resa ut för att få sin försörjning.

Den lilla guvernanten – novell av Katherine Mansfield ur samlingen Noveller, Katherine Mansfield, Modernista 2019. Översättning: Märta Lindqvist.

Tidigare har jag läst novellerna Kvinnan i handelsboden (1912), Garden partyt (1922) och Resan (1921) av Katherine ur samlingen.

Om Katherine Mansfield (1888-1923) på svenska Wikipedia och på den engelska.

En av oss sover av Josefine Klougart

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

En av oss sover verkar handla om ett havererat kärleksförhållande. Eller två kärleksförhållanden. Eller kanske är det så att det ena kärleksförhållandet tog slut genom att mannen dog? Eller kanske är det bara ett kärleksförhållande, men huvudpersonen/författaren berättar om det under olika tider? Det verkar som hon har rest till sina föräldrar som bor på landet på Jyllands västkust. För att hämta sig kanske. Eller på grund av att hennes mor är sjuk? Eller hände det tidigare kanske?

Så dunkelt skriver Josefine Klougart. Det är poetiskt, det är bilder, men ingen roman med en handling man kan följa. Det fåniga är att när jag har läst alltihop råkar jag titta på omslagets flik. Där läser jag: En ung kvinna återvänder till föräldrahemmet på den danska landsbygden för att vara nära sin svårt sjuka mor. Bakom sig i Köpenhamn lämnar hon två män: den senaste, som redan är en annans.Och så den hon kallar sin avlidne man, fast han i själva verket är livs levande – den stora kärleken, den som aldrig skulle ta slut.

Aha! tänker jag, här har jag alltså facit. Synd att jag inte läste det först. Om jag hade gjort det hade jag eventuellt inte behövt lägga så stor energi på att försöka förstå vad det hela handlade om. Kanske hade jag då kunnat njuta mer av de framskrivna bilderna och poesin i det hela?

Nej, alltså. Det här var alltför dunkelt för mig. Den förra romanen jag läste av Josefine Klougart, Allt detta kunde du ha fått, var lite lättare att ta till sig. Den kan jag rekommendera, men inte En av oss sover som roman. Jag kan rekommendera den till den som vill läsa poesi. Och det finns kraft i den, i språket och bilderna. Men jag får för mig att alltihop handlar om författaren och hennes familj. Båda romanerna. Det kan vara fel, naturligtvis. Man blandar så lätt ihop författaren med verket.

Josefine Klougart har jämförts med Virginia Woolf, men de romaner jag har läst av henne är mycket lättare att ta till sig än Klougarts och inte alls lika dunkla.

En av oss sover av Josefine Klougart, Bonniers 2014. Översättning: Johanne Lykke Holm.
Romanen publicerades första gången 2012 (Én af os sover).

Den harmynte trumpetaren av Tony Samuelsson

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Tomas Flod är adoptivbarn och söker sina rötter. År 1977, när han är tjugofem år gammal börjar han undersöka vilka hans biologiska föräldrar var. Det visar sig att de körde genom isen på en sjö i Dalarna och förolyckades år 1962. Hans gravida mor drogs upp och forslades till läkare, men hon kunde inte räddas. Men läkaren opererade ut barnet som överlevde. Hans fars kropp hittades aldrig.

Det är en spännande inledning, men vartefter Tomas Flod letar vidare faller mycket av spänningen bort i den snåriga historien. Det är många personer inblandade som är lite svåra att hålla reda på. Romanen är lika dunkel som en roman av Modiano kan vara, men den är längre och mer pretentiös samtidigt som jag stundvis känner att författaren måste ha haft en glimt i ögat när han skrev. Jag har aldrig tidigare sett en ansamling av så ovanliga namn i en berättelse. Personerna kring tidskriften Kamelia, gruppen Fem unga hetsporrar, består av Keit-Åke Hagberg, Kain Been, Guy Lindor, Teddy Kabbing och Tomas far Aron Jensen. Tomas arbetar hos herr Köhnesahr som startar en plantskola. Exempel på andra namn som kommer upp är Åke Fajersson och Mimmi Thiwång.

Den här berättelsen känns både lite skämtsam, eller ironisk, och mycket allvarlig. Kanske vill författaren skämta lite med genren ”att söka sina rötter”. Romanen skiljer sig markant från den första boken från Farsta, Myten om den förstfödde, som var en uppväxtberättelse där man känner av och med huvudpersonen. Men han heter Bruno. Det är alltså en annan person. Eller är det verkligen det? Men Tomas Flod som person tar inte stor plats i Den harmynte trumpetaren fast det är han som berättar och som undersöker faderns och moderns bakgrund, sin rötter. Jag funderar på romanens budskap. Vad säger den mig? Att det inte är så lätt att veta vad som verkligen hände förr? Att man aldrig kan vara säker på varifrån man kommer? Att det som hände för många år sedan försvinner i ett töcken? Att ambitioner och drömmar ofta går om intet på grund av mänskliga brister och andra omständigheter? Hur det nu är skiljer sig den här boken markant från Tony Samuelssons förra. Kanske är det så han arbetar? Det får visa sig framöver. Hittills har jag bara läst hans tre första romaner och så Kungen av Nostratien.

Den harmynte trumpetaren av Tony Samuelsson, Prisma 1991.

Böckerna som jag hittills har läst av Tony Samuelsson är:
Seymor (1989)
Myten om den förstfödde (1990)
Kungen av Nostratien (2024)