Författare: Mösstanten

Jag har bytt till Adonis

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Asien är mitt prioriterade läsområde i år och då vill jag äntligen läsa dikter av Adonis. Det är en pseudonym för Ali Ahmad Said Esber, en poet från Syrien som har nämnts många gånger i samband med spekulationer om nästa Nobelpristagare i litteratur.

Ali Ahmad Said Esber föddes 1930 och är idag alltså 95 år. Han tog examen i filosofi vid det syriska universitetet i Damaskus. Men efter att han hade suttit sex månader i fängelse flyttade han 1956 till Beirut i Libanon där han doktorerade och var bosatt till 1985. Efter det lever han i exil i Paris. Han skriver på arabiska och dikterna måste alltså tolkas till svenska. Jag kan aldrig uppleva hans poesi från grunden eftersom jag inte kan språket, men att läsa tolkningarna ger också mycket. I boken finns en cd-skiva där man kan höra honom läsa dikter på arabiska. Man kan också hitta film på YouTube där han läser.

Det finns några prosaböcker På svenska – En introduktion till arabisk poetik av Adonis, Våld och Islam som är ett utskrivet samtal med Adonis och en bok som hans dotter Ninar Esber har skrivit, Samtal med min far, Adonis.

Författarens pseudonym är alltså Adonis, men om man vill hitta hans titlar hos Götabiblioteken får man söka på Adunis om man inte söker på hans långa namn. Hur det är på andra bibliotek vet jag inte. På Libris går det bra med Adonis.

Detta är mitt namn – en antologi av Adonis, Alhambra 2006. Tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar & Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg. Förord av Alain Jouffroy. Efterskrift av Sigrid Kahle.

Under den boken ligger Samlade dikter av Edit Södergran, Modernista 2021, som jag har lämnat efter att ha läst den första diktsamlingen där, Dikter 1916.

Tisdagstrion – Isländska författare

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Salka Valka av Haldor Laxness (1902-1998) läste jag för länge sedan – eller annars har jag bara sett filmen och det var när jag var barn. Alltså vill jag gärna läsa den, eller läsa om. Romanen handlar om en fattig kvinna och hennes dotter Salka Valka. De kommer till en by där befolkningen lever av fiske och byn styrs av den rike köpmannen.
Salka Valka publicerades första gången 1931. Omslaget hör till en engelsk översättning, men berättelsen finns översatt till svenska.

Glasbruket av Arnaldur Indridason är en av hans bästa deckare och den läste jag innan jag började blogga. Jag citerar från förlaget: ”En äldre man hittas mördad i en källarlägenhet i Reykjavik. Bredvid kroppen finns ett kryptiskt meddelande och i hans skrivbord hittar polisen ett foto av en gravsten. När man lyckas tyda inskriptionen visar det sig att i graven ligger en fyraårig flicka som dog 1968. Med hjälp av fotot nystar polisen upp gamla och nya brott som lett till flera familjetragedier. Samtidigt försvinner en ung kvinna från sitt eget bröllop…”
Glasbruket kom 2000 på Isländska och 2003 på svenska.

Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir handlar om Jónas, en frånskild man som reser till ett krigshärjat land i Europa och tar in på ett hotell. Hans avsikt är att ta livet av sig och han vill göra det utomlands så att inte hans dotter ska vara den som hittar kroppen. Det här låter ju alldeles förskräckligt men Ärr är skriven med humor och värme. En bra bok som belönades med Nordiska Rådets litteraturpris 2018. Romanen kom 2016 på isländska och i svensk översättning 2017.

Om du vill få fler tips på titlar på tema Island kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.


Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En bil har exploderat i Stockholm och polisen är på jakt efter förövaren. Jag antar att alla tänkte på terrordåd, vilket inte alls säkert skulle vara fallet idag med alla dessa sprängladdningar som detonerar genom de kriminellas krig. Men antingen det är en terrorist eller en medlem i ett kriminellt gäng som är skyldig till explosionen ligger tanken nära till hands hos många att det måste vara en invandrare eller en person med rötter i arabvärlden eller liknande. Och det är det den här berättelsen handlar om – hur det kan kännas när man inte har ett typiskt nordiskt utseende och staden är full av poliser som jagar en gärningsman.

