Det stora kalaset av John Steinbeck

Cannery Row är en av de tolv hyllvärmarna som jag läser i år. Men boken vi har i hyllan är en liten pocket med hopträngd text på engelska. Nej, den hade jag inte lust att läsa, så jag lånade romanen från biblioteket istället och valde en bok i svensk översättning, och titeln är då Det stora kalaset.

Cannery Row är en gata utefter Stilla havet i Monterey i Californien. Den hette inte så 1945 när John Steinbecks roman publicerades, men boken blev så populär att gatan döptes till Cannery Row 1958 för att hedra Steinbeck. Utefter gatan låg flera sardinfabriker som producerade konserver. Det var ett fattigt område då, men jag räknar med att det är raka motsatsen nu. Konservfabrikerna är nedlagda.

Det stora kalaset handlar om människorna som bor i området. Den är skriven med humor och ganska mycket värme. De flesta personerna i romanen är fattiga eller invandrare som kinesen som äger en butik där man kan köpa allt utom prostituerade. Vill man ha dem får man gå till Doras bordell. En betydelsefull gestalt i berättelsen är Mac, en dagdrivare som tillsammans med sitt gäng åtminstone ibland vill väl, men lyckas ställa till det varje gång. En annan betydelsefull människa är Doc som förestår ett marinlaboratorium i området. Han har en verklig förebild som hette Ed Ricketts och som John Steinbeck var god vän med.

De flesta romanfigurerna är alltså fattiga människor, men romanen är inte skriven ur deras synvinkel utan ur den bildades, den som har utbildning och resurser och kunskap om världen i stort. Och som är en man. Doc är författarens vän eller alter ego. Därför blir mycket berättat lite från ovan, men samtidigt med värme. I viss mån idylliseras dagdrivarnas liv. Dora som äger bordellen symboliserar väl också den goda horan. Flickorna, som de kallas, på bordellen verkar också goda. De verkar ha det förhållandevis bra och bordellen är ett naturligt inslag i området. Så är det bara.

Man kan nog läsa Det stora kalaset på många sätt. Den är en härlig berättelse, dråplig, mänsklig och rolig med lite bitter underton. Man kan också se den som civilisationskritik mot det framväxande konsumtionssamhället där hårdhet och effektivitet premieras. För mig blir det lite av en paradox eftersom det grova utnyttjandet av människor som förekommer på en bordell inte kritiseras särskilt kraftigt. Men civilisationskritiken skrivs inte läsaren på näsan. Steinbeck berättar skrönor, varmt och underhållande.

Det stora kalaset av John Steinbeck, Lindelöws 2017. Översättning: Einar Heckscher. Förord: Per-Olof Mattsson.

Tisdagstrion – Sött och gott

Körsbär kan vara söta och goda och därför är den första boken i min trio Körsbärslandet av Dörte Hansen. Den utspelas i Olland i norra Tyskland där man odlar körsbär och äpplen. Det är en trevlig bok med en ganska mörk bakgrund, lite av en släkthistoria, om relationer, och om moderna tider med storstadsbor som flyttar ut på landet och bönder som har bott där länge som försöker få ekonomin att gå ihop.

Apelsiner, åtminstone blodapelsiner, kan också vara söta och goda, och då borde Apelsinflickan av Lena Kallenberg platsa här. Den har jag inte läst, men jag har den i läslistan. Att vara apelsinflicka i 1880-talets Stockholm är däremot varken sött eller gott. Apelsinflickor kallas de som säljer sig till män på krogen. Signe är på rymmen från sin husbonde och hon vill inte bli apelsinflicka, men hur ska hon klara sig i staden?

Just vredens druvor är nog inte särskilt söta och goda men Vredens druvor av John Steinbeck är en bra bok som jag läste för mycket länge sedan. Inte nog med att den gjorde stort intryck, jag fick också en historielektion och mer insikt i vad depressionen på 1930-talet kunde innebära för människor. Ibland funderar jag på att läsa om den eftersom jag var så ung när jag läste den.

Det finns mycket annat än körsbär och apelsiner och druvor som kan vara sött och gott. Om du går till Ugglan & Boken får du veta vad andra bokbloggare har plockat fram idag.

Fiskar simmar, fåglar flyger – novell av Terézia Mora

Han kallas Maratonmannen och är en ensam särling. Han lever i sin stadsdel och håller på sina rutiner. Varje dag går han ut för att köpa mat med en kasse i handen.

Kassen är lite smutsig i botten. Inuti, i tygkassen ena hörn dit de åkt ner: portmonnä och nyckelknippa. Varför han går omkring med portmonnä och nyckelknippa (fyra nycklar: port, brevlåda, lägenhet, källarskrubb) i tygkassen när han har tre fickor i jackan, varav en är en innerficka: en gåta. Det vill säga: han bär dem på det sättet för att han är godtrogen. För att han i sin stadsdel, på sin gata, där han har bott, handlat osv. i 57 år, känner sig trygg.

