Tisdagstrion – Flygning

Nattflyg av Antoine de Saint-Exupéry utspelas i Argentina när kommersiell flygning just hade startat. Den handlar om en pilot som flyger post och företaget han flyger för har just startat nattflygningar, vilket var farligt i flygningens ungdom eftersom de inte hade den navigations- och kommunikationsutrustning som dagens flygplan har. Jag minns det som en poetisk och gripande roman. Den publicerades första gången 1931 (Vol de nuit) och kom i svensk översättning 1933 (Nattflygning). Det finns en senare utgåva på svenska men med samma översättning. Modernista planerar en nyutgivning nästa år. Om det blir den gamla översättningen vet jag inte.
På 1930-talet var ju flygplan och flygning en stor och ofta glamourös företeelse. De berömda piloterna var kändisar. Det finns en parfym från 1930-talet med samma namn som Antoine de Saint-Exupérys roman, Vol de Nuit (1933) från parfymhuset Guerlain. Den finns att köpa än idag som Eau de Toilette, men man får räkna med att den versionen skiljer sig mycket från ursprunget.

Aerodynamiska tal av Lotta Lotass är en samling texter som grundar sig på flygningens historia från 1903-1947. Boken innehåller inte essäer, snarare prosadikt. Grunden är fakta och historien men författarens skapande fantasi har gjort texterna till något alldeles eget. De är mycket konkreta och ofta tekniska, ibland stolpiga, men verkligheten i dem flyter ut i naturbilder, drömmar och omkomna piloter som talar till oss efter döden. Vad blir kontentan av detta? Känsla, ljus, mycket ljus – och mörker. Lidande som pionjärerna utsätter sig för genom sina beslut. Jag tänker att världen behöver dessa människor som jag skulle kalla dumdristiga, som utför handlingar som jag aldrig skulle våga mig på. Och delvis blir det roligt också.
Aerodynamiska tal publicerades 2001.

Airframe av Michael Crichton har jag inte läst, men jag har haft den i Hett i hyllan. Airframe, eller med svensk titel Flight 545 från Hongkong handlar om ett plan som är på väg från Hongkong till Denver och en halvtimme från den Kaliforniska kusten kommer ett nödrop från piloten. Romanen ska handla om undersökningen efter olyckan för att utröna vad den berodde på. Romanen har fått blandad kritik. Pappfigurer och alltför mycket teknik är kritiska synpunkter som jag har sett som hastigast, men jag är nog lite sugen på att läsa den i alla fall. Jag tror att det blir i svensk översättning i så fall, fast då måste jag fjärrlåna den förstås. Hm. Det krävs nog lite tid för att läsa den på engelska eftersom jag räknar med att behöva slå upp många tekniska termer. Vi får väl se hur det blir.
Airframe publicerades första gången 1996 och kom i svensk översättning 1998.

Det var mina böcker om flygning. Fler tips hittar du på bloggen Mina skrivna ord.

Vad jag vill läsa i sommar

Det är trevligt att tänka framåt och fundera på vad man vill läsa i sommar och det är naturligtvis massor som jag vill läsa, som vanligt mer än vad jag förmår. Men jag tycker ändå att det känns bra att välja ut några böcker som jag absolut vill läsa då.

Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy tillhör de lite mer ambitiösa projekten. Det är en bok som jag läser i då och då, mellan andra böcker. Det har faktiskt fungerat bra trots de långa uppehållen mellan läsningarna. Nu har jag läst mer än halva boken och det känns som om det börjar bli dags att läsa den till slut, så det vill jag göra i sommar.

Fast jag inte läser så mycket spänningslitteratur vill jag ändå läsa minst en deckare på sommaren. Eftersom jag satsar extra på att läsa litteratur från Asien det här året tänker jag läsa Tokyo Express av Seicho Matsumoto.

Här är ytterligare tre böcker som jag vill läsa. Män och kvinnor av Lena Andersson och En annan doktor Glas av Malin Lindroth köar jag för på biblioteket och de lär trilla in nu i sommar. Jag ser mycket fram emot att läsa dem.

En deckare till vill jag läsa, De sju morden på Evelyn Hardcastle av Stuart Turton. Den är antagligen lite mer lättläst än Tokyo Express eftersom jag tänker läsa den i svensk översättning. Den ska vara mycket spännande.

Fem böcker alltså som kommer att bli lästa i sommar – plus en hel del till, hyllvärmare, säkert något av mina två prioriterade författare Ellen Mattson och Tony Samuelsson. Och något mer asiatiskt kommer det säkert också att bli.

Sommaren är härlig. Man är ute mer än under de andra årstiderna, det är grönt och ljust på morgnar och kvällar, och fast sommaren lockar med utomhusaktiviteter brukar den ändå vara en bra läsperiod för mig.

