Så kom den till slut, Historien av Elsa Morante. Det var länge sedan vi beställde den, men ibland drar det ut på tiden när det ingår också böcker på engelska i beställningen. Men nu är boken här och då ska jag väl läsa den. Öh, inte just nu förstås. Det hinner jag inte. Men en bit in i framtiden ska det ske. Med i beställningen vad också Andas av Joyce Carol Oates, ännu en bok till vår lilla samling. Det ska bli spännande att läsa också den så småningom.
Historien av Elsa Morante, Modernista 2024. Översättning: Anne Marie Hansen och Ingalisa Munck.
Andas av Joyce Carol Oates, HarperCollins 2024. Översättning: Fredrika Spindler.
En ung svensk (räknar jag med) kvinna befinner sig på Jamaica. Det är kärlek som har fört henne dit. Hon har ett förhållande med en inhemsk man sedan flera år. Han är fattig, precis som hans släktingar. Hon är författare och har inte så mycket pengar, men mer än vad han har. Det är förmiddag, den dag hon ska åka hem. Medan timmarna går får vi tillbakablickar på det som har hänt tidigare.
Här är det nog en del autofikton, tror jag, men jag vet inte hur mycket, kanske bara lite, men det är svårt att skilja på kvinnan och författaren när jag läser. Det ger en särskild dimension som inte skulle finnas där annars, men berättelsen är inte avhängig av det. Det är inte det som gör berättelsen, den står för sig själv. Texten är lugn fast där finns dramatiska händelser, och långsamt får vi veta mer och mer, precis som kvinnan i berättelsen får lära sig att röra sig långsamt i hettan på Jamaica. Jag har aldrig varit där, men det känns som om författaren har fångat miljön och atmosfären. Hettan, långsamheten, havet, ödlorna i taket.
Den första boken är en roman som sätter igång många tankar hos mig som läser, funderingar över kärlek, över mina erfarenheter och över hur den här kvinnan och mannen är. Även om hon har varit flera gånger på Jamaica är hon en främling och hennes och hans tidigare erfarenheter är mycket olika. Delvis kan man se det som en berättelse om hur olika kvinnor och män är, hur lite man egentligen vet om den man älskar och hur svårt det ofta är att förstå sig själv och ens egna handlingar. Det här blir förstärkt av att Jamaica är en före detta koloni där de flesta inte har samma standard som här, ett land där slaveri härskade och som senare har blivit ett turistparadis för västerlänningar, fast lite farligt. Och våldet finns också, både ute i mörkret och i förhållandet mellan kvinnor och män. Kvinnor kommer till Jamaica och köper sex och samvaro med unga män. Kärlekshistorien mellan berättaren och mannen har vissa drag av det, men är ändå annorlunda. Det är två främmande världar som möts, två främlingar som ändå har något unikt (kanske) tillsammans.
Romanens titel är ju Den första boken. Karolina Ramqvists första roman, More fire, utspelades på Jamaica och där finns också en kärlekshistoria. Jag har inte läst den, men det ska jag göra. Jag har sett instagrammare skriva att den texten skiljer sig mycket från årets roman, vilket inte är förvånande. Den kom 2002. Det är länge sedan, och intressant nog är årtalet i årets roman detsamma. Det ska bli intressant att läsa också More fire.
Årets roman, Den första boken, rekommenderar jag varmt..
Den första boken av Karolina Ramqvist, Bonniers 2024.
Den här boken har jag fått från en loppis här i kvarteret och ärligt talat är jag osäker på om jag har läst den eller inte. Men eftersom jag inte vet tycker jag att det är bäst att betrakta den som en hyllvärmare. Den har stått länge på bokvagnen nu så jag tycker att det är dags att ha med den i Hett i hyllan och jag vill absolut läsa den, omläsning eller inte, eftersom Doris Lessing (1919-2013) tillhör mina favoritförfattare.
Alfred och Emily är en bok om Doris Lessings föräldrar som emigrerade till Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe). Den första delen är en kortroman och i den andra delen beskriver hon hur deras liv i Sydrhodesia blev i verkligheten.