Det klokaste är att hålla sig inne, men Amar måste vara ute på stan eftersom han ska reklamera ett borrhuvud som hans släktingar har använt. Under berättelsens gång får vi lära känna Amar lite närmare genom hans tankevärld, och han är en lite labil personlighet liksom andra personer i Khemiris böcker. Som i andra romaner – om detta nu är en roman – jag har läst av Jonas Hassen Khemiri så skriver han om allvarliga problem med en liten glimt i ögat. Men fast det ligger en humoristisk ton i bakgrunden upplever man underlägsenhetskänslan starkt när man läser. Där finns också trycket från släkten. Amar måste helt enkelt ut.

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri, Bonniers 2012.
Texten är också dramatiserad och har spelats på scenen.

Hett i hyllan #285 – Fänrik Ståls sägner

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Här är en bok som min mamma hade när hon gick i skolan. Jag har sparat den men aldrig läst i den och jag har nog aldrig läst Fänrik Ståls sägner egentligen. Kanske något litet utdrag, men inte mer. Jag känner naturligtvis till verket och jag har hört människor citera ur det, och namnen Lotta Svärd och Sven Duva har många av oss hört. Fänrik Ståls sägner var det första verket som kopierades för nätet av Projekt Runeberg.

Boken jag har är en skolupplaga med förklaringar och ett litet avsnitt om kriget 1808-1809 som var en del av Napoleonkrigen där Ryssland stöddes av Frankrike och dess bundsförvanter och Sverige stöddes av Storbritannien. Resultatet av kriget blev att Sverige förlorade Finland och Österbotten till Ryssland. Idag har antagligen de flesta av oss svårt att ta till oss denna krigsskildring som inte motsvarar krigets hemskhet.

Jag citerar ur avsnittet om kriget i slutet av boken:
Krigshändelserna i 1808-1809 års krig bilda bakgrunden för de tavlor, som upprullas i Fänrik Ståls sägner. Skaldens huvudintresse samlar sig dock aldrig kring dessa händelser i och för sig. Hans lust är i stället att teckna människor, särskilt i deras sedliga storhet. Men bilderna sättas in i krigets ram, och man behöver för att fullt uppfatta dem känna krigets allmänna gång och viktigaste händelser. Skalden förutsätter dessa som bekanta.

Här är ett citat ur Fänrik Ståls sägner från Projekt Runeberg. Det handlar om Sven Duva som inte var så intelligent, men en tapper soldat var han och han dog när han kämpade mot fienden för att hindra dem att ta sig över en bro..

Tillintetgjort fann fienden sitt anfall innan kort,
Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort;
När allt var lugnt, satt Sandels av och kom till stranden ned
Och frågte var den mannen fanns, som stod på bron och stred.

Man viste på Sven Duva då. Han hade kämpat ut,
Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut;
Han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek,
Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek.

Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an,
Det var ej någon obekant, det var en välkänd man;
Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgat rött,
Hans bröst var träffat av ett skott, han hade ren förblött.

”Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli”,
Så talte generalen blott, ”den visste mer än vi;
Det lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm,
Och höll sig till vad bättre var, hans ädla, tappra barm.”

Och dessa ord de spriddes sen i hären vitt och brett,
Och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt.
”Ty visst var tanken”, mente man, ”hos Duva knapp till mått;
Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott.”

Fänrik Ståls sägner – En samling sånger av Johan Ludvig Runeberg med teckningar av Albert Edelfelt, Gleerups 1939.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Carcoma av Layla Martinez

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Carcoma handlar om en familj som består av flera generationer kvinnor, en mormor, en dotter och en dotterdotter. Mormodern och hennes dotterdotter bor i ett hus i en by i Spanien och i huset finns minnen av människor som har dött och av patriarkalt våld. Huset lever, minnena lever, de döda finns i huset och ger sig till känna genom att kasta runt saker och möbler. De kan ligga under sängar och gripa tag om ankeln på den som står bredvid, de stänger och öppnar dörrar, de andas.

