En bokvagnsvärmare igen. Den här boken hittade jag på bokbytardisken på biblioteket. Nobelpristagare, tänkte jag, och dessutom en som jag inte hade läst något av så den tog jag med hem och satte på bokvagnen.

Öken ska bestå av två sammanvävda berättelser, dels om pojken Nour som följer sitt folk på flykt undan den franska kolonialmaktens trupper, dels om flickan Lalla som också bor i öknen men som flyr till Marseilles för att slippa ett arrangerat äktenskap och som hamnar i slumkvarteren.

Romanen som publicerades 1980 blev Clézios stora genombrott och belönades med Franska akademiens Paul Morand-pris. Den kom på svenska 1984 och år 2008 fick J.M.G. Le Clézio nobelpriset i litteratur.

Enligt Wikipedia har Le Clézio studerat och undervisat på många universitet i världen. Han har rest och vistats i ökenlandskap och levt med tuareger i Sahara och indianer i Panama.

Öken av J.M.G Le Clézio, Norstedts 2008. Översättning: Ulla Bruncrona.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Pil i det blå är första delen av Arthur Koestlers självbiografi. Den publicerades med titeln Arrow in the Blue i London år 1952 och den handlar om hans barndom och ungdom. Han föddes 1905 i Budapest, började en utbildning till ingenjör i Wien, blev sionist och for till Palestina men återvände till Europa 1929. 1931 blev han medlem i Tysklands kommunistiska parti.

På bokens baksida läser jag att Herbert Tingsten skrev så här i DN:

Koestlers ungdomsliv var så omväxlande och händelserikt, hans intellektuella och moraliska hållning så komplicerad att han haft ett överrikt stoff att gestalta … Till stor del är boken helt enkelt lysande genom sin framställningskonst och sin ovanliga intellektuella skärpa … hans bok hör till de väsentliga vittnesbörden från vår tid.

Jag har läst Koestlers roman Natt klockan tolv på dagen som handlar om utrensningarna under Stalin på 1930-talet. Jag minns inte så mycket av den om sanningen ska fram, så jag skulle nog vilja läsa om den. Pil i det blå vill jag också läsa och även andra delen av hans självbiografi som står bredvid, Den osynliga skriften. Men än så länge är båda de här böckerna hyllvärmare.

Pil i det blå av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning Nils Holmberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ännu en hyllvärmare från bokvagnen.

Lídia Jorge är en portugisisk författare och Walters dotter ska vara en stark och gripande berättelse om kärleken mellan en far och en dotter. Den ska handla om en familj, en isolerad gård och ett samhälle med sina oskrivna lagar som långsamt äts upp av den moderna civilisationen. Tiden verkar vara början av 1960-talet.

På omslagets baksida finns ett långt citat ur romanen. Här är lite ur det:

Där fanns Maria Emas pojkars lätta, ännu barnsliga steg som knappt nuddade marken och som på sättet de for fram över korridorgolvet efter varandra påminde om ett gäng smågnagare på flykt. Som kontrast fanns Francisco Dias tunga stövelsteg, stövlar försedda med två rader glänsande spikar som gav ljudet en järnton som följde honom överallt, som om han bar med sig en krona på fötterna. Och så var det Custódios steg, lättare än faderns visserligen, men metallförstärkningen fanns där också och stötte här och där i sin osymetriska haltande gång mot tegelplattorna och cementen.

Romanen Walters dotter kom ut i Portugal 1998 ch blev prisbelönt.

Walters dotter av Lídia Jorge, Brombergs 2001.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Min pappa tyckte mycket om Harry Martinson och den här diktsamlingen har jag ärvt efter honom. Själv har jag läst en del av Martinson men inte poesi, med undantag av Aniara.

Den här boken har alltså stått och väntat på att bli läst av mig i många år. Den publicerades 1960, fjorton år innan Harry Martinson fick Nobelpriset tillsammans med Eyvind Johnson. Som bekant blev valet av dessa två Nobelpristagare starkt kritiserat eftersom båda satt i Svenska Akademien, men att något sådant skulle hända kunde säkert inte min pappa föreställa sig när han köpte den här diktsamlingen.

