Flicka 1983 av Linn Ullmann

När Linn Ullmann var sexton år reste hon till Paris för att bli fotograferad av en fotograf som hon hade träffat i New York. Hennes mor ville inte att hon skulle resa eftersom hon ansåg att dottern var alltför ung för att flyga till Paris och tillbringa tid där alldeles ensam. Men flickan drev igenom resan och som vuxen har hon sett tillbaka på den tiden och försökt minnas det som hände. Resultatet blev den självbiografiska romanen Flicka 1983.

Som läsare förstår man att Parisresan har satt djupa spår och underligt är väl inte det. Hon kom alltså ensam till en hård miljö där det gällde att ta sig fram till de prestigefyllda bilderna, där utseende och ungdom (man skulle kunna säga barndom) var det som gällde, och där vuxna, mycket, mycket äldre män tog för sig och utnyttjade barnen. Det är så vi ser det nu, men så såg man inte på fenomenet då. Mycket har hänt sedan dess.

Eftersom jag har läst en del av Annie Ernaux på sistone kan jag inte låta bli att jämföra. Precis som Ernaux finns författaren både nu och då och den vuxna kvinnan försöker få tag i det som hände för länge sedan. Det blir fragment som kommer fram och allt ses naturligtvis i dagens ljus. Linn Ullmann är ganska saklig men hon skriver mycket mer känslosamt än Ernaux. I romanen finns frustration och vilsenhet. Där finns minnen av ett kärleksförhållande med en mycket äldre självcentrerad man. Det är drabbande att läsa, särskilt som den vuxna kvinnan har psykiska problem. Kanske beror det på att hon är traumatiserad av upplevelserna som tonåring. Det vet vi inte säkert, men de bidrog säkerligen inte på ett positivt sätt till hennes fortsatta liv. Samtidigt är berättelsen inte ensidig. Där finns tonåringens sårbarhet i stort mått, men också lite grand tonåringens styrka. Det är hon som är ung och spänstig och som har hela livet framfor sig.

Flicka 1983 är en roman med flera dimensioner. Författaren berättar inte bara om den sextonåriga flickans upplevelser, hon resonerar också om sitt förhållande till mamman och pappan. Mer om det kan man läsa i hennes roman De oroliga. En annan kvalitét är hur hon skriver om sitt nuvarande liv. I romanen finns både känslosamma partier och nyktert resonerande som när Linn Ullmann skriver om vad en forskare har kommit fram till om vad det innebär för människor att ha hemligheter. Inte berättade flickan för sin mamma om förhållandet med den äldre mannen. Det skulle hållas hemligt, och denna hemlighet bar alltså författaren inom sig långt in i vuxen ålder. Romanen blir inte bara en redogörelse för händelserna 1983 utan en stark feministisk och mänsklig berättelse om en kvinna som har ett ganska så tungt bagage men som ändå kämpar sig fram i livet.

Flicka 1983 av Linn Ullmann, Bonniers 2022. Översättning: Lars Andersson.

Hett i hyllan #214 – Plåster

Det finns många böcker av Klas Östergren som jag inte har läst. Plåster är en av dem. Från omslagets baksida:

Roland är nattportier på Piccadilly, ett litet hotell där egendomliga saker kan inträffa. Där har han träffat Mona, som han är gift med. De har det inte så bra tillsammans.

Baksidestexten berättar vidare att Roland plötsligt hamnar på sjukhus eftersom hans hjärta krånglar. Där ligger också cigarrhandlaren Yngve och han och Roland talar om de stora frågorna, om livet och döden, om vänskapen och kärleken. Så skickas Roland hem och vill ta saker och ting på allvar, men kanske är det för sent.

Och baksidestexten avslutas med: Plåster är en underfundig berättelse om människors sorglustiga försök att närma sig äkthet i förhållandet till livet och till varandra.

Mer vet jag inte om den här romanen, men det jag hittills har läst av Östergren har jag uppskattat mycket så visst vill jag läsa även denna bok.

Plåster av Klas Östergren, Bonniers 1986.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Fotspår av Pramoedya Ananta Toer

Fotspår är den tredje romanen i Pramoedya Ananta Toers Burukvartett. Huvudpersonen i berättelserna är Minke som tillhör en javanesisk adlig släkt och som har fått västerländsk utbildning. Han har mycket sorg och elände bakom sig och i Fotspår reser han till Batavia (dagens Jakarta) för att studera medicin. Skolan är för infödda och där måste Minke, som är van att vara klädd på västerländskt sätt, bära traditionella javanesiska kläder och gå barfota. Så småningom inser han att han måste göra något mot det koloniala förtrycket i Nederländska ostindien. Han relegeras från skolan och blir journalist och tidningsägare.

