Författare: Mösstanten

Betong av Thomas Bernhard

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Rudolf bor i landsorten i Österrike i huset han ärvt efter föräldrarna. I tio års tid har han försökt skriva en bok om kompositören Felix Mendelssohn Bartoldy. Han har förstås gjort research under de här åren och han har gott om böcker och anteckningar om kompositören, men har har inte kommit på den perfekta inledningsmeningen. Dessutom stör honom hans handlingskraftiga syster Elisabeth som besöker honom så snart hon har lust. Annars bor hon i Wien där hon är en framgångsrik och förmögen affärskvinna. Inte heller Rudolf är helt barskrapad. Han har råd att unna sig både det ena och det andra. Att resa till exempel. Men det var länge sedan nu.

Så berättar denne Rudolf och hans monolog vindlar fram. Oftast hyser han stort förakt för staden Wien och etablissemanget i Österrike och även för många i byn där han bor. Men han är inte konsekvent. Texten är lite grand som ett tankeflöde och ibland tänker han till och med att han kanske borde resa till Wien. Fast inte särskilt länge. Men han känner att han behöver resa någonstans för att äntligen komma igång med boken så han beslutar sig för att resa till Mallorca där han har varit tidigare.

Vi befinner oss alltså i Rudolfs huvud hela tiden. Han skriver, men inte på Mendelssohnboken utan istället texten som vi får läsa. Texten är ganska typisk för Thomas Bernhard (1931-1989), dyster, ibland arg och med upprepningar. Det är en ensam man det handlar om, och kanske beror en stor del av hans bitterhet på att han känner sig misslyckad. Men i texten finns ändå en rörelse framåt på så sätt att läsaren förstår mer och mer, och liksom i det som jag tidigare har läst av Thomas Bernhard också en del humor.

Betong av Thomas Bernhard, Tranan 2023. Översättning: Margaretha Holmqvist. Efterord: Rebecka Kärde.
Romanen publicerades första gången på originalspråket 1982 (Beton) och den första svenska utgåvan kom 1985.

Hett i hyllan #266 – Bob Dylans memoarer

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Här har vi alltså Bob Dylans memoarer, första delen. Fast det blev viss aldrig någon andra del. Låt oss titta på omslagets flik och se vad vi kan läsa där:

Första delen av Bob Dylans memoarer är en personlig berättelse om en omtumlande tid, ett närgånget porträtt av en samtidsdepok. Ibland avslöjande, ofta lågmält humoristiskt, alltid poetiskt och passionerat. Bob Dylan ger oss en fascinerande inblick i sin tidigare så slutna tankevärld. Med ojämförlig berättarbegåvning överlämnar han sin alldeles egen betraktelse över livet och de människor och platser som bidrog till att forma Bob Dylan och hans konst.

Memoarerna publicerades första gången 2004 (Chronicles : Volume One) och det verkar som om de omfattar 1960- och 1970-talet. Vill jag läsa den här boken? Bob Dylan har helt enkelt inte betytt särskilt mycket för mig. Kanske passar den här boken bäst för den som som har ett starkare förhållande till honom?

Bob Dylan, Memoarer – Första delen, Prisma 2004. Översättning: Mats Gellerfelt.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Moderato cantabile av Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

I en mindre stad vid havet har en pojke pianolektion. Där är pianolärarinnan och också hans mor. Överst på hans partitur står Moderato cantabile. Pianolärarinnan frågar honom vad det betyder. Det vet jag inte, svarar pojken. När lärarinnan frågar igen svarar han inte. Då skriker pianolärarinnan och slår med pennan på tangenterna och vänder sig till hans mor och säger att han är envis.

Så börjar romanen, men den handlar egentligen inte om barnet. Den handlar om modern som uppenbarligen har problem med alkoholen. Texten är lite mystisk eftersom man från början inte förstår. Berättelsen är skriven i scener och när man kommer längre in i texten förstår man mer. Barnet är barnet i den här berättelsen precis som barnet i Marguerite Duras De små hästarna i Tarquinia och i Halv elva en sommarkväll. Men i dessa två berättelser finns ömhet och omhändertagande av barnet. Här finns det inte. Modern är i sin lite avtrubbade bubbla, Pianolärarinnan i sin, som innehåller mycket frustration. Pojken i en tredje bubbla.

I Moderato Cantabile, finns otrohet, alkohol och vanmakt. Den är svartare och mer hopplös är de två ovan nämnda romanerna. Här finns också ett crime passionelle som sker på ett café nere på gatan. Ingredienser som finns i andra av Marguerite Duras romaner finns alltså här, men ändå lite annorlunda.

Moderato cantabile av Marguerite Duras, Interculture 1986. Översättning: Marianne Lindström.

