Morse’s Greatest Mystery – novell av Colin Dexter

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Novellresan har nu kommit till Vinterlandet och eftersom det snart är jul har jag valt en novell med jultema, Morse’s Greatest Mystery av Colin Dexter (1930-2017) ur samlingen A Very Murderous Christmas. Jag har aldrig läst någon av Colin Dexters deckare med kommissarie Morse, men jag har sett alla avsnitt av tv-serien och alla avsnitt av kommissarie Lewis och Den unge Morse som har visats i svensk tv.

Morse’s Greatest Mystery är en mycket snäll liten historia som börjar så här:

”He had nocked diffidently at Morse’s North Oxford flat. Few had been invited into those book-lined, Wagner-haunted rooms: and even he – Sergeant Lewis – had never felt himself an over-welcome guest. Even at Christmas time. Not that it sounded much like the season of goodwill as Morse waved Lewis inside and concluded his ill tempered conversation with the bank manager.

’Look! If I keep a couple of hundred in my current account, that’s my look-out. I’m not even asking for any interest on it. All I am asking is that you don’t stick these bloody bank charges on when i go – what? once, twice a year? – into the red. It’s not that I’m mean with money’ – Lewis eyebrows ascended a centimeter – ’but if you charge me again I want you to ring and tell me why.’

Morse banged down the receiver and sat silent.”

Det här verkar inte särskilt fridsamt och vänligt, men novellen är faktiskt faktiskt riktigt snäll.

Morse’s Greatest Mystery av Colin Dexter – ur samlingen A Very Murderous Christmas, profile Books 2018.

Och nu får jag tacka och önska God Jul till Ugglan & Boken som har skapat och lett oss igenom årets novellresa. Om du går dit får du tips på fler noveller att läsa i juletid.

Aldrig näcken av Stieg Trenter

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Roligare än så här blev inte bilden eftersom omslaget inte längre finns till den här boken, men det var ganska roligt att läsa den igen. Jag måste ha läst den en gång i tiden för jag mindes den mycket stora fjärilen, men det var också det enda. Så mordmysteriet var ett mysterium för mig ända till slutet.

Aldrig näcken är Stieg Trenters (1914-1967) elfte deckare och i denna har han en annan ton och ett annat sätt att skriva än i andra. Kanske har jag fel. Kanske finns det fler som är skrivna på det här viset, men jag tror inte att det är så. I Aldrig Näcken är det den unga Eva Grimm som är huvudperson och Harry Friberg förekommer bara i telefonsamtal och fysiskt i slutet av berättelsen. Händelserna ses ur Eva Grimms synvinkel och det mer dansande livliga språket, ganska så fullt av metaforer är väl avsett att skildra denna unga kvinnas livslust kan jag tro. Det är ett fartfyllt sätt att skriva som har en dragning åt talspråk. Ganska roligt att ta del av.

Handlingen tilldrar sig till allra största delen i Sankt Anna skärgård i Östergötland dit Eva Grimm kommer på brittsommarsemester till sin väninna Doris och där händer det mystiska saker. Lösningen på mordmysteriet var omöjlig för mig att klura ut. Metoden i samband med mordet är milt sagt mycket ovanlig. Jag skulle tro att den aldrig hade kunnat genomföras i verkligheten, men det hör till i en deckare av det här slaget. Värt att notera är också att herrarna i berättelsen ofta behandlar och tilltalar Eva Grimm som ett barn. Hon är 23 vill jag minnas. Och så finns det en hint på slutet om en möjlig kärlekshistoria mellan den betydligt äldre och erfarnare Harry Friberg och den unga Eva Grimm. Sådant kan man bli lite trött på, men boken kom 1953 och det ligger väl i tiden. Tyvärr.

Men Aldrig näcken är en underhållande pusseldeckare som tål att läsas och titeln kommer från dikten Näcken av Erik Johan Stagnelius (1793-1823).

Aldrig näcken av Stieg Trenter, Bonniers 1953.

Hett i hyllan #280 Humpty-Dumptys fall

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Humpty-Dumptys fall av P C Jersild har undertiteln Livsåskådningsbok. Jaha, vad är nu detta? tänker jag och börjar läsa på omslagets baksida.

