Författare: Mösstanten

2024 års Nobelpris i litteratur går till Han Kang

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Foto: Lee Chunhee

Han Kang är en Sydkoreansk författare som har skrivit ett flertal romaner, noveller, poesi och essäer. Hon arbetar också med musik och bildkonst och hon är flerfaldigt prisbelönt. Fyra av hennes romaner är översatta till svenska och av dem har jag faktiskt läst två. Fler titlar finns översatta till engelska. Det är första gången en författare från Sydkorea tilldelas Nobelpriset.

Här är Nobelkommitténs motivering:

för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet

Här är de fyra romanerna av Han Kang som finns översatta till svenska:

Levande och döda (2016)
Vegetarianen (2016)
Den vita boken (2019)
Jag tar inte farväl (2024)

De två jag har läst är Vegetarianen och Den vita boken. Jag länkar till mina inlägg om dem. Levande och döda har jag reserverat på biblioteket och Jag tar inte farväl beställer jag på bokhandeln. Det kommer att ta lite tid innan jag har dem här.

Läs om Han Kang på svenska Wikipedia och på engelska.

Hett i hyllan #271 – Leaving the Atocha Station

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här boken såg vi omskrivas i pressen för ett par år sedan och blev entusiastiska och köpte den. Och sedan har den blivit stående. Undrar just om det ska krävas att jag stoppar in den bland mina tolv hyllvärmare för att den ska bli läst? Och undrar också när det kommer att ske. Hur som helst är den säkert läsvärd.

Atochastationen finns i alla fall i Madrid ser jag på Wikipedia och boken handlar om en ung amerikan. Han är poet och befinner sig i Madrid på stipendium.

Adam Gordon is a brilliant young American poet on a prestigious fellowship in Madrid, and things are not going well. Fuelled by strong coffee and self-prescribed tranquilizers, Adam’s ”research” soon becomes a meditation on the possibility of authenticity, as he finds himself increasingly troubled by the uncrossable distance between himself and the world around him.
(Från omslagets insida.)

Romanen ska vara rolig och den är ganska tunn, så den ska väl bli läst. Någon gång.

Leaving the Atocha Station av Ben Lerner, Granta 2013.
Romanen publicerades första gången 2011 och kom översatt till svenska 2017 (På väg från Atocha).

Benjamin S. Lerner är en flerfaldigt prisbelönad amerikansk poet, essäist och kritiker och författare till tre romaner. Han undervisar på Brooklyn College.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Carol av Patricia Highsmith

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Therese Belivet är 19 år och drömmer om att bli scenograf. Hon bor i New York och över julen jobbar hon extra på leksaksavdelningen på ett stort varuhus. En dag kommer en elegant kvinna för att köpa en julklapp åt sin dotter. Therese blir alldeles tagen och skickar ett julkort till kvinnan. Hon har ju fått adressen för att sända dit julklappen. Kvinnan heter Carol Aird. Hon är äldre än Therese och hon tillhör ett annat skikt i samhället, men mellan dessa två kvinnor uppstår stark kärlek och det är den kärlekshistorien som Patricia Highsmith berättar i den här romanen.

Carol är alltså inte en spänningsroman men den är ändå mycket spännande att läsa. Kärlekshistorien orsakar stora komplikationer. Carol ligger i skilsmässa och hennes man vill helst ha vårdnaden om dottern själv och nu kan han utnyttja kärleken mellan Carol och Therese för att få det som han vill. Handlingen är förlagd till någon gång i slutet av 1940-talet och vi vet ju så väl att lesbisk kärlek då ansågs pervers och sjuk. Carol och Therese måste hålla kärlekshistorien hemlig, men Carols man anlitar en privatdetektiv och så går det som det går.

Romanen är inte bara spännande läsning, den är en fin berättelse om två kvinnor med olika personligheter som kommer från olika håll. Therese har tillbringat en stor del av sin barndom på en klosterskola. Fadern finns inte i hennes liv och inte heller modern brydde sig om henne. Hon är sårbar, och när jag läser undrar jag hur det ska gå för henne. Carol är starkare och solidare. Hon har varit med om en hel del i livet. Men hennes styrka är kanske skenbar. Att förlora dottern är en katastrof för henne. Jag berättar inte hur det går. Läs gärna den här romanen. Det är en fin berättelse om kärlek.

