Husdjuret av Camilla Grebe

En grupp poliser som utreder gamla olösta mordfall har kommit till den Sörmländska orten Ormberg. Där hittades en flicka död i ett stenröse år 2009. Nu är det 2017 och med i gruppen finns Malin som nyligen har tagit examen på polishögskolan. Hon är med därför att hon har vuxit upp i Ormberg och känner orten och människorna och trakten väl.

Ormberg är en liten ort där alla verksamheter har lagts ner och arbetslösheten är stor. Men där finns en flyktingförläggning. En våg flyktingar kom under Bosnienkriget och en andra våg flyktingar från kriget i Syrien finns där nu.

Polisen Malin känner att det är orättvist att flyktingarna får så mycket hjälp från samhället. Varför satser man inte på alla infödda Ormbergsbor som behöver hjälp? Och varför lägga en flyktingförläggning i Ormberg mitt i ingenstans där det varken finns skolor eller jobb?

Hon är inte ensam om att tänka så. Under tiden med Bosnienflyktingarna var det någon som tände eld utanför förläggningen.

Husdjuret är en riktigt spännande deckare som också har djup. Ormberg och människorna där är trovärdigt beskrivna. Historien berättas växelvis genom Malin och den femtonårige killen Jake. I vissa deckare har jag reagerat mot att författaren tjatar om poliserna privatliv, men här är allt en integrerad del av berättelsen.

Jake har sina problem. Han är mobbad och han tycker om att klä sig i kvinnokläder vilket är hans stora hemlighet. Hans liv vore helt förstört om det kom ut i Ormberg. Malin har strävat efter att komma bort från hålan Ormberg och nu är hon där igen och bor hos sin mamma under utredningen. Jag tycker att det är mycket bra att Malin har de här tankarna om flyktingar. De är vanliga, de finns överallt och problemet med hur samhällets resurser ska satsas är en fråga som rör oss alla.

I den här deckaren har alltså människornas privatliv betydelse för det som händer. Den är skickligt skriven och det allra sista slutet kommer som en överraskning. Och boken är som sagt spännande. En bladvändare.

Husdjuret av Camilla Grebe, MånPocket 2018.

Boken kom ursprungligen ut 2017 på Wahlström & Widstrand.

De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano

Nu är jag förvirrad. Vem är huvudpersonen i den här romanen? Vad har hänt. Varifrån kommer han? Vad utmynnade alltihop i?

De dunkla butikernas gata gör skäl för sitt namn och motsvarar sitt omslag. Den är dunkel, vag och förvirrande. Jag lägger ner boken och tänker: Vad var det här? Huvudpersonen heter kanske Pedro McEvoy. Egentligen alltså. Från början heter han Guy Roland men han har tappat minnet. En privatdetektiv har tagit hand om honom efter att han kommit in i hans kontor efter en mystisk olycka, utan minne. Sedan har Guy Roland arbetat åt privatdetektiven i många år. Men nu går detektiven i pension och flyttar till Nice och Guy Roland som stannar i Paris beslutar sig för att ta reda på vem han är.

Det är som sagt en famlande historia där det är svårt att veta vad som verkligen har hänt. Historien går tillbaka till 1940 när Paris blev ockuperat av nazisterna och många människor tvingades fly och både kriget och alla år sedan dess gör det svårt att hitta sanningen.Vad minns Guy Roland? Under hans efterforskningar dyker minnesfragment upp. Men är de verkliga?

Fast romanen på många sätt är overklig är den mycket sakligt skriven. Jag har aldrig sett så många gatunamn och adresser i en bok förut. Modiano är ju också känd för att skriva mycket noga exakt var i Paris hans romanpersoner befinner sig. Här blir det en stor kontrast mellan denna exakthet och berättelsens famlande och vaghet. Modiano har ett lugnt och sakligt skrivsätt och stundvis är historien mycket vacker. Det blir upp till läsaren att sätta ihop fragmenten och försöka hitta en mening i historien. Först när jag hade läst färdigt boken ställde jag mig helt frågande. Var det här något att ha? Men vid närmare eftertanke var det faktiskt det. En stämning och tankar om vad vi minns och inte minns dröjer sig kvar. En bok som man funderar över efteråt.

