Författare: Mösstanten

Nora Webster av Colm Tóibín

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nora Websters man Maurice har gått bort och hon står ensam om ansvaret för sin familj, två unga pojkar och två äldre flickor. Nu är det hon som ska se till att ekonomin går ihop. Hon som ska fatta alla beslut. Det är en tung börda hon har på sina axlar. Hon biter ihop. Men hon står inte helt ensam. Släktingar kommer till hjälp och betalar ena dotterns utbildning.

Nora Webster bor i en by där alla känner alla. Jag reagerar på hur hon hela tiden tänker på andras bild av henne och andras uppfattning om hurdan hon är. Hon är osäker utan sin man. Det var han som beslutade, efter samråd med henne, men det var ändå han som bestämde i slutändan. Nora Webster säljer sommarstugan som är i stort behov av renovering, men hon ser att hon har råd att ha bil. För att få det hela att gå ihop börjar hon arbeta eftersom änkepensionen inte räcker riktigt till.. Det är ett kontorsjobb som hon hade en gång innan hon gifte sig och fick barn.

Nora Webster är en vardaglig, lågmäld roman, långsamt berättad och mycket detaljrik. Jag uppskattar vardagligheten och att berättelsen handlar om en vanlig kvinna, en kvinna som kan finnas i var och ens grannskap. Ändå är berättelsen spännande att läsa, vilket främst beror på författarens skicklighet. Som läsare undrar man hur det ska gå för Nora Webster och hur hennes barn, främst sönerna som är så unga, ska klara av sorgen och den nya tillvaron utan sin pappa. Och hur ska Nora Webster orka? Biter hon inte ihop för mycket?

Samtidigt som vi får följa Nora Websters liv efter makens bortgång får vi också ta del av livet i byn. Där finns motsättningar och skvaller och girighet och människor med olika ekonomisk situation och olika möjligheter till inflytande. Där finns också människor med skilda politiska åsikter. Det är i slutet av 1960-talet och i Nordirland är motsättningarna svåra och katolska familjer får sina hem nedbrända och även befolkningen i Irland påverkas av detta. Att läsa romanen känns som att få en glimt av verkligt irländskt liv. Den är en gripande berättelse om sorg, ansvar och en kvinna som växer.

Nora Webster av Colm Tóibín, Norstedts 2015. Översättning: Erik Andersson.
Romanen publicerades första gången 2014.

Om Colm Tóibín på svenska Wikipedia och på den engelska.

Tisdagstrion – Öar

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Antigua
En liten plats av Jamaica Kincaid är en essä där Jamaica Kincaid skriver om Antigua, ön där hon har vuxit upp. Hon är kritisk till turismen, till kolonialismen, till slaveriet och till de som har styrt landet sedan Antigua och Barbuda blev självständigt 1981. När jag skriver kritisk är det milt uttryckt. En liten plats är ett knivskarpt angrepp på all exploatering som har skett på Antigua.
Essän publicerades första gången 1988 (A small place) och finns i ett par upplagor på svenska. Den första kom 1988 med titeln Antigua: en liten ö.

Ven
Stjärneborg av Alexandra Coelo Ahndoril läste jag innan jag började blogga. Stjärneborg var Tycho Brahes underjordiska observatorium på Ven. Det blev färdigbyggt 1584 och räknades som ett underverk. Boken handlar mest om Tycho Brahes relation till sin livskamrat Kirsten och till deras barn. Han kunde inte gifta sig med den ofrälse Kirsten eftersom Brahe-familjen då skulle dra in sitt finansiella stöd.
Stjärneborg var Alexandra Coelo Ahndorils debutroman och den publicerades första gången 2003.