Carol av Patricia Highsmith (1921-1995), Modernista 2016. Översättning: Karin Lindeqvist.
Romanen publicerades första gången 1952 med titeln The Price of Salt under pseudonymen Claire Morgan. Den första svenska utgåvan kom 2006.

Tisdagstrion – Författare med namn som börjar på G

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Idag länkar jag bara till mina inlägg om böckerna.

Burgers dotter av Nadine Gordimer (1923-2014).

Jakten mot nollpunkten – En roman om mig själv av Carl Johan De Geer. Här har jag nog sorterat fel i bokhyllan. Det ser ut som om Libris sorterar författarens namn på D. Men nu får det bli på detta viset. Det är i alla fall en bra bok.

Petersburgsnoveller av Nikolaj Gogol (1809-1852). Här länkar jag mitt mitt inlägg om novellen näsan.

Du får fler tips om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Mannen i den svarta kostymen – novell av Stephen King

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

I Novellresan har vi kommit till Maine. Där föddes Stephen King så nu har jag läst en novell av honom. Det är Mannen i den svarta kostymen ur samlingen Allt kan hända.

En gammal man har fått en dagbok av ett av sina barnbarnsbarn och nu sitter han på äldreboendet och skriver ner en händelse från sin barndom. Han bodde i en liten by på landet i Maine och en dag när han var nio år gick han iväg för att fiska i bäcken. Där mötte han mannen i den svarta kostymen.

Så här börjar den gamle mannens berättelse:

”Byn Motton låg i en annan värld på den tiden – mer annorlunda än jag någonsin skulle kunna berätta. Det var en värld utan några flygplan som dånade fram i skyn, en värld nästan utan bilar och lastbilar, en värld där himlen inte skars sönder av kraftledningar.
I byn fanns inte en enda asfalterad gata och centrum bestod uteslutande av Corsons diversebutik, Thuts hyrstall och järnaffär, metodistkyrkan vid Christ’s Corner, skolan, stadshuset och en knapp kilometer därifrån Harrys Restaurang som min mor alltid föraktfullt kallade för ’sprithålan’.
Men den största skillnaden låg ändå i hur människor levde – hur isolerade de var.” …

Så målar Stephen King upp den gamle mannens barndomsmiljö, en vardag på landet där plötsligt något övernaturligt händer i skogen. Eller gör det det? Berättelsen är mycket spännande och den har också djup som får en att tänka och känna. Det här är det första jag läser av Stephen King och det blir inte det sista.

Mannen i den svarta kostymen – novell ur samlingen Allt kan hända. 14 mörka berättelser av Stephen King, Bra Böcker 2007. Översättning: John-Henri Holmberg.
Originalets titel är Everything’s Eventual. 14 Dark Tales (2002)

En dag kommer vi att skratta åt det av Thomas Korsgaard

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

En dag kommer vi att skratta åt det är andra delen i en trilogi om Tue som växer upp på landet i Jylland. Hans mamma har fått en rejäl summa pengar på grund av en arbetsskada och familjen slipper nu stå i skuld till faderns bror. Det är bra att familjen har lite mer pengar att röra sig med, men det löser inte Tues problem. I den här boken har han blivit äldre och går på gymnasiet, och vi vet ju alla att det inte är så lätt att vara tonåring. Har man dessutom en våldsam far och en mor som är tablettberoende och tidvis deprimerad blir det betydligt svårare. Dessutom känner sig Tue dragen till pojkar, vilket också naturligtvis är ett problem med de fördomar som finns.

Romanens titel är ju En dag kommer vi att skratta åt det, och man får sig en hel del svarta skratt när man läser boken. Skratt som då och då fastnar i halsen. Fadern är dominerande och mamman anpassar sig och vågar inte stå emot honom. Av naturliga skäl. Han är farlig. Han verkar ha fått mycket av sin våldsamhet från barndomen. Tues farmor är en förskräcklig människa. Genomelak. Så det är inte bara Tues kärnfamilj som är dysfunktionell. Det verkar som om hela släkten är det, även om flera andra är mer lyckade i livet ekonomiskt än Tues far. Tue har fått rollen av hackkyckling i familjen. Ofta får han höra att han är värdelös. Också av farmodern som favoriserar vissa och nedvärderar andra. Det är inte underligt att Tue får en del dåliga sexuella erfarenheter. Hur ska han kunna söka sig till kärlek och omtanke med den bakgrunden?

