Författare: Mösstanten

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Utsikt från en grästuva av Harry Marinson innehåller korta stycken med tankar och funderingar med rubriker som Om naturskildring, Om folksagor, Sommar och Det överansträngda samvetet. Författaren kallar det småprosa och en del av texterna har varit publicerade på annat håll innan de samlades i en bok.

Naturen betyder mycket i den här boken och vissa av författarens naturbilder känns ibland nästan lite romantiska men samtidigt klart och tydligt iakttagna och alla sinnen finns med i naturskildringarna. Författaren går från vida perspektiv till att studera detaljer och när jag har skrivit att vissa naturbilder känns som lite romantiska känns boken som helhet inte sådan. I texterna finns högspänningsledningar och tankar om att dagens människors upplevelse av naturskildringar påverkas av det vi vet om vetenskapens framsteg. I texten Tankeäventyret insekterna resonerar Harry Martinson omkring insekter, och insektsvärlden är krass och grym. Äta eller ätas. Slående är Martinsons iakttagelse att insekter inte riktigt känns som levande djur för oss människor eftersom de inte har något ansikte. De liknar mer en teknisk robot.

För mig känns det tydligt när jag läser den här boken att det är en man som talar till män. Ett exempel som jag lade märke till är detta. Långt bort ser du en kåre skogsvind röra om i speglad lövdager. Den svallvågsrörda spegelgrönskan bucklar sig. En kvinna med gul blus på stranden speglas med, hennes vattenbild dras ut i lusttågor fladdrande likt eldstungor i vattenrenhet. (sid 9). Det här måste vara riktat till någon som kan känna lust vid åsynen av kvinnan. Kanske är texten riktad till honom själv? Men det betyder naturligtvis inte att jag som heterosexuell kvinna inte skulle ha något utbyte av dessa texter. Som kvinna tycker jag att det ger en hel del att ta del av en text som verkar riktad från en man till andra män. Jag läser skönlitteratur inte bara för att få upplevelser, bli underhållen och få del av författarens språk och förmåga att beskriva och gestalta, jag läser också skönlitteratur för att få insikt i hur andra människor tänker och fungerar.

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson, Bonniers 1963.

Män och kvinnor av Lena Andersson

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Män och kvinnor av Lena Andersson handlar om kärleksförhållanden och svårigheten att få till ett bra sådant. Ester Nilsson finns även i denna bok, men här är hon inte helt i centrum som i de andra två böckerna där hon är huvudperson. Väninnorna Lotta och Josefin tar stor plats i den här romanen. Här finns män som man kan lita på och män som ljuger eller håller undan, men kvinnorna har också fel och brister och egenheter och dessa spelar roll både i deras förhållande till män och i deras förhållande till varandra.

Ett tema i berättelsen är om det är möjligt att två mycket olika personligheter som dessutom har olika samhällssyn kan hålla ihop. Som vanligt skriver Lena Andersson underhållande kring detta problem, och så tar hon också med lite av sin egen kritik mot hur samhällsdebatten förs och mot tillståndet i universitetsvärlden. Det är bra att den rösten finns, att hon kritiserar det som man lätt uppfattar som självklart, men som naturligtvis inte är det. Förhållningssättet till texten liknar det som jag tidigare har upplevt i Lena Anderssons böcker. Hennes röst verkar utifrån, men ändå känns den här romanen inte lika satirisk som en del andra. Den känns som en komedi med sorgligheter. Jag undrar om den skulle fungera som film? Berättelsen är rolig och sorglig och tänkvärd och lättläst. Lena Anderssons sätt att skriva och förmåga att med ganska få ord nagla fast en iakttagelse eller åsikt är beundransvärd, men när nu Män och kvinnor är en roman om kärlek och vårt förhållande till varandra kunde den gärna ha haft lite mer djup.

Män och kvinnor av Lena Andersson, Polaris 2025.

Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Så har jag nu äntligen läst Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Det är en barnbok med författarens egna illustrationer och den handlar om en pilot som har tvingats nödlanda i Saharaöknen. Medan han försöker reparera sitt flygplan dyker plötsligt en liten pojke upp. Mitt i öknen. Egendomligt. Det visar sig att han är en liten prins och han kommer från en mycket liten planet.

