En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell

Shaun Bythell driver en bokhandel, The Bookshop, i den skotska småstaden Wigtown. Han handlar med begagnade böcker och ägnar en stor del av sin tid åt att besöka människor som vill sälja sina boksamlingar. Det kan inte vara lätt att driva en bokhandel, som han gör, och få det att bära sig. Stora bokföretag köper upp de små och sänker priserna så att mindre bokhandlar har svårt att sälja sina böcker. Dessutom är naturligtvis kunderna inte alltid trevliga.

Att driva The Bookshop innebär alltså ganska så stora vedermödor, och det märks i den här dagboken som spänner över ett år. Shaun Bythell har också en Facebooksida för bokhandeln och där kan han vara ganska så elak. Det är han även i dagboken. Han är bitsk och ganska rolig. Mest arg är han på Amazon som håller på att förstöra detaljhandeln, men han går också ganska illa åt en del kunder. Han är nästan elak i överkant när man tänker på att det han skriver är offentligt, men det är nog samtidigt det som gör att boken blir så underhållande att läsa. Det är den extra kryddan.

Dagboken handlar mycket om böcker förstås, och massor av litteratur som jag inte känner till, men den går bra att läsa ändå. Eftersom det är en dagbok återkommer mycket gång på gång, fast ändå med en viss variation, och under året äger också den stora bokfestivalen rum i Wigtown då det kommer massor med tillresande och Shaun Bythell huserar författare i sitt stora, dragiga hus. Det känns trevligt att läsa den här boken, fast den innehåller många liknande händelser dag för dag och vecka för vecka. Eller i själva verket är den så trevlig just på grund av detta. Det känns tryggt. Jag vet ungefär vad jag får, månad för månad, samtidigt som årstiderna växlar under året och också försäljningen och böckerna.

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell, Natur & Kultur 2018. Översättning: Andreas Vesterlund.
Originalets titel är The Diary of a Bookseller (2017)

Hett i hyllan #269 – Dykvinnan

Som jag skrev i måndags har vi en liten samling böcker av Joyce Carol Oates, och där finns flera jag inte har läst, bland annat Dykvinnan. Romanen ska tydligen vara en spökhistoria, åtminstone enligt raden från The Times som finns på omslagets baksida. Den handlar om M.R Neukirchen som är rektor för ett prestigefyllt universitet på den amerikanska östkusten, rakryggad, diplomatisk och vänlig.

Citat från baksidestexten:
När M.R. gör en avstickare till sin barndoms trakter vid Great Snake River får hon oväntat kontakt med Dyflickan, som fyrtio år tidigare blev svårt misshandlad av sin mor och lämnad att dö i flodkanten gyttja. Innan slumpen såg till att hon räddades.

Ett avskyvärt brott alltså. Jag tror att detta är en bra, stark roman och den vill jag absolut läsa.

Dykvinnan av Joyce Carol Oates, Bonniers 2012. Översättning: Ulla Danielsson.
Originaltiteln är Mudwoman och den publicerades också 2012.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson

Jeanette Winterson var adoptivbarn och växte upp i en industristad i norra England i en fattig familj. Många, många där var fattiga, skriver hon. Hennes adoptivmor var en tyrann, strängt religiös och mycket svartsynt. Hon hade två uppsättningar löständer och en revolver i köksskåpet. När flickan skulle straffas beordrade hon henne att gå ut och låste sedan dörren så att hon måste sitta utanför huset hela natten.

En sådan barndom måste ha påverkat Jeanette Winterson i hög grad och det har den också gjort, enligt vad hon skriver. Ändå är denna självbiografiska roman inte så hatisk som man kunde förvänta sig. Det finns stor frustration i den men också mycket eftertänksamhet, och författaren skriver att hennes adoptivmor nog gjorde så gott som hon kunde. Hon var som hon var, inte en frisk och normal person. Och lilla Jeanette var inte alls så som adoptivmamman ville ha henne, och det fick hon också ständigt veta. När flickan blev lite äldre och fick känslor för andra flickor blev det än svårare.

