Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren

Din tid kommer är en deckare som har handlingen förlagd i gränstrakterna mellan Halland och Småland och tiden är Början av 1990-talet. En ung kvinna hittas mördad och polisen börjar arbeta med att lösa brottet.

Det finns mycket runt omkring brottet och polisarbetet i den här romanen. Miljön med naturen, människornas problem. Polisen Björling är änkling och mycket tagen av sin hustrus död. Hans dotter Malin är tonåring och nyförälskad. Johanna, som kommer från Rikskrim, har en mörk bakgrund. Hon hette Nilsson under sin uppväxt i samma trakt och hon har bytt efternamn sedan dess. Jag är osäker på om hennes nya efternamn finns i texten, det är svårt att minnas ibland. Hon får heta endast Johanna i mitt inlägg. Det tycker jag inte riktigt om. Hon kallas vid förnamn i romanen medan de manliga poliserna nämns med sitt efternamn. Ganska typiskt.

Men det är inte mycket annat jag har att klaga på när det gäller den här boken. Jag tycker alltså att Din tid kommer är en bra deckare. Den är långsam, men ändå bitvis mycket spännande, har mycket atmosfär och den är gediget skriven. Författaren lägger ut många trådar så att läsarens misstankar kan riktas åt flera håll. Den har mer djup och bättre språk än en del andra deckare jag har läst. Men man bör väl inte förvänta sig annat av Carl-Johan Vallgren som är en välrenommerad författare och som belönades med Augustpriset för Den vidunderliga kärlekens historia 2002.

Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren, Bonniers 2024.

Vi är framme i Amritsar – novell av Bhisham Sahni

Novellresan har nu gått ända till Indien. Ugglan & Boken hade några tips på böcker med noveller från Indien och jag har valt att läsa en novell i en av dem, nämligen en antologi med titeln Kärlek, uppror och kardemummakärnor. Novellen handlar om en tågresa och tiden är strax före delningen av Storbritanniens forna koloni Indien till de två staterna Indien och Pakistan. Delningen i två stater är beslutad, men ännu inte genomförd. Det skedde 1947 och det ledde till upplopp på många orter och en stor mängd hinduer flyttade från Pakistan till Indien och en stor mängd muslimer flyttade från Indien till Pakistan. Och som vi vet har det varit hårda motsättningar mellan de två länderna sedan dess och de minoriteter som bor kvar i de respektive länderna utsätts ibland för våld och förföljelse.

Tågresan går från det som blev Pakistan till Amritsar i Indien. Författaren har fört samman ett antal människor i en tågkupé. Där finns tre muslimska köpmän (som berättaren kallar pathaner), en kontorist som är hindu, en gammal kvinna som nog är muslimsk, en Sikh, och så berättaren. Det är en mycket dramatisk novell. Enligt berättaren brukar de som redan finns i en kupé inte gärna släppa in nya passagerare när tåget stannar vid en station.

Mannen fortsatte att kämpa med sin stora koffert medan hans fru och dotter drog sig undan och ställde sig och tryckte mot toalettdörren och såg ängsliga och rädda ut.
”Kan du inte gå till någon annan kupé? Kvinnfolk har du tagit med dig också. Ser du inte att det här är en manlig kupé?”
Mannen var mycket andfådd och hans kläder var genomvåta av svett. När han väl lyckats få in trunken övergick han genast till att samla ihop resten av sitt talrika bagage.
”Jag har biljett. Vi är inga fripassagerare. Vi hade inget val. Det har blivit upplopp i hela stan. Det var nästan omöjligt att ens komma fram till järnvägsstationen …”
Alla blev tysta utom pathanen som satt uppe på överbädden. Han böjde sig framåt och skrek, ”Ut härifrån! Ser du inte att det är fullt?”

(Sid. 55)

Vi är framme i Amritsar – novell av Bhisham Sahni ur antologin Kärlek, uppror och kardemummakärnor, Tranan 2001. Redaktörer: Birgitta Wallin och Tomas Löfström. Översättning av denna novell: Örjan Sjögren.

