Förra veckan besökte vi Ekenäs slott. Det är ett renässansslott i Östergötland (med barocktak, upplyste guiden). Från 1930-talet stod slottet obebott och byggnadens skick blev sämre och sämre, men på 1970-talet renoverades slottet och blev museum och då ville man skapa ett rum som bibliotek. Så vitt jag förstår ville man ha bokhyllor överallt och bruna träpaneler men vid renoveringen kom fina 1700-talsväggar fram. Kompromissen blev det här bokskåpet för att ändå ge en känsla av bibliotek.
Besöket var i alla fall trevligt och givande med bra guidning. Ekenäs slott har en lång historia. Det är privatägt. På Wikipedia kan man läsa mer. Och här är en länk till slottets hemsida.
Förhöjning i den här romanen betyder förhöjning av livskvaliteten. En kvinna berättar. Hon är gift och har en liten dotter, men livet känns tradigt och grått. Samma, samma, samma. Så träffar hon en man som är betydligt äldre. Han är författare, också gift, och befinner sig ofta långt borta från sitt hem i Norge, till exempel i Stockholm. Med honom inleder hon ett förhållande och det är det som ger en förhöjning i hennes liv. De hemliga mötena, mannen som är helt olik hennes man, att de älskar och har andra samtalsämnen.
Otrohet har vi alla både ett intellektuellt och känslomässigt förhållande till även om vi inte har varit i vare sig den här kvinnans, mannens eller makans eller makens situation. Det är något som berör oss alla. Samtidigt är vi människor mycket olika. Många av oss skulle vara helt nöjda med vår hemmasituation. Den skulle ge oss tillräcklig stimulans och livsinnehåll. Vissa av oss har ständigt otrohetsaffärer på gång och har inte det minsta dåligt samvete. För vissa människor innebär hemligheten, att ha en separat del av livet som ingen annan vet om, den extra kryddan i tillvaron. För andra handlar det om en ny förälskelse som man gärna vill ägna all sin tid åt och bryta upp från den gamla. Hur det än är innebär bara tanken på otrohet att våra känslor kommer igång och det finns många otrohetsaffärer i litteraturen.
Kanske skulle man kunna tycka att det är ett slitet ämne som redan är stött och blött på alla upptänkliga vis, men Förhöjningen är en bra roman. Den har sin egen karaktär och inget i den känns uttjatat och den är spännande att läsa fast jag länge anar vart det så småningom ska bära hän. Jag tycker om Malin Ullgrens språk och hennes sätt att berätta. Förhöjningen är en bra roman som är avskalat och sakligt skriven och som kanske just på grund av det berör och får tankarna igång.
Det finns säkert fler i listan över mina lästa böcker på Goodreads, men jag stannar där, men tipsar också om Otrohetens lockelse – en bok om äktenskapet av Merete Mazzarella som det kommer ett inlägg om framöver.
En fager mö av Joyce Carol Oates handlar om den sextonåriga Katya som kommer till en välmående kuststad och börjar arbeta som barnflicka. Hennes bakgrund är fattig med droger och kriminalitet i uppväxtmiljön och när hon i kuststaden träffar den förmögne och respekterade äldre konstnären Marcus Kidder gör det ett djupt intryck på henne.
Ur baksidestexten: Den musik han spelar, konsten på väggarna i hans vackra hem, barnböckerna han har skrivit och de påkostade gåvor han ger henne – allt detta står i skarp kontrast till Katyas egen bakgrund … När hon blir ombedd att sitta modell för ett porträtt ställs deras vänskap på sin spets. Men vad är det egentligen mr Kidder vill ha av henne?
Den här boken är inte omfångsrik som så mycket annat Joyce Carol Oates har skrivit, den är på bara 211 sidor och jag vill absolut läsa den.
En fager mö av Joyce Carol Oates, Bonnier pocket 2011. Översättning: Kerstin Gustafsson. Romanen publicerades första gången 2010 (A Fair Maiden) och kom på svenska 2011.
En man tänker på hur det var för länge sedan när han var ung. Han kände en dansös som hade ett litet barn och ibland hjälpte han henne att ta hand om pojken. Han minns bara fragment. Allt är mycket vagt och osäkert i sin helhet, men fragmenten är konkret berättade.
Denna lilla roman har släktskap med annat jag har läst av Modiano – som Nätternas gräs och De dunkla butikernas gata – där det också handlar om minnen och fragment och där allt har en stor vaghet. Men här, i Dansösen, tycker jag att det är för lite vi får veta. Stämningen finns där, men jag hade föredragit att författaren hade byggt ut det hela lite mer. Jag vet inte om det är Patrick Modianos egna minnen det handlar om. I så fall är det inte konstigt om han minns så lite. Men varför då skriva bara detta och ge ut det som en roman? Boken kallas roman av förlaget. Nej, jag tycker att det finns annat som Modiano har skrivit som är bättre.
Dansösen av Patrick Modiano, Grate 2024. Översättning: Jan Stolpe.