Färöarna
Det goda hoppet av William Heinesen (1900-1991). Prästen Peder Börresen kommer på ett skepp till Färöarna. Tiden är 1600-talet. Befolkningen på ön är fattig, utom några få människor. Peder Börresen är den nye kyrkoherden för Torshavn och trakten däromkring. Han är högt studerad och vill människorna väl, men han har alkoholproblem och det är därför han har fått denna tjänst långt borta i en koloni, som Färöarna var på den tiden.
Romanen publicerades första gången 1964 (Det gode håb). Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1965 och kom i svensk översättning samma år.

Det spännande temat Öar har vi som vanligt fått av Robert på bloggen Mina skrivna ord. Fler tips på öböcker kan du hitta där.

Längst bak i min läslista 67-68

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

När vi nu tittar längst bak i min läslista har vi kommit till den 19 maj 2020. Då stoppade jag in Stormfåglar av Einar Kárason i läslistan. Den är enligt förlaget en dramatisk berättelse om en grupp isländska fiskares desperata kamp mot naturens skoningslösa krafter. En kamp på liv och död, och den vill jag gärna läsa. Isländskt, och en helt annan tillvaro än min egen. Det ska bli spännande.

Einar Kárason är en isländsk författare som har skrivit romaner, noveller, barnböcker och filmmanus. Sex romaner finns översatta till svenska. Stormfåglar blir den första av hans böcker som jag läser.

Samma dag satte jag in Olive Kitteridge av Elisabeth Strout i listan. Olive Kitteridge är en pensionerad lärare i en liten stad i Maine och boken ska vara en samling berättelser om livsöden kring hennes familj. Romanen belönades med Pulitzerpriset 2009. Pulitzerbelönade böcker brukar vara läsvärda. Småstadsmiljön lockar mig också.

Elisabeth Strout är en amerikansk författare som har skrivit romaner om människor i småstadsmiljö. Sju romaner finns översatta till svenska. Jag har tidigare skrivit om romanerna Mitt namn är Lucy Barton och Vad som helst är möjligt, så Olive Kitteridge blir den tredje romanen jag läser av författaren.

En fin nationaldag önskar jag er alla

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

En fin nationaldag och långhelg vill vi ha och finns där en bra bok att läsa är det ännu bättre. Den här nationaldagen läser jag i Utsikt från en grästuva av Harry Martinson. Boken är en av årets hyllvärmare och jag tycker att den passar nu i början av juni. Svenskt så det förslår. Eller en del av det svenska. Svenskt och svenska böcker är ju så mycket. Där finns stor variation och det är bra.

Vägen härifrån av Ellen Mattson

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Eva är trettioåtta år, ensamstående och läkare. Nu dör hennes mamma och det är alldeles för tidigt. Modern bor i en stor lägenhet och där bor också hennes gamla väninna Iris och just nu Thomas, som inte heller är släkt, men som Evas föräldrar tog hand om när han växte upp. Bland de sörjande finns också Evas syster Louise och moderns gamle vän Henry som bor på äldreboende.

Det är Eva som berättar i den här romanen och hon känner nu att det ligger på henne att axla ansvaret för familjen. Men det är hon inte redo för. Hon känner sig som ett löv, som någonting som inte har riktigt fast mark under fötterna. Hur ska hon nu kunna överta allt det här, hon som inte har fått något riktigt avslut med sin mamma?

Vägen härifrån är en relationsroman, precis som Ellen Mattsons första, Nattvandring. Men medan den sistnämnda är mera lugnt konstaterande, skriven med stora hål om en syskonskara och där berättelsen löper över lång tid skildrar Vägen härifrån några månader. Personerna är mer utåtagerande, krisen är mer öppen. Det händer mycket under romanens gång och vi får följa Evas utveckling under tiden.

Vägen härifrån är en livfull roman om Eva och de andra personerna som många gånger är träffsäkert skildrade. Man känner igen sig i viss mån. Det blir på sätt och vis allmänmänskligt även om inte alla genomgår en sådan kris som Eva när den sista föräldern dör. Livssituationen är heller inte allmän. Eva kommer från en familj med en del resurser. De måste inte rusa iväg med försäljningen av mammans lägenhet. Hon själv kan ta ledigt hela sommaren och längre än så utan att bli ruinerad. Men jag tror att den här romanen kan betyda något för många läsare. Jag känner igen – och känner inte igen människorna och deras relationer. Romanen ger en del att fundera över.