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie

Chimamanda Ngozi Adichies nya roman Drömräkning handlar om kvinnor och män och kärlek och kvinnornas längtan och drömmar utifrån fyra västafrikanska kvinnors erfarenheter. Det är tre välbeställda kvinnor, Chiamaka som är reseskildrare med familjepengar bakom sig, Zikora som är en framgångsrik advokat, Omelogor som är finanskvinna, och så Chiamakas hushållerska Kadiatou.

Romanen handlar om liv både i Nigeria och i USA, men de rika Nigerianska kvinnorna reser också till europeiska länder och andra länder i världen. Kärleksförhållandena håller inte och mycket av ansvaret för det läggs på männen. Det finns många män i den här romanen som tänker mest på sig själva, både nigerianska och västerländska. Fast vad de gör och hur skiljer sig mellan de olika kulturerna. Romanen är starkt feministisk och bilden blir en värld där männen härskar men där några kvinnor kan skaffa sig utrymme och vara självständiga. De flesta porträtten av män är negativa, men det basuneras inte ut, det ingår som en del av berättelsen och kvinnorna är inte heller felfria. Deras förhållande till kärlek skiljer sig åt. Omelogor är cyniskt och tar för sig men också hon kan bli deprimerad. Chiamaka drömmer om det perfekta förhållandet där de två älskande förstår varandra helt och fullt.

Det är en rik text jag läser. Ibland känns den lite tillrättalagd, en konstruktion. Men där finns djup. Där finns rasism och kulturkrockar och en dröm om ett bättre liv i USA. Där finns kvinnornas förhållande till sina föräldrar. Längtan efter att få barn och trycket från familjen att gifta sig och få barn. Tjatet från släktingar. Mödrars åsikt om vad en bra man är. Jakten efter pengar, korruptionen i Nigeria, som är ingående och detaljrikt skildrad och så omfattande att man nästan inte tror att det är sant. Fast det är det nog. Det är stor rättsosäkerhet i Nigeria. Mäktiga män pekar med hela handen och det blir som de vill. Ingen kan tro att Omelogor har gjort karriär och blivit rik på grund av sin egen förmåga. Hon måste ha gått sängvägen sägs det och skvallras det. I romanen finns också en mäktig västerländsk man som betraktar hotellstäderskor som lägre stående varelser och begår svåra övergrepp.

Samtidigt som allt detta finns i berättelsen är den stundvis nästan vacker. Delvis är den också mycket spännande och drabbande, men en stor del av romanen är lugn, lite eftertänksam, berättande och resonerande. Det kan kännas lite långt. Kanske hade texten kunnat skäras ner lite grand, men jag är osäker på det. När jag har läst romanen till slutet känns det som om allt i texten behövs.

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie, Bonniers 2025. Översättning: Niclas Nilsson.

Om Chimamanda Ngozi Adichie på svenska Wikipedia och på engelska.

Tidigare har jag skrivit om Chimamanda Ngozis roman Americanah och om novellen Cell ett.

Hett i hyllan #297 – Landet som icke är

Den här boken köpte jag på bokrean förra året, men har jag läst den? Nej det har jag inte gjort. Ändå vill jag så gärna läsa Landet som icke är av Christa Wolf (1929-2011). Romanen skildrar ett fiktivt möte mellan de två tyska poeterna Heinrich von Kleist (1777-1811) och Karoline von Günderrode (1780-1806). Inga långa liv alltså, och tydligen begick båda dessa poeter självmord.

Att jag inte har läst Christa Wolfs roman beror antagligen på att jag äger den och inte behöver passa någon lånetid på biblioteket – och så kommer så mycket emellan. Kanske är enda möjligheten att jag tar med den bland mina tolv hyllvärmare?

Landet som icke är av Christa Wolf, Lind&Co 2022. Översättning: Margareta Holmqvist. Förord: Martin Lagerholm.
Romanen publicerades första gången 1979 (Kein Ort. Nirgends) och kom i svensk översättning första gången 1982.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Oskuldens minut av Sara Lidman

Oskuldens minut är den sjunde och sista boken i Sara Lidmans Jernbanesvit. Det var länge sedan jag läste de övriga så när jag skriver att den här sista inte verkar byggd riktigt på samma vis som de övriga så kan jag ha fel. Jag minns de tidigare som mer sammanhängande historier. Oskuldens minut är en löst sammansatt roman. Den består av berättelser om olika personer i byn Ecksträsk på 1920-talet. Vissa återkommer flera gånger.