Från omslagets baksida: Doris Lessings föräldrar – Alfred Tayler och Emily MvVeagh – var som unga levnadsglada och initiativrika, och med alla sina goda egenskaper skulle de ha kunnat skapa sig en lycklig tillvaro. Men första världskriget förändrade dem i grunden. Han skadades svårt i striderna i Flandern och fick uppleva hur nästan alla hans kamrater slaktades, hon vårdade sårade och döende soldater på ett Londonsjukhus.
Alfred och Emily av Doris Lessing, Forum 2008. Översättning: Dorothea Sporrong. Boken publicerades första gången samma år (Alfred and Emily). Doris Lessing belönades m,ed Nobelpriset i litteratur 2007.
Ryna bor i Tyskland och arbetar på ett äldreboende, men nu har hon fått sparken och hon reser hem till byn i Belarus för att begrava sin farmor. Ryna sätter sig på tåget med sin vinflaska i bagaget. Hon måste dricka lite då och då för att klara resan. Vi förstår att hon har alkoholproblem. Men så småningom kommer hon fram till sin barndomsby och där ligger farmodern och väntar på att bli begravd. Hon var lövjerska, eller häxa eller klok gumma, något som har gått i släkten i många generationer. När Ryna sitter och vakar vid farmoderns kista får vi farmoderns berättelse om byns historia och om hennes liv.
Det är en historia full av inbördeskrig, ockupation och olika vågor av den sovjetiska regimens avkulakisering och kollektivisering. Det är en hårresande berättelse som nästan blir absurd, fast det var blodigt allvar för befolkningen i trakten. Det är så mycket elände och våld. Människor som som anslöt sig till den ena sidan och domderade över traktens folk blev i ett annat skede gripna och summariskt dömda och avrättade. Och de som nästan alltid blev syndabockar var judarna.
Farmoderns berättelse är skriven på dialekt och i den svenska texten har översättaren använt olika svenska bygdemål. Det kan naturligtvis inte göra ursprungstexten rättvisa eftersom de olika bygdemålen påminner om olika dialekter i Sverige och vi får inte samma känsla och associationer som en läsare som behärskar belarusiska skulle få. Berättelsen är också full av namn och människor och jag kunde inte hålla ordning på dem alla i mitt huvud när jag läste, men jag tycker inte att det inverkar särskilt menligt på läsupplevelsen. Jag fick som en överblick över det som hade hänt i bygden. Och när det gäller dialektspråket får man ta det som det är. En hel del går säkert förlorat i översättningen, men Vad söker du varg är ändå en så viktig levande, drastisk, hemsk och faktiskt också lite humoristisk berättelse att den är högst läsvärd. Jag tror att den kan ge en känsla av hur det har varit i södra Belarus genom åren. Boken rekommenderas.
Vad söker du varg? av Eva Vezjnavets, Ersatz 2024. Översättning: Krystsina Banduryna och Mikael Nydahl.
Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid handlar inte rent konkret om författarens mor. Jag tyder den istället som en allegorisk berättelse om kolonin hon kommer ifrån och ursprungsbefolkningen som levde där och som nästan inte fanns kvar när berättaren i boken föddes. Det är lite oklart. Men romanen kan handla om författarens mor, och det faktum att berättaren aldrig föder något barn kan vara en bild av sprickan mellan dotter och mor. Men just att vi inte vet bidrar till berättelsens styrka. Romanen Publicerades första gången 1996 (The Autobiography of my Mother) och kom samma år på svenska (Min mor, en självbiografi). Utgåvan från Tranan kom 2016.
Min skolfröken skall vara ett frimärke av Björn Ranelid. En man ser tillbaka på sin barndom och sina första skolår. Han minns dem i ett skimrande ljus fast de åren inte var fria från olyckor och problem och obehag. Romanen är en hyllning till hans lärarinna, Anna Jensen, som han hade under sina första skolår. Det var hon som lärde honom läsa och skriva och jag måste säga att den här mannen har haft tur. Anna Jensen var en formidabelt bra lärare, klok och medkännande och samtidigt bestämd med ordning i klassen. Hon blir en symbol för den goda läraren. Romanen kom 2022.