Tisdagstrion – Böcker jag vill läsa

~ Mösstanten ~ 19 kommentarer

Tisdagstrion är igång igen och denna vecka handlar det om böcker som vi vill läsa. Jag har valt tre böcker och två av dem kommer ut väldigt snart.

Förbjuden skrivbok av Alba Céspedes kommer i nyöversättning i november. Den handlar om en kvinna i 1950-talets Rom som köper en skrivbok där hon sedan skriver om sitt liv. Skrivboken är tydligen förbjuden på mer än ett sätt. Hon köpte den på en söndag och det var förbjudet. Förlaget skriver också att hon gömmer skrivboken, så jag antar att hon inte vill att hennes man ska se vad hon skriver. Quaderno proibito publicerades 1952 och kom första gången på svenska 1954 (Förbjuden dagbok). Alba Céspedes (1911-1997) var en italiensk-kubansk författare och journalist.

Den första boken av Karolina Ramqvist kommer 28 augusti. Det är en kärleksroman om ett ungt par och om de är bosatta på Jamaica eller på semester där framgår inte av förlagets text. Man skriver att öns brutala förflutna liksom frågor om makt och underordning formar de älskandes öde mer än de själva vill erkänna. Ja egentligen vet jag inte så mycket om den här boken men jag har läst andra böcker av Karolina Ramqvist med stor behållning så denna vill jag läsa.

Slask av Mikael Berglund kommer 30 augusti. Den handlar om Melvin som går på gymnasiet. Han har känt Hannah och Mika sedan de var sex år och sedan är det någon som heter Jocke och som är äldre som umgås med dem ibland. Förlaget skriver att slask är en andlös roman om skuld och ansvar, vänskap och svek. 2022 läste jag Ovanjorden av Mikael Berglund och jag tyckte att den var mycket bra, så när han nu kommer med en ny roman i år vill jag gärna läsa den.

Om du vill veta vad andra bokbloggare vill läsa kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista 57-58

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Jag knaprar vidare på min läslista och den bok som har legat där längst tid är Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson. Den stoppade jag in i min långa läslista 25 februari 2020. Varför vara lycklig när du kan vara normal? är Jeanette Wintersons självbiografi och den handlar om en svår barndom som adoptivbarn i en strängt religiös familj. Mamman är en tyrann. Bland annat blir flickan utelåst och får sitta på trappen hela natten. Jeanette Winterson är en intressant författare som jag inte har läst så mycket av så jag ser fram emot att läsa den här boken. Boken publicerades första gången 2011 (Why Be Happy When You Could Be Normal) och kom i svensk översättning 2012.

Nästa bok i listan (bakifrån alltså) är En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell. Jag tror att jag såg den här boken på någon blogg och eftersom den handlar om en bokhandlare blev jag genast intresserad. Shaun Bythell driver ett antikvariat i Wigtown i Skottland. Staden är känd som Skottlands nationella bokstad eftersom där finns många antikvariat. En bokhandlares dagbok är en underhållande memoarbok enligt förlaget. Den publicerades första gången 2017 (The Diary of a Book Seller) och kom i svensk översättning 2018. En bokhandlares dagbok är Shaun Bythells debutbok och den blev en internationell succé. Den har legat i läslistan sedan 26 februari 2020.

Samlaren av John Fowles

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

En fattig kontorist är helt besatt av en vacker flicka. Hon bor mitt emot kontoret där han arbetar och han har tittat på henne och tänkt på henne under lång tid när han plötsligt vinner en stor summa pengar på tipset. Vad gör han med alla pengarna? Han ger till sin faster som han bor hos. De tar in på hotell i London och äter dyra middagar Och köper både det ena och det andra. Men han känner att personalen föraktar dem, eftersom de tillhör fel klass. Det märks så tydligt. När så fastern reser för att besöka släkt i Australien kan han göra det han längtar efter. Han köper ett gammalt hus på landet och han kidnappar den vackra flickan som han är besatt av.

Mannen är samlare av insekter och först och främst fjärilar. Nu har han samlat in en flicka och tänker att hon ska lära sig älska honom. Det gör hon naturligtvis inte. Han vet inte vad kärlek är. Flickan är hans fånge och han är en människa som hon aldrig skulle kunna älska och respektera. I hennes ögon är han korkad och obildad. Hon är konststuderande och konst, litteratur, musik och hur man inreder sitt hem är viktigt för henne. Klassskillnaden är bråddjup fast hon inte kommer från en familj med en massa pengar. Dessutom är hon bara tjugo år och umgås mycket med en excentrisk äldre bildkonstnär. Hon har en bestämd uppfattning om vad som är bra konst eller inte och att hon känner sig veta så mycket om vad som är bra och dåligt och känner förakt för de som inte inte begriper kulturens värden är inte förvånande. Hennes ungdom kombinerat med hennes svåra situation som samlarens fånge gör det fullt begripligt.