De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano, Norstedts 2014. Översättning Anne-Marie Edéus.

Den första svenska upplagan kom 1980.

Binas historia av Maja Lunde

Den här romanen består av tre historier från tre olika tider som vävs in i varandra.Tao är en kinesisk kvinna som lever år 2098. Bina som är så viktiga för människornas matförsörjning har försvunnit. Klimatförändringarna med torka, stormar och översvämningar har medfört att samhället har kollapsat.

I Kina är det dock en viss ordning. Men människorna har det svårt. Det är knappt om mat. Styret och reglerna är hårda. Tao och hennes man klättrar varje dag upp i päronträden och pollinerar blommorna för hand. Det är ett hårt arbete i många timmar.

George är biodlare i USA och året är 2007. Familjen har drivit bigården i generationer. Han sköter sina bisamhällen väl. Men bidöden finns i den södra delen av landet och når snart även Georges gård. Bisamhällena kollapsar från den ena dagen till det andra.

William är fröhandlare i England år 1852. Han hade velat bli naturforskare men är tvungen att försörja sin stora familj som fröhandlare och det gör honom deprimerad. Men han är mycket intresserad av bin och lyckas kravla sig upp ur sängen och bygga en ny slags bikupa.

De här tre berättelserna ger oss en utveckling från den första mer systematiska biodlingen på 1800-talet till bidöden i början av 2000-talet till en tänkt framtid som ingen av oss vill ha. De är fint skrivna med familjerelationer där karaktärerna framstår som människor. Där finns konflikter mellan föräldrar och barn och mellan makar, men också värme och kärlek. Romanen har djup och komplikation, den är sannerligen ingen pamflett fast författaren har ett tydligt budskap. Jag tycker också att miljön är fint beskriven.

I ett avsnitt ganska långt fram i boken, när Tao är i Beijing på det stora biblioteket för att ta reda på varför hennes lille son blev sjuk, tyckte jag att författaren tog fram lite väl mycket fakta och att vi förstod vad det handlade om utan det. Men hon knyter ihop de tre berättelserna på slutet och då framstår det avsnittet i ett nytt ljus.

Binas historia är ingen bladvändare. Jag läste den ganska långsamt men det är spännande att följa de tre huvudkaraktärerna och den leder till eftertanke. Vad gör vi med vår jord?

Binas historia av Maja Lunde, Natur & Kultur 2016. Översättning: Lotta Eklund.

Tisdagstrion – Julstämning

Julböcker är inget som jag brukar läsa i större omfattning så jag tyckte att det här ämnet, om än trevligt, var lite svårt. Men detta var vad jag fick ihop:

Christmas Books av Charles Dickens. I den ingår A Christmas Carol som vi nog alla känner till. Jag hade tänkt ha någon annan av historierna till månadens novell, men det blev alldeles för jobbigt att läsa någon av dem mitt i förkylningen som jag hade drabbats av, och förresten är kanske A Christmas Carol den bästa. Historierna gavs ut som julböcker på Dickens tid och de var populära då, men jag är inte säker på hur de övriga håller idag.

Juldagar av Jeanette Winterson. Här har vi i alla fall en riktig julbok som jag har läst i år på grund av tips från andra bokbloggare förra året. Tack för det! Juldagar har jag skrivit om så titeln är en länk.

De nio målarna av Dorothy Sayers. Ingen julbok, men för mig är det julstämning att läsa en bra klassisk deckare, och det förekommer i alla fall snö i berättelsen. Det är ett snöväder som gör att Lord Peter Wimsey och hans betjänt Bunter måste stanna i den lilla byn där mordet sker. En av de bästa deckarna som har skrivits, enligt min åsikt.

Nu finns det andra som läser mycket mer julböcker än vad jag gör, så gå till Ugglan & Boken. Där hittar du en hel rad bokbloggare som tipsar om böcker med julstämning.

Nattfåk av Johan Theorin

Katrine och Joakim Westin har köpt en fyrmästargård på nordöstra Öland och flyttar dit med sina två barn. Huset har många rum och renoveringsbehovet är stort, men Joakim och Katrine är erfarna husrenoverare.

