Ja nu är det midsommarafton och jag önskar er en trevlig helg. Om vädret inte blir som man vill kan man alltid äta sill inomhus. Och läsa naturligtvis. Själv hade jag tänkt läsa Middlemarch under helgen. Inte läsa ut den förstås eftersom den är så omfångsrik, men en bit av den. Men så trillade min reserverade Rent hus av Alia Trabucco Zerán in och dessutom Dansösen av Patrick Modiano som min man hade reserverat. Så nu har jag pausat läsningen av Middlemarch efter att ha läst bok ett. (Den publicerades ursprungligen i åtta böcker.) Korta lån är bäst att läsa meddetsamma och eftersom vi nu har Dansösen hemma vill jag läsa den också. Vi får se hur långt jag kommer i helgen. Det finns ju annat än böcker, till exempel blommor och blad.

Trevlig midsommar allihop!

Nu tar jag påskledigt och återkommer på måndag. Läsning blir det förstås. Till exempel i Min Bokvärld av Kerstin Ekman där jag läser ett kapitel då och då. Men en påskdeckare vill jag också ha och det blir Morden i Oxford av Guillermo Martínez. Ärligt talat vet jag inte hur mycket deckare den är. Kanske bör den hellre kallas roman? Jag har läst Lucianas långsamma död av honom och den var ganska egendomlig.

Nej, vänta nu! Förlaget skriver att Morden i Oxford är en intelligent pusseldeckare. Då bör den väl vara det också. Författaren till boken, Guillermo Martínez, har själv bott och arbetat i Oxford i två år efter att han hade doktorerat i matematik. Ja, jag ser fram emot att läsa den.

Nu blir det alltså påsk och jag önskar er vilsamma och fina dagar och goda läsupplevelser.

Halvbrodern av Lars Saabye Christensen ingår i mitt projekt att läsa böcker som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Jag har inte läst den ännu, men hoppas göra det innan året är slut. Halvbrodern är enligt förlaget en storslagen tragikomisk släktkrönika. Den följer fyra generationer under 1900-talet i Norge och koncentreras kring 50- och 60-talen. Den publicerades i Norge 2001 (Halvbroren) och belönades med Nordiska rådets pris 2002. Samma år kom den på svenska.

Min salig bror Jean Hendrich av Carina Burman läste jag långt innan jag började blogga. Carina Burman disputerade 1988 i Uppsala på en avhandling om ”Vältalaren Johan Henric Kellgren”. Min salig bror Jean Hendrich är Carina Burmans debutroman och i den berättar Kellgrens bror och hans älskarinna om hans liv. Jag får lust att läsa den igen, nu när jag har uppmärksammat den här.

Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij (1821-1881) har jag inte läst, men vill gärna. Många sådana böcker hamnar i min Tisdagstrio nu för tiden. Kanske beror det på att jag tänker så mycket på alla böcker jag vill läsa? I Bröderna Karamazov berättas att godsägaren Fjodor Karamazov är mördad och att en av hans fyra söner misstänkts för mordet. Romanen publicerades ursprungligen 1880. Omslaget här ovan hör till del ett och den är på 480 sidor. Dostojevskij skrev omfångsrikt.

Som alltid har vi fått dagens tema från Ugglan & Boken. Där kan du hitta fler boktips.

Andrev Walden får Augustpriset i år för romanen Jävla karlar. Grattis! Tursamt nog fick jag hem boken från biblioteket just idag. Det ska bli spännande att läsa den.

Liv efter liv är en rolig och levande och samtidigt djupt allvarlig roman. Den är upplagd så att författaren backar berättelsen gång efter gång, och då blir det med lite nya förutsättningar. Som läsare vet man alltså inte vad romanen ska utmynna i. Den kan sluta på många sätt.

Romanen handlar om Ursula Todd som föds en kall vinterdag år 1910 och frågan är då om hon ska överleva födelsen. Så förutsättningarna i romanen är långt eller kort liv, lycka eller olycka, en kraftfull insats för Storbritanniens bästa eller ett äktenskap med en tysk nazist i maktens mitt, eller till och med ett hjältedåd som räddar Europa från mycket elände?

