Författare: Mösstanten

De sju morden på Evelyn Hardcastle

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Någon befinner sig plötsligt i en skog och ropar efter Anna. Vi vet inte vem denne någon är, men efterhand har vi förstått att denne någon är en man. Han verkar inte vara gammal och så småningom förstår han att han befinner sig i en annan mans kropp. Just att jag som läsare inte visste något om vem denne man var är den här bokens stora problem. De sju morden på Evelyn Hardcastle är en imponerande konstruktion. Det är en pusseldeckare skriven på ett mycket ovanligt sätt. Men eftersom jag inte hade fått något att hänga upp mitt intresse på när det gäller huvudpersonen, som också är berättare, tyckte jag att den var mycket tråkig. Mordgåtan i sig räckte inte för att jag skulle bli intresserad. Inte för en så pass omfångsrik bok.

Jag lägger in en brasklapp här. Det var äckligt varmt när jag läste boken. Då sover jag illa dåligt och min hjärna är inte helt ung. Det är många personer i berättelsen och de introducerades snabbt så jag hade svårt att hålla reda på dem. Som tur är finns personlistor i början av boken. Men den var ändå besvärlig att läsa för mig och inte det minsta underhållande. Kanske är det bara jag. Boken har ju fått priser och är en bestseller. Men jag behöver något att hänga upp mitt intresse på och det fanns inte här. Författaren skriver att han alltid har varit fascinerad av Agatha Christies böcker. Men de är aldrig så här långa, och oftast finns något att ta fasta på som personerna Miss Marple och Hercule Poirot och de andra romanpersonerna är kanske ofta schabloner, men de finns i någon slags verklighet.

Men en roman måste inte handla om den verkliga världen för att jag ska läsa den med behållning. Det är faktiskt inte där skon klämmer. Jag har till exempel läst både Ishiguros Begravd jätte och Susanna Clarkes Piranesi och de gav mig mycket fina läsupplevelser. Men de författarna verkar i en annan division förstås.

De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton, Modernista 2020. Översättning: Ragnar Strömberg.

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Olive Kitteridge bor med sin man i en liten kuststad i Maine. Hon är före detta lärare och hennes man är apotekare. De är motsatta personligheter. Han är vänlig och vill att alla ska ha det bra. Hon är kantig och besk i sina kommentarer, faktiskt en människa som en del andra kan vara rädda för. Boken är upplagd nästan som en sammanhållen samling noveller. I många av dem är Olive Kitterigde inte med, eller annars får vi veta hur hon ter sig genom andra människors ögon.

Berättelserna skildrar olika tidpunkter och händelser under hennes och de andra människornas liv, men sammantaget blir de en berättelse om Olive Kitteridge. Hon är alltså en besvärlig människa som ofta blir arg och känner sig förorättad fast andra och jag som läsare tycker att det är obefogat. Men när jag har läst färdigt boken tycker jag om henne med alla hennes fel och brister. Hon skulle vara ganska svår att umgås med, men hon vill väl. Hon har ett gott hjärta, men hur hon fungerar förstör lätt hennes relationer. Samtidigt som läsaren får lära känna Olive Kitteridge genom berättelserna får vi också lära känna en del människor i hennes närhet. Elizabeth Strout är bra på att skildra mänskliga relationer och hon gör det på ett sätt som framstår som mycket medkännande. Det känns verkligt. Boken rekommenderas.

Olive Kitteridge av Elizabeth Strout, Forum 2015. Översättning: Ulla Danielsson.
Romanen publicerades första gången 2008 med samma titel.

Tidigare har jag läst Mitt namn är Lucy Barton och Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout.

Tisdagstrion – Rovdjur

~ Mösstanten ~ 15 kommentarer

Nu sätter Robert som har bloggen Mina skrivna ord igång med tisdagstrion igen. Roligt, men det kom lite hastigt på för mig så jag skriver inte mycket om varje bok, men titlarna är länkar till min inlägg om böckerna. Som ni ser har jag koncentrerat mig på tigrar.

Tigermannen av Eka Kurniawan.

Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann. Hon har skrivit ytterligare ett par böcker, men endast denna är översatt till svenska.

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri.

Du vill nog få tips på fler böcker på temat rovdjur. Då kan du titta in på bloggen Mina skrivna ord för där hittar du fler.

