Kategori: Noveller

Valarna – Novell av Sara Stridsberg

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

När min mamma var barn såg hon en blåval en gång, det var en uppvisning på Slakthusområdet, det var på den tiden när de döda valarna fortfarande åkte på turné. Hon gick dit med morfar och tusentals andra stockholmare som också ville se den där valen, den hade fraktats från Nordsjön i en långtradare och den hade börjat lukta lite, en mix av ruttet och formalin, och den var urgröpt och stod uppspänd med hjälp av vajrar och stänger.

Man fick gå in i valen och kunde vandra omkring där och för den lilla flickan var det en så stark upplevelse att hon absolut ville tillbaka till valen fler gånger. Det är en händelse som flickan minns hela livet och som hon berättar om för sin dotter.

I den här novellen finns flera generationer. Morföräldrarna, den lilla flickan som blir mamma som vuxen och hennes dotter som berättar. Den omfattar alltså många år, men den är inte fullstoppad med information. Det är en luftig novell som handlar både om svårigheter med alkoholism och om livets och världens ofattbarhet, världen som vi människor försöker greppa och förstå och ha kontroll över. Valen som flickan går in i blir för mig en symbol både för det stora och obegripliga, och för livets äcklighet och hårda villkor. Ändå är Valarna en mycket lugn novell. Den är mycket vardaglig. Men så finns ju alltså valen som är så förunderligt stor och som har simmat i havets djup.

Valarna – Novell av Sara Stridsberg ur samlingen Hunter i Huskvarna, Bonniers 2021.

Nightmare Town – novell av Dashiell Hammett

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Nightmare Town är den första novellen i den här samlingen av Dashiell Hammett (1894-1961), och det må jag säga, det är verkligen en mardrömsstad som Steve Threefall kommer till. Han är onykter och kör upp på trottoaren och rammar nästan en ung kvinna. Bilen hamnar på trottoaren någonstans där han så småningom vaknar upp och blir förd av sheriffen till en cell. Det visar sig att Steve Threefall har slagit vad med ett par festande kompisar att han skulle köra ända till den här staden ute i öknen och den presentationen av novellens huvudperson är ganska så nödvändig. En normal, eftertänksam människa skulle aldrig stanna flera dagar i denna egendomliga, skrämmande stad. Men det gör Threefall och det blir bara värre och värre. Till slut blir det så våldsamt att det blir riktigt komiskt. Jag kan inte ta denna stad och dess invånare på allvar. Men spännande är det.

Novellen är skriven 1924 och det gör att det i viss mån går att acceptera att det kan finnas en ny stad, som bara har funnits där ett par år ute i öknen, och att mycket skumt kan försiggå där med tanke på de dåliga kommunikationer som fanns då.

Ett smakprov från sidan 3:
Steve Threefall awakened without undue surprise at the unfamiliarity of his surroundings as one who has awakened in strange places before. Before his eyes were well open he knew the essentials of his position. The feel of the shelf-bunk on which he lay and the sharp smell of disinfectant in his nostrils told him that he was in jail. His head and his mouth told him that he had been drunk; and the three-day growth of beard on his face told him he had been very drunk.

Nightmare Town – novell av Dashiell Hammett ur samlingen Nightmare Town and other stories, Stonewall Press 2013.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är en av Bodil Malmstens så kallade loggböcker. Den består av inlägg från hennes blogg och den omfattar tiden när hon hade flyttat från huset i Finistère till en lägenhet i en stad vid Atlanten och sedan flyttade till Sverige, alltså maj 2009 – juni 2010. Så inläggen är skrivna både i Frankrike och Sverige och de innehåller såväl bitsk kritik av samhällsföreteelser som svårigheter att sälja lägenheten i Frankrike och att hitta en bostad som känns som ett hem.

Det går lätt att läsa Bodil Malmsten. Hennes språk är klart och koncist. Man känner också en del av människan bakom texten när man läser och det är bitvis tragikomiskt. Vi vet ju också att Bodil Malmsten var sjuk i cancer under den här tiden, fast det skriver hon inget om. Men det lägger en sorglig hinna över texten när jag läser samtidigt som jag beundrar hennes kraft.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, Finistère och Modernista 2012.

Söndag hos Mintons – novell av Sylvia Plath

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Om Henry bara inte vore så petig, suckade Elizabeth Minton medan hon rättade till en karta på väggen i sin brors arbetsrum. Så till den milda grad petig. Hon lutade sig drömmande tvärs över mahognyskrivbordet ett ögonblick, och hennes vissnade vita händer med de blå ådrorna bredde ut sig mot det mörka, glansiga träet.

Elizabeth Minton bor ihop med sin bror Henry. Hon har arbetat som bibliotekarie, men nu på äldre dagar hushållar hon för sin bror. De är mycket olika. Henry är rationell, allt ska vara rakt och fyrkantigt och han vet bäst. Hans syster är inte värd mycket i hans ögon. Han påpekar och kritiserar. Hon är en drömmande person som läser poesi. Det förstår han sig inte på.