I Fotspår har berättelsen om Minke kommit in i nittonhundratalet. I Asien finns många politiska rörelser. Japan hävdar sin självständighet och bygger upp sin militärmakt och ses med beundran av många. Kinesiska politiska aktivister arbetar mot kejsardömet i Kina och de sprider sina grupper även till Java. I Nederländska Ostindien finns flera politiska strömningar som verkar för bättre villkor för de infödda. Där finns också starka motkrafter. Romanen är koncentrerad på den politiska kampen mot förtrycket och för människovärde och utbildning av befolkningen i kolonin. Det är ingen lätt kamp. Kolonialmakten och sockerindustrin vill inte förlora sin makt och sina vinster. Huvudmän för adelsfamiljer är satta som den nederländska statens styresmän över olika områden. De adliga traditionerna bygger på folkets underkastelse och enligt traditionen har kvinnor mycket lite att säga till om. Många folkgrupper finns i området, javaneser, olika infödda folk, kineser och araber, bland annat. De infödda är mestadels analfabeter. Den verkliga makten finns naturligtvis hos de Nederländska guvernörerna och styresmännen.

Aktivism, politiska tankar och strömningar ses genom Minkes ögon och han har också ett privatliv, även om det är mindre framträdande i denna tredje del i kvartetten. Fotspår är en mycket resonerande roman där de politiska tankarna tar stor plats och Minkes gradvisa förståelse av politiska sammanhang växer, men romanen innehåller också dramatik och kärlek och sorg precis som de två tidigare. Minke och hans familj är utsatt för hot och våld. Fast kvinnor traditionellt har en mycket underordnad ställning innehåller Fotspår, liksom de två tidigare romanerna några starka kvinnogestalter. Fotspår är mycket intressant och lärorik. Pramoedya Ananta Toer (1925-2006) har skapat en roman med många olika aspekter och nyanser i den politiska kampen och Ostindiens historia. Rekommenderas.

Romangestalten Minke är baserad på den indonesiska journalisten och politiske aktivisten Tito Adi Surjo (1880-1918).

Fotspår av Pramoedya Ananta Toer, Leopard 2010. Översättning: Per Holmer.

Romanerna i Burukvartetten är:
Människornas jord
Ett barn av alla folk
Fotspår
Glashuset

Fick lust att läsa Lennart Sjögren

Hur det nu kommer sig fick jag plötsligt lust att läsa dikter av Lennart Sjögren. Det har jag aldrig tidigare gjort, jo möjligen någon enstaka dikt i någon antologi, men aldrig annars. Så efter Minnen av infraröd av Iman Mohammed lånade jag den här diktsamlingen på biblioteket. Jag har ingen aning om var det är bäst att börja när det gäller Lennart Sjögrens poesi. Han har skrivit en lång rad diktisamlingar, men denna blev det alltså, I grenverket, som publicerades 2019.

Lennart Sjögren är författare och bildkonstnär. Som lyriker debuterade han 1958. Han är bosatt på Öland.

I grenverket av Lennart Sjögren, Bonniers 2019.

Minnen av infraröd av Iman Mohammed, Norstedts 2022.

Min far & Kvinnan av Annie Ernaux

Den här boken innehåller två korta berättelser av Annie Ernaux. Hon kallar dem inte romaner. Att skriva dem var hennes sätt att bearbeta minnena och sorgen efter sina föräldrar. Den första berättelsen handlar om hennes far och den andra om hennes mor, men man skulle kunna betrakta boken som en tvådelad roman. De passar så bra ihop och ger varandra perspektiv och djup.

Annie Ernaux föräldrar kom från lantarbetarfamiljer och de startade en kombinerad speceriaffär och café. De arbetade hårt och sparade pengar för att kunna köpa rörelsen och de gjorde på så sätt en klassresa. Annie Ernaux beskriver deras personligheter och vilka de var. Men hon är deras dotter och berättelserna handlar lika mycket om hennes eget förhållande till föräldrarna som om deras förhållande till varandra och till samhället och världen. Ernaux använder sina minnen, fotografier och dagboksanteckningar för att minnas och få ihop de fragment som hon har att arbeta med, och hennes eget skrivarbete och hennes försök att minnas har stor betydelse I berättelserna. De försöken innehåller både det mänskliga, tankar om vad man har gjort och inte gjort när föräldrarna är borta och man inte kan ändra det som var, och det blir också en berättelse om författarens egen person och om hennes position i samhället.