Bhisham Sahni (1915-2003) var en indisk författare, född i Rawalpindi som då låg i Brittiska Indien, men som efter delningen ligger i Pakistan. Han skrev på hindi och har publicerat noveller, romaner och teaterpjäser. Hans mest uppmärksammade roman är Tamas som skildrar delningen. Den är inte översatt till svenska, men väl till engelska (Darkness, Ignorance, 1974).

It’s a Battlefield av Graham Greene

It’s a Battlefield utspelas i början av 1930-talet i London. Förutsättningen för berättelsen är att busschauffören Drover sitter fängslad för att ha dödat en polis under ett upplopp vid Hyde Park Corner. Arbetare strejkar och protesterar mot dåliga löner, mot arbetslöshet och dåliga levnadsförhållanden. I berättelsen finns bland andra en poliskommissarie, Drovers bror som är kontorstjänsteman, den fängslades hustru och hennes syster som arbetar på fabrik, herr Surrogate som är rik men på vänsterkanten och en journalist.

Romanen berättas utifrån alla dessa människors synvinkel, texten går från den ena till den andra och tillbaka. Det kan vara lite svårt att hänga med i svängarna. Många försöker ändra Drovers dödsdom. Man samlar namn och man försöker trycka på genom inflytelserika kontakter. De som sitter högre upp i hierarkin, de som bestämmer, utgår inte från vad som är rätt och fel utan vad som är bäst för de styrande. Kan det bli större protester och oroligheter om dödsdomen står kvar? Och vem ska ta ansvaret?

Det är ett cyniskt spel som den lilla människan sitter fast i. Det är en mörk berättelse även om där finns viss omtanke och kärlek, men huvudsakligen är berättelsen mörk och människorna är antingen svaga och förvirrade, den lilla människan är som fast i ett spindelnät – eller annars är de cyniska. It’s a Battlefield är en intressant roman med handlingen förlagd i en orolig tid, med intressanta människoporträtt. Där finns stark dramatik och som läsare upplever jag miljön i London på den tiden. Det sägs att Graham Greene till viss del var inspirerad av James Joyce och jag tycker att jag känner igen atmosfären på en del ställen i romanen, även om It’s a Battlefield är annorlunda upplagd och mycket kortare och en berättelse som leder till ett dramatiskt slut.

It’s a Battlefield av Graham Greene, Vintage 2002.
Romanen publicerades första gången 1934. Den finns översatt till svenska (Ett slagfält, 1971)

Hett i hyllan #261 – Om något skulle hända

Advokaten Lucien Gobillot lägger upp en hemlig dossier över sig själv med rubriken Om något skulle hända. Nästan hela denna roman av Georges Simenon (1903-1989) verkar bestå av anteckningar från advokatens dossier.

Från omslagets baksida:
Han visste från början att hon var skyldig – men ändå fick han henne frikänd. Det var ju om honom man sade: ”Är ni oskyldig, gå till vilken bra advokat som helst, är ni skyldig gå till Gobillot.” Han visste från början hurdan hon var och vad hon var – en liten sköka, inte ens vacker, en av hennes älskare strök omkring som en hund i hennes närhet, allting omkring henne är solkigt, ljusskyggt. Men ändå! Han hyr en dyrbar våning åt henne, anställer en kammarjungfru, planerar att helt öppet resa bort med henne för att få njuta av henne. Från början var det hennes tacksamhet mot honom, som band dem samman, nu hotar hans känsloengagement att helt ta överhanden.

Jaha, tänkte jag. Du kallar henne sköka. Men vad är du själv? Du är ju en gift man. Det verkar som om det finns många historier om farliga kvinnor som förstör det för stackars män från 1950-talet. Jag tänker på ”film noir”. När jag tittar närmare efter ser jag att bokens omslagsbild kommer ur filmen Den syndfulla leken. (En cas de malheur), som hade premiär 1958. Det är också romanens franska titel och den publicerades första gången 1956. På omslagsbilden ser vi Brigitte Bardot och Jean Gabin, Den fala kvinnan och advokaten, förmodar jag. Regissör var Claude Autant-Lara som jag aldrig har hört talas om tidigare. Men vad vet jag? Kanske är både filmen och romanen spännande?