Det sägs att huset byggdes av vrakgods och att det kan föra olycka med sig. Många har dött på gården under årens lopp och skepp har förlist vid kusten. Det finns två fyrar i närheten av huset. En är fortfarande i bruk och lyser för att vägleda fartyg. Den andra lyser inte längre – utom när någon ska dö på gården, sägs det.

I början av boken presenteras också några inbrottstjuvar som åker runt och gör inbrott i tomma sommarhus, men också i hus där de boende ligger och sover.

En nyutexaminerad polis, Tilda Davidsson, presenteras också i böjan av boken. Hon har anknytning till Öland och har fått anställning som närpolis där.

Mycket mer vill jag inte berätta om handlingen. Boken är rätt spännande. Den börjar i oktober och upplösningen är vid jul. Då kommer en kraftig snöstorm med isiga vindar. Det är det som kallas fåk på Öland och då bör man hålla sig inomhus. Många har har frusit ihjäl i fåken. Man bör inte köra bil i det platta landskapet då. Risken är mycket stor att man hamnar i en driva.

Det här är en deckare met kvalité som jag kan rekommendera. Men det är en sak som jag undrar över och en sak som jag är lite kritisk mot.

Det jag undrar över är hur det kan komma sig att Westins två barn kan vara hela dagen på förskolan när föräldrarna inte jobbar. Har de registrerat sig som egna företagare? Får arbetssökande har sina barn hela dagen på förskolan på Öland?Det jag är lite kritisk mot är att den unga polisen Tina ger sig ut ensam till en avsides sjöbod för att få tag på en man som är misstänkt för inbrotten, en man som polisen måste bedömma som potentiellt farlig med tanke på vad som har hänt tidigare. Dessutom är det fåkvarning och blåsten har redan börjat.

Ok, men så är det i deckare efter deckare, bok som film. Det är väl för att det ska bli spännande, antar jag. Det hör helt enkelt till genren. Så vill du läsa en spännande deckare med vissa övernaturliga inslag så rekommenderar jag den här boken. Den passar kanske extra bra att läsa just nu vid jul?

Nattfåk av Johan Theorin, MånPocket 2009.

Boken kom ursprungligen ut på Wahlström & Widstrand 2008.

Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir

Jónas är frånskild, en 49-årig man på Island. Livet känns meningslöst. Det är länge sedan han var tillsammans med en kvinna. Han har tappat lusten att leva, men hur ska han ta livet av sig?

Jónas har en dotter, Gudrun, och han vill inte utsätta henne för att hitta honom död. Så Jonas reser utomlands, till ett krigshärjat land. Han bokar in sig på ett hotell i en vecka och tänker att på den tiden ska han ha hunnit utföra det han kommit dit för.

Han tar inte mycket med sig på sin resa, nästan inga kläder men lite verktyg, bland annat en borrmaskin.

Det här med verktygen skapar på sätt och vis tonen i den här berättelsen. Ärr är en bok med humor som säger en hel del om vår mänskliga tillvaro. Den innehåller inte så mycket tankar och spekulationer över liv och död utan mer det som händer rakt av. Varje kapitel börjar med ett litet citat från en dikt eller en bok. De här citaten står mot den övriga texten och mellan dem finns en stor tom plats där läsarens känslor och tankar kan leva. Under och mellan raderna i den här avskalade berättelsen finns sorgen, lyckan, vardagsliv, bråddjup, fasor och himlens stjärnor. Landet som Jónas kommer till har nyligen fått fred. Hus och infrastruktur är förstörda. Människor har varit med om fasansfulla händelser. På så vis för författaren ihop det stora med den enskilda människans vånda och försök att finna mening i tillvaron. Hur underligt det än kan låta så är Ärr en positiv bok. Positiv till livet som kan vara så svårt. Alla människor klarar inte att leva vidare men möjligheten finns att hitta tillbaka till mänsklig värme och gemenskap. 

Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir, Weyler 2017. Översättning: Arvid Nordh.