I romanen får vi både ta del av samlarens och flickans tankar. Det är en otäck historia och den är bra berättad. Samlaren var John Fowles debutbok. En mycket bra debut. Hur det går avslöjar jag inte.

Samlaren av John Fowles, Modernista 2018. Översättning: Torsten Blomkvist.
Romanen publicerades första gången 1963 (The Collector).

John Fowles (1926-2005) var en brittisk författare som började sin karriär som lärare. Hans debutbok Samlaren blev en stor succé. Andra kända romaner av Fowles är Illusionisten (The Magus 1965, reviderad 1977) och Den franske löjtnantens kvinna (The French Lieutenat’s Woman 1969). Illusionisten har jag läst och jag rekommenderar också den, men det var innan jag började blogga så jag länkar till den senaste utgåvan. Den första svenska utgåvan hade titeln Mannen som trodde han var gud (1968). Den är inte reviderad och utökad som de följande utgåvorna.

Hett i hyllan #265 – Makten och härligheten

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Makten och härligheten Av Graham Greene (1904-1991) utspelas under 1930-talet i Mexiko där regimen går till angrepp mot kyrkan och prästerna. I delstaten Tabasco är kyrkorna nedbrända och religionen är i princip förbjuden. En präst befinner sig på flykt från by till by. Jakten på honom leds av en nitisk löjtnant som inte drar sig för att ta gisslan i de byar prästen har besökt och avrätta de som inte vill samarbeta.

För den mycket intresserade finns en lång artikel på Wikipedia om den katolska kyrkan i Mexiko. Jag har bara tittat på den än så länge. Kanske läser jag om den mexikanska revolutionen och kyrkan när jag läser den här boken någon gång i framtiden. För läsa den vill jag.

Makten och härligheten av Graham Greene, Norstedts 1978. Översättning: Erik Lindegren.
Originalets titel är The power and the Glory (1940). På svenska kom romanen 1945 och den har kommit i många utgåvor sedan dess, alla med samma översättning. Den senaste är utgiven av Modernista 2020.

Hett i hyllan där vi visar fram våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Berättaren i En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är en hemhjälp som börjar arbeta hos en äldre matematiker. Han fick en hjärnskada på grund av en bilolycka för många år sedan. Han minns bara det som hände i hans liv före olyckan. Det som händer nu har han glömt efter åttio minuter.

En gåtfull vänskap är en roman om en mycket ovanlig vardag. Matematikern var nog en ovanlig människa från början och hans hjärnskada har gjort honom ännu ovanligare. Hela hans kostym är full av minneslappar. Det han bryr sig om är matematiska problem. Varje morgon måste hemhjälpen berätta varför hon är där och varje morgon frågar han efter hennes skonummer och när hon svarar 24 säger han att det är ett rent och tappert tal, fakulteten av fyra. Då frågar hemhjälpen vad fakultet är och matematikern svarar att om man multiplicerar alla naturliga tal från 1 till 4 med varandra får man 24.

Den här romanen är full av matematiska problem, och siffror och matematik är sannerligen inte mitt område. Men det är så vackert gjort. Bli inte rädd för att läsa boken när jag skriver det här. Om man inte vill behöver man inte anstränga sin hjärna med matematiken. På något vis känner man nog siffrornas poesi ändå. Man får ut så mycket av berättelsen. Den är lågmäld och varm och innehåller mycket omtänksamhet. Matematikern träffar också hemhjälpens son och han tycker mycket om barn. Hemhjälpen börjar fundera över saker hon inte har tänkt på tidigare och sonen och matematikern har ett intresse för baseball gemensamt. Nej det är inte matematiken, men kanske det som rör baseball i romanen som känns lite besvärligt för mig. Det blir ganska mycket baseball och det är en sport som jag aldrig har intresserat mig för, men jag lär mig i alla fall att den måste vara stor i Japan. Och om nu matematikern är en nörd som det inte finns så många av så finns det desto fler som nördar in på en sport och vet allt om spelarna och de olika lagen och resultaten.

Jag rekommenderar varmt denna lågmälda fina roman.

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa, Bonniers 2011.

Natt i London – novell av Charles Dickens

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

I Novellresan har vi nu gjort både en tidsresa och en geografisk resa. Vi har hamnat i 1800-talets London, och då passar det utmärkt att läsa denna novell av Charles Dickens (1812-1870). Den berättas av en man som lider av sömnlöshet och därför ger sig ut på Londons gator om natten.