Gula gardiner – novell av Johanna Holmström

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Månadens författare i novelltolvan är Johanna Holmström, en finlandssvensk författare av noveller och romaner. Det är en spännande ny bekantskap för mig och jag har lånat hennes roman Själarnas ö som jag läser just nu. Gula gardiner är den första novellen i hennes samling Handbok i klardrömmar. Den handlar om en ung kvinna, hemmafru och gravid och hennes tankar om sitt äktenskap. Jag skulle säga att den handlar om att sitta fast, att hamna i ett sammanhang där självförtroendet blir mindre och mindre.

Det händer ibland. Det där. Att han vill när hon inte vill eller att hon vill när han inte vill. Eller att han inte vill att hon vill när hon vill utan att hon vill när han vill. Hon vill för tidigt och då vill han inte men när han vill är det redan för sent. Vad är det egentligen hon vill? Eller han? Vill han att hon ska vilja eller att hon inte ska vilja? Eller att hon inte ska vilja vilja, men vilja ändå? Ibland sker det utan förvarning. En snabb stöt bara, några till och allting är redan fullbordat innan hon hinner så mycket som vilja. Ibland sover hon när han vill. Hon har vaknat av hans vilja och sedan kanske vaknat till att vilja eller så inte velat vakna alls. Hon vet inte vilket som är mera förolämpande, det att hon inte ens vill vakna eller det att hans vilja väcker henne. I varje fall är det hon som torkar upp spillet sedan. Stryker de ledsna axlarna och det mjukblonda håret. Säger förlåt. …
(Sid. 13-14)

Gula gardiner – novell av Johanna Holmström ur samlingen Handbok i klardrömmar, Bonniers 2022.

Det röda fältet av Mo Yan

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det röda fältet är en grym och våldsam berättelse som utspelas i författaren Mo Yans hemtrakt, Gaomi nordöstra socken, under 1920- och 1930talet. Det var en våldsam och blodig tid med rövare, krigsherrar, rivalitet mellan nationalister och kommunister och japansk invasion. Berättelsen är bygg kring en familj som äger ett destilleri för durrabränvin. Det är barnbarnet som berättar om sin farmor, hennes älskare och om sin mor och far.

Berättelsen är så full av våld och grymhet att jag kände mig överväldigad när jag läste. Den är så fjärran från min lugna tillvaro och människorna är med om så mycket som jag knappt kunde föreställa mig även om jag teoretiskt sett vet en del om vad som hände i Kina och vad det kinesiska folket fick utstå på den här tiden. Författaren hoppar också fram och tillbaka i tiden. Det kan vara lite besvärligt att hålla reda på vem som är vem. Romanen är alltså inte skriven som en rak, spännande historia och det är mycket text. Helt enkelt är Det röda fältet inte helt lätt att läsa, men det är sannerligen mödan värt att göra det. Man får inblick i en kaotisk tid i ett land med en helt annan kultur. Gamla föreställningar och sedvänjor finns kvar. Till exempel har berättarens farmor små lotusfötter som lindades och deformerades när hon var liten, och männen älskar dem och blir eggade av dessa små fötter som har kommit till genom barnmisshandel.

Men det är inte bara att man får inblick i en annan kultur och Kinas historia som gör att jag tycker att romanen är läsvärd. Den är en myllrande väv av händelser, hat, kärlek och krig och våld och svält och elände. Och allt detta sker i en trakt där man odlar durra, där floden flyter fram och torka och regntid avlöser varandra. Naturen och omgivningarna har stor betydelse i berättelsen. Det röda fältet är ett fält av durra och plantorna växer sig höga. Där kan man gömma sig vid fientliga angrepp, men också för kärleksmöten.

Det röda fältet av Mo Yan, Tranan 2012. Översättning: Anna Gustafsson Chen.
Romanen publicerades första gången 1987 (Hong gaoliang jiazu) och kom i svensk översättning 1997. Översättningen reviderades och en ny upplaga kom 2012.

Om Mo Yan på Wikipedia. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i Litteratur 2012.

En ond tid av Deepti Kapoor

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En ond tid handlar om korruption och gangstervälde i Indien. Den politiska makten och kriminaliteten hör ihop. Fattiga människor har möjlighet att underdånigt böja sig och tjäna makten. På så sätt kan enstaka av dem arbeta sig upp. Rika familjer blundar, om de inte själva är kriminella. Att protestera leder oftast ingenstans. De fattigaste flyttas från sina bostäder om de med makt har behov av det. Kvinnor utnyttjas som prostituerade. Allt är lögn och maktfullkomlighet.

