Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Raimond Gregorius är lärare i klassiska språk i staden Bern. En dag på väg till skolan möter han en kvinna som står och läser ett brev på en bro. Hon är portugisiska och hon är så förvirrad att hon skriver ett viktigt telefonnummer på hans panna. Denna händelse får honom att bryta upp ur sitt invanda, trygga liv.

I ett antikvariat i Bern hittar han en bok av en portugisisk man, Amadeo de Prado. Gregorius blir så fascinerad av boken att han bokar biljetter och ger sig iväg till Lissabon. Där söker han svaret på gåtan: Vem var egentligen Amadeo de Prado?Men Nattåg till Lissabon är ingen rafflande berättelse. Den är lugn och eftertänksam och innehåller många tankar om ansvar och vad det innebär att vara människa. Långa stycken i boken är utdrag ur Amadeo de Prados bok.

Gregorius tillbringar många dagar i Lissabon. Han letar sig fram till olika människor som har känt Amadeo de Prado. En stor del av boken innehåller deras berättelser och de går tillbaka till den tid när Portugal var en diktatur och då människans ansvar och mod verkligen ställdes på sin spets. Under tiden får vi veta mer och mer om Amadeo de Prado, en komplicerad och stolt man som i boken Gregorius har hittat rannsakar sig själv och sina motiv. Jag känner att han är huvudperson i boken. Gregorius framstår som ganska blek även om han funderar mycket över en del händelser i sitt eget liv.

Kan jag rekommendera den här boken? Jag blev nog lite besviken, framförallt därför att jag hade väntat mig något annat, inte så långa filosofiska utredningar och så mycket eftertänksamhet. Inte så många lärda utläggningar. Men ställer man bara in sig på det är boken värd att läsa. Det är en ovanlig bok som stannar kvar i mitt sinne efter läsningen.

Nattåg till Lissabon, Bonnier pocket 2010. Översättning: Lars W Freij. Första svenska utgåvan kom ut 2009.

Intelligenta växter av Stefano Mancuso och Alessandra Viola

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Vi får nog tänka om, ifall vi inte redan har gjort det. Växter har en slags intelligens och lever smart utifrån sina förutsättningar. Ni ser rotsystemet på bilden, lika stort som trädets krona. Det här trädet har tusentals rotspetsar. Varje enskild rotspets registrerar gravitation, temperatur, fuktighet, elektriska fält, ljus, tryck, kemiska halter, eventuella gifter och tungmetaller, ljudvibrationer, syre- och koldioxidhalt. Till exempel kan trädet upptäcka om det finns gifter och tungmetaller i marken och då bestämma sig för att rotsystemet ska växa åt ett annat håll.

Boken leder till många tankar, bland annat om vad vi gör med det här klotet som vi befinner oss på. Ett exempel är majs. Ett skadedjur som angriper majs är majsrotbaggen. Majsplantorna kan inte försvara sig och därför besprutas de. Men detta gäller inte gamla majssorter. De producerade ett ämne som heter caropyllen och med hjälp av det tillkallade plantan hjälp från små maskar som gärna åt upp majsrotbaggens larver. På så sätt kunde gamla sorter försvara sig men inte de nya förädlade plantorna.

Den här boken innehåller en hel del. Vad är intelligens? Växterna har ingen hjärna. Intelligensen är utspridd och växterna fungerar som ett nätverk. Vi har ju i så många år förnekat växternas intelligens. Vi har så svårt att acceptera att någon eller något kan vara intelligent om det inte fungerar som och liknar oss själva.

Intelligenta växter är skriven av Stefano Mancuso och Alessandra Viola. Mancuso är professor vid Florens universitet och räknas som grundare till forskningsområdet växtneurobiologi. Viola är vetenskapsjournalist. I slutet av boken finns noter med hänvisning till vetenskapliga forskningsartiklar.Jag kan bara rekommendera den här boken. Mycket intressant.

Intelligenta växter av Stefano Mancuso och Alessandra Viola, Bazar 2018. Översättning Olov Hyllienmark.