Det är ett kul grepp som författaren har tagit när hon skapat den här berättelsen, men den är inte ytligt. I familjelivet finns många nyanser och relationer som man kan känna igen och partiet som handlar om blitzen är mycket starkt. Som det händer då och då ger läsningen nya kunskaper och insikter i något som man känner till, men skönlitteraturen kan göra att man lever med och förstår mycket bättre, som i det här fallet hur hemska och omfattande bombningarna av London och andra städer var. Att man också samtidigt har dagliga nyheter om det som händer i Ukraina bidrar naturligtvis också till att förståelsen av hur det kunde vara att leva under blitzenbombardemanget blir mer konkret.

Däremot är partierna från Tyskland lite svagare. Det känns som om författaren bottnar mycket mer i det som sker i England. Men som jag förstår ville författaren ha med att även det tyska folket led av krigets verkningar och att det var ett rent helvete innan kriget tog slut. Anledningen till att dessa partier känns lite plattare är naturligtvis också att det som handlar om blitzen är så kraftfullt gestaltat. Så visst rekommenderar jag Liv efter Liv, den är en rolig och mycket tänkvärd roman. Läs den gärna om du inte har gjort det.

Liv efter liv av Kate Atkinson, Massolit förlag 2015. Översättning: Anna Strandberg.

Life after Life publicerades första gången 2013.

Romanens berättare och hennes älskare sitter på en bar i Quillebeuf nära Seines utlopp. Deras förhållande är på väg att ta slut, men de är inte riktigt där ännu. På baren sitter ett annat par och dricker. Kvinnan är klädd i barnsandaler och hon sover ibland. Mannen är yngre än hon. De sitter där länge.

Berättaren och hennes älskare börjar dikta ihop en historia om det det där paret. Det blir en sorglig och mörk historia.. Mannen är kapten, tänker de, och nu har kanske han och kvinnan gjort sin sista resa tillsammans. Jag tänker att berättarens och älskarens situation påverkar hur berättelsen blir. På sätt och vis handlar den om dem fast den inte gör det.

Romanen är kort och inte det minsta yvigt berättad. Där finns det som behövs, men inte en massa mer. Berättelsen om mannen och kvinnan med barnsandaler är knapphändig och därför ger den stort utrymme till läsarens tankar. Vi får heller inte veta mycket om berättaren och hennes älskare. Men romanen rymmer mer. Den får en att fundera och känna. Det finns så mycket omkring det som berättas, i romanen och utanför. Vi vet att Marguerite Duras hade en yngre älskare vid den här tiden och att förhållandet inte var bra, och just detta speglande i en miljö som är skapad med några få, men tillräckligt många detaljer gör läsningen till en stark upplevelse.

Emily L av Marguerite Duras, Modernista 2007. Översättning: Britt Arenander. Förord: Sara Stridsberg.

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth är en thriller med en journalist som huvudperson. Detta kan man läsa på bokens baksida:

Den unge reportern Peter Miller råkar en dag komma en nazistisk krigsförbrytare på spåren. Hans namn är Roschmann, han är kall, effektiv och omänsklig och han har mäktiga beskyddare i en underjordisk organisation av f.d. SS-män, ODESSA.

Jakten på kapten Roschmann blir lång och farlig. Trots varningar att inte gräva i det förflutna låter sig Miller inte avskräcka. Som föregiven SS-man försöker han nästla sig in i ODESSA. Men organisationens mördare är honom redan hack i häl …

Romanen publicerades första gången 1972 med titeln The Odessa File och kom på svenska 1973. Det är en politisk thriller där situationen i Västtyskland och konflikten mellan israeler och araber finns med. The Odessa File var Forsyths tredje roman och den är filmatiserad. Kommer jag att läsa den? Tveksamt.

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth, Bonniers 1981. Översättning: Claës Gripenberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.