Jag har försökt läsa den här boken en gång tidigare, men gav upp mitt i. Orsaken till att jag inte läste den till slut förra gången var att personerna dök upp i boken som om jag redan visste vilka de var och deras inbördes förhållanden. Jag mindes så lite av de tidigare sex romanerna. Nu bestämde jag mig för att strunta i det. Jag googlade lite för att förbereda mig, men i stort sett kom personerna till mig som förra gången. Det visade sig att jag mycket väl kunde läsa boken ändå och få mycket ut av den. När jag accepterade förutsättningarna fick jag en samling historier om de här människorna, om mer eller mindre svåra familjeförhållanden, om skuldsättning, om kärlek och död.

Språket är fantastiskt. Starkt och närvarande. Vissa av historierna är mycket drabbande. Personerna framstår som människor med egenheter och brister. Jag är glad att jag ändå la in den här romanen som en av årets hyllvärmare. Sara Lidman var en kraftfull berättare. Hon är kritisk till att bönderna fick så dåligt betalt för sin skogsmark och att de som köpte berikade sig storligen på deras bekostnad. Men inget är enkelt och rätlinjigt och programmatiskt i den här romanen. Berättelserna känns som en del av den verklighet som har varit.

Oskuldens minut av Sara Lidman, Bonniers 1999.

Tisdagstrion – Böcker av tre utomnordiska författare

Barndomens kalla nätter av Tezer Özlü (1943-1986). Hon var en turkisk författare och Barndomens kalla nätter handlar både om hennes barndom och delar av hennes liv som vuxen. Hon bodde först i mindre städer i Turkiet och flyttade vid tio års ålder till Istanbul där hon var elev på en Österrikisk skola för flickor. Berättelsen är inte kronologiskt upplagd utan glimtar från olika tider i författarens liv blandas. Det handlar alltså om minnen och det finns stark närvaro i texten och mycket kropp. Den handlar också om övergrepp på mentalsjukhus.
Barndomens kalla nätter är den första roman av Tezer Öslu som är översatt till svenska (1924)

Ankomstens gåta av V.S. Naipaul (1932-2018) handlar också om minnen. Det är en självbiografisk berättelse om en yngling som kommer från Trinidad till England för att studera, om hans utveckling och om förhållandet mellan det främmande landet och honom. Den unge är av indisk släkt. Han studerar, han börjar skriva och så småningom bosätter han sig i Wiltshire, inte så långt från Stonehenge. Han hyr en stuga som tillhör ett stort gods. Där skriver han och tar långa promenader i omgivningarna.
Ankomstens gåta publicerades första gången 1987 (The Enigma of Arrival) och kom i svensk översättning samma år.

Gå, gick gått av Jenny Erpenbeck. Gå, gick gått kan man tycka är en lite egendomlig titel, men när man läser Jenny Erpenbecks roman förstår man. Det är naturligtvis gehen, ging, gegangen och det hänsyftar på undervisning i tyska för invandrare. Romanen handlar om Richard, en nyligen pensionerad tysk professor i Berlin, och där ockuperar en grupp unga asylsökande Oranienplatz. Richard tar kontakt med dem. Han vill intervjua dem och skriva om dem. Ett projekt att arbeta med nu när han har blivit pensionär.
På tyska kom romanen 2015 (Gehen, ging, gegangen) Och i svensk översättning 2017.

Om du är nyfiken på fler böcker av utomnordiska författare kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Nytt i bokhyllan

Det kom just två nya böcker till bokhyllan, böcker som inte alls är nya, men nya hemma hos oss.

Svartvita bilder och andra noveller av Bodil Malmsten (1944-2016) ville jag ha därför att det är så bra och praktiskt att äga en novellsamling istället för att låna den på biblioteket. Äger man den själv kan man läsa en novell i taget om man vill och det vill jag gärna. Den här boken innehåller två novellsamlingar av Bodil Malmsten, Svartvita bilder från 1988 och Undergångarens sånger som kom 1998. Några fler novellsamlingar av Bodil Malmsten kan jag inte hitta, men som vi vet finns det gott om kortare texter i hennes loggböcker.

Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten, Modernista 2019.

Down and Out in Paris and London av George Orwell (1903-1950) publicerades första gången 1933. Den är självbiografisk och handlar om hans fattiga år i Paris i slutet av 1920-talet och i England då han begav sig ut på luffen som research för att kunna skriva bokens brittiska del. Down and Out in Paris and London är hans debutbok. Den kom i svensk översättning 1973 och i en nyöversättning 2023.

Down and Out in Paris and London av George Orwell, Penguin Classics 2020.