Prinsen har en helt annan syn på tillvaron än piloten, och helt andra erfarenheter. Den vuxne människans vanliga synsätt och beteende möter prinsens. Boken är intressant, fantasifull, roligt och rörande och mycket av det beror på författarens fina illustrationer. Jag är glad att jag äntligen har läst boken. Det är en barnbok, men jag tror att den kan betyda minst lika mycket för vuxna som för barn.

Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry, Modernista 2015. Översättning: Nova Gullberg Zetterstrand och Henrik Petersen.
Boken publicerades första gången 1943 (Le petite prince) och den finns översatt till svenska i många upplagor.

Antoine de Saint-Exupéry (1900-1944) var själv pilot och flög både civilt och militärt. De flesta av hans böcker är skrivna för vuxna och han har använt sina egna erfarenheter som pilot. Han är flerfaldigt prisbelönt för sina litterära verk.

Om Antoine de Saint-Exupéry på engelska Wikipedia och den svenska.

Ljusspel av Daniel Kehlmann

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Huvudpersonen i Ljusspel är Georg Wilhelm Pabst, en människa som har funnits i verkligheten. Han var regissör och är känd för att ha upptäckt Greta Garbo. Omkring denne man har Daniel Kehlman skrivit en berättelse om regissörens tid efter att nazisterna hade tagit makten i Tyskland. G. W. Pabst gav sig iväg till Hollywood som så många andra tyska kulturskapare och det är där romanen börjar.

Nu visar det sig att G. W. Pabst inte får de möjligheter som han velat ha i Hollywood. Han har ingen framtid där. Hans mor bor kvar i hemlandet Österrike och hon behöver hjälp. Alltså reser G. W. Pabst tillbaka med sin familj. Österrike är nu anslutet till Tyskland med allt vad det innebär och när de är där angriper Tyskland Polen, riket är i krig, och gränserna stängs. Pabst och hans familj blir kvar.

Daniel Kehlmann har tagit sig vissa friheter. Ljusspel är en roman, inte en dokumentär. I verkligheten hade Pabst ingen son, men genom att skriva in honom i berättelsen får läsaren tillgång till ett par barnsliga, unga ögon och författaren kan skriva om hur de unga skolpojkarna blir hängivna förespråkare för det tredje riket. Författaren får läsaren att känna chocken över tillståndet i Österrike. Det är en mörk krypande otäck berättelse som både är saklig med en viss humor och mycket känslosam. Det känns som det finns inspiration från film, både från gamla skräckfilmer från stumfilmstiden och senare filmer. Vissa partier berättas mycket subjektivt inifrån Pabst.

Men han får göra film.. Att få pengar till en filmproduktion är i vanliga fall svårt, men nu, i Nazityskland finns stora möjligheter. Naziststyret satsar stort på film. Många kreativa tyskar och österrikare har givit sig iväg eller förlorat allt därför att de är judar så det finns stort utrymme för de som är kvar och som är av rätt släkt. Med begränsningar förstås. Bilar anländer ibland med män i mörka rockar, och så tar de med sig någon. Daniel Kehlmann berättar mycket skickligt om hur Pabst manövrerar och hur han och många andra blundar för det som sker. Det är spännande, det är upprörande och det är intressant. Daniel Kehlmann behärskar flera sätt att berätta. Avsnittet från Prag där Kehlmann spelar in en film medan fronten kommer närmre och närmre och hur han ger sig iväg därifrån är helt sanslöst.

Ljusspel är en bra roman som också är spännande och lättläst. Rekommenderas.

Ljusspel av Daniel Kehlmann, Bonniers 2025. Översättning: Jesper Festin.
Romanen publicerades första gången 2023 (Lichtspiel)

Daniel Kehlmann är en flerfaldigt prisbelönt tysk-österrikisk författare av romaner och dramatik. Om Daniel Kehlmann på engelska Wikipedia.

Om Georg Wilhelm Pabst (1885-1967) på engelska Wikipedia och den svenska.