Likt ägget Humpty-Dumpty som föll och gick i bitar har också vår en gång hela världsbild splittrats i fyra delar: naturvetenskap, humaniora, konst och religion. Detta är utgångspunkten för P C Jersild när han i denna ”livsåskådningsbok” diskuterar möjligheterna att nå kunskap om verkligheten.

I den långa essäns form sammanfattas många teman från Jersilds rika författarskap. Han tar ställning i en rad brännande frågor om bland annat genforskning, ekologi och etik. Mot mer eller mindre seriösa försök till ”holism” – till att limma ihop det krossade ägget igen – sätter han den fruktbara splittringen.

Humpy-dumptys fall ska vara lärd, lättläst, rolig, stimulerande och provocerande, enligt resten av baksidestexten, och ja, det här intresserar mig nog.

Humpty-Dumptys fall – Livsåskådningsbok av P C Jersild, Bonniers 1990.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ur kurs av Sybille Bedford

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Flavia är 17 år och bor i en hyrd villa vid kusten i Provence. Det är hennes mor som har hyrt den men hon har åkt iväg med en man så Flavia är där alldeles ensam. Det var inte meningen. Bland annat skulle en äldre manlig vän till familjen resa dit, men det har Flavia avstyrt. Hon bor där ensam och studerar för att kunna söka in till universitetet i Oxford. Tiden är början av 1930-talet.

Flavia arbetar disciplinerat med studierna. Hon har en handledare för studierna som hon har kontakt med en gång i veckan. Hon badar och hon träffar ibland en konstnärshustru och några andra som bor i villor i närheten. Det är människor som har det väl ställt och ibland tänker jag på Bonjour tristesse av Françoise Sagan, kanske bara för att flickan i den romanen också finns i en villa på den franska rivieran. Den romanen utspelas i en helt annan tid och flickan Flavia är mycket mer ambitiös och tänker mycket mer på politik och filosofi och på hur andra människor är. Hennes familj har en helt annan bakgrund. Hennes mamma är uppvuxen i Rom i en aristokratfamilj, men mammans mor kom från USA och Flavias far var britt så olika kulturer och sätt att vara speglas i romanen, och Flavia dras mycket mer till kvinnor än till män.

Ur kurs är en roman som så småningom griper tag i en. Miljön och Flavias tankar och hennes kärlekshistorier är berättade så att det blir pregnant och kroppsligt och sinnligt. Det känns riktigt, som om det kunde ha varit så. I romanen finns också ett långt avsnitt där Flavia berättar för sin kärlekspartner om sin familjs historia. Jag uppskattar både det och den långa uppläxande monologen som Flavias nya bekantskap Andrée (som är en kvinna) håller. Monologen är mycket stark. Där bränner det till ordentligt. Det finns stor komplikation i romanen och det är inte lätt för Flavia att bemästra den. Ur kurs är en intressant roman.

Ur kurs av Sybille Bedford, Norstedts 1969. Översättning: Aida Törnell.
Romanen publicerades första gången 1968 (A Compass Error) och den är fortsättning på romanen A Favourite of the Gods, (1963) som finns översatt till svenska (En gudarnas gunstling, 1964). Den handlar om Flavias mormor som är amerikansk arvtagerska och gifter sig med en romersk prins. Den har jag inte läst, men man kan mycket väl läsa Ur kurs utan att ha läst den.

Sybille Bedford (1911-2006) hade internationell bakgrund, född i Tyskland, vid fjorton års ålder bosatt i Italien med sin mor, studerade sedan i England och bodde i USA under andra världskriget på grund av att modern var judinna. Hon har skrivit en rad romaner och fackböcker sex av hennes böcker finns översatta till svenska.

Tisdagstrion – Kvinnliga Nobelpristagare

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

När jag funderade ut böcker till den här trion tänkte jag bara på litteraturpristagare, men nu när jag börjar skriva inlägget inser jag att rubriken också kan omfatta andra kvinnliga Nobelpristagare som har skrivit något eller som någon har skrivit om. Det blir spännande att se vilka kvinnor andra bokbloggare tar fram.