Stränder är ett bra tema på sommaren men den här gången innehåller min trio bara en bok som jag har läst. De andra två är böcker som jag vill läsa, och kanske kan man säga att det stämmer bra med sommarens längtan efter stränder för jag ser fram emot att få fina läsupplevelser genom dem.
Den första boken, På Chesil Beach av Ian McEwan är den som jag har läst. Romanen handlar om Edward och Florence som har gift sig samma dag och nu tagit in på ett hotell på brittiska sydkusten där de ska tillbringa sin bröllopsnatt. Det är år 1962 och en annan tid än den vi lever i. Att de aldrig har haft sex tidigare var kanske inte lika konstigt och ovanligt som det är för de flesta av oss idag. De är båda osäkra inför natten. On Chesil Beach kom 2007 och samma år i svensk översättning.
Glädjestranden av Ellen Mattson har jag länge velat läsa och när jag känner mig färdig att lämna Marguerite Duras som prioriterad författare blir nog Ellen Mattson den nästa. Hon har skrivit många historiska romaner och Glädjestranden är en av dem. Tiden är början av 1800-talet och platsen är en kustgård i Bohuslän. Romanen handlar om flickan Tora vars far är sjökapten. En dag kommer han inte hem från havet. Glädjestranden kom 2008.
Farväl till Panic Beach är Sara Stridsbergs nya roman som kommer i september i år. Det är en roman om en släkt och den startar 1917 och fortsätter framåt i tiden. Kanske till vår tid? Det framgår inte riktigt av förlagets text. Enligt förlaget har Sara Stridsberg skrivit en storartad roman om skuld, sanning och hopp, om att säga farväl, till sist och för alltid. Jag har läst flera av hennes tidigare romaner och denna väntar jag med spänning på.
Om du vill ha fler tips på böcker med och om stränder eller av författare med Strand i namnet kan du gå till Ugglan & Boken.
Återigen tittar jag i min läslista och här är de två böcker som har legat längst tid där.
Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye stoppade jag in i listan 7 januari 2020. Romanen handlar om tre mycket olika kvinnor som kämpar för att behålla sin värdighet. Det är en berättelse om maktförhållandena mellan individ och samhälle, man och kvinna, Europa och Afrika som får läsaren att fundera över sin egen plats i världen och tillvaron, enligt förlaget. Tre starka kvinnor kom 2009 på franska och belönades med Concourtpriset. I svensk översättning kom den 2010. Marie Ndiaye är en fransk författare och dramatiker. Hon har skrivit många romaner och flera är översatta till svenska. Marie Ndiaye har en fransk mor och en senegalesisk far.
Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy kom in i läslistan 11 januari 2020. Det är en novellsamling och novellerna handlar om resenärer i Londons tunnelbana. Alla novellerna har fått titel från tunnelbanestationer på Victoria och Central Line. Novellerna skrevs på 1970-talet och Central Line publicerades 1978 och Victoria Line 1980. I svensk översättning kom de 2019. Maeve Binchy (1939-2012) var en irländsk författare som skrev romaner, noveller och dramatik. De flesta av hennes romaner ska ha handlingen förlagd till Irland, men dessa två novellsamlingar utspelas alltså i London. Många av hennes böcker är översatta till svenska.
Varför dessa två böcker hamnade i läslistan minns jag inte. Antagligen såg jag dem i media och tyckte att de verkade intressanta. Det tycker jag också nu. Jag har aldrig läst något av vare sig Marie Ndiaye eller Maeve Binchy men det ser jag fram emot att göra.
Ett hembiträde berättar. Hon heter Estela och har rest från södra delen av Chile till Santiago. Där är hon anställd av en välbärgad familj som tjänstekvinna. Hon bor i en liten pigkammare intill köket och hon sköter huset och matlagningen och tar också hand om det välbärgade parets lilla flicka.
Allt ses ur Estelas synvinkel, familjen, huset miljön, det hårda arbetet och förhållandet till hennes egen mor och kusin. Estela är en tjänare som alltid ska vara redo, som arbetar till sent på natten om det behövs och som inga rättigheter har. Hon blir bara tillsagd vad hon ska göra. I Santiago är Estela så ensam. Hennes livlina är tanken på modern. Hon har ingen i Santiago, hon är tjänstekvinna, punkt slut. Hon vill hellre åka tillbaka till den fattiga södern, men hennes mor behöver pengarna.
Romanen är mycket bra skriven, en studie i maktlöshet som är mycket mänsklig och där det finns ett litet barn vars föräldrar är mycket frånvarande och som blir illa behandlat av sin dominerande far. Flickan reagerar på sin tillvaro på ett sätt som många gånger är mycket svårt för Estela.
Det finns också stark spänning i berättelsen. Redan från början förstår vi att något hemskt kommer att hända. Ibland måste jag lägga ifrån mig boken när den ena svårigheten efter den andra läggs på rad. Magen knyter sig i vånda över hur det ska gå, och det som händer känns inte påhittat. Visst är berättelsen fiktiv, men det som händer skulle mycket väl kunna hända, och händer på olika platser i världen då och då. Spänningen och att vi är så påtagligt mitt i Estelas arbete och att det är hembiträdet själv som berättar gör Rent hus till en mycket bra roman.