Aftonland av Therese Bohman

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Karolina Andersson är professor i konstvetenskap. Hon har nyligen separerat från ett längre samboförhållande och bor i en tvåa på Söder. Hon känner sig ensam och funderar på varför hon inte har fått det att fungera med kärlek och familjeliv. På länge har hon inte fått något vettigt gjort i sin forskning.

Så dyker doktoranden Anton Strömberg upp. Han är antagen till forskarutbildningen sedan ett år tillbaka men har knappt hört av sig under den tiden. Nu kommer han med uppgifter om ett borglömt kvinnligt konstnärskap, uppgifter som är sensationella och som kan leda till att hans lycka är gjord i den akademiska världen. Och Karolina Andersson som hans handledare kommer naturligtvis också att ha nytta av hans framgång. Tävling pågår i den akademiska- och i kulturvärlden. Det gäller att hålla sig framme.

Jag säger inte hur det går för boken är rätt spännande att läsa, lättläst också och jag kom snabbt igenom den. Den är också rolig på sina ställen, fast mest tragikomisk vilket får det att kännas i hjärtat. Jag känner igen mig i Karolina Anderssons ensamhet från perioder i mitt liv. Också i funderingar varför hon har gjort som hon har gjort. Det är rörande hur hon har tillfälligt sex med förhoppningar som grusas varje gång. Klassskillnader, eller bakgrundsskillnader skildras också i boken. Karolina Andersson kommer från Gusum och har inte haft något gratis från sin bakgrund i kulturstockholm.

Den här romanen är väl värd att läsas, men jag tycker att slutet är lite för dåligt underbyggt. Karolina Anderssons känslor och syn på livet i slutet av boken, hur har det uppstått?

Aftonland av Therese Bohman, Norstedts 2016.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Det här är den tredje boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett. De två första har jag läst tidigare och nu i höst ville jag läsa den tredje.

Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i en fattig stadsdel i Neapel. De skulle båda kunna studera men bara Elena får möjlighet. När den här boken börjar har hon tagit examen på universitetet, skrivit en roman som hon har fått antagen och är förlovad med en ung professor av fin familj.

Lila däremot arbetar på en konservfabrik i Neapel där villkoren för arbetarna är usla.Tiden är nu 1970-talet. Stora studentprotester pågår. Flera av Elenas och Lilas gamla vänner har blivit kommunister och några går långt till vänster. Det är hårda tag. Fascister misshandlar kommunister, maffian är mäktig i Elenas och Lilas barndomskvarter och det finns terroristgrupper längst ut på vänsterkanten.

Som jag ser Neapelkvartetten efter att ha läst tre av böckerna så handlar de mycket om Elenas utveckling till en självständig person. Det är inte lätt för en ung fattig flicka från Neapel att studera på universitet. De från välbeställda familjer har så mycket gratis som hon måste lära sig från grunden. De talar italienska men Elena talar napolitanska och bara att tillägna sig och kunna använda en vårdad italienska kräver stor möda. Klasskillnader och olika världar gestaltas starkt i de här romanerna. Även i den tredje utvecklas Elena. Och vad hon kommer att bli i slutet av den fjärde boken vet vi ännu inte.

Det är Elena som är bokens berättare och vi får följa henne i hennes liv. Lila blir beskriven så som Elena ser henne. Jag upplever Elena mer lik mig. Jag kan förstå henne ganska bra. Lila däremot är en helt annan sort, en mycket fascinerande romangestalt. Hon är superintelligent, lynnig och kan vara mycket elak. Hon har en stark personlighet som påverkar hennes omgivning.