Att vara adoptivbarn är i sig en påfrestning – att man har blivit lämnad, att man kommer från något okänt. I Jeanette Wintersons fall var det värre. Eftersom adoptivmodern behandlade henne så illa blev denna övergivenhet oerhört stor. Hur överlever man en sådan barndom utan att bli ett fullkomligt vrak? För Jeanette Winterson blev böcker en räddning. Romanen handlar mycket om läsning och litteratur. Men flickan var tvungen att smyga med läsningen eftersom den mesta litteraturen var förbjuden i hennes hem. Så småningom började hon också leta efter uppgifter om sitt ursprung, också det i hemlighet.

Ja, den här självbiografiska romanen är på många sätt en förskräcklig historia, men i den finns flickans stora kraft, litteraturen, en del vänner, och hopp. Det finns en värme i den också, det finns liv. Vi vet ju att Jeanette Winterson blev en stor författare, och det ska till en bra författare för att skriva en så fin roman som denna.

Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand 2012. Översättning: Ulla Roseen.
Romanen publicerades första gången 2011 (Why Be Happy When You Could Be Normal)

Tisdagstrion – Sápmi

I dagens trio fick det bli två diktsamlingar. Den första är Aednan av Linnea Axelsson. Aednan är ett diktepos om samernas historia från början av 1900-talet till våra dagar. Det samiska området sträckte sig över fyra länder: Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Boken börjar med att en samefamilj driver sin renhjord till en ö i Nordnorge. Så har de gjort i generationer, till Norge på sommaren och tillbaka in i Sverige på vintern. Renarna känner till vägen dit och renägarna kan området. Gränsen är öppen. För dem finns ingen gräns. Men så bestämmer de styrande att gränserna ska stängas och familjen måste flytta.
Aednan kom 2018 och belönades med Augustpriset samma år.

Den andra diktsamlingen är Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää (1943-2001). Den har jag läst i år i mitt läsprojekt som går ut på att läsa böcker som har vunnit Nordiska rådets litteraturpris. Solen, min far är en anpassad version av samlingen Beaivi, áhčážan avsedd för de som inte kan läsa nordsamiska. Beaivi, áhčážan belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1991. Dikterna är på bokmål, nynorsk och svenska. En dikt är på nordsamiska eftersom den består av många specialiserade samiska ord som inte går att översätta. Trots att läsningen blev lite knölig på grund av alla språken var diktsamlingen absolut värd att läsas.
Solen, min far publicerades 1991.

Far inte till havet av Elin Anna Labba är en roman. När Luleälven byggdes ut dämdes sjön upp där samernas sommarby fanns. Detta skedde i många omgångar mellan 1923 och 1972. Sjön blev bara större och större. Byn dränktes i flera omgångar, kåtor och betesmark. Fisket blev mycket, mycket sämre. Miljön för dem som bodde vid sjön blev sämre. Lera och sten istället för normala stränder. Vattenhöjden fluktuerade mycket mer. Sjöns is, som de delvis färdades på vid flytten, blev annorlunda och mer oförutsägbar. Liksom i Aednan skildrar författaren hur tillvaron ställs på ända för samebefolkningen genom beslut som de inte har inflytande över. En bra roman.
Far inte till havet kom i år.

Det finns fler intressanta böcker med anknytning till Sápmi så gå gärna till Ugglan & Boken så får du fler boktips.

Tack Helena, som har bloggen Ugglan & Boken, för alla spännande och kluriga teman till tisdagstrion som vi har fått från dig! Nu tar Robert, som har bloggen Mina skrivna ord, över.

Nytt på bokvagnen

Så kom den till slut, Historien av Elsa Morante. Det var länge sedan vi beställde den, men ibland drar det ut på tiden när det ingår också böcker på engelska i beställningen. Men nu är boken här och då ska jag väl läsa den. Öh, inte just nu förstås. Det hinner jag inte. Men en bit in i framtiden ska det ske. Med i beställningen vad också Andas av Joyce Carol Oates, ännu en bok till vår lilla samling. Det ska bli spännande att läsa också den så småningom.

Historien av Elsa Morante, Modernista 2024. Översättning: Anne Marie Hansen och Ingalisa Munck.

Andas av Joyce Carol Oates, HarperCollins 2024. Översättning: Fredrika Spindler.

Den första boken av Karolina Ramqvist

En ung svensk (räknar jag med) kvinna befinner sig på Jamaica. Det är kärlek som har fört henne dit. Hon har ett förhållande med en inhemsk man sedan flera år. Han är fattig, precis som hans släktingar. Hon är författare och har inte så mycket pengar, men mer än vad han har. Det är förmiddag, den dag hon ska åka hem. Medan timmarna går får vi tillbakablickar på det som har hänt tidigare.

