Brick Lane av Monica Ali

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Nanzeen är arton år när hon blir bortgift med den dubbelt så gamle Chanu. Han bor i London och Nanzeen flyttar dit från Bangladesh. Det visar sig att Chanu har framställt sin tillvaro i London som bättre än vad den är. De bor i ett nedslitet bostadsområde där problemen hopar sig efter hand. Många andra från Bangladesh bor där också.

Chanu är utbildad och jobbar på kommunen. Vad han gör där blir Nanzeen aldrig klar över. Hon är uppvuxen i en liten by på landet och Chanu anser sig lyckligt lottad som har fått en så oförstörd fru. Han vill att hon ska förbli sådan. Arbeta utanför hemmet ska hon inte och han sköter alla ärenden.Vi får följa Nanzeens liv i London. Barnafödslar, sjukdomar, grannar. Skvallret bland Bangladeshierna och den sociala kontrollen. Det är lätt att bli utskämd. Så småningom tar Nanzeen sig ut och lär känna mer av London. För att klara familjens ekonomi blir hon sömmerska i hemmet och syr kläder till en fabrik för en låg lön. Hennes man, Chanu, har massor med projekt på gång som ska ge pengar så att de kan köpa ett fint hus i Bangladesh och flytta tillbaka. Men det blir bara prat.

Samtidigt får vi följa Nanzeens systers liv i Bangladesh genom brev som hon skriver. Systern har rymt med sin älskade men blir övergiven och hamnar som ensam kvinna i en mycket utsatt situation. Nanzeen snålar undan pengar och skickar till henne då och då.

I London ökar rasismen efter 11-septemberattackerna i USA. Chanu blir ännu mer övertygad om att de ska flytta tillbaka till Bangladesh, men döttrarna och Nanzeen vill stanna kvar.

Brick Lane är spännande att läsa. Kvinnors underordnade position och hur även upplysta och radikala män förutsätter att kvinnan ska serva dem beskrivs med värme och humor. Vi lär känna Nanzeen mer och mer. Människorna är fint beskrivna, även Chanu som delvis framstår som en karikatyr har djup och Nanzeens kärlek och samhörighet med honom kommer fram i berättelsen fast hon delvis föraktar honom och hittar en annan kärlek. Brick Lane är en mänsklig och varm berättelse med mycket humor som jag rekommenderar.

Brick Lane, MånPocket 2005. Översättning: Ann Björkhem.

Brick Lane kom först ut på Forum i svensk översättning 2003.

Berättat om natten av Niklas Rådström

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Boken innehåller en rad spökhistorier och andra mystiska berättelser. Vissa är riktigt otäcka och vissa är mer gripande och vackra.

En taxichaufför i New York får döden som passagerare. En man som tränar maraton springer förbi en grav på sin dagliga runda. Varje gång blir han olustig och känner kylan från graven. Berättelserna är olika. Alla griper mig inte, men de som gör det griper tag ordentligt. Den sista berättelsen handlar om en pappas rädsla för att han och hans barn ska råka ut för en olycka. Den är oerhört vacker med stjärnhimmel och en karusellgondol som seglar iväg mot månen.

Fast boken känns lite ojämn vill jag rekommendera den till läsning. En sådan bok passar utmärkt så här års.

Berättat om natten av Niklas Rådström, Wahlström och Widstrand 1990.

A word child av Iris Murdoch

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Hilary Burde har haft en hemsk barndom. Vem hans far är vet han inte och hans mor dog när han och hans syster var små. Deras moster som bodde i en husvagn tog hand om dem, men Hilary skickades iväg till ett barnhem.Som tur var uppmärksammade en lärare att pojken hade läshuvud och tog sig an honom. Hilary studerade och blev lärare vid Oxfords universitet.

Den lite äldre, inflytelserike Gunnar hjälpte Hilary till tjänsten. Men Hilary blev förälskad i Gunnars hustru och genom en olycka som han orsakade dog hon.

Allt det här tar inte särskilt stor plats i boken. Det är förutsättningen för berättelsen och det har lett till att Hilary arbetar som lägre tjänsteman på en statlig myndighet i London och lever ett uselt liv.

Jag kan inte säga att jag tycker om Hilary, även om jag förstår att mycket av hans beteende beror på hans barndom. Han har ett hål inom sig och har dålig självkänsla. Mycket av det som händer beror på att han upplever att människor försöker sätta sig på honom. Men jag undrar om han inte från början har haft svårt att sätta sig in i andra människors situation, att riktigt bry sig om dem.