En annan doktor Glas av Malin Lindroth

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas har inspirerat många författare till att skriva variationer på temat. Som vi vet mördar Doktor Glas pastor Gregorius, dels för att han tycker synd om pastorns fru Helga – kanske är han rent av förälskad i henne – dels för att han avskyr pastorn. Doktor Glas lider också av depression och vill göra något stort.

I Malin Lindroths bok En annan doktor Glas är det Hjalmar Söderbergs hustru Märta som är offret. Hon var sjuklig och led av ledgångsreumatism. Dessutom hade hon psykiska besvär. Hon kunde inte ta hand om barnen utan det fick en anställd kvinna göra. Troligen led inte Märta Söderberg av sinnessjukdom, men hon blev så småningom diagnosticerad som mentalsjuk och tvångsintogs på mentalsjukhus. Hon blev också omyndigförklarad.

Märta Söderberg var inte den enda kvinnan som låstes in på mentalsjukhus utan riktig orsak. Det fanns andra hustrur och även döttrar som inte ville leva enligt normen som blev diagnosticerade som mentalsjuka. Här har vi alltså ett annat sätt att bli av med en besvärlig människa. Särskilt om hon är av kvinnligt kön.

Det är detta som Malin Lindroth har skrivit en roman om, och som i andra böcker hon har skrivit är hon drastisk och sorgligt rolig. En annan doktor Glas är en effektiv, tät och spännande historia med allvarlig botten där en kvinna nästlar sig in i det Söderbergska hushållet och iakttar Hjalmar Söderberg, hans kotteri, hans hushållerska, hans tre barn och Söderbergs nya kärlek. Kvinnan som nästlar sig in och som är romanens berättare är själv en lite ovanlig människa som inte lever helt enligt normen och som mycket väl skulle kunna låsas in och omyndigförklaras. Det är bra skrivet.

En annan doktor Glas av Malin Lindroth, Norstedts 2025.

Jag har läst ett par andra böcker inspirerade av Doktor Glas:
Helga av Bengt Ohlsson (2024)
Gregorius av Bengt Ohlsson (2004)

Men det finns fler:
Mordets praktik av Kerstin Ekman (2009)
Fru Gregorius av Åsa Nilsonne (2024)
Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin (2014)

Det skulle inte förvåna mig om det finns fler. Tipsa mig gärna.

Halvårsrapport för mina läsprojekt 2025

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Nu har redan halva 2025 gått så det är dags att titta på hur det står till med årets läsprojekt. I år har jag två. Eller egentligen tre. Som vanligt har jag ett hyllvärmarprojekt och eftersom jag ligger så bra till med det får en av hyllvärmarna störst bild i det här lilla galleriet. Det är tolv hyllvärmare i projektet och jag har bara fyra kvar att läsa när halva året har gått.

Mitt andra läsprojekt är att läsa böcker av författare från Asien. Jag har ganska många titlar liggande i min läslista, och det finns hur mycket som helst att välja på förutom de böckerna. Jag tycker att det är bra att välja ut ett område, verkligt eller bildligt, och läsa mer från det. Förra året läste jag böcker som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris och det gav mycket. Det har gått bra också med mitt Asienprojekt. Hittills har jag läst nio romaner, en barnbok, en novellsamling och två diktsamlingar av författare från Asien. Jag räknar med att jag inte kommer att läsa lika många under det andra halvåret. Under hösten brukar det finnas så mycket annat som jag vill läsa.

Det tredje läsprojektet är inte speciellt för i år. För mig fungerar det bra att ställa upp projekt och det fungerar bra att välja ut någon författare som jag vill läsa mer av. Att tränga in djupare i ett författarskap ger mycket. Men det projektet är rullande och det blir som det blir. Just nu är författarna Ellen Mattson och Tony Samuelsson och jag har börjat med deras tidigaste böcker. De två som syns i galleriet är deras andra roman.