Vägen härifrån av Ellen Mattson, Bonniers 1995.

Tisdagstrion – Danska författare

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Köpenhamnstrilogin – Barndom, Ungdom, Gift av Tove Ditlevsen (1917-1976) innehåller tre självbiografiska romaner. Eftersom det var så länge sedan jag läste dem är jag inte helt säker på att jag har läst Ungdom, men de andra två vet jag att jag läste i början av 1970-talet. Från boken om författarens barndom på Vesterbro minns jag fattigdomen. Ofta fanns inte mat till frukost hemma när hon skulle gå till skolan. Men på väg dit kunde hon köpa en bakelse från gårdagen billigt. Jag har för mig att något liknande finns hos Moa Martinson, men där var det nog en bulle som det handlade om och kanske var det om en kvinna som var vuxen nog att arbeta i textilindustrin? Det är många frågor i det här inlägget. Jag vill gärna läsa Tove Ditlevsens tre böcker igen.
Barndom och Ungdom publicerades första gången 1967 och Gift 1971. I svensk översättning kom Barndom och Ungdom 1974 i en volym med titeln Tidigt på våren. Gift kom 1973.

Bang av Dorrit Willumsen läste jag förra året. Den handlar om författaren Herman Bang och Dorrit Villumsens avsikt var från början att skriva en biografi, men det blev alltså en roman. Herman Bang är framställd så att man får uppleva honom som människa. Det är en mycket levande bild man får ta del av, hans arbete, hans uppvisande av en vacker yta, hans rädslor och i viss mån storhetsmani. Herman Bang är en komplicerad romanperson som många gånger går åt ett håll som man som läsare skulle vilja hindra. Bang är en myllrande roman som också ger mycket dansk historia och känsla för kulturströmningarna och det danska samhället. En bra bok.
Bang publicerades första gången 1996 och kom i svensk översättning 1998. År 1997 belönades romanen med Nordiska rådets litteraturpris.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle handlar om Marie som växer upp på landet i en fattig familj. Hon har många syskon. Hennes far är takläggare. Han misshandlar sina söner för små förseelser de har gjort. Örfilar är vanliga. Alla kan få en örfil av alla om de väcker misshag. Här förekommer incest i flera generationer. Mamman är trött av alla barnafödslar. Mycket elände alltså, men inte bara det. Vi får följa Marie från 1930-talet till in i 1960-talet, från Langeland till Köpenhamn, genom ockupationsåren under kriget till det moderna livet. Boken är spännande att läsa. Den är lättläst och enkelt skriven, rakt på, och det är en av bokens fördelar.
Romanen publicerades första gången 2016 (Folkets skønhed) och kom i svensk översättning 2018.

Temat för trion har vi som vanligt fått från Robert på bloggen Mina skrivna ord. Där hittar du fler tips om danska författare.

Nu läser jag Tagore

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Det här året när Asien är ett prioriterat område i min läsning vill jag gärna läsa dikter av Rabindranath Tagore (1861-1941) från Indien. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1913 som den första författaren som inte kom från Europa. Jag har läst dikter av honom tidigare, men då läste jag på kvällarna eftersom jag arbetade. Kanske får jag ut mer av hans verk nu.

Dikterna i den här boken är översatta från engelska och så verkar det vara med allting av Tagore på svenska. Tagore skrev på bengali och jag tror att det mesta är tolkat eller översatt till engelska av andra, men det finns exempel på att Tagore själv förde över text till engelska. Han skrev poesi, romaner, noveller, dramatik och även facklitteratur. Dessutom var han bildkonstnär och kompositör.

Engelska Wikipedia om Tagore och den svenska.