Här är det nog en del autofikton, tror jag, men jag vet inte hur mycket, kanske bara lite, men det är svårt att skilja på kvinnan och författaren när jag läser. Det ger en särskild dimension som inte skulle finnas där annars, men berättelsen är inte avhängig av det. Det är inte det som gör berättelsen, den står för sig själv. Texten är lugn fast där finns dramatiska händelser, och långsamt får vi veta mer och mer, precis som kvinnan i berättelsen får lära sig att röra sig långsamt i hettan på Jamaica. Jag har aldrig varit där, men det känns som om författaren har fångat miljön och atmosfären. Hettan, långsamheten, havet, ödlorna i taket.

Den första boken är en roman som sätter igång många tankar hos mig som läser, funderingar över kärlek, över mina erfarenheter och över hur den här kvinnan och mannen är. Även om hon har varit flera gånger på Jamaica är hon en främling och hennes och hans tidigare erfarenheter är mycket olika. Delvis kan man se det som en berättelse om hur olika kvinnor och män är, hur lite man egentligen vet om den man älskar och hur svårt det ofta är att förstå sig själv och ens egna handlingar. Det här blir förstärkt av att Jamaica är en före detta koloni där de flesta inte har samma standard som här, ett land där slaveri härskade och som senare har blivit ett turistparadis för västerlänningar, fast lite farligt. Och våldet finns också, både ute i mörkret och i förhållandet mellan kvinnor och män. Kvinnor kommer till Jamaica och köper sex och samvaro med unga män. Kärlekshistorien mellan berättaren och mannen har vissa drag av det, men är ändå annorlunda. Det är två främmande världar som möts, två främlingar som ändå har något unikt (kanske) tillsammans.

Romanens titel är ju Den första boken. Karolina Ramqvists första roman, More fire, utspelades på Jamaica och där finns också en kärlekshistoria. Jag har inte läst den, men det ska jag göra. Jag har sett instagrammare skriva att den texten skiljer sig mycket från årets roman, vilket inte är förvånande. Den kom 2002. Det är länge sedan, och intressant nog är årtalet i årets roman detsamma. Det ska bli intressant att läsa också More fire.

Årets roman, Den första boken, rekommenderar jag varmt..

Den första boken av Karolina Ramqvist, Bonniers 2024.

Hett i hyllan #268 – Alfred och Emily

Den här boken har jag fått från en loppis här i kvarteret och ärligt talat är jag osäker på om jag har läst den eller inte. Men eftersom jag inte vet tycker jag att det är bäst att betrakta den som en hyllvärmare. Den har stått länge på bokvagnen nu så jag tycker att det är dags att ha med den i Hett i hyllan och jag vill absolut läsa den, omläsning eller inte, eftersom Doris Lessing (1919-2013) tillhör mina favoritförfattare.

Alfred och Emily är en bok om Doris Lessings föräldrar som emigrerade till Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe). Den första delen är en kortroman och i den andra delen beskriver hon hur deras liv i Sydrhodesia blev i verkligheten.

Från omslagets baksida:
Doris Lessings föräldrar – Alfred Tayler och Emily MvVeagh – var som unga levnadsglada och initiativrika, och med alla sina goda egenskaper skulle de ha kunnat skapa sig en lycklig tillvaro. Men första världskriget förändrade dem i grunden. Han skadades svårt i striderna i Flandern och fick uppleva hur nästan alla hans kamrater slaktades, hon vårdade sårade och döende soldater på ett Londonsjukhus.

Alfred och Emily av Doris Lessing, Forum 2008. Översättning: Dorothea Sporrong.
Boken publicerades första gången samma år (Alfred and Emily).
Doris Lessing belönades m,ed Nobelpriset i litteratur 2007.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Vad söker du varg? av Eva Vezjnavets

Ryna bor i Tyskland och arbetar på ett äldreboende, men nu har hon fått sparken och hon reser hem till byn i Belarus för att begrava sin farmor. Ryna sätter sig på tåget med sin vinflaska i bagaget. Hon måste dricka lite då och då för att klara resan. Vi förstår att hon har alkoholproblem. Men så småningom kommer hon fram till sin barndomsby och där ligger farmodern och väntar på att bli begravd. Hon var lövjerska, eller häxa eller klok gumma, något som har gått i släkten i många generationer. När Ryna sitter och vakar vid farmoderns kista får vi farmoderns berättelse om byns historia och om hennes liv.