Föräldrarna gjorde en klassresa, och sedan gjorde dottern ännu en. Hon studerade på universitet och blev lärare. Föräldrarna hade en mellanställning. De var inte längre lantarbetare, men deras rörelse som låg i arbetarkvarter var heller inte god nog år borgerskapet. Och så klättrar dottern upp till den intellektuella eliten och fjärmar sig på så sätt från föräldrarnas tillvaro. Just berättelsen om klassresorna och om föräldrarnas osäkerhet inför många situationer är en av berättelsernas behållning, men när jag läser känner jag också dotterns kärlek till föräldrarna och hennes frustration. Annie Ernaux skriver mycket sakligt. Min far och Kvinnan är mycket knappa och sakliga berättelser som det blir mycket känslosamt att läsa, i synnerhet berättelsen om modern som blev dement och som bodde tillsammans med författarens familj en lång period. Min far & Kvinnan är stark och berörande. Det bästa jag har läst av Ernaux hittills.

Min far & Kvinnan av Annie Ernaux, Norstedts 2022. Översättning: Katja Waldén. Förord: Therese Bohman.

Min far publicerades på originalspråket med titeln La place 1983 och kom på svenska första gången 1985. Kvinnan kom första gången 1987 med titeln Une femme och översatt till svenska publicerades den första gången 1993.

Hett i hyllan #213 – De döda fiskarna

Till min glädje upptäckte jag att vi inte bara har en novellsamling av Stieg Trenter utan faktiskt två. Den första, Flickan som snavade på guldet, har jag redan haft i Hett i hyllan och nu är det dags för den andra. Den heter De döda fiskarna. Novellerna i den samlingen hade aldrig publicerats i bokform innan den här boken kom 2001. De har förekommit i vecko- och dagspress, alltså Lektyr, Allers, Veckorevyn, Veckojournalen och Stockholmstidningen.

De döda fiskarna och andra spänningsberättelser utgör en viktig och efterlängtad komplettering av ett av svensk (kriminal-)litteraturs mest hyllade och lästa författarskap hävdar man i baksidestexten. Jag får väl ta och testa en novell av Stieg Trenter framöver.

De döda fiskarna och andra spänningsberättelser – novellsamling av Stieg Trenter, Bonniers 2001. Förord: Per Olaisen.

Om Stieg Trenter (1914-1967) kan du läsa här.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Schackspelerskan av Bertina Henrichs

Eleni är hotellstäderska på ön Naxos. Hon lever med sin man som är bilmekaniker och sina barn. Vi får följa henne i hennes arbete. Hon dagdrömmer ofta om hotellgästernas liv som är så annorlunda mot hennes eget. En dag städar hon ett rum där det står ett schackspel. Det gör att Eleni börjar fundera över schackspelet och vill lära sig spela schack. Men hon kan inte köpa ett schackspel själv i hemstaden. Allt man gör registreras och skvallras om och hon skulle inte kunna dölja sitt nya intresse för sin man.

Varför måste hon göra det? Varför får hon skämmas om hon börjar spela schack? Ungefär av samma orsak som ett arbetarbarn som studerade förr kunde bli en som man föraktade i grannskapet. En som inte utförde ett hederligt arbete och som säkert tyckte att hen var förmer än de andra. Att spela schack är så fjärran för alla människor som Eleni känner – utom möjligen för hennes gamle skollärare som tillhör den andra delen av samhället. De utbildades. Så hon söker hjälp hos honom.

Schackspelerskan är skriven enkelt och rakt. Författaren berättar vad som händer och det är ganska spännande att läsa. För mig framstår romanen som en slags feelgood. Det är ingen bok som tär på en och som man blir upprörd över. Ja, lite kanske på grund av omgivningens reaktion mot Eleni, men författaren skriver från sin position. Vi betraktar huvudsakligen befolkningen på ön Naxos lite från ovan. Ja, detta hände städerskan Eleni. Detta gjorde hon. Men läsaren är ändå långt borta från hennes tillvaro.

