The House at Sea’s End av Elly Griffiths

Det här är den tredje boken i serien om Ruth Galloway. Det finns nu elva böcker i serien (2019) och jag ligger efter som ni förstår. Men de här böckerna bör läsas i den ordning som de kom ut i eftersom huvudpersonernas privatliv spelar så stor roll i böckerna. Det är till och med det som är böckernas största plus, människorna och miljöbeskrivningen.

Temat i The House at Sea’s End är krigsoffer och krigsbrott. Man hittar mänskliga kvarlevor på stranden vid en klippa i Norfolk. Ruth Galloway kallas in. Det visar sig att benen på stranden tillhör tyska soldater som gick iland där under andra världskriget. De är bundna och skjutna. Ett krigsbrott alltså, för så får man inte behandla krigsfångar enligt reglerna. Vem har skjutit männen, vilka var de och varför var de där?

Ruth Galloway har nyligen blivit mor, men börjat arbeta redan när dottern är fyra månader gammal. Ett viktigt personligt tema i boken är svårigheten att vara ensamstående mor och att ha ett litet barn och samtidigt arbeta. Ruth Galloway har dåligt samvete. Hon beter sig ju inte som den traditionella kvinnorollen föreskriver. Det är bra att det tas upp i boken. Dessutom är det som händer hennes dotter invävt i intrigen.

Boken är spännande utom på slutet. När Ruth Galloway återigen råkar i fara blir det tyvärr bara tråkigt. Men bortsett från det är The House at Sea’s End en underhållande deckare utan en massa onödigt våld, med bra beskrivning av människorna och samspelet dem emellan.

The House at Sea’s End av Elly Griffiths, Querqus 2011.

Boken finns översatt till Svenska och heter då Huset vid havets slut.

Tidigare har jag skrivit om bok ett och två i serien med Ruth Galloway. Det inlägget hittar ni här.

Nötskal av Ian McEwan

Trudy är höggravid och har ett hemligt förhållande med sin svåger. Tillsammans planerar de att mörda den blivande fadern. Det är utgångspunkten för den här både spännande och roliga historien. Den har ett ovanligt berättarperspektiv. Det är fostret som berättar.

Man kan ju föreställa sig att ett foster inte vet särskilt mycket, men det gör detta. Det blivande barnet har lärt sig oerhört mycket genom Trudys lyssnande på radioföredrag och från tv-ljudet. Det vet nästan allt om världen och människorna och det älskande parets onda planer har det inte kunnat undgå att höra om.

Ian McEwan tar i den här boken ett roligt grepp på historien om Hamlet. I Shakespeares skådespel heter Hamlets mor Gertrud och hans farbror Claudius. I Nötskal heter den blivande modern Trudy och svågern heter Claude. Men barnet i Nötskal är ofött och kan inte göra så mycket åt saken. Han försöker nog, men det är inte lätt, fast som han är i sin mammas mage.

Det förvånar mig inte om det finns fler syftningar på skådespelet i boken. Jag tyckte att jag såg ett par stycken. Kanske använder McEwan även en del språkliga vändningar från teaterpjäsen. Det kan jag inte avgöra. Titeln kommer i alla fall från ett citat ur Hamlet.

Boken är både rolig och spännande. Där är flera vändningar som jag inte hade räknat med. Jag har läst ett par andra böcker av Ian McEwan. Detta är inte den bästa, men den är skriven av en mycket skicklig författare och absolut värd att läsas.

Nötskal av Ian McEwan, Brombergs 2017. Översättning: Meta Ottosson.

Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson

Familjen Blackkwood bodde i ett stort hus. De var sju personer men en dag förgiftades fem av familjemedlemmarna av arsenik. Giftet fanns i sockerskålen. De enda som inte åt av sockret var den äldsta systern Constance och hennes lillasyster Merricat. Constance ville inte äta bär och Merricat hade skickats i säng utan middag på grund av att hon hade varit olydig.