Det är mycket elände i denna roman men den är ändå inte så påfrestande att läsa som man skulle kunna tro. Det är den svarta humorn och Tues styrka som gör det. Ja, mitt i alltihop har han en förunderlig styrka och jag hoppas verkligen att han kommer att klara sig i livet. Berättelsen pekar ändå framåt mot något bättre. Hur Tues framtid blir vet jag ju inte. Men En dag kommer vi att skratta åt det är ingen vanlig eländesskildring. Thomas Korsgaard har en egen röst. Här finns humor och svartsyn, styrka och svaghet och trovärdiga porträtt av människor. Boken rekommenderas.

En dag kommer vi att skratta åt det av Thomas Korsgaard, Weyler 2024. Översättning: Helena Hansson.
Romanen kom på danska 2018 (En dag vill vi grine af det).

Första delen i trilogin är Om någon skulle komma förbi och den kom i svensk översättning 2022 (Hvis der skulle komme ett menneske forbi, 2017). Tredje delen är Man skulle kanske ha varit där och den kom i svensk översättning i augusti i år ( Man skulle nok have været der, 2021).

Hett i hyllan #270 – De svarta tangenternas planet

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

De svarta tangenternas planet Av Niklas Rådström är en fristående fortsättning på Drivved från Arkadien som jag inte heller har läst, men haft med i Hett i hyllan. Det är samma huvudperson i den här romanen, Holger Ekelund, och nu lever han i 1920-talets Stockholm.

Från baksidestexten:
– Är du rädd för mig?
Holger kunde inte förstå varför han skulle vara rädd för Jesse. Vad hade han att frukta från en svart musiker som över några oktaver på pianoklaviaturen kunde spänna en melodi runt hela solsystemet?
Linet, flickan som Holger lever med, är däremot rädd. Hon oroar sig för vad Holger planerar tillsammans med den nyckfulle tyske flygkaptenen och varför ingenting i Holgers liv är vad det förefaller att vara.

Ja, detta blir jag nyfiken på. Vad kan detta handla om? Är månne nazism inblandad i det hela? När jag bläddrade i boken såg jag plötsligt namnet Göring. Det enda sättet att få svar är antagligen att läsa boken.

De svarta tangenternas planet av Niklas Rådström, Wahlström & Widstrand 2001.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Rejär polsk frotté av Christian Munthe

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Rejär Polsk frotté är en novellsamling med tio noveller från skilda tider och med handlingen förlagd till vitt skilda platser. När man bläddrar i boken kommer man först till en sida med texten Inte ett ord mellan dessa pärmar är sant. Christian Munthe är en historieberättare i den här novellsamlingen. Novellerna är kraftfullt berättade med en knorr på slutet – ibland en ordentlig knorr. Där finns alltså humor, men också mycket allvar bakom, stor korruption i titelnovellen, en bekantskap från barndomen som är smittad med HIV i en annan berättelse, och i novellen Post Mortem har vi den stora frågan om hur vi hanterar döden, det öde som väntar oss alla – eller kan vi undvika det med vetenskapens hjälp?

Det är novellen Post Mortem som gör starkast intryck på mig. Den är ett slagkraftigt exempel på hur pendeln tenderar att svänga från den ena ytterligheten till den andra. Den novellen är faktiskt smärtsam att läsa. I novellen Rejäl polsk frotté reagerade jag mot att texten var strösslad med polska ord och uttryck i kursivering. Sådant är jag lite allergisk mot. Men ändå, när jag kom till slutet, då tyckte jag att det höll. Då upplevde jag denna ansamling av kursiveringar faktiskt hörde ihop med helheten. Ett plus är också att novellerna blir bättre och bättre mot slutet av boken. Rejäl polskt frotté är en underhållande samling – skrönor kanske man kan säga. Men med en hel del allvar bakom som kan leda till både funderingar och känslor.

