Det blev bara en bok i år. Jag tittade på förköp hos nätbokhandeln, men köpte inget där. Det är roligare att besöka fysiska bokhandlar när det är rea. Så vi besökte stans två bokhandlar och kombinerade det med lunch på stan. Men hur det nu var köpte jag bara denna bok. Det fanns en del annat intressant, till exempel många bra romaner, men vi har ont om plats i bokhyllorna och därför nöjde jag mig med Virginia Woolfs noveller och prosaskisser. Det är en bok som kan vara bra att ha hemma.

Asien är mitt prioriterade läsområde i år och då vill jag äntligen läsa dikter av Adonis. Det är en pseudonym för Ali Ahmad Said Esber, en poet från Syrien som har nämnts många gånger i samband med spekulationer om nästa Nobelpristagare i litteratur.

Ali Ahmad Said Esber föddes 1930 och är idag alltså 95 år. Han tog examen i filosofi vid det syriska universitetet i Damaskus. Men efter att han hade suttit sex månader i fängelse flyttade han 1956 till Beirut i Libanon där han doktorerade och var bosatt till 1985. Efter det lever han i exil i Paris. Han skriver på arabiska och dikterna måste alltså tolkas till svenska. Jag kan aldrig uppleva hans poesi från grunden eftersom jag inte kan språket, men att läsa tolkningarna ger också mycket. I boken finns en cd-skiva där man kan höra honom läsa dikter på arabiska. Man kan också hitta film på YouTube där han läser.

Det finns några prosaböcker På svenska – En introduktion till arabisk poetik av Adonis, Våld och Islam som är ett utskrivet samtal med Adonis och en bok som hans dotter Ninar Esber har skrivit, Samtal med min far, Adonis.

Författarens pseudonym är alltså Adonis, men om man vill hitta hans titlar hos Götabiblioteken får man söka på Adunis om man inte söker på hans långa namn. Hur det är på andra bibliotek vet jag inte. På Libris går det bra med Adonis.

Detta är mitt namn – en antologi av Adonis, Alhambra 2006. Tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar & Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg. Förord av Alain Jouffroy. Efterskrift av Sigrid Kahle.

Under den boken ligger Samlade dikter av Edit Södergran, Modernista 2021, som jag har lämnat efter att ha läst den första diktsamlingen där, Dikter 1916.

Förtroenden av Lars Forssell (1928-2007) innehåller dikter, men också utdrag ur hans egna skådespel och även en översättning av balladen Kinderkreuzzug av Bertold Brecht. Dikterna består dels av en nyutgivning av Forssells Rimfrost från 1998, dels både äldre dikter och av senare datum. Boken kommer från min pappas bokhylla och jag har aldrig läst i den. Nu har jag i alla fall bläddrat i den och orienterat mig lite, och vem vet, någon gång kanske den blir läst.

Förtroenden av Lars Forssell, Atlantis 2000.

I år deltar jag i Novelltolvan 2025 som Helena som har bloggen Ugglan & Boken driver. Hon har valt ut tolv kvinnliga författare, en för varje månad, och denna månad är författaren Chimamanda Ngozi Adichie. Jag har läst den första novellen i hennes novellsamling Det där som nästan kväver dig och den heter Cell ett.

Novellen börjar så här:
Första gången det var inbrott hos oss var det grannen, Osita, som klättrade in genom matsalsfönstret och stal teven, videon och Purple Rain- och Thriller-videorna pappa haft med sig från Amerika. Andra gången var det min bror Nnamabia som fejkade ett inbrott och stal mammas smycken. Det var en söndag det hände. Mamma och pappa hade åkt till vår hemstad Mbaise för att hälsa på farfar och farmor, så Nnamabia och jag åkte till mässan själva. Han körde mammas gröna Peugeot 504. Vi satt bredvid varandra i kyrkan, som vi alltid gjorde, men utan att puffa på varandra och fnissa åt någons fula hatt eller trådslitna kaftan, för Nnamabia försvann utan ett ord efter omkring tio minuter. Han kom tillbaka precis innan prästen sa: ”Mässan är slut. Gå i frid.”

Novellen berättar om laglöshet och framväxande gäng i den lilla universitetsorten där familjen bor. Massor med pojkar på campus stjäl och alla låtsas som om det inte sker. Särskilt den berättande systerns mamma sopar sonens dåliga gärningar under mattan. Laglöshet härskar alltså och det blir värre och värre. Men den finns inte bara bland ungdomarna. Polisen måste mutas och get gäller att ha kontakter för att slippa godtyckliga straff.

Cell ett är en bra, omskakande novell. Hur det går får ni veta om ni läser den.

Cell ett – novell av Chimamanda Ngozi Adichie ur samlingen Det där som nästan kväver dig, Bonniers 2011. Översättning: Ragnar Strömberg.
Novellsamlingen publicerades första gången 2009 (The Thing Around Your Neck).

Tidigare har jag skrivit om Chimamanda Ngozi Adichies roman Americanah.