När boken börjar har sex år gått. De är nu tre i familjen. Constance, Merricat och farbror Julian som åt av arseniken men överlevde. Han är rullstolsbunden och och har dåligt minne men försöker samla sina tankar och skriva om det som hände för sex år sedan.

Vi har alltid bott på slottet är en bra skräckberättelse. Det finns en otäck känsla i boken utan stora effekter. Boken börjar med att Merricat gör veckans inköp i byn. Blackwoods är hatade och byborna tror att Constance förgiftade familjen. Hon blev misstänkt för sex år sedan. Scenen i byn är mästerligt skriven. När Merricat har kommit innanför grinden till det stora huset är hon räddad.

Författaren berättar vad som behövs. Inte mer. Läsaren får själv fylla i. Efterhand vet vi mer och mer och samtidigt blir berättelsen alltmer klaustrofobisk. Merricats rädsla och overkliga syn på tillvaron och orsak och verkan kommer fram efter hand. Hon har stannat i barndomen fast hon är arton år gammal. Hon säger många många gånger att de är lyckliga i det stora huset. Men det är de inte.

I berättelsen finns ett hot som ligger och lurar i bakgrunden, det känns starkt när jag läser. Samtidigt finns nästan Monty Python-aktiga scener som när Fru Wright och Helen Clarke kommer inbjudna på te. Mycket svart humor där. Och så genialt av författaren att ta med den scenen i boken. Det finns folk och folk. Constance och Merricat har fortfarande lite umgänge men det är med människor som är av en annan klass än byborna. Familjen Blackwood har aldrig umgåtts med folket i byn.

Man ska inte berätta för mycket om en sådan här bok så jag slutar där. Vi har alltid bott på slottet är en mästerlig psykologisk thriller. Något av det bästa jag har läst i den genren. En bok som jag varmt rekommenderar.

Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson, Mima 2017. Översättning Torkel Franzén.

Romanen kom ursprungligen ut 1962.

Hetta av Jane Harper

I den lilla avfolkningsorten Kiewarra i Australien är det begravning. Aaron Falk har rest dit från Melbourne eftersom de som ska begravas är hans barndomsvän lantbrukaren Luke, hans hustru och hans son. Luke är misstänkt för att ha skjutit hustrun och sonen och sedan begått självmord. Endast den lilla dottern lever.

Aaron Falk är polis, men arbetar med ekonomisk brottslighet. Lukes föräldrar ber honom gå igenom gårdens ekonomi. Kanske finns orsaken till tragedin där. Det gamla paret kan inte tro att deras son är skyldig till det hemska dådet. Ganska snart börjar Falk misstänka att de kan ha rätt. Är Luke den skyldige eller inte?Kiewarra ligger i ett jordbruksområde. Där har inte regnat på mycket länge. Lantbrukarna har inte mat till sina djur. Deras ekonomi blir allt sämre. Det är hett. Solen strålar. Växterna dör, butiker läggs ner eftersom folk inte har råd att köpa varorna. Det finns stora spänningar mellan människorna på orten. Dessutom finns det familjehemligheter.

Hot och förföljelse, slagsmål och ryktesspridning. Kiewarra är en krutdurk och både en och annan är beredd att ta lagen i egna händer.

Mer berättar jag inte. Jane Harper målar fram Kiewarra och gårdarna där så att jag känner hettan och hopplösheten när jag läser. Jag känner också den tryckande osäkerheten och att Aaron Falk lever farligt när han envisas med att undersöka fallet närmare.

Hetta är en spännande deckare med mycket atmosfär och från ett område som jag inte är särskilt bekant med, vilket ökar mitt intresse. Jag tycker dock att författaren förklarar lite väl mycket på slutet men det är min enda anmärkning.

Hetta av Jane Harper, Månpocket 2018. Översättning Jessica Hallén.

Två deckare av Elly Griffiths

Efter att ha läst Välkommen till Amerika och Finna sig blev det nödvändigt att läsa något helt annat. Jag lånade två deckare av Elly Griffiths på biblioteket. Och det måste jag säga – det var välgörande att skölja igenom systemet med hjälp av dem.