Hilary handlar mycket egoistiskt. Han ser allting utifrån sig själv. Han behandlar den unga kvinnan som älskar honom som en sak som ömsom irriterar honom och som han ömsom kommer tillbaka till. Han behandlar sin syster som om han äger henne. Dessutom följer han många gånger sina impulser utan att tänka sig för. Det är som om hans hemska barndom tar ifrån honom ansvaret för hans handlingar.

Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men när jag väl hade gjort det var den mycket spännande. Hilary är en intressant karaktär och och när jag säger att han handlar egoistiskt betyder det inte att han inte har samvetskval för det har han. Jag ville så gärna se hur allting skulle sluta. Spänningen blev bitvis nästan thrillerartad.

Boken är inte helt lätt att läsa men ger en hel del om man gör det.

A word child av Iris Murdoch, Chattoo & Windus 1975.

Boken finns också översatt till svenska och heter då Ett ordets barn, Norstedts 1978.

Efter balen – novell av Leo Tolstoj

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den här lilla boken från 1958 innehåller två berättelser av Leo Tolstoj. Jag har läst den kortare av dem, Efter balen. Tolstoj skrev den året innan han gick bort, år 1909. Han är en av de mest betydande ryska författarna och levde mellan 1828 och 1910. Hans mest kända verk är Anna Karenina och Krig och Fred.

I novellen Efter balen berättar Ivan Vasiljevitj för sina vänner en historia om sitt liv. Han berättar att de bara brydde sig om nöjen när han var ung. Hans främsta nöje var bjudningar och baler. Han var förälskad i en flicka som hette Varenka och det var den största kärlek han någonsin hade upplevt. En dag när han var som mest förälskad var han på bal hos guvernementsmarskalken och där dansade han så mycket han bara kunde med flickan han var förälskad i.

Leo Tolstoj skildrar den ljusa glimmande balen, den vackra flickan och hennes fina klänning och hennes fryntlige far som tar sig en svängom med dottern. Han verkar vara en riktig hedersman, tycker den unge Ivan Vasiljevitj som är så uppfylld av sin förälskelse att när han kommer hem kan han inte somna. Efter ett par timmar, tidigt om morgonen, går han ut igen och han kan inte låta bli att gå till huset där Varenka bor.

B-s bodde vid denna tid i utkanten av staden, nära ett stort öppet fält, vid vars ena sida var en promenadväg och vid den andra en flickpension. Jag följde vår tomma gränd och kom ut på en större gata där jag mötte både fotgängare och vedslädar, vilkas medar gnisslade mot gatubeläggningen. Både hästarna, som gungade i jämn takt med huvudena under de våtglänsande bogträna, kuskarna, som var insvepta i bastmattor och traskade bredvid lassen i sina väldiga stövlar, och husen, som i diset föreföll att vara mycket höga, allt var mig så ovanligt kärt och meningsfyllt.

Men när han närmar sig huset hör han flöjter och trummor och han ser något svart borta i dimman. Vad det är han ser och det som händer sedan är bäst att inte avslöja här. Novellen efter balen är så bra. Tolstoj målar skickligt fram förälskelsen, som vi åtminstone delvis kan känna igen oss i, som en kontrast mot det som händer i slutet. Efter balen är en kraftfull protest mot våld och maktmissbruk. Läs den!

Efter balen av Leo Tolstoj. Ur boken Polikusjka, Efter balen, Tidens förlag 1958. Översättning: Staffan Dahl.

Odödlighetens persika av Jan Wolkers

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det är i början av maj i Amsterdam. Just idag är det befrielsedagen när man minns och högtidlighåller Nederländernas befrielse från den tyska ockupationen. Den gamle mannen Ruwiel har nyss vaknat. Hans fru ligger i sängen och kommer kanske inte att stiga upp på hela dagen. Lägenheten är rörig. Mannen slänger skräp i sopsäckar, massor med tomflaskor. Den gamla rostiga mopeden som står på balkongen bär han mödosamt ner till gatan.

