Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras

Ett par, deras lilla dotter och en väninna är på bilresa i Spanien. Det är mycket hett. Under ett stort åskoväder stannar de i en liten stad. Många turister har sökt skydd där. Hotellet är överfullt och och människor får övernatta i korridorerna. Den lilla flickan är bara fyra år. De tre vuxna i hennes resesällskap bryr sig mycket om henne, men modern dras hela tiden till alkoholen. Hon känner att ett kärleksförhållande håller på att växa fram mellan väninnan och hennes man, och hon gör ingenting för att hindra det. Alkoholen dominerar hennes liv.

Åskvädret är våldsamt. I staden har en man mördat sin hustru och hennes älskare och han är fortfarande på fri fot. Mot bakgrund av detta finns attraktionen mellan väninnan och mannen, kärleken till den lilla flickan, alkoholberoendet, hettan och röran på det överfulla hotellet. Berättelsen har stark pregnans och närvaro, stark spänning och dramatik. Den är hjärteknipande på ett helt annat sätt än De små hästarna i Tarquinia som också handlar om människor från Frankrike som är på semester. Men den är loj och stillastående. Där känns det som om människorna skulle kunna ändra sin situation om de ville. Men de vill inte. I halv elva en sommarkväll händer det saker, och där finns desperation. Men samtidigt finns samma känsla av att ingen riktigt kan ändra sakernas gång. Det känns ödesbestämt. Romanen är ett utsnitt av ett liv och jag funderar både på hur det har varit innan och hur det sedan kommer att gå.

Båda romanerna är läsvärda, var och en på sitt sätt, men Halv elva en sommarkväll fungerar bättre för mig.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras, Lind & Co 2002. Översättning: Ingmar Forsström.
Romanen publicerades ursprungligen 1960 (Dix heures et demie du soir en été).

Glad midsommar!

Ja nu är det midsommarafton och jag önskar er en trevlig helg. Om vädret inte blir som man vill kan man alltid äta sill inomhus. Och läsa naturligtvis. Själv hade jag tänkt läsa Middlemarch under helgen. Inte läsa ut den förstås eftersom den är så omfångsrik, men en bit av den. Men så trillade min reserverade Rent hus av Alia Trabucco Zerán in och dessutom Dansösen av Patrick Modiano som min man hade reserverat. Så nu har jag pausat läsningen av Middlemarch efter att ha läst bok ett. (Den publicerades ursprungligen i åtta böcker.) Korta lån är bäst att läsa meddetsamma och eftersom vi nu har Dansösen hemma vill jag läsa den också. Vi får se hur långt jag kommer i helgen. Det finns ju annat än böcker, till exempel blommor och blad.

Trevlig midsommar allihop!

Tisdagstrion – Något mjukt i handling, titel eller omslag

De osynliga av Roy Jacobsen handlar om en familj på en karg ö i norra Norge. Familjens liv är inte mjukt, nej det är mycket hårt, men en stor del av deras försörjning kommer från försäljning av ejderdun som de samlar på klipporna. Ejderdun är mjukt. De usynlige publicerades 2013 i Norge och kom i svensk översättning 2015.

Fårdagboken av Axel Lindén. Ja , det säger sig väl självt att fårull är mjuk. Mannen som skriver dagbok kommer från staden men har ärvt en bondgård där han har får, och det är inte så lätt att vara fårfarmare, men han lär sig efter hand. Fårdagboken är Axel Lindéns debutbok och den kom 2017.

På omslaget till Jakobs stege av Ljudmila Ulitskaja ser vi ett spädbarn. Romanen är en familjekrönika som löper från början av 1900-talet och in i 2000-talet. Den börjar i Ukraina där den unge Jakov Odetskij blir förälskad i Marusia Kern. De tillhör båda judiska familjer. Men själva romanen börjar inte med det utan istället med Nora år 1975 när hon får ett meddelande om att hennes farmor Marusia har avlidit. Efter henne ärver hon en korg med brev och dagböcker och på så vis får hon veta mer om sin släkt. Boken kom på ryska 2015 och i svensk översättning 2018.

Dagens ämne till tisdagstrion har vi fått från Ugglan & Boken. Om du går dit kan du få fler boktips.

Glad Påsk!

Nu tar jag påskledigt och återkommer på måndag. Läsning blir det förstås. Till exempel i Min Bokvärld av Kerstin Ekman där jag läser ett kapitel då och då. Men en påskdeckare vill jag också ha och det blir Morden i Oxford av Guillermo Martínez. Ärligt talat vet jag inte hur mycket deckare den är. Kanske bör den hellre kallas roman? Jag har läst Lucianas långsamma död av honom och den var ganska egendomlig.