Författaren för oss in i den här världen genom pojken Ajay. Han kommer från en mycket fattig familj och blir ivägskickad på slavarbete eftersom det är det enda modern kan göra för att försöka rädda resten av familjen. En annan betydelsefull person i romanen är Sunny, arvtagare till den mäktiga familjen Wadias affärsimperium. Och så har vi Neda, en ung journalist. Och hon behövs. Hon och hennes samvete. Det allra mesta är cynisk maktfullkomlighet, unga rika människor som vräker sig i lyx och droger, hot och våld, och den som tjänar familjen Wadia kan aldrig gå säker. Nu är han en del av familjens tjänarstab. Hur han har det i morgon kan ingen vara säker på. Utsparkad? Misshandlad? Mördad? Han lever under vissa regler. Hotet ligger där hela tiden.

Som läsare känner jag med Ajay och följer honom genom uppväxt och vuxenliv. Även om jag inte kan acceptera mycket av det han gör känner jag att det är ganska följdriktigt att han blir som han blir. Det finns också en kärlekshistoria i romanen, mellan Neda och Sunny. En omöjlig kärlekshistoria som jag ändå hoppas ska leda till ett någorlunda lyckligt slut. Det är den kärleken, Ajays utveckling, och inblicken i livet och makten i Indien som gör berättelsen spännande. Jag vill veta hur det går.

Men det berättar jag inte här.

En ond tid av Deepti Kapoor, Bonniers 2023. Översättning: Julia Gillberg.
Romanen publicerades första gången samma år (Age of Vice).

Om Deepti Kapoor på Wikipedia.

När det ena ger det andra när man läser böcker #2

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer
En ganska dålig bild som jag tog när jag läste boken 2018

Tordyveln flyger i skymningen gick ursprungligen som dramatiserad radioföljetong. Det var kanske det som gjorde att jag ville läsa den för jag hörde brottstycken av följetongen på radio när den gick på 1970-talet och titeln är så stämningsfull och lite mystisk. 2018 läste jag alltså boken och så här skrev jag om den på min dåvarande blogg:

Berättelsen är en mystisk och spännande historia med övernaturliga inslag. Tre tonåringar i en liten ort i Småland letar efter en gammal egyptisk staty som ska finnas i byn. Berättelsen är stämningsfull, somrig och har en del humor.

För en tant som jag som var ung på 1970-talet var den rätt kul att läsa. Bandspelare, walkie-talkie, tv och radio samt en tidningsreporter förekommer i boken. Boken kom ut 1978 och det känns som länge sedan. Det är rätt gulligt. Ungdomarna får hjälp av den gamle prästen och det är som om de lever i en bubbla i den där byn. Rökning, alkohol och allt möjligt annat förekommer inte. Om jag ska vara lite kritisk så tycker jag att den yngste pojken som just har fyllt 13 år är lite för vuxen i språket och kan en massa ord och uttryck som jag inte tror att han skulle kunna om han var en verklig pojke. Men jag hade trevligt när jag läste boken och tydligen finns det intresse för den än idag.

Boken jag läste var en utgåva från En bok för alla och kom ut 2015. Och nu har berättelsen blivit tv-serie, och den tittar jag på med nöje. Så ger det ena det andra när man läser böcker.

Stormfåglar av Einar Kárason

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Einar Kárasons roman Stormfåglar är inspirerad av verkliga händelser. I februari 1959 låg flera isländska trålare på fiskebankarna utanför Newfoundland och där råkade de in i ett livsfarligt oväder. Om detta har Einar Kárason skrivit en kort, tät roman, mycket sakligt skriven. Han beskriver helt enkelt vad som händer och vad besättningen gör och detta är så verklighetstroget och besättningens situation är så fullständigt livsfarlig – det förstår man klart och tydligt när man läser boken – att det är en av de mest spännande böcker jag någonsin har läst.

När jag säger att författaren helt enkelt beskriver vad som händer är det inte tillräcklig förklaring. Det är naturligtvis vad han har valt ut att skriva och hur han formulerar sig som gör texten så bra och drabbande. Han har fört in en artonårig pojke som är ny fiskare i besättningen och berättar att hans mor är mycket orolig när de ger sig iväg från Island och att flera manliga medlemmar i hennes närmaste familj har omkommit på havet. I besättningen låter författaren också en man som är misslyckad på land, som är drucken nästan intill medvetslöshet när resan startar, ingå i besättningen. Han är stark som en björn och får lite av rollen som den misslyckade hjälten som vi har sett i filmer.