Halvvägs in i den första, Flickan under jorden, upptäckte jag att jag hade läst den tidigare. Jag kom ihåg vem mördaren var, men läste ändå till slutet lite snabbt. Det är en helt okej deckare. Visserligen reste sig nackhåret tre gånger på huvudpersonen Ruth Galloway. Det är minst två gånger för mycket, men som sagt, helt okej deckare.

Som ni förstår ledde läsandet av den första till att jag ville läsa mera om Ruth Galloway. Hon är arkeolog och expert på arkeologiska ben. Därför blir hon ibland anlitad av polisen när man har funnit skelett vid arkeologiska utgrävningar. Är fyndet från medeltiden, romerskt eller modernt?

Janusstenen var bättre än den första. Väl tecknade människor. Humor och lite spänning. Ofta har jag retat mig på beskrivningar av polisernas och andras privatliv i deckare. Det har känts påklistrat. Här finns mycket privatliv men det är väldigt bra skrivet, ett av böckernas största plus. En annan fördel för mig är att fast böckerna i botten handlar om brutala mord är de trevliga att läsa. Jag blir inte äcklad, skräckslagen och får mardrömmar av dem.

Ganska självklart beter sig personer väldigt obetänksamt i boken och Ruth Galloway råkar ut för fara på ett inte helt realistiskt sätt, men det får man ta. Jag blir nyfiken på hur det ska gå i hennes privatliv och vilka människoben hon ska ta sig an i nästa bok. Det finns ytterligare åtta, nämligen. Jag kommer att läsa fler i serien i framtiden när jag känner behovet komma och då i den tidsordning de är skrivna eftersom privatlivet spelar så stor roll i böckerna.

Flickan under jorden av Elly Griffiths, Minotaur 2009. Översättning Carla Wiberg.

Janusstenen av Elly Griffiths, Minotaur 2010. Översättning: Carla Wiberg.

Glascellen av Patricia Highsmith

Philp Carter är oskyldigt dömd till sex års fängelse. Vissterligen har han varit slarvig och undertecknat papper han har fått från sin chef utan att läsa igenom dem, men det är hans chef som har förskingrat pengar från företaget, inte Philip.

Fängelset där han avtjänar sitt straff är ett gammalt, överbefolkat fängelse. En farlig plats. Där finns en massa hårda regler som en nybliven fånge får lära sig i och med att han bryter mot dem. Man måste hålla takten när man går till arbetet eller till matsalen. Man får inte titta för mycket på de andra besökarna när man är i besöksrummet. På grund av en förseelse släpar fångvaktarna iväg Philip till en mörk cell och hänger upp honom i tummarna och där får han hänga i 48 timmar.

Naturligtvis blir hans tummar förstörda och han lider av ständig värk. Han blir forslad till fängelsets sjukavdelning där fångar som misshandlats av vakter eller av andra fångar tas om hand. Philip får morfinsprutor mot värken.Så börjar den här thrillern av Patricia Highsmith. Hon skriver sakligt och detaljrikt. Fängelseskildringen känns trovärdig. Fast boken är skriven i lugn takt är den spännande ända till slutet och läsaren vet inte hur det ska gå förrän de sista sidorna är lästa.

Philip älskar sin hustru och de har en son som är i fyraårsåldern när han börjar avtjäna sitt straff. Det ger ytterligare känsla i boken. Jag vill inte säga så mycket mer om intrigen. Det är ju en thriller som jag har läst. Om du vill ha ständig action ska du inte läsa den här boken, men om du vill läsa en psykologisk thriller i Patricia Highsmiths anda rekommenderar jag Glascellen.

Glascellen av Patricia Highsmith, Wahlström & Widstrand 1966. Översättning: Ann-Mari Edéus.

1793 av Niklas Natt och Dag

1793 är en deckare i historisk miljö, närmare bestämt Stockholm år 1793. Där frodas dryckenskapen och de fattiga är många. Krigsåren har tömt statskassan och folket far illa. Lurendrejeri och korruption är vanligt och de ärliga är få. Samtidigt fruktar de styrande att revolution ska utbryta precis som den har gjort i Frankrike.