Rejäl polsk frotté av Christian Munthe, Thorén & Lindskog 2024.

Tisdagstrion – Böcker utgivna på 1800-talet

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1858-1940) publicerades 1891 och det är hennes debutroman. Den består av berättelser och skrönor, sådant som berättades vid brasorna om kvällarna i Värmland om olika udda personligheter i en tid för länge sedan. Och de som berättade trodde både på djävulen och väsen som skogsrået. Skogen var mörk. De hungriga vargarna ylade i vinternatten och Fan själv kunde skriva kontrakt med människor om deras själar. Det är i alla fall så det känns att läsa Gösta Berlings saga och det är det som är romanens styrka. Och om man ser lite längre och tänker efter finns där också intressanta och rörande porträtt av olika människor.

Moby Dick av Herman Melville (1819-1891) kom redan 1851. En ung man som kallar sig Ismael tar hyra på ett valfångarskepp. Befälhavare på skeppet är kapten Ahab. Han har tidigare jagat den vita valen Moby Dick men misslyckats och förlorat sitt ena ben. Nu hatar han Moby Dick och vill hämnas och alltså döda honom. Det är den röda tråden i berättelsen. Det är Ismael som berättar och att han klarar sig, det räknar vi med. Men hur ska det gå för de andra? Ska kapten Ahab lyckas med sin hämnd som alla sunda realistiskt tänkande människor anser är vansinnig, ja helt idiotisk? Men romanen innehåller mycket mer. På köpet får man lära sig mycket om hur valfångst gick till på 1800-talet. En riskfylld verksamhet.

Silas Marner av George Eliot (1819-1880) publicerades 1861. Silas Marner är medlem i en sträng religiös sekt i staden där han bor. På grund av en svekfull vän blir han anklagad för ett brott som han inte har begått. Han flyr till en liten stad där han bosätter sig i en stuga vid ett stenbrott. Han är vävare och tjänar så småningom ihop en ansenlig summa pengar. Han är en enstöring och umgås inte med människorna i trakten. Han är bitter och snål och bryr sig bara om sina pengar som han har gömt under golvplankorna. Så blir han utsatt för ett brott av ännu en svekfull och ondsint person. En allvarlig historia, alltså, men samtidigt får vi lära känna många invånare i den lilla staden och författaren skapar fina porträtt av olika människor med en god dos humor.

Nu har Robert som driver bloggen Mina skrivna ord tagit över tisdagstrion. På hans blogg hittar du fler boktips på böcker som publicerades på 1800-talet. Du hittar också teman för kommande tisdagar ifall du vill delta.

Längst bak i min läslista 59-60

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

De böcker som har legat längst tid i min läslista är nu Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy (1840-1928) och Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy.

Vilken tur att Tess of the D’Urbervilles kommer härnäst i läslistan. Jag fick den i födelsedagspresent i år och den har stått på bokvagnen sedan dess. Chansen att jag verkligen läser den i år har ökat betydligt. Tess of the D’urbervilles kom 1891 och handlar om den fattiga flickan Tess som blir våldtagen eller förförd – det är tydligen oklart vilket – av sonen i huset där hon arbetar. Den här romanen orsakade skandal och debatt eftersom många ansåg att författaren inte borde ha ställt sig på den ”fallna” kvinnans sida. Tess of the D’urbervilles satte jag in i läslistan 22 april 2020. Den finns i ett par svenska översättningar.

Tuktans ljuva år kom också in i läslistan 22 april 2020. Jag tror att det var en annan bokbloggare som skrev om den. Kan det ha varit Hannele? Den utspelas på ett exklusivt internat i Schweiz, isolerat och med konservativa traditioner. Flickan Eva försöker vinna den till synes perfekta flickan Frederiques tillgivenhet och när hon gör det upptäcker hon en mörk, kontrollerande sida hos sig själv. Romanen kom på originalspråket 1989 (I beati anni del castigo) och i svensk översättning 1994.

Det ska bli spännande att läsa dessa två mycket olika romaner och unga kvinnor.