Allt detta gör att vi får en mycket kraftfull berättelse som samtidigt lär oss om fiskares villkor och livet på en trålare på 1950-talet. Nu vet jag mer om det och också om vad nedisning kan ställa till med. Läs gärna den här spännande romanen. Varför inte nu i sommarvärmen?

Stormfåglar av Einar Kárason, Thoren & Lindskog 2019. Översättning: John Swedenmark.
Romanen publicerades första gången 2018 (Stormfuglar).

Andningsgunga av Herta Müller

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den sjuttonårige Leopold som tillhör den tysktalande minoriteten i Rumänien blir forslad till ett ryskt arbetsläger. Det är i slutet av andra världskriget och det räcker med att man är tysktalande för att man ska bli tagen. Alla rumänska tyskar, män och kvinnor, mellan 17 och 45 år deporterades, även medlemmar i Herta Müllers familj. Det var inget man talade öppet om efteråt. Men de antydande samtal som Herta Müller hörde som barn satte spår. Hon kände rädslan. År 2001 började hon intervjua människor från byn där hon vuxit upp.

Herta Müller samtalade även med poeten Oskar Pastior (1927-2006) som också hade varit deporterad. Han och Herta Müller arbetade med en bok om hans år i arbetslägret, men han dog innan den blev färdig och då började Herta Müller skriva Andningsgunga. Romangestalten Leopold, som är huvudperson, är inspirerad av Oskar Pastior. Leopold skriver poesi och han är homosexuell. I hemlighet förstås. Det var straffbart.

Tillvaron i ett ryskt arbetsläger, med hårt och farligt arbete och matbrist och miserabla boendeförhållanden, är ett tungt ämne som kan vara påfrestande att läsa om. Men Andningsgunga är inte vad man kanske kunde förvänta sig av en sådan berättelse. Den är poetisk och där finns en galghumor. Förhållandena är förskräckliga i lägret och många dör av utmattning och sjukdom och ändå känns det inte så svårt att läsa om Leopolds fem år i fångenskap. Texten är suveränt bra, poetisk och drömlik ibland. Jag har aldrig tidigare läst något liknande om fångenskap. Andningsgunga är en mycket bra roman. Det finns en lätthet i texten samtidigt som man får stor insikt i hur grym lägertillvaron var, med många detaljer. Jag är glad att jag köpte andningsgunga på bokrean för ett par år sedan och nu har läst den som en av årets hyllvärmare.

Andningsgunga av Herta Müller, Wahlström & Widstrand 2018. Översättning: Karin Löfdahl.
Romanen publicerades första gången 2009 (Atemschaukel) och kom i svensk översättning samma år.

Om Herta Müller på Wikipedia.

När det ena ger det andra när man läser böcker.

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Alldeles nyligen läste jag Ljusspel av Daniel Kehlmann. Den handlar om regissören G. W. Pabst som reste till Hollywood efter att nazisterna hade kommit till makten i Tyskland. Men Pabst lyckades inte där. Det gjorde däremot regissören Fritz Lang och i romanen nämns hans science fictionfilm Metropolis. Då blev jag nyfiken på den och vi lånade den på biblioteket. Det är en stumfilm från 1927, mycket stiliserad. Märklig, måste jag säga. Den räknas som höjdpunkten på stumfilmserans science fictionfilmer.

Men filmen Metropolis är i sin tur byggd på en science fictionroman av Thea von Harbou från 1925. Hon skrev även filmmanus och på Wikipedia läser jag att oftast kom filmmanuset först och sedan skrev Thea Von Harbou om det till en roman, men när det gäller Metropolis kom romanen först. Omslaget jag hittade tillhör en pocketutgåva på engelska, men romanen finns översatt till svenska och jag ser att det bör vara möjligt att låna den på biblioteket om jag vill. Så leder det ena till det andra när man läser böcker.

G. W. Pabst (1885-1967) på svenska Wikipedia och på engelska.

Fritz Lang (1890-1976)

Thea von Harbou (1888-1954)

Omslagsbilden till Metropolis (roman) av Thea Harbou tillhög en utgåva från Dover Publikations 2015 och den och flera andra utgåvor på engelska finns på nätbokhandeln.