Böckerna är detaljrikt skrivna och den tredje som jag nu har läst börjar lite trögt men bara man fortsätter läsa så blir det mer spännande. Den slutar med en riktig cliffhanger men jag kommer ändå inte att läsa fyran direkt efter denna. Jag sparar den till i vinter. (2018)

I alla fall kan jag rekommendera böckerna så här långt. Intressanta kvinnoöden, kvinnlig vänskap och en intressant bild av Italien. Jag tycker också att de är spännande att läsa.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante, Norstedts 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Jakten mot nollpunkten av Carl Johan De Geer

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Carl Johan De Geers barndom var inte lätt. Hans far var diplomat och stationerad i många olika länder. Hans mor var psykiskt sjuk, äktenskapet var inte bra och det ledde till skilsmässa. Fadern kommer från den adliga familjen De Geer och modern från en högborgerlig familj i Skåne. Sina föräldrar såg barnen inte så mycket av. Det var barnsköterskor som tog hand om dem, kvinnor i uniform som ofta byttes ut. Barnen fick också bo periodvis hos släktingar, som hos farmor och farfar i slottet i Skåne och hos mormodern medan föräldrarna bodde utomlands.

Efter skilsmässan fick barnen bo hos sin mor i en stor våning på Östermalm. Men modern fungerade inte som mamma och bostaden förslummades mer och mer.

Som ung kom Carl Johan in på Konstfack och han blev konstnär och fattig och bodde i rivningslägenheter. Han gjorde alltså en klassresa nedåt vilket hans far inte uppskattade. Carl Johan har under sitt vuxna liv kraftigt tagit avstånd från adel och kungahus. Han har arbetat med foto, film och tygtryck och i flera av sina verk har han berättat om sin bakgrund.

Ett exempel på Carl Johan De Geers arbeten som inte alls handlar om hans familj är tv-serien Tårtan som han gjorde tillsammans med Håkan Alexanderson. Den gick som barnrpogram i 14 avsnitt och Carl Johan De Geer beskriver den som humor utan skämt.

Jakten mot nollpunkten är en gripande bok med starka scener som när Carl Johan blir nedknuffad i en reservoar med kourin av lekkamraterna på farfaderns gods eller när han bor hos sin mamma efter skilsmässan och han tvingas gå till butiken och klaga på dåligt kött – och det ”dåliga” köttet består av fläskkotletter som har legat i kylskåpet i veckor. Det finns humor i boken också, kanske humor utan skämt? Det finns också partier där Carl Johan rannsakar sig själv. Boken följer ingen tidslinje utan avsnitt som berättar om olika tider i Carl Johan De Geers liv varvas. Barndom, tygtryck, fotografering, Riddarhuset, rivningslägenheter, filmfestival, äktenskap och mycket mer. Sammantaget är det en mycket allvarlig bok som ibland kan leda till skratt när man läser. Jag rekommenterar den varmt.

Jakten mot nollpunkten – en roman om mig själv av Carl Johan De Geer, Bonniers 2008.

Imamens fall av Nawal El Saadawi

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Vi är i ett muslimskt land där sharialagar råder. Imamen är den högste ledaren och han är guds representant på jorden. Landet är en diktatur där man hugger av händer och fötter på brottslingar och där kvinnor stenas. Diktaturen är lite uppsnofsad genom att man har en officiell opposition, men diktatur är det.

Kvinnorna har det inte lätt. Männen kan ta flera hustrur och genom att bara säga att de vill ha skilsmässa tre gånger kan en man förskjuta sin hustru. Det är också självklart att männen kan ha älskarinnor och gå till glädjehuset. Kvinnorna däremot får passa sig. De hamnar lätt i en situation där de gör fel hur de än gör och blir bestraffade för detta.

I paradiset efter döden finns plats för de rätttrogna männen och en massa jungfrur som de kan utnyttja. Ingen annan. Gifta kvinnor slipper inte in.

På omslaget står det att Imamens fall är en roman. Om den är det så är den en mycket ovanlig roman. För mig känns den mer som ett diktverk. Ett mycket bra, omskakande och vackert diktverk där det också finns en rejäl portion ironi. Det finns ingen handling att följa i boken utan den har framför allt två kärnhändelser som tas om många gånger, ibland med lite annan vinkel och andra ord. Det är flickan Binth Allah , Guds dotter, som jagas av förföljare och som dödas av de som har våldfört sig på henne. Den andra kärnhändelsen är ett attentat mot Imamen när han håller tal under den festen Stora Bairam.