Böckerna i bildgalleriet är:
Utsikt från en grästuva av Harry Martinson (Hyllvärmare)
En ond tid av Deepti Kapoor (Asien, Indien)
Myten om den förstfödde av Tony Samuelsson
Vägen härifrån av Ellen Mattson
Kvinnan i sanden av Kobo Abe (Asien, Japan)
Oskuldens minut av Sara Lidman (Hyllvärmare)

Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Adrian är bondpojke från Sörmland. När han är tonåring träffar han statarflickan Marta. Hon är inget lämpligt parti anser hans föräldrar. Men båda ungdomarna vill till staden och staden är Stockholm. Marta ger sig iväg först. Hon försvinner från bygden, men Adrian kan ändå inte låta bli att tänka på henne. Det är meningen att han ska ta över den lilla gården, men det vill han inte. Så småningom reser han också till Stockholm för att skapa sig en framtid där.

Det är år 1926 och Kungsgatan dekoreras för prinsessbröllop. Men för Adrian och Marta väntar en helt annan tillvaro. Klyftan mellan rika och fattiga är stor. Arbetare får slita, och kommer man från landet och inget vet om staden och till och med har svårt att hitta är tillvaron inte lätt. Adrian blir arbetare medan Marta blir prostituerad och Kungsgatan är stråket där de hittar sina kunder.

Berättelsen rör sig kring Adrian och Marta som tar sig fram i staden på var sitt håll. Men den är också en bredare berättelse om migrationen till staden. En stor del av Stockholmarna kom utifrån och antagligen hade de flesta av dem betraktats som dumma bondlurkar från början. Det gällde att passa in. Att lära sig reglerna. Ivar Lo-Johansson har flera gånger skrivit om hur underlägsna människor från landsbygden kunde känna sig i Stockholm. Marta har den fördelen att hon är vacker. Men det finns många som vill utnyttja en ung vacker flicka. Prostitutionen är vida utbredd och i romanen utnyttjas prostituerade av såväl män med högre ställning som av arbetare. Också av Adrian. Könssjukdomar grasserar och sprids vitt och brett.

Romanen Kungsgatan kom 1935 och kritiken var stark just för att författaren hade skrivit så öppet om prostitutionen. Ivar Lo visste vad det handlade om. Han hade själv drabbats av syfilis i sin ungdom och genomgått den långa och påfrestande behandlingen mot sjukdomen. Effektiv behandling kom först mycket senare och många människor dog. I romanen får vi följa både Adrian och Marta och vi får inblick i många miljöer – landsbygden, postverket, byggarbetsplatser, arbetarhem, hyresrum, politiska möten och caféer där försupna bohemer sitter och läser upp vers. Intressant är också Adrians stora avstånd till sina föräldrar. Han har inte mycket gemensamt med dem. Han kommer ut i världen och får andra vyer och kunskaper och han verkar heller inte ha särskilt stor känsla för att de kan behöva hjälp. Författaren skildrar Adrian med fel och brister. Han skildrar också Marta i stora partier av romanen, men han berättar mer inifrån Adrian än inifrån Marta och jag kan tänka mig att en hel del av berättelsen om Adrian bygger på hans egna erfarenheter.

Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson Bonniers 1985.

Ivar Lo-Johansson (1901-1990) är en av Sveriges stora arbetarförfattare. Hans far var torpare och hade varit statardräng i sin ungdom. Ivar Lo-Johansson är mest känd för sina böcker om och sin kamp mot statarsystemet på de stora godsen. Jag har läst en hel del böcker av honom, men Kungsgatan är den första under min bloggtid.

Hett i hyllan #300 – Flygsmeden

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det här lilla, lilla häftet har jag haft länge. Men har jag läst det? Nej faktiskt inte fast det inte kan ta särskilt lång tid.

Detta står skrivet om boken på sista sidan:

Flygsmeden publicerades första gången som en ”folksägen från Södermanland” i” Illustrerad tidning” mars-april 1862. Den föregavs vara inlämnad till tidningen av ”en gammal sagoberättare vid namn Acharius” bakom vilken signatur emellertid dolde sig arkitekturprofessorn, akademidirektören, konstnären och diktaren Fredrik Wilhelm Scholander.

Flygsmeden publicerades sedan 1885 i Scholanders sagobok. Det är en Ikarossaga så vi kan räkna med att smedens flygtur inte slutar alldeles lyckligt.