Hur som helst är Harry Martinson en av våra betydande författare och nog kommer jag att läsa de här dikterna.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Frank Mc Court föddes 1930 i en irländsk familj i New York, men familjen flyttade tillbaka till Irland och i Ängeln på sjunde trappsteget berättar Frank McCourt om sin fattiga barndom i Limerick. På omslagets baksida finns ett citat av författaren:

När jag ser tillbaka på min barndom förundrar det mig att jag alls klarade mig igenom den med livet i behåll. Det var naturligtvis en eländig barndom: en lycklig barndom är knappast värd något intresse. Värre än en normal eländig barndom är den eländiga irländska barndomen, och än värre är den eländiga irländska katolska barndomen.

Ängeln på sjunde trappsteget publicerades 1996. Den blev en bästsäljare och vann Pulitzerpriset och den har även filmatiserats. Jag har aldrig läst den och nu står den alltså som hyllvärmare på min bokvagn. Men visst vill jag läsa den.

Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, Bonniers 1998. Översättning: Thomas Preis.

Den som kom på den utmärkta idén att vi ska visa våra hyllvärmare är Monika som driver bloggen Bokföring enligt Monika.

Michael Crichton (1942-2008) var en amerikansk thriller- och sciencefictionförfattare. Han var läkarutbildad och bra vetenskapligt påläst. Han var också film- och TV-producent och det är han som har skrivit Jurassic Park-böckerna. Men av Michael Crichton har jag inte läst ett enda dugg.

Airframe, eller med svensk titel Flight 545 från Hongkong handlar om ett plan som är på väg från Hongkong till Denver och en halvtimme från den Californiska kusten kommer ett nödrop från piloten. Romanen ska handla om undersökningen efter olyckan för att utröna vad den berodde på.

Den här boken har fått blandad kritik. Pappfigurer och alltför mycket teknik är kritiska synpunkter som jag har sett som hastigast. Kanske ska jag inte ta den här boken från hyllan om jag vill läsa en Michael Crichton? Vi har fler böcker av honom att välja på. Men kanske kan jag lika väl testa en av hans böcker som att läsa en deckare om andan faller på?

Air Frame av Michael Crichton, Century Books 1996.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

I bokhyllan har vi en lång rad böcker av Stig Claesson och jag har bara läst ett par av dem. Flickor, som jag hittade i hyllan, kom ut 1967 men vårt exemplar är utgivet 1979.

På baksidan läser jag att två herrar, Håkansson och Håkanssons vän sitter på kaffeserveringen på järnvägsstationen i Falköping. De talar om sitt förflutna och det består till stor del av flickor. Herrarnas samtal ska bli till en rad porträtt av flickor från olika länder. Historierna ska vara vemodiga, uppsluppna, värmande eller sorgliga och flätas in i varandra och ge impulser till nya historier.

Jag undrar lite över perspektivet. Det är mycket som har hänt på jämställdhetens område sedan boken skrevs. Men jag vet ju inte hur den är förrän jag har läst den. Kanske ska jag lägga in den här lilla tunna boken som extra i min hyllvärmarläsning nästa år?

För skojs skull kollade jag i Libris om det fanns någon bok med titeln Pojkar skriven av en kvinna. Den första jag stötte på var:

Pojkar är pojkar : kön och stridslystnad av Deborah Tannen. Det är faktiskt ingen bok, det är en artikel som kom 1999 och den ingår i databasen KVINNSAM. Helt klart har den en helt annan karaktär än Stig Claessons bok.

Mer kan jag inte orda om Stig Claessons Flickor. Det enda som kan ge svar på mina funderingar är att jag läser den.

Flickor av Stig Claesson, Bonniers 1979.

Äntligen en kvinnlig författare i Hett i hyllan! Här har vi alltså mer spänningslitteratur och denna gång av Agatha Christie. Det kan vara ganska svårt att komma ihåg vilka böcker man har läst och när det gäller deckare är det extra svårt, men jag är tämligen säker på att jag inte har läst Hercule Poirots sista fall, så här har jag en riktig godbit att ta till när jag känner för det.

Enligt baksidestexten kommer Hercule Poirot tillbaka till det lantliga Styles som gammal man. I fem olika mordfall under de gångna åren har en viss person funnits i bakgrunden. Det är alltför många fall för att det skulle bero på slumpen. Nu har samma person dykt upp just på Styles.

Bokens engelska titel är Curtain och den kom ut 1975, året innan Agatha Christie gick bort.

Ridå – Hercule Poirots sista fall, Bonniers 1977. Översättning Sonja Bergvall

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.