Den urgamla hunden ligger vid hustruns fotända. Hunden kan inte gå längre och mannen bär ner honom till gatan för att rasta honom. Mannen är sur, på sin hustru, på befrielsespektaklet, på grannar, ja på allt. Han och hustrun har ett förflutet i motståndsrörelsen mot nazisterna under kriget. Då älskade hustrun en annan man som blev skjuten och hon har aldrig älskat Ruwiel som hon senare gifte sig med. Med andra ord inget bra äktenskap.

Vi får följa Ruwiel under hela dagen dels i det som händer och dels i hans inre monolog. Man kan tro att det här är en dyster bok som man knappt orkar läsa, men det är faktiskt tvärtom. Boken är full av galghumor. Ruwiel är gammal och trött och lite förvirrad ibland och det han är med om är inget man förväntar sig från början. Samtidigt är historien väldigt rörande. Hans kärlek till den gamla hunden gör att jag tycker om honom mer och mer och den sure omöjlige gubben som jag möter i början av boken blir en människa som jag kan förstå.

Odödlighetens persika är en målning som finns på Rijksmuseum i Amsterdam. Den persikan skulle gärna Ruwiel vilja ha. Men både han och hunden är gamla och skröpliga och odödlighet finns inte.

En rolig och mänsklig och sorglig bok.

Odödlighetens persika av Jan Wolkers, Forum 1983. Översättning: Torbjörn Wessner.

Räddningsavstånd av Samanta Schweblin

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Amanda är på semester med sin lilla dotter. De har hyrt ett hus i en by och hennes man är kvar i staden. Som så många andra mammor håller Amanda koll på sin dotter. Hon måste veta var hon är och flickan får inte vara alltför långt borta. Hon måste vara inom räddningsavstånd.

Amanda måste hinna fram innan flickan ramlar i poolen, innan hon springer ut på vägen, hon får inte försvinna.

Men det är något hotfullt över den här platsen. En häst har dött efter att ha druckit vatten i bäcken och varför finns det så många handikappade barn i byn?Det här är en kort och tät roman, mycket spännande att läsa. Författarens romankonstruktion och språk gör att det inte blir en i raden av berättelser om ett förgiftat område där människor blir sjuka. Den börjar med att Amanda ligger i en sjukhussäng. På sängkanten sitter väninnan Carlas lille son David och för honom berättar Amanda vad som har hänt.

Bara det är helt orealistiskt. David uppför sig som en vuxen. Men det är det som gör boken så bra. Den är drömlik, ja mardrömslik och har också övernaturliga inslag. Det är ändå fullt trovärdigt eftersom Amanda är sjuk och det är i hennes huvud allting utspelas. Och tyvärr vet vi ju att det finns en handfast hemsk verklighet bakom berättelsen. Sådana byar finns.

Men historien blir mer än så. Jag tänker på mammors ansvar. Jag tänkter på att vara överbeskyddande. Jag tänker på mammors rädsla. Och jag tänker på att vi inte kan beskydda våra barn från allt ont även om vi vill.

Räddningsavstånd av Samanta Schweblin, Bonniers 2016. Översättning Lina Wolff.

The Kraken wakes av John Wyndham

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det brittiska journalistparet Mike och Phyllis Watson är på bröllopsresa på ett kryssningsfartyg när de ser en rad röda ljus närma sig på himlen. Ljuscirklarna blir större och större och försvinner så småningom ner i vattnet. Efterhand kommer rapporter om samma observationer från skilda håll i världen och ljuscirklarna har varje gång dykt ner i vattnet.

När fartyg börjar haverera och försvinna utan orsak växer oron. Så småningom förstår man att någon slags intelligens finns nere i havets djupaste områden och att den ligger bakom förlisningarna. Allt blir bara värre och värre. Människorna försöker komma åt intelligensen i havsdjupen på olika sätt men de lyckas inte. De vet heller inte hur intelligensen ser ut och vilka svagheter den har eftersom det är omöjligt för människan att tränga ner i havets djupaste områden.

Det är journalisten Mike Watson som berättar historien. Han har tillgång till en del information och just att han berättar gör historien trovärdig. Historien är spännande och berättas med en hel del humor särskilt när det berättas om misstänksamheten mellan Sovjetunionen och västmakterna. De anklagar länge varandra för att orsaka förlisningar av skepp till exempel. Det finns också stor humor när författaren berättar om hur olika slags tidningar tar upp samma sak.

The Kraken wakes är ingen actionbok, men det finns avsnitt där det händer mycket. Som när Mike och Phyllis befinner sig på en karibisk ö där ”havstanks” från djupen kommer upp i staden och slänger ut slemmiga tentakler för att fånga människorna.

