Här hittar jag en roman i bokhyllan som Michael Palin har skrivit. Monty Python är det första jag tänker på när jag stöter på hans namn. Jag hade ingen aning om att han har skrivit en roman. Men när jag kollar på Wikipedia visar det sig att han har skrivit två stycken.

Hemingways stol handlar om Martin Proale som är en stillsam 36-årig assisterande postmästare i den idylliska kuststaden Theston i England. Hans två största intressen i livet är hans arbete och Ernest Hemmingway. När den gamle postmästaren går i pension får inte Martin den tjänsten utan en trendkänslig och effektiv räknenisse blir utnämnd. Så kommer en amerikansk kvinnlig forskare till staden och hon arbetar på en avhandling om Hemingway och hans relation till kvinnorna.

Den här boken har jag inte läst och den är alltså en hyllvärmare men det hoppas jag att den inte ska förbli för all framtid. Jag tror att den här boken kan vara trevlig att läsa. Den ska vara spännande och underhållande med engelsk berättarkvalitet, enligt vad som står på baksidan. Kanske en bok att ta till när jag behöver något bra som inte handlar om all världens elände?

Hemingways stol av Michael Palin, Månpocket 1997. Översättning: Love Kellberg.

Boken kom först ut 1995 och originaltiteln är Hemingway’s Chair.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika

”Bland änkans oräkneliga plikter i samband med dödsfallet är det egentligen bara en som har betydelse: på den första årsdagen av mannens död bör änkan tänka Jag höll mig levande.”

Det läser jag på bokens baksida och jag tänker att det här sannerligen inte är en bok som jag läser när som helst. Det måste vara i rätt situation och i rätt sinnesstämning, annars klarar jag det nog inte. Den är skriven efter att Joyce Carol Oates man hade gått bort. De hade levt tillsammans i nästan femtio år och jag kan bara försöka föreställa mig hur det första året som änka var.

Men Änkans bok tror jag kan ge mycket till den som läser den så jag vill gärna göra det när jag känner att tiden och hur jag har det och hur jag mår gör att det känns rätt. Joyce Carol Oates har skrivit många böcker som jag har uppskattat att läsa.

Änkans bok av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Då har vi kommit till En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal (1927-2020) i bokhyllan. Den tänkte jag länge att jag hade läst, men det var fel. Det var Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell som jag hade läst. Den kom 1964, men det var ju inte konstigt att jag trodde att jag läst även den som står i bokhyllan nu, så lika som titlarna är.

Den här boken som står och värmer hyllan kom 1968 på engelska med titeln Confessions of a Disloyal European. På svenska kom den 1983 och den är en omarbetning av Samtida bekännelser och en annan bok med titel Rescontra så jag kan lugnt hävda att En illojal europés bekännelser är en hyllvärmare. En som jag gärna vill läsa.

På 1970-talet läste jag en del av Jan Myrdal. Senare kom hans självbiografiska böcker och då läste jag dem också. Han var en intressant och kontroversiell författare och mycket säker på sin sak. Alldeles för tvärsäker. Han stannade benhårt kvar i sin övertygelse när så många andra tvivlade och så småningom insåg att det fanns en avgrund av händelser som de inte vetat om eller inte velat se.

Men intressant är han och den här boken kan kanske både ge lite nostalgi och tankeverksamhet. Den räknas som en roman för det står på titelbladet.

En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal, Norstedts 1983. Översättningen från engelska är gjord av Jan Stolpe.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Jag är en hund som låtsas ha en stamtavla. Min mor och min far låter sig inte härledas till någon entydig grupp. De är så oberäkneliga och flyktiga att jag verkligen får anstränga mig för att hitta några avtryck och riktmärken …

Det läser jag på baksidan till Patrick Modianos självbiografiska bok En stamtavla. Den handlar om hans uppväxt med frånvarande föräldrar. Modern var skådespelerska och fadern sysslade med tvivelaktiga affärer, läser jag vidare på bokens baksida. Patrick Modiano skickades till internatskolor där han inte for väl. Först den dag han blev myndig bröt han med sin far och kunde leva sitt eget liv. Ingen lycklig barndom alltså. Men en bra bok, räknar jag med.

Patrick Modiano fick Nobelpriset i litteratur 2014 och två av böckerna som jag har läst av honom har jag skrivit om här på bloggen, De dunkla butikernas gata och Nätternas gräs.

En stamtavla av Patrick Modiano, Grate 2015. Översättning: Kristoffer Leandoer.

Boken kom första gången ut 2005 i Frankrike.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boken hittade jag på bibliotekets bokbytardisk när den fanns. Boken verkade vara helt oläst och jag hade nog inte vetat om den om jag inte hade stött på den där. Yvonne Vera (1964-2005) var en Zimbabwisk författare. Hon är flerfaldigt prisbelönt och Under tungan fick The Commonwealth Writers Price för Afrikaregionen. Tre av hennes fem romaner är översatta till svenska. Originalspråket är engelska. Jag citerar från omslagets baksida:

Under Zhizhas tunga har mörker slagit rot. Där gömmer hon den smärta man inte får tala om – det far gör mot henne när han besöker henne på nätterna. Men under tungan finns också den styrka och visdom Zhizha behöver för att orka leva och bli vuxen.

Under tungan är en tät och lyrisk roman om en flickas smärtsamma och alltför tidiga uppvaknande till kvinna, om kvinnors sorg och påtvingade tystnad och om en familjs allra mörkaste hemligheter och tabun. Men det är också en berättelse om magi, om styrka och livsvilja, med en stark tilltro till språkets kraft att förändra och påverka.

