I Mikael Niemis roman Fallvatten brister plötsligt dammarna i Luleälven på grund av att det har regnat intensivt i Norrland hela hösten. Och det förstår vi allihop att om dammarna plötsligt brister, alltså om man inte har sett tecken och befarat det tidigare så blir det en stor katastrof. Fallvatten är alltså en katastrofroman, en actionroman, faktiskt. Flera olika människor kämpar för att klara sig själva eller anhöriga från att bli slukade av vattnet. En man försöker till och med köra ifrån den enorma vågen som rusar mot honom bakifrån. Fallvatten skulle kunna ha varit en film, men utan någon eller några huvudpersoner som vi får lära känna i början och kan identifiera oss med. Och utan Hollywoodslut. Men den är spännande.
Fallvatten är en mörk och hård historia. Där finns både de obevekliga naturkrafterna och en psykopatisk man som får ett ypperligt tillfälle att leva ut sitt hat mot kvinnor. Men där finns också hjälpsamhet och omtanke. Människan är mycket liten i förhållande till naturen i den här romanen. Hon gör vad hon kan, men det är inte så mycket.
Fallvatten är spännande underhållning, om man vill se den så, men den har fler kvalitéer. Den handlar om människor som mycket väl kan finnas i verkligheten. Jag kan inte miljön själv, men det känns som om Mikael Niemi är väl förtrogen med den och människorna som kan tänkas leva där. Berättelsen känns realistisk mitt i alltihop och att beskriva så ingående och detaljrikt vad som händer och göra det så spännande, det förmår inte vem som helst. Man kan också se berättelsen som en varning. Visst säger forskarna att klimatförändringen kan göra att det regnar mycket mer i vårt land? Och vilken beredskap finns egentligen?
Nu hoppas jag i alla fall, som svensk som är van att känna mig förhållandevis trygg och lita på att myndigheterna gör vad de ska, att Vattenfall och berörda myndigheter håller mycket noga koll på de stora dammarna i våra älvar.
Fallvatten av Mikael Niemi, Piratförlaget 2012.
Mösstanten 