Etikett: Irland

Nora Webster av Colm Tóibín

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nora Websters man Maurice har gått bort och hon står ensam om ansvaret för sin familj, två unga pojkar och två äldre flickor. Nu är det hon som ska se till att ekonomin går ihop. Hon som ska fatta alla beslut. Det är en tung börda hon har på sina axlar. Hon biter ihop. Men hon står inte helt ensam. Släktingar kommer till hjälp och betalar ena dotterns utbildning.

Nora Webster bor i en by där alla känner alla. Jag reagerar på hur hon hela tiden tänker på andras bild av henne och andras uppfattning om hurdan hon är. Hon är osäker utan sin man. Det var han som beslutade, efter samråd med henne, men det var ändå han som bestämde i slutändan. Nora Webster säljer sommarstugan som är i stort behov av renovering, men hon ser att hon har råd att ha bil. För att få det hela att gå ihop börjar hon arbeta eftersom änkepensionen inte räcker riktigt till.. Det är ett kontorsjobb som hon hade en gång innan hon gifte sig och fick barn.

Nora Webster är en vardaglig, lågmäld roman, långsamt berättad och mycket detaljrik. Jag uppskattar vardagligheten och att berättelsen handlar om en vanlig kvinna, en kvinna som kan finnas i var och ens grannskap. Ändå är berättelsen spännande att läsa, vilket främst beror på författarens skicklighet. Som läsare undrar man hur det ska gå för Nora Webster och hur hennes barn, främst sönerna som är så unga, ska klara av sorgen och den nya tillvaron utan sin pappa. Och hur ska Nora Webster orka? Biter hon inte ihop för mycket?

Samtidigt som vi får följa Nora Websters liv efter makens bortgång får vi också ta del av livet i byn. Där finns motsättningar och skvaller och girighet och människor med olika ekonomisk situation och olika möjligheter till inflytande. Där finns också människor med skilda politiska åsikter. Det är i slutet av 1960-talet och i Nordirland är motsättningarna svåra och katolska familjer får sina hem nedbrända och även befolkningen i Irland påverkas av detta. Att läsa romanen känns som att få en glimt av verkligt irländskt liv. Den är en gripande berättelse om sorg, ansvar och en kvinna som växer.

Nora Webster av Colm Tóibín, Norstedts 2015. Översättning: Erik Andersson.
Romanen publicerades första gången 2014.

Om Colm Tóibín på svenska Wikipedia och på den engelska.

Portrait of the Artist as a Young Man av James Joyce

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Portrait of the Artist as a Young man är en delvis självbiografisk roman om pojken Stephen Dedalus uppväxt i Dublin i slutet av 1800-talet. Det är ingen kontinuerlig berättelse genom åren utan i huvudsak har den tre avdelningar, den första när pojken är barn och elev på en internatskola som drivs av jesuiterna, den andra när han är i sextonårsåldern och den tredje när han är student. Pojkens familj får sämre och sämre ekonomi. Fadern har misslyckats i sitt yrkesliv och de måste flytta till en sämre bostad i ett sämre område och pojken blir antagen som gratiselev på en jesuitskola Dublin.

Religionen är mycket betydelsefull i romanen. Familjen är katolsk, pojken utbildas i katolska skolor och författaren går hårt åt religionen och sedvanorna som tvingar en tonårspojke att inte vara det en tonårspojke är med alla hans känslor. Det finns ett långt, mycket långt, avsnitt i romanen där prästerna på hans skola föreläser om helvetet. De går noga och konkret igenom alla fasor som där drabbar syndaren, och stackars Stephen som naturligtvis har onanerat och även gått till prostituerade blir skräckslagen. Att gå till prostituerade är inget jag tycker är bra, men jag tänker att det är en av få möjligheter han har för att få utlopp för sin sexualitet. Självbefläckelse, som onani kallades på den här tiden, ansågs ju fullständigt ta kraften från och göra en ung man sjuk. Så också i vårt protestantiska land. Helvetesföreläsningen är som sagt mycket lång och den skicklige författaren framställer den så målande att läsaren inte kan undgå att förstå hur Stephen känner sig. Det ger också en karaktärisering av huvudpersonen. Han är allvarlig och vill göra rätt. Han tänker och grubblar mycket. Han har kamrater som verkar ta helvetespredikningarna med en klackspark. Men det gör inte Stephen.