Mitt hjärta dansar av Rabindranath Tagore, Smockadoll 2014. Översättning, efterord och urval: Kristian Carlsson. Förord: Anisur Rahman.

Under Tagores dikter ligger Varje natt kysser jag markens fötter av Jila Mossaed, Bokförlaget Lejd 2009.

Pizzeria Roma av Elin Persson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Pizzeria Roma handlar om Magnus, en svetsare i sextioårsåldern. Han har arbetat hela sitt liv och aldrig varit sjukskriven. Men arbetet har slitit på hans kropp och nu har han en sådan värk att han inte kan stå ut, och hans kropp kan inte längre fungera så som den måste för att klara jobbet. Så han går till doktorn och där får han veta att han har en svår arbetsskada och att det behövs operation.

Det är förutsättningen för den här berättelsen, men där finns så mycket mer. Magnus har varit stolt över sitt arbete, noggrann och pålitlig, och nu kan han inte arbeta. Han är en man som fixar saker och som håller ordning och reda och som är van vid att vara igång. Men vad ska han nu göra av sina dagar? Han bor i glesbygd i ett hus en bit från byn. Han tycker om att vara i naturen och fiska och så har han sina vänner som brukar ses på Pizzeria Roma i byn.

Det verkar kanske som om den här romanen är en grå och tråkig arbetarskildring, men det är den inte alls. Den är intressant och rörande, den innehåller mycket mänsklighet och den är spännande att läsa. Jag vill hela tiden vidare. Porträttet av Magnus är mångfacetterat. Samtidigt som han är en pålitlig man är han det inte när det gäller att berätta om sina svårigheter. Han har svårt att tala klarspråk om sin skada och han har svårt med kommunikationen med sin dotter, men man förstår så väl varför. Det känns inte påklistrat. Han framstår som en människa som finns i verkligheten. Hans liv känns också realistiskt och samvaron med kompisarna känns inte som påhitt. Visserligen har jag aldrig varit på Pizzeria Roma och jag har aldrig träffat de här människorna och naturligtvis kan jag inte veta säkert om författaren har träffat rätt i skildringen av dem, men det känns så när jag läser. I romanen finns också en fin skildring av vänskapen mellan Magnus och vännen Kenneth. De har varit vänner sedan de var barn.

Pizzeria Roma av Elin Persson, Wahlström & Widstrand 2025.

Kvinnan i sanden av Kobo Abe

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En man reser iväg för att samla insekter. Han är lärare och hängiven insektssamlare på fritiden. Han kommer till ett sandigt område vid kusten för det är insekter som lever i sanden som han är intresserad av just nu. Han går över sanddynerna och kommer till en by. Där är sand, sand och åter sand. Det börjar kvällas och mannen frågar efter nattkvarter.

Så börjar Kobo Abes roman Kvinnan i sanden, en mycket spännande roman, nästan som en thriller. Jag har läst andra böcker där handlingen går ut på att någon kommer till en liten stad eller by och gradvis upptäcker att det är en konstig och farlig plats. Det är kanske inte ett sällsynt tema i litteraturen, men här är det använt av en mästare. I romanen finns inte bara den ytliga handlingen. Det är så mycket mer. Det blir ett ödesdrama och som läsare får man många tankar som rör människans plats i naturen, våra egensinniga vanor, fångar av olika slag, mäns behandling av kvinnor och hur svåra situationer kan orsaka handlingar mot andra människor som vi kanske inte hade utfört i en mer välordnad tillvaro. Fast hur mannen är i sitt vanliga liv vet jag inte som läsare. Jag kan inte tycka om honom och det är ett plus i romanen. Han blir ingen hjälte som man helhjärtat önskar gott. Man kan också se berättelsen som en naturens hämnd. Som en liten insekt sitter han fast i sin grop. Som myrlejonets byte, kanske, denne man som fångar insekter och dödar dem och sparar dem och nålar fast dem.