Allt är sett från Elizabeths synpunkt, så man kan inte vara säker förstås, men Henry verkar vara en överlägsen stropp som ska ha allt på sitt vis, och hon förmår inte säga ifrån.

Hon kisade på Henry som stod i dörröppningen nu. I det svaga ljuset kunde hon inte klart se hans anletsdrag. Ansiktet skymtade runt och dystert, och den bastanta skuggan smälte samman med mörkret i hallen bakom. När Elizabeth sneglade på broderns otydliga gestalt kände hon ett egendomligt behag i att iaktta honom utan glasögon. Han var ständigt lika tydlig, lika prudentlig, och nu var han för en gångs skull riktigt rejält suddig.

Söndag med Mintons är den första novellen i samlingen som jag köpte på bokrean i år. Fast den är enkelt berättad innehåller den mycket om hur det kan vara att leva med en person som Henry. Trots att bilden av honom kanske verkar överdriven vet vi att det faktiskt finns sådana personer. Men som sagt, vi vet inte säkert hur syskonens förhållande verkligen är och det är en intressant osäkerhet.

Noveller av Sylvia Plath, Modernista 2022. Översättning: Margareta Tegnemark. Förord: Björn Kohlström.

Jag anklagar av Émile Zola

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Under min skoltid hörde jag första gången talas om Dreyfusaffären, detta justitiemord där författaren Émile Zola så småningom skrev ett öppet brev till landets president, där han kritiserade det som hade skett. Brevets titel var J’accuse, Jag anklagar, och det var infört i tidningen L’Aurore 1898.

Det som hände i Dreyfusaffären var att en man blev oskyldigt anklagad för spioneri. Den verklige spionen var adelsman och i sådana kretsar letade den franska militära underrättelsetjänsten inte efter agenter. Dreyfus, däremot, tillhörde inte adeln. Han var kapten på generalstaben och han var jude.

I skriften Jag anklagar! Kan man läsa om alla turer i Dreyfusaffären. Den är ett praktexempel på ett justitiemord och på myndigheters verksamhet för att mörka det som verkligen har hänt. Dreyfusaffären är också ett slående exempel på hur judar har använts som syndabockar genom historien. Jag kände till Dreyfusaffären sedan tidigare, men inte dess detaljer och jag kan säga att det jag läste var magstarkt. I skriften finns naturligtvis Émile Zolas öppna brev, men där finns också ett förord av Rolf Tardell, en prolog om Dreyfusaffärens upptakt, en epilog där man kan läsa vad som hände sedan och en lista med personerna i dramat.

Läs gärna Jag anklagar! Tyvärr är problematiken fortfarande aktuell.

Jag anklagar! – brev till republikens president av Émile Zola, 33 sidor 2015. Förord: Rolf Tardell.

Nocturner av Kazuo Ishiguro

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Nocturner är en novellsamling som innehåller fem berättelser med anknytning till musik. Ur en novellsamling brukar man kunna välja en novell och så nöja sig med den, om man inte har lust att läsa alla. Men här fungerar inte det. Jag tycker inte att de håller en och en. Men läser man hela boken så påverkar berättelserna varandra i ens sinne och helheten blir djupare och större.

Alla novellerna handlar om musiker som inte har blivit stora och berömda. De spelar för turister på ett torg, eller blir restaurangmusiker, eller spelar på klubbar och är studiomusiker. Ett tema som återkommer är längtan efter rikedom och berömmelse, nöjesvärldens ytlighet och att en kvinna kan bli rik och känd genom att fånga rätt man till äktenskap, men hon riskerar också att bli utbytt mot en yngre och fräschare kvinna när hon blir äldre. Allt för publiciteten! Ett annat tema är kärleken till musiken och hur musikern måste anpassa sig till den krassa verkligheten. En av berättelserna handlar om att inte ha den riktigt stora talangen och inte heller den stora arbetsförmågan som krävs för att bli en stor musiker, men att inte vilja erkänna det ens för sig själv.

Berättelserna i samlingen är enkelt och rakt skrivna. De har rent av en bedräglig enkelhet. Men när man har läst dem känner man att det finns mer under ytan och är kanske lite melankolisk. Nocturner är med andra ord värd att läsas.

Nocturner – fem berättelser om musik och skymning av Kazuo Ishiguro, Wahlström & Widstrand 2017. Översättning: Rosé-Marie Nielsen.

Nocturnes – Five Stories of Music and Nightfall publicerades första gången 2009.