Min farmors hus av Karl Erik Soya

Det här är en barndomsskildring och tiden är början av 1900-talet och platsen är Köpenhamn.

Lille Sören blir uppryckt mitt i natten och förd tillsammans med sin barnjungfru till sin farmor där han sedan får bo. Orsaken är att hans mamma har dött.

Sören är fem och ett halvt år gammal och han berättar sina minnen som femtioåring. Barndomsminnena är alltså filtrerade och ändrade genom en vuxens ögon men känns väldigt äkta.

Sörens farmor äger ett hyreshus och har det mycket bra ställt. Men hon är snål, sniken och misstänksam mot alla. Hon bor i en fin lägenhet i sitt eget hus. Dörren har många lås och att ta fram nycklar och låsa upp tar lång tid. Hon är så rädd för tjuvar och mördare.

Sören tycker inte om sin farmor. Det gör nog ingen. Men han har med sig sin barnjungfru Johanne och hon är hans trygghet i livet. Hon har ingen utbildning och stakar sig när hon ska läsa sagor för Sören men hon är en klok och varm människa och hon älskar Sören över allt annat.

Det händer mycket under den tid som Sören bor hos sin farmor. Han skäms förskräckligt när han bajsar på sig under begravningsmiddagen. Han ger en cigarr till en papegoja fast han vet att papegojan inte tål att äta upp den. Han är inte alltid snäll och stundvis en riktig egoist. Han är sin farmors ögonsten och hon kan göra vad som helst för honom. Han är med andra ord bortskämd.

Min farmors hus är en av alla oväntade bra böcker jag har läst det här året. (2018) Den är komplex, underhållande och allvarlig. Där finns klassskillnader och mänskliga konflikter och jag känner att jag är där, i Köpenhamn, där gasljuset brinner och man åker hästdroska, där fruarna skvallrar i huset och där pojkarna från gårdshuset blir tvugna att behandla lille Sören väl eftersom han är herremansbarn och hyresvärdens barnbarn.

Min farmors hus av Carl Erik Soya, Biblioteksförlaget 1961. Översättning: Siri Thorngren Ohlin.

Boken kom ut första gången på svenska 1945. Den finns även utgiven i en annan översättning år 1972.

Ormen i Essex av Sarah Perry

Cora Seaborne har levt i ett äktenskap där hon har blivit misshandlad och plågad. Nu har hon blivit änka och kan göra som hon vill. Det är år 1893 i London och hon förväntas att snöra korsetten och dra sig tillbaka klädd i svart. Men istället reser hon till den lilla staden Colchester i Essex. Cora Seaborne är intresserad av naturhistoria och samlar fossiler. Dessutom går rykten om en mystisk sjöorm i trakten och Cora Seaborne tänker att den skulle kunna vara ett urtidsdjur som har överlevt.

Berättelsen är skriven med Cora Seaborne, hennes son och prästen William Ransomme som hon träffar i Essex, i centrum, men den innehåller många personer. Där finns Coras socialistiska väninna Martha som arbetar för att de fattiga människorna i London ska få bättre bostäder än de usla hus som de bor i, där finns kirurgen Luke Garrett som vill pröva nya operationsmetoder, där finns William Ransommes väna hustru som är lungsjuk för att nämna några.

Romanen handlar om kärlek och vänskap i en brytningstid där nya idéer och ny teknik frodas, men där gamla föreställningar och seder lever kvar.

Kärlek uppstår mellan prästen och Cora. Luke Garrett älskar också Cora men kärleken är obesvarad. Boken är full av människor som längtar efter någon som de inte får. Vad är kärlek och vad är vänskap? Kan två jämlika människor både älska varandra och vara vänner?

Men historien griper aldrig tag i mig. Det finns starka och gripande scener men jag bryr mig aldrig riktigt om vad som händer med romanfigurerna. När Luke Garrett tänker hänga sig i ett träd mot slutet av boken känns det bara som jaså. Det är något som fattas. Jag vet att den här boken har fått mycket fina recensioner och även priser. Den är välskriven och ger en inblick i liv och förhållanden i slutet av 1800-talet. Men jag skulle inte ge den mer än tre och en halv mössa om jag betygsatte böcker på det viset.