Storstadens rastlöshet, och dess sätt att oroligt kasta sig av och an innan den somnar, var ett av de första nöjen som erbjöds oss husvilla. Det pågick i ungefär två timmar. Vårt sällskap försvann till stor del när de sent öppna pubarna släckte lyktorna och de sista brölande fyllbultarna schasades ut på gatan; blott spridda vagnar och spridda människor återstod efter det. Om vi hade tur ljöd en poliskonstapels harskramla och det var bråk någonstans, men allmänt sett erbjöds förvånansvärt få förströelser av det slaget. …

Berättelsen fortsätter genom natten. Det är en mestadels lugn berättelse fast vandraren stöter på utslagna och prostituerade och hälsar på hos tullvakten vid Waterloo Bridge. Mannen går gata upp och gata ner hela natten tills solen går upp. Natt i London har fin atmosfär och ger läsaren ett hum om hur det kunde vara i den stora staden om natten under Dickens 1800-tal. Novellen publicerades första gången 1 juli 1860 under titeln Night Walks i tidskriften All The Year Round.

Natt i London – novell av Charles Dickens, Novellix 2019. Översättning: Johan Nilsson.

Middlemarch av George Eliot

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Middlemarch handlar om ett antal människor i och omkring den lilla landsortsstaden Middlemarch på 1830-talet. Den unga idealistiska Dorothea gifter sig med den betydligt äldre prästen och forskaren Casaubon och hamnar i ett dåligt äktenskap med den torre egoistiske mannen som inte förmår genomföra sin forskning och som därför känner sig underlägsen och kompenserar det genom att vara till synes självsäker. Läkaren Lydgate som har modern utbildning och moderna idéer och som vill arbeta hårt och forska gifter sig med den ytliga Rosamond som mest uppskattar utanverk, status och nöjen. I Middlemarch finns också slarvern Fred som älskar Mary som är en klok ung kvinna, men kan han någonsin få så pass ordning i sina förhållanden att han kan gifta sig med henne?

Det är bara några av personerna i denna omfångsrika roman. Den handlar om kärlek förstås, men också om så mycket annat. Egentligen handlar den om vilka val människor gör och vad som påverkar dessa val. Under denna tid var konventionerna starka och det fanns många regler i samhälls- och privatlivet som styrde människornas liv. En man var den kloke som visste hur världen fungerade. En kvinna skulle foga sig. Självbehärskning var viktigt och ingen ville förlora ansiktet. Alltså i de kretsar som romanen handlar om. Middlemarch är ingen roman om pigor och drängar och arbetare, utan personerna tillhör lite högre samhällslager. Det är deras problem romanen handlar om.

George Eliot skriver om människor, inte romanfigurer. Där finns både psykologiska skäl och ekonomiska som påverkar deras beslut. Och naturligtvis samhällets regler för umgänget Jag ser ett tema om kvinnors och mäns olika världar på den här tiden och att flickornas uppfostran många gånger gjorde att de inte visste vad de gav sig in på när de gifte sig. Författaren skriver också om människornas ekonomiska förhållanden och vilka som enligt kutymen kan göra det ena eller andra. Middlemarch är ett trångsynt samhälle. Modernare idéer finns, men gamla sedvänjor och åsikter dominerar. Människorna är fast i systemet, men de är alla olika och gör sina val på grund av sin ställning, sin personlighet, sina kunskaper och drömmar.

Middlemarch är en mycket omfångsrik roman. Den är rik på människor och komplikationer. Dåliga äktenskap, olycklig kärlek, snikenhet och hyckleri finns där, men också godhet, klokhet och lycklig kärlek. Där finns äktenskap som fungerar. I Middlemarch finns många personer att tycka om och att le åt. Där finns en hel del humor, men i romanens senare del är allvaret förhärskande. Författaren har stor medkänsla med sina romanmänniskor. Middlemarch ger en rik bild över en landsortsstad i England under 1930-talet. Jag kan naturligtvis inte avgöra hur pass rättvisande den bilden är, men den känns gedigen.

Jag hade dock uppskattat om förlaget hade publicerat denna nyöversättning i två band istället för ett. Det är besvärligt att hantera en sådan här bokklump när man läser den.

Middlemarch – En studie i lantligt småstadsliv av George Eliot, Bonniers 2024. Översättning: Hans-Jacob Nilsson.

George Eliot (1819-1880) hette egentligen Mary Anne Evans och var en engelsk romanförfattare, poet, journalist och översättare. Middlemarch var hennes sjunde roman och den publicerades i flera band 1871-1872. Romanen finns i flera utgåvor på svenska och denna är en nyöversättning.

Under min bloggtid har jag också läst Silas Marner av George Eliot.