Men här är mina tre litteraturpristagare:

Olga Tokaczuk belönades med Nobelpriset i litteratur 2018. Empusion är den senaste boken jag har läst av henne.
En kväll år 1913 kommer den unge mannen Mieczyslaw Wojnicz med tåget till Görbersdorf, en sanatorieort i alperna. Han är utmattad och svag efter resan och han tar in på ett pensionat för herrar eftersom det inte finns någon plats på sjukhuset. Men han får behandling där, liksom de andra herrarna som bor på pensionatet. Vi får uppleva byn och naturen och sanatoriemiljön men på ett helt annat sätt än i Thomas Manns Bergtagen. I Empusion är naturen levande och där finns en hotfullhet som ligger under ytan.

När Doris Lessing (1919-2013) fick Nobelpriset i litteratur 2007 blev jag så glad. Jag hade läst mycket av henne och hon är en av mina favoritförfattare. Den femte sanningen läste jag för länge sedan. Det finns andra böcker av Doris Lessing som har gjort större intryck på mig, men jag skulle vilja läsa om den nu. Jag tror att den kan ge mig mer nu än den gjorde då. Boken handlar om Anna Wulf, en engelsk författare som har fem anteckningsböcker, en svart, en röd, en gul, en blå och en gyllene. I dessa skriver hon om sitt liv, sitt författarskap och om samhället och kvinnor och män ur olika vinklar. Den engelska titeln är The Golden Notebook och det är i denna den gyllene anteckningsboken som alla trådar löper samman.

Som vi vet är årets Nobelpristagare i litteratur Han Kang. Fyra av hennes böcker är nu översatta till svenska. Den senaste som jag har läst är Levande och döda, men här har jag valt att ta med Vegetarianen.
Yeong-hye är en kvinna i Sydkorea. Hon lever i ett traditionellt äktenskap och en dag bestämmer hon sig för att bli vegetarian. Hon har haft en hemsk dröm om blodiga djur. Hennes man reagerar negativt. Ska han nu enbart erbjudas grönsaker? Men hans fru säger att han sällan är hemma och därför sällan äter hennes lagade mat så det kan inte ha så särskilt stor betydelse för honom. Romanen handlar om makt och om kvinnans ställning och fasta förutfattade regler för hur en kvinna ska vara och vad hon ska göra. Det är en hård historia som man inte lämnar oberörd.

Det var mina tre böcker. På bokbloggen Mina skrivna ord finns fler tips.

Mina övriga läsprojekt

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Mitt hyllvärmarprojekt har jag redan skrivit om, men det har inte varit mitt enda läsprojekt under året. Det andra stora läsprojektet har varit att läsa böcker som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Det har varit ett mycket givande projekt och jag har läst många intressanta nordiska böcker. Här ovan finns bilder på endast tre av böckerna. Jag har läst många fler, närmare bestämt tio romaner och nio diktsamlingar och så håller jag på med den tionde som är. I de mörka rummen, i de ljusa av Bo Carpelan.

Lästa romaner:
Om uträkning av omfång 1, 2, och 3 av Solvej Balle
Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen
Erindring om kærligheden av Kirsten Thorup
Trilogin av Jon Fosse
Hägring 38 av Kjell Westö
Skugga-Baldur av Sjón
Halvbrodern av Lars Saabye Christensen
Bang av Dorrit Willumsen
Det goda hoppet av William Heinesen
Isslottet av Tarjei Vesaas

Lästa diktsamlingar:
Sånger och formler av Katarina Frostenson
Revbensstäderna av Eva Ström
Drömbroar av Henrik Nordbrandt
Dronningeporten av Pia Tafdrup
Efter att ha tillbringat en natt bland hästar av Tua Forsström
Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää
För levande och döda av Thomas Tranströmer
Höstmörkret över mig av Snorri Hjartarson
Diwan över fursten av Emgión av Gunnar Ekelöf

Diktsamlingarna länkar jag inte till eftersom jag inte skriver mycket om dem. Men läst har jag gjort.

Projektet Omläsning har legat i träda.

Projektet Författare som jag vill läsa mer av är rullande och avslutas inte vid årsksiftet. Jag har fortsätter med Marguerite Duras över årsskiftet. Thomas Bernhard har jag lämnat och prioriterad manlig författare är nu Jonas Hassen Khemiri.