Jag läste en engelskspråkig utgåva av romanen och det var nästan mer än jag klarade av. Efter hand blir det mer och mer filosofiska resonemang i boken. Där vimlar av citat från filosofer och religionsfäder. Filosofi är inte min grej precis, men jag gled över det. Där finns också många hänsyftningar till irländsk och brittisk litteratur och historia och grekisk mytologi. Pojkens förnamn Stephen kommer från den kristne martyren Stefanus och hans efternamn Dedalus från Daidalos, Ikaros far, i den grekiska mytologin. På så sätt liknar den Ulysses och jag känner delvis igen stämningen och sättet att skriva därifrån. Men Portrait of the Artist as a Young man är en utvecklingsroman där huvudpersonen växer från okunnig pojke till en självständig ung man som gör upp med katolicismen och familjens förväntningar och reser iväg till Paris.

I slutet av boken finns en omfattande notapparat och det finns också en lång introduktion och ett förord av Karl Ove Knausgård. Det finns goda möjligheter att tränga djupare i romanen för den som vill.

A Portrait of the Artist as a Young Man av James Joyce, Penguin 2016.

Det finns två utgåvor i svensk översättning, den första från 1923 (Ett porträtt av konstnären som ung. Översättning: Ebba Atterbom), den andra från 1988 (Porträtt av konstnären som ung. Översättning: Tommy Olofsson).

Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den här utgåvan innehåller två novelllsamlingar som är skrivna på 1970-talet av den irländska författaren Maeve Binchy (1940-2012). Alla titlarna är tunnelbanestationer i London. Berättelserna handlar om människor som antingen bor nära stationen, eller tar sig dit av någon anledning, till exempel för att söka arbete eller träffa en viss person.

Novellerna är rakt skrivna utan en massa undertext, men i många av berättelserna finns ett faktum eller en omständighet, eller ett resultat som kryper fram så småningom. De är underhållande och spännande att läsa. Samtidigt finns där många problem som vi människor kan ha i samspelet med andra, ibland riktigt svåra problem som abort. Så där finns ett allvar också, men novellerna är ändå oftast skrivna med glimten i ögat, och det känns som om det finns stor kunskap om människors leverne bakom. Där finns såväl humor och värme som skarpa iakttagelser. Novellerna passar mycket bra att läsa under lata sommardagar. Eller naturligtvis när som helst under året när man behöver läsa något som inte är det mest krävande, utan mer underhållande men ändå med djup.

Om jag ska framhålla någon novell som särskilt rolig och vass väljer jag King´s Cross där en sekreterare lär sin kvinnliga chef hur hon ska ta sig framåt i karriären. När jag läste den skrattade jag en hel del.

Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy, Norstedts 2019. Översättning: Katarina Jansson.

So Late in the Day Novell av Claire Keegan

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Cathal, en man i Dublin slutar arbetsveckan och åker hem. Ihoptvinnat med bussresan och det han gör hemma finns minnesbilder. Huset är mycket tyst när han kommer hem och han ropar efter katten. Vi förstår så småningom att han ska, eller skulle gifta sig. På de 47 sidor som novellen upptar får författaren fram så mycket. Novellen är lugnt berättad, vardagligt och mycket innehållsrikt.

Jag vill inte avslöja för mycket om vad som kommer fram men jag kan säga att novellen är bland de bästa jag har läst. Den säger så mycket om Cathal och genom det om oss människor, om kvinnor och män och deras plats i samhället.

Här är ett smakprov ur novellen. Cathal och Sabine, som han förlovar sig med, hämtar ringen:

When they had gone back to collect it, some weeks later, on Friday evening, an additional charge of 128 euros plus VAT was added for the resizing. He had taken her outside to the street then, saying they should refuse to pay extra charge – but she’d insisted that they’d been told of the additional cost, and refused to say she had ever beleived otherwise.

”Do you think I’m made of money?” he’d said – and immediately felt the long shadow of his father’s language crossing over his life, on what should have been a good day, if not one of his happiest.

So Late in the Day av Claire Keegan, Faber 2023.
Novellen kom i år i svensk översättning med titeln I senaste laget.

Allt jag inte kan säga av Emilie Pine

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Allt jag inte kan säga av Emilie Pine innehåller sex essäer och de är alla självbiografiska och mycket personliga. Emelie Pine skriver om sin fars alkoholism, om att få mens och om övergrepp, bland annat. En del av det hon skriver om är sådant som kan vara mycket svårt att avslöja, som kan medföra stora skamkänslor, så som vi vet att offer ofta kan känna. Det är svåra saker som inte är helt lätta för läsaren att ta del av, men det är mycket bra skrivet. Just att berättelserna är essäer innebär att de inte är starkt dramatiskt skrivna. Det blir stor kontrast mellan hurdan texten är och det ibland mycket svåra innehållet. Det medför att fast texten påverkar en som läsare är den ändå förhållandevis lätt att ta sig igenom. Men sedan sitter man där och inser plötsligt vad det är man har läst.