Flygsmeden – en folksaga berättad i vers och bilder av F. W. Scholander, Allhem 1967.

Fredrik Wilhelm Scholander (1816-1881)

Vuxna människor av Marie Aubert

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Ida reser till sommarhuset vid kusten för att fira sin mammas 65-årsdag. Där finns också hennes syster med sambo och bonusdotter. Ida är arktitekt och barnlös och hon har aldrig haft ett kärleksförhållande som har varat. Nu har hon kommit till den ålder när det börjar bli för sent att skaffa barn.

När man läser Vuxna människor märker man ganska snart att det är något som är fundamentalt fel i Idas familj. Det kan vara bara Ida det beror på, men jag misstänker att det finns mycket mer bakom. Jag kan förstå att hon kan känna sig missgynnad gentemot sin syster. Att aldrig få till det och bilda familj fast man vill måste vara svårt. Och den alltför vanliga dynamiken mellan människor, att ensamstående barnlösa kvinnor är mindre värda än de som har familj, den finns ju fortfarande här i vårt moderna samhälle, medvetet eller omedvetet.

Men Ida manipulerar hela tiden. Hon bryr sig inte om de andra i familjen, deras känslor, att de ska ha det bra. Hon utgår bara från sig själv, hon vill ha, hon vill ta. Det snörper åt i en när man läser och det känns som om en katastrof lurar någonstans.

Vuxna människor är en kort och tät roman. Allt överflödigt, som inte skulle vara överflödigt i en annan roman, är borttaget. Eller annars fanns det aldrig där. Det blir mycket effektivt. Man sitter med en illavarslande förväntan i kroppen och läser. Det är bra gjort, och jag vill gärna läsa mer av Marie Aubert. Den enda kritik jag kan ha är att människorna himlar med ögonen hela tiden. Jag undrar varför författaren har uttryckt sig på det viset? Romanen verkar annars mycket medvetet skriven. Rekommenderas.

Vuxna människor av Marie Aubert, Wahlström & Widstrand 2020. Översättning: Cilla Naumann.
Romanen publicerades första gången 2019 (Voksne Menneske).

Tisdagstrion – Sommar och värme

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Halva kungariket av Per Wästberg läste jag för länge sedan. Jag kommer ihåg att jag blev förvånad över hur författaren kunde minnas så bra hur det var i Stockholm på 1950-talet. Sedan upptäckte jag att boken publicerades första gången 1955. Inte så konstigt alltså. Romanen är enligt förlaget ”en romantiskt ironisk pikaresk om två unga älskande på upptäcktsfärd i ett somrigt Stockholm med omgivning”. Den handlar om den unge Felix som får pengar av sin far för att klara sig under sommarmånaderna i Stockholm och så träffar han Helena och kärlek uppstår. En mycket somrig roman.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson är ingen somrig bok, men omslagsbilden stämmer med tanke på dagens tema. Romanen är självbiografisk. Jeanette Winterson var adoptivbarn och växte upp i en industristad i norra England i en fattig familj. Många, många där var fattiga, skriver hon. Hennes adoptivmor var en tyrann, strängt religiös och mycket svartsynt. Hon hade två uppsättningar löständer och en revolver i köksskåpet. När flickan skulle straffas beordrade hon henne att gå ut och låste sedan dörren så att hon måste sitta utanför huset hela natten. En svår uppväxt, alltså.
Boken publicerades första gången 2011 (Why Be Happy When You Could Be Normal?) och kom i svensk översättning 2012.

De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras (1914-1996) handlar om några vänner som tillbringar sin semester i en liten ort i Italien. Det är hett, fruktansvärt hett, det finns inte så mycket att göra. De dricker Campari, de pratar, de spelar boule och badar och de talar om att resa någon annanstans, varför inte till Tarquinia för att se de små etruskiska hästarna? Men de kommer aldrig iväg. Deras dagar är loja och stillastående. Inte ens otrohet orsakar någon dramatik.
Romanen publicerades första gången 1953 (Les petits chevaux de Tarquinia) och kom första gången i svensk översättning 1963.

Då hoppas jag på sommar och lagom varmt framöver och om du vill ha tips på fler böcker på dagens tema kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.