Carcoma är en hård, vredgad berättelse med minnen från inbördeskriget och utnyttjande av kvinnor. Romanen är också en stark berättelse om klassklyftor. Det är en enorm skillnad mellan de besuttna och de som inte har så mycket och inte kan föra sig bland de bättre bemedlade. Här finns, liksom i Elena Ferrantes böcker, två språk. Den lokala dialekten som de fattigare talar och det fina, kultiverade språket hos de utbildade och rika. De fattiga anses dumma och löjliga men kan med fördel utnyttjas som underbetalda hembiträden.

Mormodern och dotterdottern tillhör de fattigare och från dem och deras hus utgår ett starkt hat. Som sagt är Carcoma en hård och arg berättelse och den håller sig på den nivån nästan från början till slut. Också helgonberättelserna som mormodern nämner innehåller våld och lemlästning. Det finns ingen utveckling i berättelsen mer är den utveckling som sker hos läsaren när hen får veta mer och mer. Det är samma ton rakt igenom, ilska, hat och ingen kärlek. Nu är Carcoma en kort berättelse på 117 sidor så man kan stå ut med det hårda tonläget och till och med uppskatta boken, och lite kärlek och omtanke kan ändå skymta bakom allt det andra. Carcoma är en intressant och suggestiv roman.

Carcoma betyder för övrigt trämask.

Carcoma av Layla Martínez, Rámus 2024. Översättning: Annakarin Thorburn.
Carcoma publicerades första gången 2021.

Tisdagstrion – Musik i titel eller på omslaget

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Inspirerad av dagens tema och av att jag har Asien som prioriterat läsområde i år har jag nyligen läst Kärlekens Musik av Vikram Seth. Det är en kärleksroman som handlar om violinisten Michael. Hans far var slaktare och det fanns ingen musiktradition i hans familj, men med hjälp av lärare och en rik dam i grannskapet fick han musikutbildning. Michael blev aldrig soloviolinist, han är andreviolonist i en stråkkvartett. Det är inget arbete där man i allmänhet tjänar mycket pengar och han undervisar också. Ändå har han en mycket fin violin, en Tonini. Den hade han aldrig kunnat köpa. Han har den till låns från den rika damen som har hjälpt honom.
Romanen publicerades första gången 1999 (An Equal Music) och kom i svensk översättning samma år.

Moderato cantabile av Marguerite Duras (1914-1996) börjar med en pianolektion i en mindre stad vid havet. Det är en pojke som ska lära sig spela piano och i rummet finns pianolärarinnan och också hans mor. Överst på hans partitur står Moderato cantabile. Pianolärarinnan frågar honom vad det betyder. Det vet jag inte, svarar pojken. När lärarinnan frågar igen svarar han inte. Då skriker pianolärarinnan och slår med pennan på tangenterna och vänder sig till hans mor och säger att han är envis. En obehaglig början och man tycker synd om barnet, men egentligen handlar romanen om modern som har alkoholproblem (vilket inte gör att man tycker mindre synd om pojken).
Romanen publicerades första gången 1958 och kom i svensk översättning 1986.

Carlos Gardels död av António Lobo Antunes. Carlos Gardel är en berömd tangosångare från 1930-talet. Den här boken handlar inte om honom, men Álvaro älskar hans musik. Han har dragit sig undan i sina äktenskap och haft dålig kontakt med sin son. Álvaro har varit otillgänglig och suttit bakom tidningen och ofta lyssnat på Carlos Gardel. I den här romanen lever alla var för sig, även om de lever ihop. Álvaros drogberoende son ligger och dör på sjukhuset. Hans syster motar ut sonens mamma från sjukrummet. Hon hatar henne. Álvaros nuvarande hustru låtsas att Álvaro älskar henne och att han tycker om hennes ömhetsbetygelser. Inte särkilt upplyftande, med andra ord, men det är en bra roman.
Romanen publicerades första gången 1994 (A morte de Carlos Gardel) och kom i svensk översättning 1996.