Nej, vänta nu! Förlaget skriver att Morden i Oxford är en intelligent pusseldeckare. Då bör den väl vara det också. Författaren till boken, Guillermo Martínez, har själv bott och arbetat i Oxford i två år efter att han hade doktorerat i matematik. Ja, jag ser fram emot att läsa den.

Nu blir det alltså påsk och jag önskar er vilsamma och fina dagar och goda läsupplevelser.

Tisdagstrion – Bröder

Halvbrodern av Lars Saabye Christensen ingår i mitt projekt att läsa böcker som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Jag har inte läst den ännu, men hoppas göra det innan året är slut. Halvbrodern är enligt förlaget en storslagen tragikomisk släktkrönika. Den följer fyra generationer under 1900-talet i Norge och koncentreras kring 50- och 60-talen. Den publicerades i Norge 2001 (Halvbroren) och belönades med Nordiska rådets pris 2002. Samma år kom den på svenska.

Min salig bror Jean Hendrich av Carina Burman läste jag långt innan jag började blogga. Carina Burman disputerade 1988 i Uppsala på en avhandling om ”Vältalaren Johan Henric Kellgren”. Min salig bror Jean Hendrich är Carina Burmans debutroman och i den berättar Kellgrens bror och hans älskarinna om hans liv. Jag får lust att läsa den igen, nu när jag har uppmärksammat den här.

Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij (1821-1881) har jag inte läst, men vill gärna. Många sådana böcker hamnar i min Tisdagstrio nu för tiden. Kanske beror det på att jag tänker så mycket på alla böcker jag vill läsa? I Bröderna Karamazov berättas att godsägaren Fjodor Karamazov är mördad och att en av hans fyra söner misstänkts för mordet. Romanen publicerades ursprungligen 1880. Omslaget här ovan hör till del ett och den är på 480 sidor. Dostojevskij skrev omfångsrikt.

Som alltid har vi fått dagens tema från Ugglan & Boken. Där kan du hitta fler boktips.

Melancolia av Mircea Cartarescu

När jag hade läst ett litet stycke i den här boken var jag ytterst förvånad. Men var hela boken skriven på detta viset? Ja, det var den. Där fanns en realistisk grund någonstans nere i botten som i en brunn, men hela texten var drömlik och symbolisk. Kanske är allt Mircea Cartarescu skriver så? Jag vet inte. Detta är mitt första nosande i den här författarens verk. Han nämns ju då och då i Nobelprisspekulationer så jag ville gärna läsa något av honom.

Boken börjar med en prolog och efter den består den största delen av texten av tre berättelser, om en femårig, en åttaårig och en femtonårig pojke. Kanske är det samma pojke. De tre berättelserna är skrivna ur pojkarnas perspektiv. Där finns det lilla barnets tidsuppfattning som gör att om han är lämnad hemma ensam är tiden oändlig. Där finns barnets skräck. Där finns femtonåringens famlande efter vem han ska bli och undrande över män och kvinnor och det som skiljer dem åt. Det finns väldigt mycket att hämta i den här romanen, om den nu ska kallas roman.

Men för mig blev det lite svårt med allt det här förvridna, drömlika och tunga som finns i romanen. De två första berättelserna om femåringen och åttaåringen var lättare för mig att svälja än den tredje om femtonåringen. Där blev det lite för mycket. Det var nog inte skinnömsandet som blev för mycket, det var ganska genialt, tycker jag, otäckt, groteskt, men genialt. Men en jättelik ekoxe som pojken kan flyga med och poeter i gravar och en staty som demoleras. Näe. Det kändes som någon slags fantasybok, som om författaren tagit loss något ur den och använt utan att det fanns någon spännande intrig att följa. Inte för att jag brukar läsa fantasy, men i alla fall.

Nu kan jag förstås inte undgå att märka att det finns kvalitet i den här boken. Det är inte vem som helst som kan skapa detta. Melancolia är irriterande, vacker, otäck, svart, tung och poetisk. Och lite långtråkig på slutet. Där är mycket natt och månljus och barnen är i stort sett avskilda från de vuxna. Vad kan jag mer säga?

Men denna märkliga läsupplevelse gör inte att jag aldrig mer vill läsa Mircea Cartarescu. Det vill jag. Har någon som läser detta något tips om vad jag borde testa?

Melancolia av Mircea Cartarescu, Bonniers 2023. Översättning: Inger Johansson.