Under tungan är alltså ingen lättsam bok, men förhoppningsvis bra. Så vitt jag minns har jag aldrig läst något av en författare från Zimbabwe så det ska bli spännande att läsa denna. Jag lägger nog in den i nästa års hyllvärmarhög. Då vet jag att den blir läst.

Under tungan av Yvonne Vera, Ordfront 1999. Översättning: Roy Isaksson.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Och så får jag passa på att önska er alla en trevlig påsk med vettigt väder så att vi kan vara utomhus.

Den här boken har jag haft med i en Top fem för länge sedan men det ledde tydligen inte till att jag läste den för den står fortfarande på bokvagnen och väntar. Den utspelas på USA:s östkust från fyrtiotalet till och med sextiotalet. Jag läser på baksidan:

Nick och hennes kusin Helena har vuxit upp tillsammans på den gamla släktgården Tiger House – själva symbolen för östkustglamour där de levt ett liv i tryckande sommarvärme, med solblekta båtbryggor och nattliga cocktailpartyn.

Men tydligen blir inte livet lika lättsamt och glamouröst i fortsättningen:

Åter i Tiger House, på 1960-talets rand, försöker Nick och Helena – nu tillsammans med sina barn Daisy och Ed – återerövra frihetskänslan från förr. Men allt ska komma att förändras när barnen gör en hemsk upptäckt: någon har blivit mördad i närheten av det vackra sommarstället.

Det verkar ju spännande, det här. Romanen är Liza Klaussmanns debut och den är prisbelönt. Varför har jag inte redan läst den?

Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann, Pocketförlaget 2013. Översättning: Caj Lundgren.

Boken kom först ut på Modernista 2012.

Och Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Stenkista trodde jag var en forntida grav men på fliktexten till Lars Gustafssons diktsamling läser jag att det är en anordning av trä som används som underlag för kajer och broar i sötvatten eftersom trä som är nedsänkt där inte ruttnar. En stenkista består av en lådliknande konstruktion som bogseras till byggplatsen och fylls med grov sten. På Wikipedia läser jag att stenkista är en grop som fylls med sten för att till exempel regnvatten från avloppsrör ska mynna ut där och sedan långsamt infiltreras i marken.

Nej det jag tänkte på var hällkista och det är något helt annat.

Stenkista i min bokhylla är ännu en av diktsamlingarna från min pappas bokhylla. Jag har läst några böcker av Lars Gustafsson (1936-2016) men aldrig denna. Det jag har läst av honom är prosa, inte en enda dikt fast han har skrivit poesi under hela sitt verksamma liv och det finns mer än tjugo diktsamlingar utgivna av honom enligt Wikipedia. Nu blir jag nyfiken på den här boken. Det är kanske på tiden att jag läser något av hans poesi också.

Stenkista av Lars Gustafsson, Natur och Kultur 1994.

Omslagsbild ”Stenkista” är utförd av författaren på en Macintosh Quadra med Aldus Super Paint läser jag i boken. Det säger kanske något om den tekniska utvecklingen sedan 1990-talet. Om bilden liknar en verklig stenkista vet jag inte.

Hett i hyllan där vi uppmärksammar våra hyllvärmare drivs av Bokföring enligt Monika.

Också detta är en bok som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Jag tyckte att den verkade intressant och det är den nog. Så här står det på baksidan:

Vad är bildning? Vad borde det vara? Vem är det som ska bildas, och vem är det som ska bilda? Har synen på bildning förändrats? Och hur ser vi på bildning i framtiden?

Det är nio författare, journalister, forskare och andra som skriver om bildningsbegreppet och de är:

• Martin Aagård
• Susanna Alakoski
• Magnus Bremmer
• Judith Kiros
• Ola Larsmo
• Qaisar Mahmod
• Calle Nathanson
• Kristina Sandberg
• Ebba Witt-Brattström

Jag skriver som så många gånger förr att det här verkar intressant. Vad som bör räknas som bildning och om det är viktigt kan alltid diskuteras och ifrågasättas och jag vill gärna läsa den här boken men har inte gjort det än.

Bildning – Då – Nu – Sen, Atlas 2016.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Här är ännu en bok från min bokvagn och den tillhör dem som jag hittade på bokbytardisken på biblioteket. Det är en självbiografi där Per Wästberg berättar om sitt liv från det han var tjugo till trettiotvå år gammal på 1950-talet och början av 1960-talet.

En vändpunkt i hans liv var att han reste till Rhodesia, Sydafrika och Moçambique 1959.

Han möter rasförtryckare och frihetskämpar, färdas genom ett ännu kolonialt Afrika och blir så drabbad att ett djupt och livslångt engagemang väcks, mot rasism och apartheid, för frihet och demokrati.

Det läser jag på bokens baksida och vidare står det att Per Wästberg skildrar livet i Uppsala och Stockholm under sent 1950-tal, en tid med spännande möten och rikt umgänge och att här finns porträtt av kända kulturpersonligheter.

Per Wästberg har ett långt författarskap bakom sig men den enda bok jag har läst av honom är Halva kungariket som kom 1961 och handlar om en ung man som tillbringar en sommar i Stockholm och möter den första kärleken, så den här vill jag gärna läsa.

Per Wästberg är ledamot i Svenska Akademien. Han debuterade som mycket ung, endast femton år gammal, med novellsamlingen Pojke med såpbubblor.

Vägarna till Afrika – en memoar av Per Wästberg, Bonnier pocket 2008.

Boken publicerades först på Wahlström & Widstrand 2007.

Och Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.