De osynliga av Roy Jacobsen

På ön Barröy i Nordnorge växer Ingrid upp. Hon bor där tillsammans med sin familj som är den enda på ön. Romanen utgår från verkliga händelser mellan 1913 och 1928 och Roy Jacobsen har givit berättelsen och personerna kropp och substans. Man kan säga att själva ön och havet också är huvudkaraktärer i romanen. Öns tillstånd och karghet och havets inverkan på människornas liv är avgörande för vad som händer.

Vi får följa Ingrid genom åren, årstider, stormar, fiske och hårt arbete, även för barnen. Förutom fisket lever familjen på att samla ejderdun och fågelägg att sälja. Och de har jordbruk på ön som ger dem viss inkomst genom att de kan sälja lite mjölk. Arbetet är noggrant beskrivet och det tycker jag om. Att läsa om hur människor strävar och försöker hitta vägar att komma framåt är faktiskt upplyftande fast de sliter hårt.

De osynliga är en både saklig och poetisk berättelse. Roy Jacobsens beskrivningar av ön och vädret är fantastiska. Samtidigt är det mesta hållet till det som händer och det människorna gör och i allt detta framträder familjens medlemmar som verkliga personer. De är fåordiga och det de inte säger har stor betydelse. Berättelsen är länge vardaglig och lugn. Konstaterande. Men plötsligt händer något utöver det vanliga och kontrasten mellan det och allt det vardagliga ger berättelsen stor kraft. De osynliga är en mycket bra bok som jag rekommenderar.

Den här boken har funnits länge i min läslista och jag är glad att jag äntligen har läst den. Roy Jacobsen har skrivit tre böcker om Ingrid: De osyniga, Vitt hav och Fartygets ögon och jag vill mycket gärna läsa nästa bok i trilogin.

De osynliga av Roy Jacobsen, Norstedts 2015. Översättning: Staffan Söderblom.