Om något skulle hända av Georges Simenon, Bonniers 1963. Översättning: Gun och Nils A. Bengtsson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Barndomens kalla nätter av Tezer Özlü

Tezer Özlü (1943-1986) var en turkisk författare och Barndomens kalla nätter handlar både om hennes barndom och delar av hennes liv som vuxen. Hon bodde först i mindre städer i Turkiet och flyttade vid tio års ålder till Istanbul där hon var elev på en Österrikisk skola för flickor. Berättelsen är inte kronologiskt upplagd utan glimtar från olika tider i författarens liv blandas.

Barndomens kalla nätter handlar om minnen och här är det minnen med kropp och stark närvaro. Romanen är byggd av fragment ur ett liv som tillsammans bildar en poetisk stark text med miljöskildringar som får en att nästan vara på platsen när man läser. Föräldrarna är lärare och moderna sekulära människor och under läsningen upplever man också hur Turkiet förändras genom åren, kulturellt och socialt, och skillnaden mellan en småstad och den stora staden Istanbul med influenser från många håll i världen.

Romanen handlar också om författarens psykiska problem och inläggning på mentalsjukhus. Värt att notera är att övergrepp mot maktlösa patienter på mentalsjukhus, vilket har diskuterats mycket på sistone, finns med i den här berättelsen. Men den är inte helt svart. Den är också mycket vacker. Där finns både värme och kyla.

Barndomens kalla nätter av Tezer Özlü, Weyler 2024. Översättning: Burcu Sahin. Förord: Balsam Karam.
Detta är den enda boken av Tezer Öslü som hittills har översatts till svenska.

Från Tafdrup till Tranströmmer

Så var det dags att byta diktsamling igen, och jag börjar läsa För levande och döda av Tomas Tranströmer. Den diktsamlingen är mycket tunnare än den som jag just har avslutat. Boken innehåller bara sjutton dikter medan Dronningeporten av Pia Tafdrup har nio avdelningar med sju dikter i varje, alla med anknytning till vatten i olika former. Det har tagit tid att läsa den, men det har det varit värt. Så mycket fint jag hittar genom att läsa böcker som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris! Och jag räknar med att jag inte blir besviken på Tranströmer.

För levande och döda – diktsamling av Tomas Tranströmer, Bonniers 1989.
Samlingen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1990.

Under Tomas Tranströmers diktsamling ligger Dronningeporten av Pia Tafdrup som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1999. Den finns översatt till svenska (Drottningporten, 2000)

Otrohetens lockelse av Merete Mazzarella.

I otrohetens lockelse skriver Merete Mazzarella om otrohet i litteraturen och tar upp många verk från Decamerone och Tristan och Isolde till Framgångens pris av Nora Roberts. Hon sätter också in litteraturen i sitt historiska sammanhang och skriver om hur synen och bestämmelserna omkring äktenskapet har ändrats under århundradena och hon tar också upp tankar av psykologer och terapeuter.

Otrohetens lockelse är både lärorik och underhållande att läsa. Jag har läst en hel del av verken hon tar upp, men absolut inte alla, och när jag har läst dem har jag inte analyserat dem som Merete Mazzarella har gjort. Som vanlig läsare gör man ju inte det. Men Otrohetens lockelse kan innebära att man ser på och upplever berättelser om otrohet på ett annat sätt och även otrohet i levande livet. Merete Mazzarella ger inga svar, men hon ställer frågor och det får igång tankarna hos mig som läsare.

Det var mycket intressant att läsa Otrohetens lockelse av Merete Mazzarella i anslutning till Förhöjningen av Malin Ullgren, som är en roman med otrohet som tema. När jag skrev inlägget om den romanen tittade jag i min lista på Goodreads över de titlar där otrohet fanns i berättelsen som jag har läst sedan jag registrerade mig där. Jag fick ihop ganska många utan att titta igenom hela listan.

Otrohetens lockelse – en bok om äktenskapet av Merete Mazzarella, Forum 1997.