Det är en historia full av inbördeskrig, ockupation och olika vågor av den sovjetiska regimens avkulakisering och kollektivisering. Det är en hårresande berättelse som nästan blir absurd, fast det var blodigt allvar för befolkningen i trakten. Det är så mycket elände och våld. Människor som som anslöt sig till den ena sidan och domderade över traktens folk blev i ett annat skede gripna och summariskt dömda och avrättade. Och de som nästan alltid blev syndabockar var judarna.

Farmoderns berättelse är skriven på dialekt och i den svenska texten har översättaren använt olika svenska bygdemål. Det kan naturligtvis inte göra ursprungstexten rättvisa eftersom de olika bygdemålen påminner om olika dialekter i Sverige och vi får inte samma känsla och associationer som en läsare som behärskar belarusiska skulle få. Berättelsen är också full av namn och människor och jag kunde inte hålla ordning på dem alla i mitt huvud när jag läste, men jag tycker inte att det inverkar särskilt menligt på läsupplevelsen. Jag fick som en överblick över det som hade hänt i bygden. Och när det gäller dialektspråket får man ta det som det är. En hel del går säkert förlorat i översättningen, men Vad söker du varg är ändå en så viktig levande, drastisk, hemsk och faktiskt också lite humoristisk berättelse att den är högst läsvärd. Jag tror att den kan ge en känsla av hur det har varit i södra Belarus genom åren. Boken rekommenderas.

Vad söker du varg? av Eva Vezjnavets, Ersatz 2024. Översättning: Krystsina Banduryna och Mikael Nydahl.

Tisdagstrion – Min, mitt eller mina i boktiteln

Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid handlar inte rent konkret om författarens mor. Jag tyder den istället som en allegorisk berättelse om kolonin hon kommer ifrån och ursprungsbefolkningen som levde där och som nästan inte fanns kvar när berättaren i boken föddes. Det är lite oklart. Men romanen kan handla om författarens mor, och det faktum att berättaren aldrig föder något barn kan vara en bild av sprickan mellan dotter och mor. Men just att vi inte vet bidrar till berättelsens styrka.
Romanen Publicerades första gången 1996 (The Autobiography of my Mother) och kom samma år på svenska (Min mor, en självbiografi). Utgåvan från Tranan kom 2016.

Min skolfröken skall vara ett frimärke av Björn Ranelid. En man ser tillbaka på sin barndom och sina första skolår. Han minns dem i ett skimrande ljus fast de åren inte var fria från olyckor och problem och obehag. Romanen är en hyllning till hans lärarinna, Anna Jensen, som han hade under sina första skolår. Det var hon som lärde honom läsa och skriva och jag måste säga att den här mannen har haft tur. Anna Jensen var en formidabelt bra lärare, klok och medkännande och samtidigt bestämd med ordning i klassen. Hon blir en symbol för den goda läraren.
Romanen kom 2022.

Min kamp II av Karl Ove Knausgård. Den här boken har jag med i trion helt enkelt för att påminna mig om att jag bör läsa den. Jag har bara läst ettan och tyckte den var mycket bra, så vad är det som hindrar mig? Kanske omfånget på 595 sidor. Och att det finns så många andra intressanta böcker förstås. Kommer nu denna påminnelse att göra att jag äntligen läser den?

Vill du ha fler boktips? Då kan du gå till Ugglan & Boken.

Nu har jag jag börjat läsa Drömbroar av Henrik Nordbrandt

Nästa diktsamling jag läser som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris är Drömbroar av Henrik Nordbrandt (1945-2023). Han var en dansk poet och jag har aldrig läst något av honom tidigare. Han tillbringade största delen av sitt vuxna liv i Turkiet, Grekland och Italien och hans lyrik ska ha vara påverkad av det.

Drömbroar – diktsamling av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström.
Diktsamlingen publicerades första gången 1998 (Drømmebroer) och tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2000.

Under Drömbroar ligger Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015.
Nordiska rådets litteraturpris 2016. Den går nu tillbaka till biblioteket.