På bloggen Mina skrivna ord hittar du fler tips på böcker med musiktema.

Inget av det där – Novell av Samanta Schweblin

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Månadens författare i Novelltolvan är Samanta Schweblin. Jag har lånat hennes novellsamling Sju tomma hus på biblioteket, och nu har jag läst den första berättelsen i samlingen, Inget av det där.

En åldrad mor kör runt i ett villaområde med sin dotter på passagerarsätet. Dottern frågar vad hon håller på med, fast det vet hon egentligen. Tittar på hus, säger modern.

De är enorma. Präktiga på sina kullar med friskt gräs, de riktigt lyser i det starka eftermiddagsljuset. Min mamma suckar, hon håller kvar händerna på ratten och lutar sig bakåt mot sätet. Hon kommer inte att säga så mycket mer. Kanske vet hon inte vad hon ska säga. Men det är precis vad vi gör. Vi tittar på hus. Vi tittar på andras hus. Att nu försöka tolka det skulle kunna bli droppen som får bägaren att rinna över, en bekräftelse på att mamma har slösat bort min tid så långt tillbaka jag kan minnas. Hon lägger i ettan, och till min överraskning slirar hjulen till och hon lyckas få bilen att rulla. Jag tittar mot korsningen bakom oss, förstörelsen vi lämnar efter oss på den sandiga jordvägen, och jag ber inombords att ingen av bostadsområdets väktare ska märka att vi gjorde samma sak i går, två korsningar tidigare, och på ett ställe till närmare utfarten. …

Den här novellen är oroande. Man vet inte vad som ligger bakom, det får man själv fundera på som läsare. Inget av det där är en bra novell och en bra början på en novellsamling.

Samanta Schweblin är en argentinsk författare och hon är flerfaldigt prisbelönad för sina noveller. Detta är den första novellen jag läser av henne. Tidigare har jag läst romanen Räddningsavstånd.

Inget av det där – Novell av Samanta Schweblin ur samlingen Sju tomma hus, Tranan 2023. Översättning: Annakarin Thorburn.
Novellsamlingen publicerades första gången 2015 (Sietes casas vacías).

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Författaren Niels Fredrik Dahl har skrivit en roman om sin far, om det han vet och det han inte vet. Hans farfar var domare i Alexandria, en norsk jurist i en av de blandade domstolarna i landet, där jurister av flera nationaliteter arbetade tillsammans med egyptiska. År 1926, när han var fem år gammal, flyttade Niels Fredrik Dahls far till Alexandria med sin mor och far och han bodde där tills han var tretton år gammal. Då lämnades han i Norge för skolgång och fick bo inackorderad hos rektorsfamiljen medan modern och fadern bodde i Alexandria. Efter det blev det internatskola i Schweiz och han träffade inte sina föräldrar särskilt mycket under dessa år.

Fars rygg handlar om ensamhet. Pojkens far är en dominerande person som man inte kan säga emot. Mamman gör som han vill. Hon är udda och känslig och flyter in i sin egen värld. Ensamhet och tystnad och att vara utanför, så blir pappans liv. Han kan inte de sociala koderna när han kommer till Norge, han får inga vänner och i rektorsfamiljen finns en stor sorg över en son som har dött. Det är smärtsamt att läsa om pojkens längtan efter fadern och hur den grusas. Fadern är aldrig där för honom, egentligen inte heller när han är på semester i Norge. Fadern är en stor dominerande egoist som kan blända människor med sin bil och sin uppenbarelse. Mamman är svag och alltför mycket i sin egen värld för att orka vara ett stöd åt sin son.

Det är alltså en ganska sorglig roman som Niels Fredrik Dahl har skrivit. Hans farfar benämns i romanen som Domaren och jag känner vånda över alla egoistiska, dominerande människor som ställer till så mycket för andra både i det privata och ute i världen. Men den här romanen berättas med omtanke och eftertänksamhet. Människorna och miljöerna framträder som starka bilder i mitt inre när jag läser. Och jag tänker: så här blev det, och nu sitter författaren och tittar på de få fotografier han har av sin far och sina farföräldrar. Hans far fick ju ett liv och ett sammanhang trots allt.