Min kamp II av Karl Ove Knausgård. Den här boken har jag med i trion helt enkelt för att påminna mig om att jag bör läsa den. Jag har bara läst ettan och tyckte den var mycket bra, så vad är det som hindrar mig? Kanske omfånget på 595 sidor. Och att det finns så många andra intressanta böcker förstås. Kommer nu denna påminnelse att göra att jag äntligen läser den?
Nästa diktsamling jag läser som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris är Drömbroar av Henrik Nordbrandt (1945-2023). Han var en dansk poet och jag har aldrig läst något av honom tidigare. Han tillbringade största delen av sitt vuxna liv i Turkiet, Grekland och Italien och hans lyrik ska ha vara påverkad av det.
Drömbroar – diktsamling av Henrik Nordbrandt, Ellerströms 2000. Översättning: Jonas Ellerström. Diktsamlingen publicerades första gången 1998 (Drømmebroer) och tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2000.
Under Drömbroar ligger Sånger och formler – diktsamling av Katarina Frostenson, Wahlström & Widstrand 2015. Nordiska rådets litteraturpris 2016. Den går nu tillbaka till biblioteket.
Det goda hoppet börjar med att prästen Peder Börresen kommer på ett skepp till Färöarna. Tiden är 1600-talet. Befolkningen på ön är fattig, utom några få människor. Peder Börresen är den nye kyrkoherden för Torshavn, som kallas Havnen i romanen, och trakten däromkring. Han är högt studerad och vill människorna väl, men han har alkoholproblem och det är därför han har fått denna tjänst långt borta i en koloni, som man kan säga att Färöarna var på den tiden.
Färöarnas export bestod på den tiden av fisk, kött och ull och det var monopol på handeln. Då Peder Börresen blev kyrkoherde på Färöarna hade den danska staten givit handelsmonopolet till landshövdingen Christoffer Gabel. Denne Gabel var grym och hård och han behandlade Färöarna som en personlig feodal egendom. Befolkningen var rättslös, och det var stor fattigdom i Torshavn. På den här tiden for sjörövare omkring på havet, och både för att skydda ön och varorna och skydda makten mot folket fanns en militärförläggning i Torshavn, och man byggde en fästning som skydd mot fientliga sjöfarare. I fästningsbygget kunde människor bli satta på hårt nedbrytande tvångsarbete bara på grund av att de var misshagliga för de styrande. Människorna klagade naturligtvis på att de blev orättvist behandlade, men de hade inte mycket att sätta emot.
Det goda hoppet är upplagd som en dagboksroman. Det är Peder Börresens tankar och vad han är med om som läsaren får ta del av. Det är en spännande och rörande historia om folkets elände och protester och om Peder Börresens strävan efter att göra det goda. Han är en människa som i all sin skröplighet med sitt alkoholproblem ändå blir ledare för folkets revolt, och som det var på den här tiden fanns mycket vidskepelse både hos folket och de styrande. Många tror att Peder Börresen kan göra underverk och många tror också att han är i förbindelse med djävulen.
Det goda hoppet av William Heinesen, Forum 1965. Översättning: Gunnar Barklund. Romanen publicerades första gången 1964 (Det gode håb) och den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1965.
William Heinesen (1900-1991) Var en färöisk författare, kompositör och konstnär. Han har skrivit en lång rad diktsamlingar, novellsamlingar och romaner. Han skrev det mesta på danska eftersom färöiskan inte var officiellt språk när han växte upp, men senare har han blivit översatt till färöiska.
Ibland är jag ambitiös och köper därför en klassiker på engelska, men det kan leda till att boken blir stående länge på bokvagnen innan jag läser den. Så är fallet med The Portrait of a Lady av Henry James (1843-1916). Den publicerades första gången 1881 och handlar om den unga amerikanskan Isabel Archer som befinner sig i Europa. Hon drömmer om att bestämma om sitt eget liv och har därför sagt nej till flera friare. Nu har hon ärvt pengar och rest till Italien och där träffar hon esteten Gilbert Osmond.
Jag citerar från bokens förord: James brings together in a fresh way different worlds, perspectives, traditions, values – negotiating between what could be broadly seen as the European past of social fixity and hierarchy and the American future of industrial and territorial expansion. (Sid. xiv)
Ja, den här boken har stått och väntat några år, men naturligtvis är jag glad över att äga den. The Portrait of a Lady blir nog läst så småningom.