Ormen i Essex av Sarah Perry, Bonniers 2018. Översättning: Eva Johansson.

Neapelkvartetten av Elena Ferrante

Nu har jag läst den fjärde och sista delen av Neapelkvartetten. De övriga tre böckerna heter Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och Den som stannar, den som går. Det förlorade barnet får illustrera hela kvartetten. De två första böckerna läste jag innan jag började blogga men den tredje har jag skrivit om tidigare.

Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i ett fattigt kvarter i Neapel. De blir vänner redan som små men det är en vänskap med komplikationer. Båda flickorna är intelligenta och har läshuvud men Lila får inte läsa vidare. Berättelsen börjar i 1950-talet och slutar i 2000-talet och det är Elena som berättar.

Hela kvartetten är en stor episk berättelse om vänskap, personlig utveckling, kärlek, moderskap och om situationen i Italien. Elena får kämpa för att utbilda sig och bli en respekterad författare. Hon måste tillägna sig ett nytt språk, italienskan. Livet i kvarteret i Neapel är helt annorlunda mot hur livet ter sig för en universitetsutbildad. De talar dialekt, de skriker när de blir arga och tröskeln till att använda våld är låg.

Fascister misshandlar socialister på gatorna och efterhand bildar en del radikala ungdomar terroristceller. I kvarteret styr bröderna Solara och många är skuldsatta till dem. Korruption och maffiavälde härskar men efterhand får läsaren erfara att detsamma gäller i stort i Italien, också bland parlamentsledamöter om än kanske i lite snyggare form.

Mitt i allt detta navigerar Elena och Lila i sitt liv, som mammor, som älskande och som arbetande. Vi får följa dem ända in i sextioårsåldern.

Allt berättas av Elena och jag tycker att det är mycket trovärdigt skrivet. Hon berättar detaljrikt om mycket i sitt liv. Det känns precis som om Elena har skrivit sina memoarer.  Både hon och Lila framstår som riktiga människor.

Lila är beskriven utifrån. Elena flyttar från Neapel och bor långt borta från Lila i många år. Lila är en komplicerad människa coh periodvis har de inte mycket kontakt. Eftersom det är Elena som berättar får vi veta mer om henne och hennes liv. Men det är Lila som vi aldrig vet allt om som är den karaktär som berättelsen kretsar kring. Det är mycket bra gjort.

Neapelkvartetten:Min fantastiska väninna : barndom och tonår, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg

Hennes nya namn : ungdomsår, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Den som stannar, den som går : åren mitt i livet, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Det förlorade barnet : medelålder och åldrande, Norstedt 2017. Översättning: Johanna Hedenbeg.

Böckerna finns också i pocket och kan naturligtvis lånas på biblioteket.

Nej och åter nej av Nina Lykke

Ingrid och Jan är i femtioårsåldern. De har varit gifta länge. De två sönerna bor kvar hemma fast de borde flytta ut. Ingrid är missnöjd med tillvaron. Hon plockar undan efter alla och sönerna kan inte ens torka sig ordentligt i rumpan på toan. Hon ser bromsspåren när hon samlar ihop deras kalsonger för att stoppa in dem i tvättmaskinen.

Jan blir förälskad i den betydligt yngre Hanna som han är chef över. Han vill ha en paus i äktenskapet. Ingrid sitter vid köksbordet, lamslagen.

Det här låter ju inte roligt. Men det är det faktiskt.

Nej och åter Nej är en klassisk historia på många sätt. Vi har hört den förr. Hanna som inte har vågat få till det med en man. Ingrid och Jan som har stelnat i sitt äktenskap och så de bortskämda sönerna ovanpå det. Men den är skriven och vinklad på ett sätt så att det känns nytt. Rappt skriven. Skruvad och rolig. Ändå har karaktärerna djup och vi kan känna igen oss i deras tankar.

Nej och åter nej säger en del om vår tid och vad vi brottas med. Den rekommenderas till läsning.

Nej och åter nej av Nina Lykke, Wahlström & Widstrand 2018. Översättning: Lotta Eklund.