En av de ärliga är Cecil Winge. Han har arbetat åt Stockholms poliskammare förr. Nu har ett kraftigt stympat lik hittats i Fatburen på Södermalm, i den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Cecil Winge är sjuk i lungsot men han utreder brottet tillsammans med den storvuxne slagskämpen Mikael Cardell.

Det här är en bra deckare. Den är välskriven och mycket spännande. Miljöerna och det som händer är så bra skrivet att jag stundvis tror att det har hänt på riktigt. När jag har läst boken förstår jag mer av hur det var på slutet av 1700-talet, hur det kändes att vara en naiv yngling från landet som råkar ut för lurendrejare, hur det kändes för en ung flicka som dömdes till att sitta på spinnhuset, denna fruktansvärda institution. Boken blir nästan som en stridsskrift som för de fattigas talan.

Men det är alltså en deckare och det är spännande både att följa utredningen och att lära känna personerna i boken. Jag måste dock varna den som har svårt för groteskt våld. Det är beskrivet så att jag orkar läsa, men det ligger rätt nära min gräns. Dessutom känner jag mig inte tillfreds med den psykologiska beskrivningen av brottslingen. Han måste vara psykopat, annars låter han inte sådana bestialiska saker ske med någon som har förrått honom. Han kan väl inte känna riktig kärlek? Och kan han verkligen fatta det beslut som han gör i slutet av boken? Om han är psykopat.

Men kanske är det så att livet var så hårt år 1793 att man kan vara som han utan att vara psykopat? Många kom hem efter fruktansvärda upplevelser i kriget. Med kriget kom också fläcktyfus som skördade massor med människoliv och liken fick staplas i högar i väntan på begravning. Det var en tillvaro med offentliga avrättningar, piskning av underlydande, tjuveri, prostitution i stor omfattning som ofta var av nödtvång för fattiga kvinnor och för vilket de kunde hamna på spinnhuset där de fick slavarbeta dagen lång och så dålig mat att de flesta inte kom ut därifrån med livet i behåll. I ett sådant samhälle kan kanske även människor som har förmåga att bry sig om någon annan än bara sig själv göra det som brottslingen gjorde?

1793 av Niklas Natt och Dag, Månpocket 2018.

Boken kom ursprungligen ut på Forum år 2017.

Husdjuret av Camilla Grebe

En grupp poliser som utreder gamla olösta mordfall har kommit till den Sörmländska orten Ormberg. Där hittades en flicka död i ett stenröse år 2009. Nu är det 2017 och med i gruppen finns Malin som nyligen har tagit examen på polishögskolan. Hon är med därför att hon har vuxit upp i Ormberg och känner orten och människorna och trakten väl.

Ormberg är en liten ort där alla verksamheter har lagts ner och arbetslösheten är stor. Men där finns en flyktingförläggning. En våg flyktingar kom under Bosnienkriget och en andra våg flyktingar från kriget i Syrien finns där nu.

Polisen Malin känner att det är orättvist att flyktingarna får så mycket hjälp från samhället. Varför satser man inte på alla infödda Ormbergsbor som behöver hjälp? Och varför lägga en flyktingförläggning i Ormberg mitt i ingenstans där det varken finns skolor eller jobb?

Hon är inte ensam om att tänka så. Under tiden med Bosnienflyktingarna var det någon som tände eld utanför förläggningen.

Husdjuret är en riktigt spännande deckare som också har djup. Ormberg och människorna där är trovärdigt beskrivna. Historien berättas växelvis genom Malin och den femtonårige killen Jake. I vissa deckare har jag reagerat mot att författaren tjatar om poliserna privatliv, men här är allt en integrerad del av berättelsen.