Trots att ämnena för essäerna är sådana som vi ofta vill undvika känns det bra att ha läst boken. Det är mycket starkt av Emelie Pine att skriva dessa essäer och låta dem publiceras. Det är ämnen som vi behöver påminnas om gång på gång, och innehållet i boken är högst aktuellt fast det var ett antal år sedan det hände. Samma saker sker tyvärr också nu. Starka feministiska böcker behövs, och också starka feministiska förebilder. Emelie Pine verkar vara en sådan.

Allt jag inte kan säga – essäer av Emelie Pine, Wahlström och Widstrand 2019. Översättning: Matilda Södergran.
Den engelska titeln är Notes to Self – Essays och den kom samma år.

En lång vinter av Colm Tóibín

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

En lång vinter är en kort roman av Colm Tóibín. Den utspelas i en spansk bergsby och huvudpersonen som allt berättas utifrån är den unge Miquel. Hans lillebror ska snart in i militärtjänsten och det är han orolig inför. Byns invånare är inte så många och för att handla måste de åka iväg till en större by. Snart förstår jag att Miquels familj är isolerad. De umgås inte med grannarna och det beror på fadern.

Situationen i familjen är spänd. Det är mycket som inte sägs och förhållandet mellan modern och fadern är inte gott. En dag försvinner modern.

En lång vinter är en berättelse som ger ett utsnitt ur en familjs liv. Det är mycket vi inte får veta. Den handlar om vintern då Miquels mor försvann. Det som har hänt före och efter får vi till största delen föreställa oss. Det ger romanen stor kraft. Det finns så mycket vi inte vet och som läsare undrar jag och fyller ut. Det som finns att läsa är realistiskt och handfast berättat och det känns mycket trovärdigt. Detta har hänt.

Ur detta träder miljön fram. Vägar som är svåra att färdas på även på andra årstider. Snö, mycket snö och ren fysisk isolering på grund av oframkomliga vägar. Hårt arbete. Och genom vad Miquel gör känner jag som läsare hans längtan efter modern och hur isolerad och krampaktig hans familj är. Samtidigt är hans förhållande till fadern komplicerat. Där finns också en samhörighet, ett starkt band. En lång vinter är en rörande och fin berättelse skriven stramt och återhållsamt. Den rekommenderas.

En lång vinter av Cólm Tóibín, Norstedts 2012. Översättning: Erik Andersson.

Systrar – novell av Edna O’Brien

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Handlingen i den här novellen kretsar kring de tre systrarna Creena, Peg och Helen. De är inte ensamma i familjen, de har fler syskon och naturligtvis en mamma och en pappa. Tyvärr super pappan, vilket påverkar hela familjen. De måste ofta köpa mat på kredit. Under en stor del av barndomen har syskonen bott hos släktingar men nu är de lite äldre och bor med sin mor och far. En gång om året åker föräldrarna till en hästutställning. De är borta flera dagar och den här gången har dottern Helen hand om hushållskassan.

Den kvällen fick de ingen kvällsvard och på morgonen skickade Helen ut Creena och Peg att plocka svamp. Själv stannade hon hemma och tvättade håret och sköljde det med kamomill. De fick ungefär en halv mjölkkruka full med svamp, det var mindre än de brukade hitta, och när de kom hem kokte de svampen i mjölk och kryddade med massor av salt och peppar så det blev en sorts buljong. Detta utgjorde deras lunch. De fick varken te eller kvällsmat, eftersom Helen som hade hand om hushållskassan sparade till en klocka.

Helen, däremot brukade få en smörgås av det äldre paret vars dotter hon besökte på sjukhuset varje dag.

Ingen fin vänskap och sammanhållning mellan syskonen alltså. Deras uppväxt är antagligen roten till detta. Hur som helst är Systrar en tragikomisk novell, med tonvikt på det tragiska. Den är gripande. Edna O’Brien berättar lugnt vad som händer. Det är mycket effektivt och novellen har ett överraskande slut. Rekommenderas.

Systrar – novell av Edna O’Brien ur samlingen Mina minnens hus, Trevi 1974. Översättning: Solveig Nellinge.

Ulyssesrapport

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Hur går det? Jag får medge att jag blev överraskad. Nästan chockad. Att den här boken var så jäkla besvärlig hade jag inte förstått förrän jag började läsa den. Ulysses är i särklass den värsta tegelsten jag någonsin givit mig på. Förra sommaren läste jag Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk. Den var faktiskt lättläst och fast den handlade om mycket som jag inte kände till i förväg kunde jag lätt förstå alltihop. Den var en fröjd att läsa. Rekommenderas.

Men Ulysses alltså! Det är inte underligt att det vimlar av guider och andra böcker om den boken.