Liv efter liv av Kate Atkinson

Liv efter liv är en rolig och levande och samtidigt djupt allvarlig roman. Den är upplagd så att författaren backar berättelsen gång efter gång, och då blir det med lite nya förutsättningar. Som läsare vet man alltså inte vad romanen ska utmynna i. Den kan sluta på många sätt.

Romanen handlar om Ursula Todd som föds en kall vinterdag år 1910 och frågan är då om hon ska överleva födelsen. Så förutsättningarna i romanen är långt eller kort liv, lycka eller olycka, en kraftfull insats för Storbritanniens bästa eller ett äktenskap med en tysk nazist i maktens mitt, eller till och med ett hjältedåd som räddar Europa från mycket elände?

Det är ett kul grepp som författaren har tagit när hon skapat den här berättelsen, men den är inte ytligt. I familjelivet finns många nyanser och relationer som man kan känna igen och partiet som handlar om blitzen är mycket starkt. Som det händer då och då ger läsningen nya kunskaper och insikter i något som man känner till, men skönlitteraturen kan göra att man lever med och förstår mycket bättre, som i det här fallet hur hemska och omfattande bombningarna av London och andra städer var. Att man också samtidigt har dagliga nyheter om det som händer i Ukraina bidrar naturligtvis också till att förståelsen av hur det kunde vara att leva under blitzenbombardemanget blir mer konkret.

Däremot är partierna från Tyskland lite svagare. Det känns som om författaren bottnar mycket mer i det som sker i England. Men som jag förstår ville författaren ha med att även det tyska folket led av krigets verkningar och att det var ett rent helvete innan kriget tog slut. Anledningen till att dessa partier känns lite plattare är naturligtvis också att det som handlar om blitzen är så kraftfullt gestaltat. Så visst rekommenderar jag Liv efter Liv, den är en rolig och mycket tänkvärd roman. Läs den gärna om du inte har gjort det.

Liv efter liv av Kate Atkinson, Massolit förlag 2015. Översättning: Anna Strandberg.

Life after Life publicerades första gången 2013.

Emily L. Av Marguerite Duras

Romanens berättare och hennes älskare sitter på en bar i Quillebeuf nära Seines utlopp. Deras förhållande är på väg att ta slut, men de är inte riktigt där ännu. På baren sitter ett annat par och dricker. Kvinnan är klädd i barnsandaler och hon sover ibland. Mannen är yngre än hon. De sitter där länge.

Berättaren och hennes älskare börjar dikta ihop en historia om det det där paret. Det blir en sorglig och mörk historia.. Mannen är kapten, tänker de, och nu har kanske han och kvinnan gjort sin sista resa tillsammans. Jag tänker att berättarens och älskarens situation påverkar hur berättelsen blir. På sätt och vis handlar den om dem fast den inte gör det.

Romanen är kort och inte det minsta yvigt berättad. Där finns det som behövs, men inte en massa mer. Berättelsen om mannen och kvinnan med barnsandaler är knapphändig och därför ger den stort utrymme till läsarens tankar. Vi får heller inte veta mycket om berättaren och hennes älskare. Men romanen rymmer mer. Den får en att fundera och känna. Det finns så mycket omkring det som berättas, i romanen och utanför. Vi vet att Marguerite Duras hade en yngre älskare vid den här tiden och att förhållandet inte var bra, och just detta speglande i en miljö som är skapad med några få, men tillräckligt många detaljer gör läsningen till en stark upplevelse.

Emily L av Marguerite Duras, Modernista 2007. Översättning: Britt Arenander. Förord: Sara Stridsberg.

Hett i hyllan #220 – Täcknamn Odessa

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth är en thriller med en journalist som huvudperson. Detta kan man läsa på bokens baksida:

Den unge reportern Peter Miller råkar en dag komma en nazistisk krigsförbrytare på spåren. Hans namn är Roschmann, han är kall, effektiv och omänsklig och han har mäktiga beskyddare i en underjordisk organisation av f.d. SS-män, ODESSA.

Jakten på kapten Roschmann blir lång och farlig. Trots varningar att inte gräva i det förflutna låter sig Miller inte avskräcka. Som föregiven SS-man försöker han nästla sig in i ODESSA. Men organisationens mördare är honom redan hack i häl …

Romanen publicerades första gången 1972 med titeln The Odessa File och kom på svenska 1973. Det är en politisk thriller där situationen i Västtyskland och konflikten mellan israeler och araber finns med. The Odessa File var Forsyths tredje roman och den är filmatiserad. Kommer jag att läsa den? Tveksamt.

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth, Bonniers 1981. Översättning: Claës Gripenberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.