Rent hus av Alia Trabucco Zerán, Wahlström & Widstrand 2023. Rent hus publicerades första gången 2022 med titeln Limpia.
Året är 1935. På sommarens varmaste dag står trettonåriga Briony Tallis i fönstret till sitt flickrum och ser sin äldre syster Cecilia ta av sig kläderna och dyka ner i trädgårdens fontän, mitt framför ögonen på deras barndomsvän Robbie Timmer.
Det här är upptakten till en besynnerlig och skrämmande dag, och innan den är slut kommer de tre ungdomarnas liv att ha förändrats för alltid.
Detta läser jag på bokens baksida och nog verkar den vara spännande. Jag uppskattar högeligen Ian McEwans böcker. Han kan skriva mycket tätt och spännande på ett trovärdigt sätt om människor som framstår som människor och inte som romanfigurer. Boken är prisbelönt. Den publicerades första gången 2001 (Atonement) och kom på svenska 2003. Försoning är också filmatiserad, vilket framgår av bokens omslag.
Försoning av Ian McEwan, Ordfront 2008. Översättning: Maria Ekman.
Boken börjar med en händelse år 1967 under kulturrevolutionen i Kina. Ye Wenjie bevittnar hur rödgardister slår ihjäl hennes far. Han är universitetslärare och forskare och han svarar på rödgardisternas frågor efter sin övertygelse och inte enligt deras inskränkta dogmer. Lite längre fram i boken får vi läsa om arbetet på den militära forskningsstationen Röd kust och ännu längre fram befinner vi oss i nutiden då det finns en hemlig sammanslutning av vetenskapsmän och en rad oförklarliga självmord har skett bland landets ledande forskare. Vi får också vara med om ett onlinespel där deltagaren kommer in i en virtuell värld som styrs av det oförutsägbara samspelet mellan tre solar. Det är det som är trekropparsproblemet och det är ett verkligt vetenskapligt problem som ännu inte är fullständigt löst.
Trekropparsproblemet är alltså en science fictionbok och den är ganska spännande att läsa. Där finns många vetenskapsmän och vetenskapskvinnor, militärer och en oborstad polis och där finns en del humor. Berättelsen handlar om vetenskap kontra inskränkt dogmatik, om moral och ärlighet eller bristen på densamma, om naivitet och beräkning och om vår plats i universum. Kan vi människor någonsin räkna ut och förstå allt? Där har vi den ena extremen genom rödgardisterna som benhårt håller på sin uppfattning om världen och om de kunde tänka mer flexibelt skulle deras skenbart trygga grund smulas sönder. Den andra extremen är både onlinespelet som visar en kaotisk värld och vetenskapspersoner som när den vetenskapliga synen på universums krafter kommer i gungning begår självmord. Och sedan har vi den stora frågan om huruvida det finns andra intelligenta kulturer ute i rymden någonstans och om de i så fall är lika oss eller mycket olika och om de skulle vara vänligt sinnade eller inte.
Jag är ingen stor science fictionläsare men den här boken var intressant och spännande. Där finns inga psykologiska, allsidiga människoporträtt. Nanoexperten Wang Miao har fru och barn, men de försvinner mycket snart ut i periferin. Människorna i boken är den funktion som de har i intrigen. I denna slags berättelse köper jag det. Ett plus är att romanens miljö huvudsakligen är Kina. Det gör den lite annorlunda mot annan science fiction jag har läst.
Trekropparsproblemet av Liu Cixin, Gondol 2024. Översättning: Anna Gustafsson Chen. Romanen är första delen i en trilogi och den är prisbelönt. Den publicerades första gången 2006. Netflix har gjort en serie grundad på boken.
Att välja ut de bästa böckerna är alltid svårt eftersom de har så olika kvalitéer och kanske också tillhör olika genrer som inte kan bedömas på samma sätt. Den här gången har jag valt tre intressanta böcker som har kommit i år.
Far inte till havet av Elin Anna Labba är en roman som handlar om hur samer förlorade sin mark och sina sommarhem när Luleälven dämdes upp. En mycket viktig bok som hjälpte mig att bättre förstå det som hände uppe i norr under nittonhundratalet.
I samma flod – Putins krig mot kvinnorna av Sofi Oksanen handlar om Putins anfallskrig mot Ukraina med särskild fokus på kvinnorna. Även kvinnors situation i Ryssland tas upp. Författaren skriver också om hur Ryssland historiskt sett har varit och är en imperialistisk makt. En mycket viktig bok.
Nattens skola av Karl Ove Knausgård är den fjärde romanen i serien Morgonstjärnan. Den skiljer sig från de andra tre genom att den är skriven utifrån en enda romanpersons perspektiv. Vi får komma in i huvudet på Kristian Hadeland som strävar efter att bli en berömd fotograf, och jag kan tala om att hans tankevärld är ganska skrämmande.
Mösstanten 