Jag tycker att boken är mycket intressant. Den kom ursprungligen ut 1953 och kalla kriget rasade. Det var inte heller så länge sedan andra världskriget pågick och journalisterna Watson får i uppdrag att agera som den brittiska regeringens långa arm, alltså ingår de i det psykologiska försvaret. Det är också intressant hur olika rykten florerar.

Boken känns modern. Phyllis Watson framstår som journalistparets skarpaste hjärna. Hon är fenomenal på att skaffa fram bra informanter och kan prata med dem så att de avslöjar mer än vad de avsett att göra.När den mystiska intelligensen så småningom börjar verka för att bryta upp inlandsisarna i Arktis och Antarktis och havsnivån stiger kan jag inte låta bli att tänka på klimatdebatten. Men boken är ändå präglad av sin tid. Så många atombomber som de styrande i olika länder slänger ner i havet för att försöka komma åt intelligensen i djupet skulle väl i en nutida bok orsaka ett fullständigt radioaktivt hav.

Ni kanske undrar vad Kraken är? Jo i norsk och isländsk sjömanstradition är Kraken ett havsmonster i form av en tioarmad jättebläckfisk. Detta monster fanns redan i litteraturen när Wyndham skrev sin bok. Bland annat har Tennyson skrivit en dikt som heter The Kraken. Men Kraken får tas bildligt i The Kraken wakes eftersom ingen har sett intelligensen i havsdjupet.

The Kraken wakes av John Wyndham, Penguin Books 2008.Boken finns översatt till svenska och heter då Vidundret vaknar.

Doktor Faustus av Thomas Mann

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Läroverksläraren Serenus Zeiterblom berättar om sin vän Adrian Leverkühn. De är vänner redan från barndomen. Zeiterblom är sextio år när han börjar skriva. Det är år 1943 och han har dragit sig tillbaka från undervisningen. Han kan inte fördra nazizmen och Tyskland har stött på motgångar i kriget.

Berättelsen sträcker sig alltså från 1800-talet till Tysklands sönderfall i slutet av andra världskriget. Men Adrian Leverkühn dör tidigare.

Zeiterblom är en trogen vän genom åren men vänskapen är på Leverkühns villkor. Han är en udda mycket intelligent person som beundras av många. Han studerar teologi efter gymnasiet men ändrar bana efter ett par år och övergår till studier i musik. Han blir en stor tonsättare, kanske inte världsberömd, men stor, unik och genial.

Och kanske hjälper djävulen honom att skapa den stora musiken och till att få den uppförd. Priset är ett ensamt liv utan kärlek. Dessutom hämtar djävulen hem honom när hans utmätta tid enligt kontraktet är slut.

Jag skriver kanske för jag vet inte om Leverkünh verkligen har träffat djävulen och skrivit kontrakt med denne, eller om allting finns i hans huvud. Kanske är det hjärnspöken, beroende av den syfilis som han drar på sig vid ett bordellbesök i sin ungdom.

Just beskrivningen av de båda vännernas ungdomsår bäddar för vad som händer senare. Det känns inte det minsta konstigt att djävulen kommer på besök till kompositören så småningom. Thomas Mann beskriver ett borgerligt Tyskland där studenterna diskuterar teoligi och filosofi. De diskuterar ont och gott och djävulen och helvetet. En idé är att det onda måste finnas för annars finns inte det goda. För mig går frågan om ondska måste finnas i världen genom hela berättelsen.

Doktor Faustus är ett stort verk som handlar lika mycket om Tyskland som om Adrian Leverkühn. Det fruktansvärda som Leverkühn och även närstående råkar ut för är som den personliga motsvarigheten till fasorna under andra världskriget.

Thomas Manns Doktor Faustus är en mycket stark bok, vacker och hemsk. Mann beskriver musik som jag aldrig har sett den beskriven tidigare. Att jag inte känner till alla musikverken som han skriver om och inte hänger med i alla teknikaliteter gör inte så mycket. En riktigt musikkunnig läsare får naturligtvis ut annat av boken än vad jag får, men jag får tillräcklig känsla för vad det handlar om. Detsamma gäller resonemangen om teologi och filosofi.

Doktor Faustus är ingen lätt bok att läsa. Men en intresserad person som verkligen vill läsa den kan ha stort utbyte av den. Berättelsen kommer att leva kvar i mig länge och har givit mig mycket att fundera över. Känslor, tankar och djup.