Naturligtvis rycker en ung kille en dag till sig hans kasse och springer iväg. Han har inte räknat med att mannen han stulit ifrån, som ser ut som en gubbe, brukar springa maraton.

Fiskar simmar, fåglar flyger är den första novellen i Terézia Moras novellsamling Aliens. Titeln innebär inte att novellerna handlar om utomjordingar. De handlar om ensamma kanske lite säregna människor. Ofta lånar jag en novellsamling från biblioteket och läser bara en novell, men denna samling vill jag läsa i sin helhet.

Terezía Mora är en intressant författare. Hon är född i Ungern men bor i Berlin och skriver på tyska. Tre av hennes böcker finns översatta till svenska, novellsamlingen Aliens och två romaner, Alle Tage (2004) utgiven i svensk översättning 2011 med titeln Alla dagar och Das Ungeheuer (2013), på svenska Monstret (2017). Jag har tidigare läst Alla dagar och vill gärna läsa också Monstret.

Fiskar simmar, fåglar flyger – novell ur samlingen Aliens av Terézia Mora, Rámus 2020. Översättning: Linda Östergaard.

Hett i hyllan #209 – Man i sina bästa år

Det här är den tredje och sista boken av Ludvig Rasmusson som vi har i bokhyllan. Precis som de två som jag redan har skrivit om i Hett i hyllan här och här består Man i sina bästa år av kåserier. Om det är roligt beror nog på den som läser. Humor fungerar ju så olika för oss människor.

Från bokens baksida:
”Wenn jemand eine reise tut, so kann er was erzählen”, lyder ett gammalt tyskt citat som alla gamla bildade svenskar kan utantill. ”När någon gör en resa har han något att berätta”, betyder det. Det är konstigt att ett så poänglöst yttrande överlevt seklen. Det beror nog på att det var den berömde författaren Goethe som sa det. När han dog sa han: ”Mehr Licht.” Det betyder ”Mer ljus!”. Man undrar hur denne man kunde bli så berömd. Något mer måste han väl ha gjort?

Texten fortsätter, men jag kan ju inte skriva av allt. I mitt tycke är den lite smårolig. En torr humor som man kan le åt.

Man i sina bästa år och andra kåserier av Ludvig Rasmusson, Norstedts 2002.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Sen for jag hem av Karin Smirnoff

Sen for jag hem är Karin Smirnoffs tredje bok om Jana Kippo. Ett starkt tema i den är Jana Kippos svårighet att klara nära relationer. Det är inte förvånande med tanke på hennes barndom. Nu är dessutom hennes tvillingbror död och hon anklagar delvis sig själv för att han förolyckades.

Så är hennes närmaste relation över. Brodern och hon hade ett starkt band. Närhet och brist på den, omtanke och hämnd, allt detta finns i den här romanen som är nästan lika spännande som tvåan men den har en lite långsammare utveckling och handlar mer om konstnärskap. Men Sen for jag hem är rolig, upprörande och egensinnig precis som de två första romanerna i trilogin. Här finns en hårdkokt stil som jag uppskattar. Språket är eget och skildringen av förhållandena i glesbygden är stark och känns realistisk mitt bland alla händelser som kanske inte är helt realistiska. Det händer mycket innan romanen är slut.

Det jag också uppskattar är att Jana Kippo är stark och seg. Visst är hon svag på många sätt och ställer ibland till det för sig, men på lång sikt är hon seg och trots allt elände känns det som om hon kommer att klara sig. Kanske lyckas hon aldrig med en kärleksrelation, men hon kommer att fortsätta och utvecklas som konstnär. Så känns det.

Om du inte redan har läst den här trilogin tycker jag att du ska göra det. Själv är jag gräsligt sen. Kanske har alla andra redan läst den?

Sen for jag hem av Karin Smirnoff, Polaris 2020.

De andra två delarna är Jag for ner till bror (2018) och Vi for upp med mor (2019)

Tisdagstrion – Schack

Ugglan & Boken som ger oss alla de spännande temana för tisdagstrion hade instruerat oss att vi kunde se ganska brett på begreppet schack och att till exempel en dam, en kung, ett torn och så vidare gott kunde duga idag. Därför har jag valt en roman med torn i titeln, Ellen Mattsons Tornet och fåglarna. Det är en historisk roman om Henrich Danckwart som var kommendant på fästningen i Marstrand 1719. Karl XII var död och Sverige var i krig mot Danmark. En fantastiskt bra roman enligt min åsikt.

Nästa bok snubblade jag över när jag letade efter böcker till schacktrion och jag blev så nyfiken på den att jag beställde den på fjärrlån eftersom den inte fanns på Götabiblioteken. Schackspelerskan av Bertina Henrichs handlar om Eleni som är hotellstäderska på ön Naxos. En omkullvält schackpjäs i rum nummer 17 blir upptakten till hennes livs största äventyr och hennes egen frigörelse. Bertina Henrichs är en tysk författare som skriver på franska. Schackspelerskan kom på franska 2005 och i svensk översättning 2010.