Det verkligt viktiga av Maria Hamberg

Det verkligt viktiga – minne, kropp, plats är en självbiografisk bok som består av 26 korta stycken som innehåller tankar, minnen och reflektioner om livet och samhället. Kroppen är en utgångspunkt, Maria Hambergs egen kropp som har drabbats av sjukdom och årens gång. Platsen är också viktig och rötterna bakåt i tiden. Maria Hamberg kommer från Norrgällsta, en by i Ångermanland, en trakt där hon har rötter bakåt i tiden med lantbruk och bagarstuga och tunnbrödsbak. En hel del av det gamla finns med, glimtar och minnen av hennes mormor och farmor.

Men Maria Hamberg stannar inte vid det. Lika viktig är tidens gång och alla förändringar som har skett med åren. Jordbruk blev olönsamt och lades ner. Hennes mor använde aldrig bagarstugan. Hon bakade tunnbröd i köket och fadern rev det oanvända uthuset. Som med alla minnes- och reflektionsböcker är det fragment vi får ta del av, fragment som kanske inte ens är sanna. Vad minns man? Vad har man fått berättat? Och vad har man gjort om i sitt minne? Vi läsare är hänvisade till det författaren minns och det författaren vill berätta. Men mig ger det som finns i den här boken en rik bild och en stark känsla för platsen och människorna, särskilt för kvinnorna.

Det verkligt viktiga är en lugn bok, vardaglig och eftertänksam, med fint språk. Jag tycker mycket om Maria Hambergs sätt att skriva. Orden hon väljer. Språkmelodin. Det betyder inte att texten är idyllisk. Det finns mycket som stör, och detta är inte menat som något negativt. Tvärtom. Författarens svåra sjukdom, faderns häftiga humörsvängningar och minnena från åren som industriarbetare i sydligare delar av landet, som är något helt annat än tillvaron på landsbygden i Ångermanland, ger djup och gör att jag uppfattar det författaren skildrar som verkligt liv. Jorden, kornet, grönsakerna, marken, platsen, gråa dagar och dålig ork. Fast Maria Hamberg skildrar många svårigheter är Det verkligt viktiga en bok som jag lätt läser igenom och som ger många bilder och tankar och en känsla av människans styrka.

Det verkligt viktiga – minne, kropp, plats av Maria Hamberg, Ordfront 2025.

Tidigare har jag skrivit om Maria Hambergs roman Allt under himmelens fäste.

Hett i hyllan #296 – England Made Me

Ännu en av våra många böcker av Graham Greene (1904-1991), England Made Me. Det är en tidig Graham Greene publicerad första gången 1935. Det var hans sjätte roman och den kom året efter It’s a Battlefield. Jag citerar baksidestexten:

Antony Farrant is back home after lying and cheating his way through one job after another in the Far East. When his adorning sister Kate sets him up with a role in Stockholm as bodyguard to her boss and lover, megalomaniac financier Krogh, Antony seems set on a path to redemption. But when he receives orders from Krogh that offend his own sense of decency, he begins to leak information to a down-at heel journalist …

En roman av Graham Greene som utspelas i Stockholm, den vore kanske spännande att läsa.

England Made Me av Graham Greene, Vintage Classics 2020.

Den smala lyckan av Hans Gunnarsson

Den smala lyckan är en novellfläta. Det innebär att det bästa är att läsa alla novellerna på en gång, ungefär som om man läste en roman. Den smala lyckan skulle till och med kunna kallas roman. Novellerna hör ihop. De handlar om ett gäng brevbärare och det som händer dem. Resor, kärlekar, vardagslivet på fritiden, sammankomster i en bokcirkel, nedskärningar på jobbet och annat. Efterhand får läsaren veta mer och mer samtidigt som brevbärarna kommer till att förstå varandra bättre.

Men inte förstår man andra människor helt och fullt. Hur kan man riktigt förstå vad som gör att en annan människa tar livet av sig? Vi läsare får glimtar ur dessa brevbärares liv. Det är inte mycket egentligen. Resten får vi fundera över. Det är det som är så bra med den här flätan. Den ger små fragment ur det vanliga livet som vanliga människor lever. Fast en så kallad vanlig människa är kanske inte så vanlig. Vad menar vi med vanlig?

Men jag uppskattar att den här boken handlar om brevbärare och inte om berömda arkitekter, kulturpersonligheter eller utslagna. Det är faktiskt inte jättevanligt att skönlitteratur handlar om vanligt folk. För mig känns det som om Hans Gunnarsson berättar något om vår tillvaro här i Sverige. Något som finns i verkligheten. Fast texten innehåller upprörande händelser är tonen sval. Resultatet blir en underhållande novellfläta med mycket allvar.

Den smala lyckan – en novellfläta av Hans Gunnarsson, Bonniers 2025.