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl, Natur & Kultur 2025. Översättning: Gun-Britt Sundström.
Romanen publicerades på norska 2023 och belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2024.
Svenska Wikipedia om Niels Fredrik Dahl.
Norska Wikipedia om Niels Fredrik Dahl.

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Keiko Furukura är 36 år men fortfarande arbetar hon i en liten närbutik. Det borde hon inte enligt den allmänna meningen. Antingen borde hon vara gift och hemmafru eller ha gått vidare till ett bättre betalt arbete. Att arbeta i närbutiken är något som unga människor gör, ett genomgångsarbete. Stanna där år efter år medan man blir äldre och äldre, det är bara något som en misslyckad människa skulle göra.

Det är bara det att fröken Furukura inte riktigt är som sina släktingar eller bekanta. Hon kan inte de sociala koderna, hon bryr sig inte om andra människor och hon kan inte tänka sig att bli kär och flytta ihop med en man. Men i närbutiken har hon funnit sin plats. Hon är en flitig och pålitlig anställd som gör allt för att butiken ska fungera bra.

Den här romanen verkar vara skriven som en protest mot konformitet och den rådande uppfattningen om hur en kvinna ska vara, och jag kan tänka mig att kvinnorollen i Japan kan vara mycket begränsad. Den kan också ses som en kritik mot hur vi behandlar avvikande. Det finns ju människor som inte vill ha närhet till andra och som har svårt att avläsa andra människors beteende och som behöver ett arbete där de vet exakt vad de ska göra. Berättelsen handlar alltså om allvarliga problem, men den är skriven med humor och den är lättläst. Ett plus är också att den handlar om en människa som arbetar i en närbutik. Den miljön tar stor plats i romanen och det vimlar inte av sådana berättelser. En underhållande bok som även är tänkvärd.

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata, Lind & CO 2020. Översättning: Vibeke Emond.
Romanen publicerades första gången 2016 (Kombini ningen).

Tisdagstrion – Barn på omslaget

~ Mösstanten ~ 17 kommentarer

De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante handlar om Giovanna. Hon har svårt att finna sig tillrätta. Hon har varit duktig i skolan men nu går det sämre. Hennes föräldrar anser att det är mycket viktigt att klara sig bra i skolan och att utbilda sig vidare. Pappans familj var fattig och även mamman kommer från enklare förhållanden, om än inte lika fattiga som pappans. Det finns en osäkerhet hos föräldrarna. Kan de hålla sig kvar bland de intellektuella? Föräldrarna talar illa om Giovannas faster Vittoria som försörjer sig som hemhjälp hos de mer välbeställda och är bitter över sitt öde. Nu tar Giovanna kontakt med sin faster.
Romanen publicerades första gången 2019 (La vita bugiarda degli adulti) och kom på svenska 2020.

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård. Som den grekiska gudinnan Athena föds flickan ur sin fars huvud. Men fadern blir intagen på mentalsjukhus för svår schizofreni. Flickan tas om hand av myndigheterna och placeras hos en familj i en by långt uppe i norr där många är med i nykterhetsrörelsen och pingstkyrkan. Flickan är tolv år och hon försöker anpassa sig. Men så visar det sig att hon kan tala i tungor i pingstkyrkan. Eller?
Helioskatastrofen publicerades första gången 2013.

Det osynliga barnet av Tove Jansson innehåller nio berättelser, till exempel om Snusmumriken som vill vara ensam men som så småningom bryr sig om det lilla krypet. Hattifnattarnas hemlighet, om det obegripliga och främmande och Filifjonkan som trodde på katastrofer. Berättelserna handlar om svåra saker men på ett tryggt sätt.
Det osynliga barnet publicerades första gången 1962.

Fler tips på böcker med barn på omslaget kan du få på bokbloggen Mina skrivna ord.