Men romanen har en annorlunda intrig. Det är inte vanligt att tänka sig en schackspelande städerska och berättelsen handlar om en kvinna som växer och blir starkare och som inom sig bär en intellektuell talang som ingen i omgivningen kunde ana. En ganska spännande och trevlig bok.

Schackspelerskan av Bertina Henrichs, Grate 2010. Översättning: Ragna Essén.

Romanens originaltitel är La Joueuse d’echecs. Bertina Henrichs skriver på franska.

Längst bak i min läslista #37-38

Att Torgny Lindgrens Minnen finns i min läslista får jag tacka Klimakteriehäxan för. Det var hon som tipsade om den under en tisdagstrio. Minnen ska handla om bygden som Torgny Lindgren kommer ifrån, människorna som bodde där och de möten, de tankar och idéer som har format hans liv och författarskap. Det har blivit ganska mycket självbiografisk läsning för mig i år. Jag har läst Linn Ullmann, Agneta Pleijel och inte minst Annie Ernaux. Det ska bli intressant att läsa den här boken av Torgny Lindgren som jag har läst så mycket annat av. Minnen publicerades 2010 och den har legat i min läslista sedan 10 september 2019.

Att en bok av Michel Houellebecq kom in i min läslista 11 september 2019 får jag först och främst tacka Lina Wolff för. I hennes roman De polyglotta älskarna läser en av personerna Michel Houellebecq. Kulturmannen som hon tillfälligt bor hos och som har böckerna i sin bokhylla blir förvånad över att denna enkla flicka läser något så avancerat. Michel Houellebecq är en kontroversiell författare men Kartan och landskapet ska vara en stillsam och melankolisk roman som handlar om konst och pengar, kärlek, vänskap och död, om förhoppningar och förluster enligt baksidestexten. Den publicerades på originalspråket med titeln La carte et le territoire 2010 och fick Concourtpriset samma år. I svensk översättning kom den 2011. Kartan och landskapet blir det första jag läser av Michel Houellebecq.

Om Torgny Lindgren (1938-2017) kan du läsa här.

Om Michel Houellebecq kan du läsa på svenska här och på engelska här.

Aliens av Terézia Mora

Nyligen läste jag den första novellen ur den här samlingen, Fiskar simmar, fåglar flyger. Efter det ville jag läsa hela boken och det har jag nu gjort. I Aliens av Terézia Mora finns tio noveller och den andra heter Aliens. Kärlek och det är väl den som samlingen har fått sin titel ifrån. Novellerna kan handla om ensamma människor, om någon papperslös som inte har några rättigheter, om någon som inte ställer upp för andra, om någon som trasslar till det för sig och så vidare. Terézia Moras noveller är lätta att läsa. Hon skriver mycket konkret och samtidigt innehåller de så mycket. De har djup och talar till läsaren om en tillvaro som finns. De känns realistiska. De här människorna existerar. Någon av dem har vi säkert mött. Författaren har bara lyckats fånga dem allihop i ovanliga situationer. Läs gärna Aliens. Det är den värd.

Aliens – novellsamling av Terézia Mora, Rámus 2020. Översättning: Linda Östergaard.

Hett i hyllan #212 – November

November mitt i sommaren? Varför inte. Man kan alltid glädja sig över att det inte är november just nu. Det här är i alla fall en bok som publicerades 1969 på franska och 1975 i svensk översättning. Simenons produktion är enorm och den består inte bara av kommissarie Maigretböcker utan också en hel rad romaner. November är en av dem och på omslagets baksida läser jag:

De bor i ett ärvt gammalt kråkslott utanför Paris. Pappa är officer. Som ung löjtnant gifte han sig med sin överstes dotter, kanske för karriärens skull, för hon var verkligen ingen skönhet. Två barn fick de, sonen Olivier, nu student, och dottern Laure, laboratris hos en immunologprofessor.

Precis som om en man inte kan älska en kvinna som inte är en skönhet! Nåväl. Enligt baksidestexten är stämningen i familjen inte god. Fadern är insnörd och stel och modern är alkoholist. Och så blir både fadern och sonen attraherade av det spanska hembiträdet och Laure än invecklad i en komplicerad förbindelse med sin professor.

Problem så det räcker och blir över alltså.

November av Georges Simenon, Bonniers 1975. Översättning: Britte-Marie Bergström.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.