Jake har sina problem. Han är mobbad och han tycker om att klä sig i kvinnokläder vilket är hans stora hemlighet. Hans liv vore helt förstört om det kom ut i Ormberg. Malin har strävat efter att komma bort från hålan Ormberg och nu är hon där igen och bor hos sin mamma under utredningen. Jag tycker att det är mycket bra att Malin har de här tankarna om flyktingar. De är vanliga, de finns överallt och problemet med hur samhällets resurser ska satsas är en fråga som rör oss alla.

I den här deckaren har alltså människornas privatliv betydelse för det som händer. Den är skickligt skriven och det allra sista slutet kommer som en överraskning. Och boken är som sagt spännande. En bladvändare.

Husdjuret av Camilla Grebe, MånPocket 2018.

Boken kom ursprungligen ut 2017 på Wahlström & Widstrand.

Nattfåk av Johan Theorin

Katrine och Joakim Westin har köpt en fyrmästargård på nordöstra Öland och flyttar dit med sina två barn. Huset har många rum och renoveringsbehovet är stort, men Joakim och Katrine är erfarna husrenoverare.

Det sägs att huset byggdes av vrakgods och att det kan föra olycka med sig. Många har dött på gården under årens lopp och skepp har förlist vid kusten. Det finns två fyrar i närheten av huset. En är fortfarande i bruk och lyser för att vägleda fartyg. Den andra lyser inte längre – utom när någon ska dö på gården, sägs det.

I början av boken presenteras också några inbrottstjuvar som åker runt och gör inbrott i tomma sommarhus, men också i hus där de boende ligger och sover.

En nyutexaminerad polis, Tilda Davidsson, presenteras också i böjan av boken. Hon har anknytning till Öland och har fått anställning som närpolis där.

Mycket mer vill jag inte berätta om handlingen. Boken är rätt spännande. Den börjar i oktober och upplösningen är vid jul. Då kommer en kraftig snöstorm med isiga vindar. Det är det som kallas fåk på Öland och då bör man hålla sig inomhus. Många har har frusit ihjäl i fåken. Man bör inte köra bil i det platta landskapet då. Risken är mycket stor att man hamnar i en driva.

Det här är en deckare met kvalité som jag kan rekommendera. Men det är en sak som jag undrar över och en sak som jag är lite kritisk mot.

Det jag undrar över är hur det kan komma sig att Westins två barn kan vara hela dagen på förskolan när föräldrarna inte jobbar. Har de registrerat sig som egna företagare? Får arbetssökande har sina barn hela dagen på förskolan på Öland?Det jag är lite kritisk mot är att den unga polisen Tina ger sig ut ensam till en avsides sjöbod för att få tag på en man som är misstänkt för inbrotten, en man som polisen måste bedömma som potentiellt farlig med tanke på vad som har hänt tidigare. Dessutom är det fåkvarning och blåsten har redan börjat.

Ok, men så är det i deckare efter deckare, bok som film. Det är väl för att det ska bli spännande, antar jag. Det hör helt enkelt till genren. Så vill du läsa en spännande deckare med vissa övernaturliga inslag så rekommenderar jag den här boken. Den passar kanske extra bra att läsa just nu vid jul?

Nattfåk av Johan Theorin, MånPocket 2009.

Boken kom ursprungligen ut på Wahlström & Widstrand 2008.

Berättat om natten av Niklas Rådström

Boken innehåller en rad spökhistorier och andra mystiska berättelser. Vissa är riktigt otäcka och vissa är mer gripande och vackra.

En taxichaufför i New York får döden som passagerare. En man som tränar maraton springer förbi en grav på sin dagliga runda. Varje gång blir han olustig och känner kylan från graven. Berättelserna är olika. Alla griper mig inte, men de som gör det griper tag ordentligt. Den sista berättelsen handlar om en pappas rädsla för att han och hans barn ska råka ut för en olycka. Den är oerhört vacker med stjärnhimmel och en karusellgondol som seglar iväg mot månen.

Fast boken känns lite ojämn vill jag rekommendera den till läsning. En sådan bok passar utmärkt så här års.

Berättat om natten av Niklas Rådström, Wahlström och Widstrand 1990.