Det var min summering av årets läsprojekt. Vilka projekt jag satsar på nästa år får ni veta då.

Helga av Bengt Ohlsson

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

För tjugo år sedan kom Bengt Ohlssons roman Gregorius som handlar om prästen som Hjalmar Söderbergs doktor Glas förgiftar. Bengt Ohlssons nya roman Helga handlar om pastor Gregorius hustru, hon som doktor Glas tyckte så synd om att han mördade hennes man. Åtminstone skriver han så i sin dagbok, och den dyker upp i den nya romanen, vilket ställer till det för Helga. Hon var mycket ung när hennes man pastorn avled och så småningom gifte hon om sig med Ivar som arbetar på utrikesdepartementet. Nu har det gått lång tid sedan dess och det är år 1937.

Det är Helga som berättar i den här romanen. Hon har det gott ställt med villa och hembiträde och tre vuxna barn. Hon kan göra mycket som hon själv vill, gå på stan och uträtta ärenden, träffa väninnorna, resa bort, läsa. Men hennes tillvaro skakas när en antikvitetshandlare har hittat doktor Glas dagbok i en chiffonjé.

Det var länge sedan jag läste Gregorius, men jag minns den som mycket bra. Den här boken kände jag mig lite tveksam till när jag läste. Det var för mycket klarspråk. Helgas tankar känns mycket genomtänkta och klara, så också en stor del av dialogen. Det här tror jag inte på, tänkte jag när jag läste. Så här kan de inte ha talat med varandra när det ligger så mycket svårigheter under allting. För det finns det som är dolt och det vissa personer döljer för andra. Men allt kändes alltför öppet.

Men när jag hade läst hela romanen kändes det bättre. Det satt ganska bra som ett porträtt av en kvinna i sextioårsåldern som levde i de omständigheterna just då. Helgas förhållande till trotjänarinnan Hermine är fint gestaltat. Annat som jag fastnar för är förhållandet mellan Helga och hennes man Ivar, och att Helga sällan lyssnas till i samtal vid middagar och andra sällskap, och situationen i världen med spanska inbördeskriget och nazisterna i Tyskland. Att det finns olika åsikter om läget och vad som är bra framkommer lagom mycket, ungefär så som jag tänker mig att det skulle kunna ha varit för en kvinna som Helga. Så här efteråt ser man aningslösheten. Och detta känns mycket relevant att läsa för oss med tanke på dagens situation. Det är svårt att bedöma och inse de stora konsekvenserna när man befinner sig mitt i ett skeende.

Jag tycker också att Helgas personlighet kommer fram i romanen. Det undanglidande, förtigande, rädslan för att ta upp det svåra. Det är sådant man kan känna igen sig i. Så jag är glad att jag läste den här romanen. Den gav mig en hel del.

Helga av Bengt Ohlsson, Bonniers 2024.

Tidigare inlägg på bloggen om böcker av Bengt Ohlsson:
Jazz är farligt (1988)
De dubbelt så bra (2018)
Midsommarnattsdrömmar (2020)

Hett i hyllan #279 – Mother Tongue

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

”In this hymn to the mother tongue Bill Bryson examines how a language ’treated for centuries as the inadequate and second-rate tongue of peasants’ has now become the undisputed global language (more people learn English in China than live in the USA).”
(Citat från baksidestexten)

Vidare förklarar Bill Bryson hur ord från främmande språk kom in i engelskan, han skriver om de många olika slags engelska som talas runt vår jord, om svordomar och vad man menar med ”good English”.

Det här verkar vara en underhållande bok som man också lär sig lite av att läsa. Inte så dumt. Om man känner att man inte orkar läsa alltihop kan man ju alltid bläddra i boken och läsa lite här och där.

Mother Tongue av Bill Bryson, Penguin Books 1991.
Boken publicerades första gången 1990.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Bartleby, skrivaren av Herman Melville

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Skrivaren Bartleby är en lång novell av Herman Melville (1819-1891). Berättaren är en advokat som ”ägnar sig åt att ta hand om förmögna mäns obligationer, inteckningar och lagfarter”. Detta ger en bra inkomst utan att han behöver överanstränga sig. Han har en kontorslokal på Wall Street som inte verkar vara särskilt lyxig.