Hett i hyllan #260 – Drivved från Arkadien

Det är nyårsafton 1899 och Sara, som just har anlänt till Stockholm, är på väg genom snömodden för att söka arbete hos häradshövdingen. Hon har fått antytt för sig att hennes blivande arbetsgivare förser sig som han vill med sina anställda och när hon får syn på en obevakad barnvagn utanför en port på Mäster Samuelsgatan får hon impulsen att ta den med sig. Om hon har ett spädbarn i famnen kommer väl häradshövdingen ändå att låta henne vara ifred.

Det där verkar inte så smart, tänker jag genast när jag läser texten på bokens omslag, och fortsätter jag läsa visar det sig att jag har helt rätt. Sara får inget arbete och nu har hon ett barn att ta hand om dessutom, och det vet vi allihop, att en sådan belägenhet var inte lätt för en kvinna på den tiden.

Drivved från Arkadien är en av de många böcker av Niklas Rådström som vi har i bokhyllan. Jag har läst sex av dem nu och den här boken vill jag också läsa.

Drivved från Arkadien av Niklas Rådström, Wahlström & Widstrand 1999.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

A Room Full of Bones av Elly Griffiths

I den här deckaren sker ett mord på ett privat museum och kriminalkommissarie Nelson har hand om fallet. Boken är den fjärde i serien med Ruth Galloway som är expert på arkeologiska ben. Hon kallas inte in som konsult av polisen den här gången. Mordet är ju uppenbarligen nytt. Däremot blir hon konsulterad av museets ägare för att undersöka lådor med ben som finns i källaren. Den ursprunglige ägaren till museet samlade ben från Australiens ursprungsbefolkning och den moderne ägaren vill veta om dessa lådor innehåller djur- eller människoben.

Deckare har ofta ett samhällsproblem som handlingen är uppbyggd kring, eller som i varje fall finns med i berättelsen och i denna handlar det om den brittiska kolonialmaktens behandling av Australiens ursprungsbefolkning som museiägarens förfader närmast betraktade som djur och följaktligen behandlade han deras kvarlevor som om de vore djurben. Det är bra att det problemet tas upp i A Room Full of Bones, men boken handlar om mycket mer. Museiägaren äger också ett stuteri som är ett familjeföretag och Nelson och hans poliser har andra problem att ta itu med. Plötsligt finns stora mängder narkotika i trakten.

Ja det här är allvarliga problem, men som vi vet är Elly Griffiths deckare underhållande och där finns en hel del humor. Humorn och det komplicerade förhållandet mellan Nelson och Ruth Galloway ger berättelsen liv och A Room Full of Bones ger bra underhållning.

A Room Full of Bones av Elly Griffiths, Querqus 2012.

Tidigare har jag skrivit om Flickan under jorden och Janusstenen, som jag läste i svensk översättning samt The House at Sea’s End och dessa är de tre första böckerna i serien med Ruth Galloway.

Tofflan har bloggat om alla femton deckare som nu finns i serien.

Tisdagstrion – SOL

S O L, en boktitel eller en författare på varje bokstav, det är temat från Ugglan & Boken som vi har fått till dagens tisdagstrio. Jag valde författarnamn.

Varför inte läsa en klassiker av en Nobelpristagare i sommar? Och då kan jag rekommendera Öster om Eden av John Steinbeck. Det är em omfångsrik historisk roman som handlar om två familjer, familjen Trask och familjen Hamilton. Berättelsen går över flera generationer från det amerikanska inbördeskriget fram till första världskriget.

För den som vill ha lite mer nutidsorienterad litteratur kan jag tipsa om Hundparken av Sofi Oksanen. Det är en roman som handlar om problem som fanns i Ukraina före den ryska invasionen, problem som man kanske hade kommit att bemästra lite bättre idag om inte landet hade blivit överfallet av den stora grannen. Det handlar om fattigdom och korruption och surrogatmödraskap, bland annat.

Om man vill ha det lite mer lättsamt kan man läsa en trevlig och bra bok av en annan Nobelpristagare, Om katter av Doris Lessing. Hon hade levt med katter i många år när hon skrev de tre berättelserna som är samlade i den här boken. De är: Katter, Rufus – Berättelsen om en okuvlig katt och El Magnifico.