I Den stora matchen av Arnaldur Indridason hålls ett stort schackmästerskap i Reykjavik. En ung man blir grovt misshandlad i en biograf. Polisen har egentligen fullt upp med alla utländska gäster som finns i staden men polisen Marion Briem är fast besluten att ta reda på vad som ligger bakom attacken. Marion Briem är en intressant romangestalt. Hen figurerar i fler deckare av Arnaldur Indridason. Marion Briems kön framgår aldrig klart och det leder till intressanta funderingar över ens egna föreställningar om män och kvinnor. Den stora matchen kom 2013 på svenska och 2011 på isländska.

Det var min trio på temat schack. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

Nu läser jag Harry Martinson igen

Vita Nova av Louise Glück var inte svår att läsa på engelska. Berättande dikter om kärlek och skilsmässa. Vagnen har jag ju läst i tidigare. Jag stoppade när jag hade den sista avdelningen kvar, som heter just Vagnen. Den består av 16 dikter så det kommer inte att ta särskilt lång tid.

Som ni kanske märker skriver jag inte om poesi på samma sätt som jag skriver om prosa. Det beror på att jag inte tycker att jag kan tillföra så mycket. Andra som är kunnigare inom poesiområdet får göra det. Men jag vill ändå gärna berätta vilka diktsamlingen jag läser. Kanske kan de här posterna trots allt vara små tips om vad man kan läsa.

Vita Nova av Louise Glück, Carcanet 2000.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Körsbärslandet av Dörte Hansen

Vera Eckhoff kom som flyktingbarn till området Olland i norra Tyskland när trupperna från öst invaderade landet. Hon lever på sitt eget vis, är en särling, tandläkare i byn, och rider utefter Elbe på sin häst. Nu är hon över sextio år gammal och då står plötsligt hennes systerdotter med sin lille son utanför dörren. Systerdottern har separerat från sin man som hon levde ihop med i Hamburg och hon har ingenstans att bo.

Körsbärslandet handlar om en släkt och om relationer. Romanen handlar också om området Olland som är platt och där man sedan gammalt odlar körsbär och äpplen. Där finns korsvirkesgårdar och släkter med gamla anor, men nya tider har kommit. Odlandet är dels mer mekaniserat, dels odlar fler ekologiskt därför att efterfrågan finns. Som i Österlen flyttar storstadsbor ut till Olland och rustar upp de gamla husen.

Kriget kastar sin skugga över berättelsen fast den utspelas i nutid. När Dörte Hansen skriver om krigsflyktingarnas ankomst beskriver hon en allvarlig krock, människor med gruvliga erfarenheter möts av oförståelse. Vera Eckhoff har hemska minnen i bagaget och hon lider av dem varje dag. Där finns också mannen från Olland som kom tillbaka från krigsfångenskap i Sovjetunionen och som är en lidande skugga av sitt forna jag, oförmögen att arbeta.

Krocken mellan de nutida stadsmänniskorna med resurser och utbildning och idéer om livet på landet som ofta är ganska så orealistiska och bönderna i Olland är en annan. Författaren skriver med ironi. Hon har en torr humor som till stor del genomsyrar berättelsen, så Körsbärslandet är inte alls en så allvarlig roman som Allt förgäves av Walter Kempowski (som jag varmt rekommenderar), även om krigshändelserna finns i bakgrunden. Nej Körsbärslandet är tvärtemot en ganska trevlig bok om några olika människor och deras relationer och svårigheter, en berättelse som också ger en liten känsla för ett område i Tyskland som i varje fall jag inte hade hört talas om tidigare.

Körsbärslandet av Dörte Hansen, NoNa 2016. Översättning: Christine Bredenkamp.

Romanen kom första gången ut på originalspråket 2015.

Hett i hyllan #208 – The Gravedigger’s Daughter

The Gravedigger´s Daughter är en av alla våra böcker av Joyce Carol Oates. Somliga har jag läst och somliga inte. The Gravedigger’s Daughter tillhör den senare kategorin och platsar alltså i Hett i hyllan. Romanen handlar om Rebecca som tillhörde en familj som flydde från nazitidens Tyskland till USA. Där kunde fadern endast få arbete som dödgrävare, och utsatt för daglig förnedring och fattigdom begick han ett fruktansvärt brott och det ändrade Rebeccas väg genom livet.

Så står det på bokens baksida. Och fortsättningsvis: But can you ever re-invent yourself in the aftermath of murder – or is history destined to repeat itself?

Återigen en roman av Joyce Carol Oates där handlingen är beroende av ett brott. Den är också omfångsrik med sina 582 sidor. Men jag har inget emot vare sig det ena eller det andra. Är det bara bra skrivet så får boken gärna vara tjock. Och jag tror nog att den här berättelsen inte kommer att kännas som en upprepning av de romaner som jag redan har läst av författaren.

The Gravedigger´s Daughter av Joyce Carol Oates, Harper Perennial 2008.