På flodens botten av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

På flodens botten är en novellsamling, och för en liten tid sedan läste jag den första novellen, Flicka. Den tyckte jag var så bra att jag ville läsa hela samlingen. Men de andra novellerna visade sig vara mycket annorlunda. Medan Flicka är rak och drastisk och lätt att förstå är de andra mer poetiska och dunkla. De är inte berättelser och det är inte heller Flicka. Men de andra bilderna i samlingen är lite svårare att koppla till verkligheten. Där finns den mörka natten och starkt solljus, där finns kroppar och där finns vardagsscener, men allt är drömlikt. En hel del verkar vara barndomsbilder. Jag känner igen stämningar, den karibiska ön och förhållandet mor-dotter som Jamaica Kincaid har skrivit om i andra böcker. För mig blev novellerna i På flodens botten dock alltför dunkla och svårtydda. Kanske på grund av att jag väntade mig något annat.

På flodens botten – novellsamling av Jamaica Kincaid, Tranan 2017. Översättning: Madeleine Reinholdsson.

At the Bottom of the River (1983) var Jamaica Kincaids litterära debut.

En kniv i ryggen: om påhittad otrohet – novell av Klas Östergren

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

När jag läste Gentlemen av Klas Östergren tittade jag på vad som var skrivet om honom på Wikipedia. Där fick jag veta att han fick Sveriges radios novellpris för novellen En kniv i ryggen: om påhittad otrohet, och att den skulle finnas i antologin Åtta glas. Eftersom vi har den i bokhyllan ville jag gärna läsa novellen, och nu har jag gjort det.

Åtta glas är en antologi med korta stycken av åtta författare som samlades hos Hans Alfredson då och då och berättade historier för varandra. Klas Östergren var en av dem och det verkar som om han var bra på att berätta slagkraftiga historier. Om påhittad otrohet är helt klart konstruerad så att den passar att berätta muntligt. Den är drastiskt och har en ordentlig knorr på slutet. Så här börjar den:

För inte så länge sedan satt jag med en god vän på en bar och pratade. Vi brukar träffas på ganska tråkiga ställen där absolut ingenting händer som förstör ett samtal.

Ofta råkar våra samtal handla om förhållandet mellan lögn och sanning, i privatlivet såväl som i konsten. Det kan låta pretentiöst, men det behöver det inte vara. Ibland kan vi sitta och blåljuga varann rätt upp i ansiktet, om precis vad som helst. Det gör ju inget, bara man vet spelreglerna.

Mer är så ska man nog inte berätta om den här novellens innehåll. Då förstör man alltihop. Men den är trovärdig som något en man skulle kunna berätta på krogen – kanske inte efter åtta glas, men ett par.

En kniv i ryggen: om påhittad otrohet – Novell av Klas Östergren ur antologin Åtta glas, Wahlström & Widstrand 2004.

Flicka – novell av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Tvätta vittvätten på måndan och lägg den på stenhögen; tvätta de kulörta plaggen på tisdan och häng dem på tork på klädstrecket; gå inte barhuvad i den varma solen; låt pumpan fritera i het, söt olja; lägg dina underkläder i blöt med detsamma du klätt av dig; när du köper bomullstyg för att sy dig en vacker blus, se till att det inte finns appretur i det, för då kommer blusen att förlora passformen efter en tvätt;

Hela denna korta första novell av Jamaica Kincaid i samlingen På flodens botten består av bestämda råd till en flicka. Ska vi kalla dem regler? I början av novellen är de praktiska, men så småningom blir de även moraliska. På dessa få sidor skapar Jamaica Kincaid en bild av hur en flickas eller ung kvinnas liv kan gestalta sig, och jag tänker mig att modern ger dessa regler mycket för flickans skull, men också för familjens, så den inte blir utskämd. Novellen är en kraftig spark in i novellsamlingen, så kraftig att jag inte kommer att nöja mig med att läsa enbart den utan också de följande. Flicka är lättläst, den är bra och den säger så mycket.

Flicka – novell av Jamaica Kincaid ur samlingen På flodens botten, Tranan 2017. Översättning: Madeleine Reinholdsson.

På flodens botten är tidigare utgiven i svensk översättning 1985 på Stenströms förlag. Originalets titel är At the bortom of the river och den boken publicerades första gången 1983.

Aliens av Terézia Mora

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Nyligen läste jag den första novellen ur den här samlingen, Fiskar simmar, fåglar flyger. Efter det ville jag läsa hela boken och det har jag nu gjort. I Aliens av Terézia Mora finns tio noveller och den andra heter Aliens. Kärlek och det är väl den som samlingen har fått sin titel ifrån. Novellerna kan handla om ensamma människor, om någon papperslös som inte har några rättigheter, om någon som inte ställer upp för andra, om någon som trasslar till det för sig och så vidare. Terézia Moras noveller är lätta att läsa. Hon skriver mycket konkret och samtidigt innehåller de så mycket. De har djup och talar till läsaren om en tillvaro som finns. De känns realistiska. De här människorna existerar. Någon av dem har vi säkert mött. Författaren har bara lyckats fånga dem allihop i ovanliga situationer. Läs gärna Aliens. Det är den värd.

Aliens – novellsamling av Terézia Mora, Rámus 2020. Översättning: Linda Östergaard.