I år deltar jag i läsutmaningen Novellresan som finns hos Ugglan & Boken. Hon lägger upp ett tema för varje månad och några förslag på noveller att läsa. Denna månad är temat Paris på 1920-talet. Ernest Hemingway (1899-1961) var ju en av författarna som bodde där en tid och hans novell Cat in the Rain är en av de föreslagna, så varför inte göra det enkelt för mig själv och läsa den novellen, den finns ju i den här boken med Hemingways samlade noveller som står i bokhyllan.

Cat in the Rain alltså. Så här börjar den:
”Si, si signora, brutto tempo. It’s very bad weather.”
He stood behind his desk in the far end of the dim room. The wife liked him. She liked the deadly serious way he received any complaints. She liked his dignity. She liked the way he wanted to serve her. She liked the way he felt about being a hotel-keeper. She liked his old, heavy face and big hands.

Vi kommer alltså rakt in i en situation när vi börjar läsa den här novellen. Som vi förstår är hustrun i ett hotell i Italien och när man läser novellen förstår man också varför hon tycker om mannen bakom disken. Han tar henne på allvar, men det gör inte hennes man som ligger och läser en bok uppe i hotellrummet. Den unga kvinnan har sett en katt ute i regnet, och hon vill ha katten. Hon vill ha ett annat liv, inte bo på hotell. Men hennes man ignorerar henne och ingen tror på att en katt kan vara ute en dag när det regnar så häftigt.

Novellen är skickligt skriven, den är kort men säger mycket.

Cat in the Rain, novell av Ernest Hemingway ur samlingsboken The Complete Short Stories of Ernest Hemingway, Scribner 2003.

Cat in the Rain publicerades första gången 1925 i samlingen In Our Time.

Nightmare Town är den första novellen i den här samlingen av Dashiell Hammett (1894-1961), och det må jag säga, det är verkligen en mardrömsstad som Steve Threefall kommer till. Han är onykter och kör upp på trottoaren och rammar nästan en ung kvinna. Bilen hamnar på trottoaren någonstans där han så småningom vaknar upp och blir förd av sheriffen till en cell. Det visar sig att Steve Threefall har slagit vad med ett par festande kompisar att han skulle köra ända till den här staden ute i öknen och den presentationen av novellens huvudperson är ganska så nödvändig. En normal, eftertänksam människa skulle aldrig stanna flera dagar i denna egendomliga, skrämmande stad. Men det gör Threefall och det blir bara värre och värre. Till slut blir det så våldsamt att det blir riktigt komiskt. Jag kan inte ta denna stad och dess invånare på allvar. Men spännande är det.

Novellen är skriven 1924 och det gör att det i viss mån går att acceptera att det kan finnas en ny stad, som bara har funnits där ett par år ute i öknen, och att mycket skumt kan försiggå där med tanke på de dåliga kommunikationer som fanns då.

Ett smakprov från sidan 3:
Steve Threefall awakened without undue surprise at the unfamiliarity of his surroundings as one who has awakened in strange places before. Before his eyes were well open he knew the essentials of his position. The feel of the shelf-bunk on which he lay and the sharp smell of disinfectant in his nostrils told him that he was in jail. His head and his mouth told him that he had been drunk; and the three-day growth of beard on his face told him he had been very drunk.

Nightmare Town – novell av Dashiell Hammett ur samlingen Nightmare Town and other stories, Stonewall Press 2013.

Om Henry bara inte vore så petig, suckade Elizabeth Minton medan hon rättade till en karta på väggen i sin brors arbetsrum. Så till den milda grad petig. Hon lutade sig drömmande tvärs över mahognyskrivbordet ett ögonblick, och hennes vissnade vita händer med de blå ådrorna bredde ut sig mot det mörka, glansiga träet.

Elizabeth Minton bor ihop med sin bror Henry. Hon har arbetat som bibliotekarie, men nu på äldre dagar hushållar hon för sin bror. De är mycket olika. Henry är rationell, allt ska vara rakt och fyrkantigt och han vet bäst. Hans syster är inte värd mycket i hans ögon. Han påpekar och kritiserar. Hon är en drömmande person som läser poesi. Det förstår han sig inte på.

Allt är sett från Elizabeths synpunkt, så man kan inte vara säker förstås, men Henry verkar vara en överlägsen stropp som ska ha allt på sitt vis, och hon förmår inte säga ifrån.

Hon kisade på Henry som stod i dörröppningen nu. I det svaga ljuset kunde hon inte klart se hans anletsdrag. Ansiktet skymtade runt och dystert, och den bastanta skuggan smälte samman med mörkret i hallen bakom. När Elizabeth sneglade på broderns otydliga gestalt kände hon ett egendomligt behag i att iaktta honom utan glasögon. Han var ständigt lika tydlig, lika prudentlig, och nu var han för en gångs skull riktigt rejält suddig.

Söndag med Mintons är den första novellen i samlingen som jag köpte på bokrean i år. Fast den är enkelt berättad innehåller den mycket om hur det kan vara att leva med en person som Henry. Trots att bilden av honom kanske verkar överdriven vet vi att det faktiskt finns sådana personer. Men som sagt, vi vet inte säkert hur syskonens förhållande verkligen är och det är en intressant osäkerhet.

Noveller av Sylvia Plath, Modernista 2022. Översättning: Margareta Tegnemark. Förord: Björn Kohlström.