Den här novellen publicerades första gången på 1850-talet och då kopierades dokumenten för hand. Till sin hjälp har advokaten två skrivare och nu behöver han en till och så anställer han Bartleby. Men han är inte arbetsam som de andra två. På nästan allt vad advokaten ber honom göra svarar han ”Jag skulle föredra att inte göra det”. Någon sådan skrivare har advokaten aldrig haft att göra med tidigare. Bartleby idkar passivt motstånd. Han kan inte rubbas. Han verkar vara en gåtfull människa. Kanske är han psykiskt sjuk. Eller är han ett exempel på motstånd mot pengasamhället? Ett motstånd mot de som berikar sig på Wall Street medan andra sliter och släpar och svälter? Det är inget som sägs i novellen, men den leder till allehanda tankar, också om hur svårt det kan vara att hantera en besvärlig person som bara helt milt inte vill. Hur läsaren tolkar berättelsen beror nog på hens politiska åsikter och hens erfarenheter och läggning.

Bartleby, skrivaren är en intressant novell. Slutet är kanske lite svagt. Som läsare väntar man sig mer med tanke på novellens uppläggning. Men man kan också tolka det som att det passiva motståndet inte kan segra mot den framgångsrika finansmaskinen på Wall Street. Den mal på och sakta men säkert mal den sönder sina motståndare.

Bartleby, skrivaren – en berättelse om Wall Street av Herman Melville, Bakhåll 2024. Översättning och efterord: Marie Berthelius.
Novellen finns i flera äldre svenska utgåvor.

Av Herman Melville har jag tidigare läst han roman Moby Dick.

Tisdagstrion – Finland

~ Mösstanten ~ 19 kommentarer

Den här veckan är det Finland som är vårt tema och med anledning av det har jag valt tre böcker av finska författare som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris.

Först har vi Hägring 38 av Kjell Westö som fick priset 2014.
Året är 1938 och platsen är Helsingfors. De två huvudpersonerna i romanen är advokaten Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik. Claes Thune är liberal och han uppskattar inte Adolf Hitlers expansionspolitik. Han har några vänner ända från skoltiden och de träffas ibland i sin ”osndagsklubb”. Bland vännerna finns mycket mer positiva åsikter om Adolf Hitler. Claes Thunes sekreterare fru Wiik har en bakgrund bland de röda vid tiden för inbördeskriget och hon satt i fångläger en tid. Men det håller hon hemligt eftersom det kan vara svårt för henne att få arbete som sekreterare om det kommer fram.

Utrensning av Sofi Oksanen belönades med priset 2010.
Handlingen är förlagd till Estland. Den gamla kvinnan Aliide hittar en dag den unga avsvimmade Zara utanför sitt torp. Det visar sig att Zara är dotterdotter till Aliides syster. Zara har hamnat i drogmissbruk och prostitution i Berlin, men har nu brutit sig loss. Aliide har ett mörkt förflutet. På grund av svartsjuka gjorde hon sig en gång skyldig till att hennes syster deporterades till Sibirien. Själv har hon våldtagits och misshandlats av sovjetiska soldater.
Romanen publicerades första gången 2008. Den är dramatiserad och spelad på teaterscenen och har även blivit film.

Löpgravsvägen av Kari Hotakainen fick priset 2004.
Mattis fru Helena har lämnat honom och tagit dottern med sig. Matti har varit hemma med dottern och skött hushållet sedan hon föddes, men det hjälper tydligen inte. Han vill ha tillbaka sin hustru och dotter och funderar på vad han kan göra. Så kommer han på att han ska skaffa ett hus, det som Helena länge drömt om. Han letar och hittar ett gammalt trivsamt hus på Löpgravsvägen och det måste han bara ha. Romanen är en satir över fastighetsmäklarbranschen.
Det var länge sedan jag läste den så jag minns inte så mycket, men den är drastisk och humoristisk. Också Löpgravsvägen är filmatiserad.

Vill du få fler tips om böcker med anknytning till dagens tema kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.