Kvinnan i sanden är ingen realistisk roman, men så bra skriven att under läsningen tror jag nästan på berättelsen och accepterar alltihop. Den är en fantasiskapelse väl förankrad i sanden, fast i sand är det nog svårt att förankra något. Sanden yr, den blåser iväg, den rinner nerför sluttningarna och ibland rasar den i stora sjok. Så i romanen kan man också hitta temat människans osäkra tillvaro. Allting flyter. Det är sand överallt, och just det är skildrat så att man nästan känner sanden i munnen och ögonen. Människans kamp mot naturen; det är inte givet att människan vinner.

Kvinnan i sanden av Kobo Abe, Norstedts 2015. Översättning: Irmelin Fritzell och Keiko Kockum.
Romanen publicerades första gången 1962 (Suna no onna) och kom i svensk översättning första gången 1981.

Om Kōbō Abe (1924-1993) på svenska Wikipedia och på engelska.

Tisdagstrion – Flygning

~ Mösstanten ~ 16 kommentarer

Nattflyg av Antoine de Saint-Exupéry utspelas i Argentina när kommersiell flygning just hade startat. Den handlar om en pilot som flyger post och företaget han flyger för har just startat nattflygningar, vilket var farligt i flygningens ungdom eftersom de inte hade den navigations- och kommunikationsutrustning som dagens flygplan har. Jag minns det som en poetisk och gripande roman. Den publicerades första gången 1931 (Vol de nuit) och kom i svensk översättning 1933 (Nattflygning). Det finns en senare utgåva på svenska men med samma översättning. Modernista planerar en nyutgivning nästa år. Om det blir den gamla översättningen vet jag inte.
På 1930-talet var ju flygplan och flygning en stor och ofta glamourös företeelse. De berömda piloterna var kändisar. Det finns en parfym från 1930-talet med samma namn som Antoine de Saint-Exupérys roman, Vol de Nuit (1933) från parfymhuset Guerlain. Den finns att köpa än idag som Eau de Toilette, men man får räkna med att den versionen skiljer sig mycket från ursprunget.

Aerodynamiska tal av Lotta Lotass är en samling texter som grundar sig på flygningens historia från 1903-1947. Boken innehåller inte essäer, snarare prosadikt. Grunden är fakta och historien men författarens skapande fantasi har gjort texterna till något alldeles eget. De är mycket konkreta och ofta tekniska, ibland stolpiga, men verkligheten i dem flyter ut i naturbilder, drömmar och omkomna piloter som talar till oss efter döden. Vad blir kontentan av detta? Känsla, ljus, mycket ljus – och mörker. Lidande som pionjärerna utsätter sig för genom sina beslut. Jag tänker att världen behöver dessa människor som jag skulle kalla dumdristiga, som utför handlingar som jag aldrig skulle våga mig på. Och delvis blir det roligt också.
Aerodynamiska tal publicerades 2001.

Airframe av Michael Crichton har jag inte läst, men jag har haft den i Hett i hyllan. Airframe, eller med svensk titel Flight 545 från Hongkong handlar om ett plan som är på väg från Hongkong till Denver och en halvtimme från den Kaliforniska kusten kommer ett nödrop från piloten. Romanen ska handla om undersökningen efter olyckan för att utröna vad den berodde på. Romanen har fått blandad kritik. Pappfigurer och alltför mycket teknik är kritiska synpunkter som jag har sett som hastigast, men jag är nog lite sugen på att läsa den i alla fall. Jag tror att det blir i svensk översättning i så fall, fast då måste jag fjärrlåna den förstås. Hm. Det krävs nog lite tid för att läsa den på engelska eftersom jag räknar med att behöva slå upp många tekniska termer. Vi får väl se hur det blir.
Airframe publicerades första gången 1996 och kom i svensk översättning 1998.

Det var mina böcker om flygning. Fler tips hittar du på bloggen Mina skrivna ord.