Detta är alltså ingen realistisk roman fast vi vet ju ändå att händelserna och ideologin och tankarna för att rättfärdiga det här systemet finns i verkligheten. Författaren låter också några kvinnor argumentera mot den rådande ideologin så att självmotsägelser blottas och tankesystemet faller platt till marken. Det har naturligtvis ingen positiv verkan för dessa kvinnor. Logik i vanlig mening finns inte, hyckleri och korruption härskar.

Jag säger igen: Det här är ett mycket vackert och omskakande diktverk. Det bästa som jag har läst av Nawal El Saadawi hittills. Boken är inte lättillgänglig, men jag rekommenderar den varmt till den som vill bemöda sig om att läsa den.

Imamens fall av Nawal El Saadawi, Ordfront 1989. Översättning Hans O. Sjöström.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den sjuttonåriga Cécile och hennes pappa tillbringar sommaren i en hyrd villa vid Medelhavet. Céciles mamma är död och Cécile har efter det tillbringat sina skolår på en katolsk flickpension tills hon skulle börja gymnasiet. Då lämnade hennes far över henne till Anne, moderns väninna, som lärde henne att klä sig och föra sig.

Allt detta har hänt innan bokens berättelse börjar.

Med i villan vid medelhavet är pappans älskarinna Elsa. Det stör inte Cécile det minsta. Elsa är ung och lättsam och tycker om samma liv som Cécile och hennes far: fester, krogbesök, casinospel, lata dagar och att umgås ytligt med vänner och bekanta. Dessutom vet Cecile att Elsa bara är en älskarinna som hennes far kommer att tröttna på så småningom.

Cécile och hennes far har en stark relation kanske på grund av att modern inte finns. När de två är ute i nöjeslivet kan de få menande blickar som om Cécile skulle vara faderns mycket unga älskarinna. Fadern behandlar henne som vuxen och hon röker och dricker och festar precis som han. Det är de två som har ett starkt förbund. Inte pappan och Elsa.

Men så kommer Anne till villan och det visar sig att hon och Céciles far planerar att gifta sig. Anne är inte som Elsa. Anne är allvarlig, ansvarstagande och intellektuell och hon tycker att Cécile absolut bör använda sommarmånaderna till att läsa in studentexamen som hon inte klarade i våras.

Nu känner Cécile sin tillvaro hotad.

Mer än så här berättar jag inte om handlingen. Bonjour tristesse är en spännande bok och skickligt skriven. Sagan var bara 18 år när boken kom ut, jag tycker att det är en fantastisk debut. Flickan Cecíle är gestaltad som en riktig människa med goda och dåliga sidor. Cynism och själviskhet och en barnslig egoism har en stor plats i hennes personlighet men hon framstår som väldigt ambivalent och hon vet inte vem hon egentligen är. Hon har en tomhet inombords som kanske aldrig kommer att fyllas.

Äntligen har jag läst den här boken.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan, Bra klassiker 1983. Översättning Lily Vallquist.

Koka björn av Mikael Niemi

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Vi är i byn Kengis i nordligaste Sverige och det är år 1852. Prosten Læstadius leder en väckelse inom kyrkan, en väckelse som mest innefattar de fattiga. Han är mot alkohol och trots att han är väckelsepräst är han intresserad av naturvetenskap.

Så försvinner en vallpiga i skogen. Prosten och hans skyddsling Jussi hittar pigan död i en myr. Överhetens mening är att en björn dödat pigan och jakten sätts igång. Men prosten mäter och analyserar märkena på pigans kropp och mäter senare måtten på tänderna i den dödade björnens skalle och han kommer fram till att en människa måste ha dödat flickan. Dessutom hittar han stövelfett på flickans kjol och det är inte vilket stövelfett som helst utan sådant man måste köpa hos handlaren och det är bara välbeställda män som har råd till det.

Det här är alltså en deckare och den är spännande rakt igenom, men den innehåller så mycket mer. Niemi tar ställning för de förtryckta samerna och för de fattiga. Samtidigt visar han på dryckenskap, våld, okunskap och vidskepelse. Han målar upp en rik och ruskig bild över förhållandena uppe i norr. Prostens skyddsling Jussi är same och han råkar ut för allmänhetens fördomar. De kallar honom nåjdungen och ser på honom med stor misstänksamhet.