The Portrait of a Lady av Henry James, Penguin Classics 2014. Romanen kom översatt till svenska första gången 1947 (Ett kvinnoporträtt). Följande upplagor på svenska har titeln Porträtt av en dam. The Portrait of a Lady är också filmatiserad (1996) med Nicole Kidman som Isabel Archer.
Eftersom jag hade sett en del om den franska deckarförfattaren Fred Vargas på bokbloggar ville jag testa en bok av henne. Cirkeltecknaren är den första boken i serien med kommissarie Adamsberg. Han har ganska nyligen fått tjänst i Paris och poliserna han är chef över tycker att han är ganska så märklig. Han utreder inte brott på det vanliga viset, utan använder sig ofta av sin intuition. Han tänker. Men han har med stor framgång utrett ett antal brott tidigare så det är både med skepsis och beundran han ses av kollegerna.
I Paris dyker ritade cirklar upp här och där på gatorna. De har alltid ett föremål som ligger på gatan eller trottoaren i sin mitt, något bortslängt eller tappat. Det börjar bli många cirklar och kommissarie Adamsberg fruktar att det snart kommer att ligga något värre i en cirkel. Och polisen vet ännu inte vem cirkeltecknaren är.
Ett ganska spännande upplägg, kan jag tycka, och boken är också ganska spännande att läsa. Den har också en annan atmosfär än de deckare jag brukar läsa eller se på tv, vilket inte är så konstigt eftersom jag inte brukar läsa franska deckare. Det finns mycket på plussidan alltså och det håller mycket väl ungefär till mitten av boken. Sedan blir det lite tradigt. Det känns som om det är för många cirklar och lösningen känns lite för konstruerad. Jag har läst deckare med liknande lösning tidigare och svalt det lättare. Antingen har jag blivit mer kräsen, eller annars beror det på att de föregående deckarna hade något som gjorde att jag accepterade lösningen. Eller annars hade jag alltför höga förväntningar denna gång. Men trots detta är ändå Cirkeltecknaren hygglig underhållning och jag vill nog läsa nästa bok i serien också.
Cirkeltecknaren av Fred Vargas, Sekwa 2015. Ursprungligen publicerades romanen 1991 (L’homme aux cercles bleus). Fred Vargas är pseudonym för Frédérique Audouin-Rouzeau.
Sin ensamma kropp av Elsie Johansson. Den här boken hade jag i en tisdagstrio 2021, men den får vara med i denna också. Då hade jag inte läst den, men det har jag gjort nu. Romanen handlar om Marie-Louise Parre som är en sjuttioårig änka. Hon har gott om pengar och en rymlig lägenhet i ett hus som hon äger. Hon har det alltså bra ekonomiskt och kan resa och unna sig livets goda, men hon känner sig ensam och längtar efter en man som kan ge henne kroppskontakt och värme. Sin ensamma kropp publicerades första gången 2008.
Trekropparsproblemet av Liu Cixin handlar inte om den mänskliga kroppen. Det är en science fictionroman om en hemlig sammanslutning av vetenskapsmän och en rad oförklarliga självmord som har skett bland landets ledande forskare. Som läsare får man också vara med om ett onlinespel där deltagaren kommer in i en virtuell värld som styrs av det oförutsägbara samspelet mellan tre solar. Det är det som är trekropparsproblemet och det är ett verkligt vetenskapligt problem som ännu inte är fullständigt löst. Romanen publicerades första gången 2006 och kom på svenska 2023 som É-bok och som fysisk bok i år. Den är första delen i en trilogi.
Lord Peter Views the Body av Dorothy Sayers (1893-1957) har jag också haft i en tisdagstrio tidigare, men Dorothy Sayers klassiska deckarhistorier får vara med också idag. Boken var en oläst hyllvärmare då och är det tyvärr även idag. Men jag blev ju påmind om den på det här viset. Novellsamlingen publicerades första gången 1928 och finns översatt till svenska med titeln Lord Peter griper in.
Egentligen har jag inte följt temat för dagen. Här är mycket kropp, men alls ingen själ. Men jag är säker på att du får tips på litteratur om både kropp och själ om du går till Ugglan & Boken.
Mösstanten 