Tänker jag ge upp? Nej. Hur gör jag då när jag läser? Jag läser några sidor när jag har avslutat en bok, innan jag sätter igång med nästa. Studerar jag det som står på boksidorna med hjälp av guider? Nej. Jag läser på och tänker att jag får i alla fall en uppfattning om hur Ulysses är. Är det värt besväret och tiden som går åt? Kanske. Men jag är ganska envis. Just nu har jag läst 370 sidor, vilket innebär 45 procent enligt Goodreads. Inte illa!

Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Ängeln på sjunde trappsteget är en självbiografisk roman av Frank McCourt. Han föddes i New York av irländska föräldrar men när han var fyra år gammal flyttade familjen till Irland. De hamnade i det regniga Limerick och Frank och hans syskon fick en eländig uppväxt. De var fattiga i New York. Fadern söp ofta upp sin avlöning och förlorade ofta jobbet. Om inte släktingar på Irland hade skickat pengar skulle de inte haft råd att resa dit. Men det blev inte bättre i Limerick. Snarare sämre.

Tiden är 1930 och 1940-tal. Pojken Franks uppväxt är så fattig och eländig på alla sätt och vis att det är svårt att förstå att han kunde klara sig. Det är så eländigt att det är svårt att tro att allt är sant. Delvis beror det på att romanen är berättad mycket underhållande och med en positiv ton trots det tragiska innehållet. Att det är svårt att tro att allt är sant kan också bero på att det verkligen är sant. Hur många gånger jag inte sagt om något som har hänt i Sverige eller övriga världen att om någon skulle ha skrivit det där i en roman så hade vi tänkt att nu har allt den här författaren hittat på och tagit i för mycket. Helt orealistiskt! Verkligheten överträffar ofta dikten. Dessutom finns problematiken med en supande far som dominerar familjen och en mor som delvis är så nedtryckt att hon blir deprimerad men som också strävar och och bryr sig om sina barn som ett verkligt problem.

Emellertid är det inte så viktigt om varenda händelse och detalj i boken är sann eller inte. Det var naturligtvis mycket fattigt och eländigt i Limericks slumkvarter på den där tiden. Och även idag finns det människor som har det lika eländigt, eller värre, på andra håll i världen. Ängeln på sjunde trappsteget är tragisk, spännande och rolig. Den ger en viss inblick i irländsk kultur, inbillar jag mig. Den är en rik, underhållande roman om en pojke som klarar sig trots alla svårigheter. Frank McCourt har skapat en rad scener och händelser som läsaren kan leva med i. Jag har också lärt mig lite nytt, till exempel hur det kunde gå till att få socialunderstöd, hur det kunde vara att ligga på sjukhus på den här tiden och hur det kunde vara att jobba som telegrampojke. Och författaren har gestaltat hur det är för ett barn att ha en far som är alkoholberoende och våldsam och gräsligt löjlig och pinsam ibland, men som också har en och annan fin stund tillsammans med sin son. Det är hjärteknipande. Boken rekommenderas.

Ängeln på sjunde trappsteget – en irländsk barndom av Frank McCourt, Bonnier Alba 1998. Översättning: Thomas Preis.

A problem in White – novell av Nicholas Blake

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Att krypa upp i soffan med en värmande pläd och en julbok under helgdagarna är inte så dumt. Jag är lite tidig här förstås, men det känns inte heller fel. Hela december brukar jag ha julkänsla. Nu har jag läst en novell ur den här julantologin, A very Murderous Christmas, och det är Problem in White av Nicholas Blake.

Ett tåg är på väg upp till Skottland. Det är vinter och strax kommer julen. I en kupé sitter några människor med olika bakgrund och karaktär. Året innan skedde ett stort postrån på den här järnvägssträckan vid samma tid på året och man pratar en del om det. Nu bär det sig inte bättre än att det blir snöstorm och loket kör in i en snödriva och stannar och snart är en av människorna som satt i kupén mördad.

A Problem in White är en klassisk pusseldeckare. Den är uppdelad i två delar och den andra delen är en förklaring till alla ledtrådarna och vem som är mördaren. Om man vill kan man alltså stanna före den och fundera på lösningen för att se om man är lika skarpsinnig som den som löser brottet i boken. Novellen skulle kunna användas till sällskapslek under julen, att man är ett par stycken som läser novellen och funderar och sedan kan man se om någon klurar ut lösningen.

A Problem in White av Nicholas Blake ur antologin A Very Murderous Christmas, Profile Books 2018.

Nicholas Blake hette egentligen Cecil Day-Lewis. Han var en irländsk-brittisk författare och levde mellan 1904 och 1972. Han var en välkänd poet under 1930-talet men har också skrivit en lång rad deckare under pseudonymen Nicholas Blake.