Eftersom Koka björn är en spännande historia om ett brott vill jag inte avslöja mer av handlingen. Det är en bra bok som jag varmt rekommenderar och fast den utspelas på 1800-talet tycker jag att den är tankeväckande så här i valtider. Diskriminering av en minoritet är ett starkt tema i boken och jag vill absolut rösta på ett parti som hävdar människors lika värde. Rykten och snedvridna fakta spelar också stor roll i berättelsen. Och det är något vi alla måste se upp med och särskilt under en valrörelse. (hösten 2018) Alltså rekommenderar jag Koka björn å det varmaste.

Koka björn av Mikael Niemi, Piratförlaget 2017.

Brorsan är mätt av Mirja Unge

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Den här novellsamlingen handlar om flickor och unga kvinnor, vanliga flickor. Men novellerna känns inte vanliga. Det är stark spänning i dem.Titelnovellen handlar om en en ung kvinna, tror jag. Det sägs inte rent ut att den som berättar är en kvinna, men det känns så. Hennes bror har rymt från ett psykiatriskt sjukhus och kommer och ringer på dörren. Hon släpper in honom i avsikt att ringa polisen så att de kan hämta honom.

Novellen är skriven med talspråk och när jag läser den känns det nästan som om den unga kvinnan satt och berättade alltihop för mig. Det är bedrägligt förstås. Mirja Unge har inte tagit något som berättats muntligt rakt av och skrivit ner det, men hon utnyttjar skickligt det här sättet att skriva.

Språket och konstruktionen av berättelserna är mycket bra hanterat. Innehållet känns viktigt och några av berättelserna griper tag ordentligt. Till exempel Vindsvåningen där huvudpersonen flyttar ihop med en ung kvinna hon råkar träffa på orten där hon börjar studera. Eller Apelsinerna där huvudpersonen fyller arton år och hennes pappa kommer på besök.

Alla huvudpersonerna kommer från lägre samhällsskikt. Ofta har de en förälder eller annan släkting som är udda och lever i utkanten av samhället. I flera av berättelserna utnyttjas huvudpersonen på olika sätt och det är så bra skrivet att det riktigt kryper i kroppen. Jag känner underläget.

Denna novellsamling rekommenderar jag varmt.

Brorsan är mätt av Mirja Unge, En bok för alla 2008.

Originalutgåvan är utgiven på Norstedts 2007.

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Som ni antagligen redan har lagt märke till läser jag mest skönlitteratur. Men det händer att jag bryter av med en faktabok och den här vill jag verkligen rekommendera. Peter Wohlleben studerade skogsbruk och arbetade sedan som skogvaktare i många år. Men han blev alltmer intresserad av ekologi och numera arbetar han med bevarande av urskogar.

Jag fick lära mig en hel del när jag läste den här boken: att träd av samma art samarbetar i en urskog. Att deras rötter har vuxit samman och att de kan ge näring till varandra. Träden kan också kommunicera, dels genom att sända ut kemiska ämnen i luften, dels genom elektriska signaler via rötterna, så vitt jag förstår. De har ingen hjärna, men de har minne.

Wohlleben utgår från bokskogarna i mellaneuropa där han arbetar, men det han skriver om berör även oss. Träd som är planterade i städerna på trottoarer och på gårdar kallar han gatubarn. De har det inte lätt, deras rötter får inte möjlightet att breda ut sig som de borde och ofta har de ingen artfrände att koppla ihop sig med. Från och med nu kommer jag att se på ett helt annat sätt på träden här i stan.

Massor av frön har yrt i luften här från björken som står en bit bort. Björk tillhör de träd som behöver mycket sol och som koloniserar öppna ytor. Därför flyger björkens frön långt i vinden, medan andra träd mera tappar sina frön rakt ner. Så vi har massor med björkfrön på balkongen att dammsuga upp.

Som sagt, i den här boken får man veta mycket om trädens liv.

Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben, Norstedts 2017. Översättning Jim Jakobsson.