Romanen bygger på gamla sagor om Faust som säljer sin själ till Mefistofiles (djävulen). Flera författare har arbetat med temat. Det mest kända verket är Goethes drama Faust.

Doktor Faustus av Thomas Mann, Bonniers 2015. Översättning: Ulrika Wallenström.

Pappan och havet av Tove Jansson

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Äntligen har jag läst den, Tove Janssons Pappan och havet.

Muminpappan känner sig vilsen och onyttig. Han vill göra stora saker och skydda sin familj. Han vet att det finns en ö med en fyr långt ute i havsbandet. Dit seglar han med sin familj.

När de kommer fram upptäcker pappan till sin förvåning att fyren inte lyser och att fyrvaktaren är borta. Men familjen installerar sig i fyrtornet med förråden av mat och fotogen som de har fraktat i sin båt.

Det här är en fin bok som kan läsas av alla åldrar. Där finns skräcken och kölden från Mårran. Där finns den oförvägna lilla My som inte är rädd för någonting. Där finns vackra sjöhästar som kommer upp på stranden. Mumintrollet är på väg in i puberteten, tror jag. Muminmamman är hemmets stabilitet, men hon längtar tillbaka till mumindalen. Och muminpappan försöker enträget hitta stora uppgifter att utföra. Runt om dem finns det väldiga havet som muminpappan försöker förstå sig på.

Berättelsen kan läsas på många olika sätt. Rakt av som en saga. Med funderingar om manligt och kvinnligt. Med djupa filosofiska funderingar om livet, människan och naturen. Den innehåller så mycket och allt finns i gestaltningen. Det är det som händer, det som figurerna gör som får oss att tänka.

Denna bok rekommenderar jag varmt.

Pappan och havet av Tove Jansson, Schildts och Söderströms 2014.Berättelsen kom ut första gången 1965.

Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Den här boken är en berättelse om familjen Mulvaney från 1955 till 1993. En Pappa som är en praktiskt lagd man som driver ett takläggarföretag. En mamma som samlar på loppisfynd och antikviteter som hon har för avsikt att sälja men mestadels behåller. Tre söner och en dotter.

De bor på en bondgård och har hästar, katter hundar och andra djur. Huset är stort och gammalt. Oates berättar fint om det myllrande familjelivet, det som sägs och inte sägs. Allt man gör som är underförstått. Mamman är djupt troende och även dottern. De vill förlåta andra människor deras fel och vill inte se det onda.

Pappan har ingen collegeutbildning och strävar efter att bli accepterad i samhället som den framgångrike företagare han är. Det är oerhört viktigt för honom att vara respekterad och att vara invald i Country-klubben betyder mycket för honom. Jag uppfattar att hans inneboende osäkerhet är den största orsaken till familjens sönderfall.

För Det var vi som var Mulvaneys är en berättelse om en familj som går sönder. Kanske var den inte riktigt hel från början. Den utlösande faktorn är att dottern, Marianne blir våldtagen en kväll när hon är på High Scool-fest.

Hon får genast dåligt rykte. Den unge mannen som har våldtagit henne och hans kompisar håller ihop och pratar illa om henne. Själv har hon dåligt samvete därför att hon hade druckit alkohol och inte minns hela händelseförloppet. Det är hennes eget fel, tycker hon. Naturligtvis blir pojken inte anmäld, istället skickas Marianne bort till en avlägsen släkting eftersom hennes pappa inte orkar se henne. Han har häftigt humör och ställer till med flera uppträden i staden.

Alla de andra familjemedlemmarna måste förhålla sig till fadern på olika sätt. Han mår sämre och sämre, bär sig dumt åt och förlorar den respekt som invånarna i staden hade för honom. Han dricker mer och mer.

Oates berättar skickligt sin historia. Jag lever med och känner ibland att nej, nej jag vill inte att detta ska hända! Det finns mycket svärta i den här romanen men också stort hopp. Oates berättar inte bara om problem utan också om människors styrka. Och i och med att berättelsen är så bra skriven accepterar jag till och med slutet som nästan är otroligt efter allt som har hänt. Ja, jag blir till och med glad över det och känner tacksamhet mot författaren över att allt inte slutar i elände.

Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates, Bonniers 1999. Översättning: Ulla Danielsson.