Ja, jag fick en bok i julklapp och det är den här, Amadoka I av Sofia Andruchovytj. Amadoka är en historisk roman från Ukraina och i Sverige ges den ut i två band. Tack för det Bonniers! Jag har just läst Vikarien av David Norlin på 927 sidor, bra och intressant men det är inte särskilt bekvämt. Att Amadoka I också blir intressant räknar jag med. Ukrainska böcker har jag inte läst särskilt många.

Nu kommer Julen och jag önskar er fina dagar med god läsning. Det finns så mycket att läsa, både lättare och tyngre. Alla har förstås inte samma läslust. Dessutom har inte alla lika mycket tid för läsning över helgerna. Det ska ätas och fikas och umgås om man har möjlighet. Det ska gås promenader och spelas spel och lagas mat och tittas på julfilmer. Och många människor är inte lediga över helgerna. Det kan ju faktiskt också vara så att någon helt enkelt vill ta en läspaus.

Men det här är en bokblogg och därför tänker jag helt kort berätta vad jag tänker läsa i jul. Min juldeckare i år blir Inferno i snö av Marie Bengts. Det är hennes tredje pusseldeckare med Hannah Lönn som huvudperson och den utspelas på Öland. Sedan hade jag tänkt läsa färdigt Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy, men jag har tänkt om. Den får nog fortsatt vara en bok som jag läser lite i mellan de andra böckerna. Istället tänker jag äntligen läsa Vikarien av David Norlin. Vi får väl se hur långt jag har kommit i den omfångsrika boken när helgerna är över. Många timmars läsning blir det.

Nu tar jag bloggledigt över helgerna. Vi ses igen nästa år.
God Jul och Gott nytt år till er alla!

I onsdags var det författarbesök på Linköpings huvudbibliotek. Agri Ismaïl som är aktuell med sin debutroman Hyper berättade om boken, arbetet med den och om sig själv. Han tillhör en kurdisk familj, bor i Stockholm och har arbetat som jurist i London, Dubai och irakiska Kurdistan. Det visade sig att han hade en viss anknytning till Linköping eftersom han har studerat här.

Det var ett intressant och trevligt samtal som gav mer förståelse för hur han har tänkt när han har jobbat med boken. Det tog tio år att få den färdig. Nu är den nominerad till Augustpriset. En bra och spännande bok som jag har skrivit om här på bloggen. Titeln är länk till mitt inlägg.

När nomineringarna offentliggjordes förra måndagen visade det sig att jag hade läst två av de sex böcker som är tänkta för det skönlitterära priset. Den ena av dem är Hyper av Agri Ismaïl. Författaren har skrivit en roman om både privat ekonomi och de stora ekonomiska frågorna genom en historia om en kurdisk familj. Berättelsen handlar om hur pengarna styr våra liv. Och det gör de ju hela tiden. Hyper är Agri Ismaïls debutbok. Titeln länkar till min text om boken.

De andra två böckerna i raden ovan är diktsamlingar, Brorsan, Krabban & Lädret av Linus Gårdfeldt och Samma mamma av Hanna Rajs. Jag vet mycket lite om dem och länkar titlarna till förlagen. Det ska bli spännande att bekanta mig med de här två författarna som har ett flertal diktsamlingar bakom sig.

Av dessa tre romaner hade jag läst Den första boken av Karolina Ramqvist. En svensk kvinna har kommit till Jamaica där hon har ett kärleksförhållande med en inhemsk man. Romanen utspelas under förmiddagen innan kvinnan ska resa hem, med många tillbakablickar på det som har hänt tidigare. I romanen behandlas både förhållandet mellan kvinnor och män och förhållandet mellan den rikare världen och den forna kolonin och slavstaten Jamaica. Mycket intressant och ett språk som man sjunker in i.

Men de andra två romanerna hade jag inte läst. Av Mirja Unge har jag tidigare läst en novellsamling, Brorsan är mätt, och den gav mersmak, men ändå hade jag dittills inte läst något mer av henne fast hon har skrivit ett antal romaner. (Jag är ju främst romanläsare.) Men det har jag gjort nu. Hundnätter handlar om en ung kvinna som återvänder till barndomsbyn som hon en gång gav sig iväg från på grund av övergrepp, och när hon har kommit tillbaka många år senare börjar otäcka saker hända. Hundnätter skaffade jag från biblioteket direkt och har nu läst den.

Av Tony Samuelsson har jag inte läst någonting och jag får erkänna att jag inte visste något om honom före förra måndagen. Kungen av Nostratien handlar om John som ska skriva färdigt en bok åt en författare som har drabbats av stroke. Snart börjar han misstänka att det finns en dold historia bakom manusets tillblivelse. I Kungen av Nostratien finns också tillbakablickar på Johns tidigare liv. Ja, varför hade jag aldrig läst ett endaste dugg av Tony Samuelsson? Nu när jag har hunnit läsa också Kungen av Nostratien vill jag läsa mer av honom.

Syftet med Augustpriset är att få fler människor intresserade av litteratur och att öka bokförsäljningen, antar jag. För mig fungerar det också som en uppmaning att läsa författare och böcker som jag kanske annars inte hade läst. Ett stort plus faktiskt. Årets fyra nominerade romaner är alla högst läsvärda.