1793 av Niklas Natt och Dag

1793 är en deckare i historisk miljö, närmare bestämt Stockholm år 1793. Där frodas dryckenskapen och de fattiga är många. Krigsåren har tömt statskassan och folket far illa. Lurendrejeri och korruption är vanligt och de ärliga är få. Samtidigt fruktar de styrande att revolution ska utbryta precis som den har gjort i Frankrike.

En av de ärliga är Cecil Winge. Han har arbetat åt Stockholms poliskammare förr. Nu har ett kraftigt stympat lik hittats i Fatburen på Södermalm, i den igenslammade sjö där allt kåkstadens avskräde hamnar. Cecil Winge är sjuk i lungsot men han utreder brottet tillsammans med den storvuxne slagskämpen Mikael Cardell.

Det här är en bra deckare. Den är välskriven och mycket spännande. Miljöerna och det som händer är så bra skrivet att jag stundvis tror att det har hänt på riktigt. När jag har läst boken förstår jag mer av hur det var på slutet av 1700-talet, hur det kändes att vara en naiv yngling från landet som råkar ut för lurendrejare, hur det kändes för en ung flicka som dömdes till att sitta på spinnhuset, denna fruktansvärda institution. Boken blir nästan som en stridsskrift som för de fattigas talan.

Men det är alltså en deckare och det är spännande både att följa utredningen och att lära känna personerna i boken. Jag måste dock varna den som har svårt för groteskt våld. Det är beskrivet så att jag orkar läsa, men det ligger rätt nära min gräns. Dessutom känner jag mig inte tillfreds med den psykologiska beskrivningen av brottslingen. Han måste vara psykopat, annars låter han inte sådana bestialiska saker ske med någon som har förrått honom. Han kan väl inte känna riktig kärlek? Och kan han verkligen fatta det beslut som han gör i slutet av boken? Om han är psykopat.

Men kanske är det så att livet var så hårt år 1793 att man kan vara som han utan att vara psykopat? Många kom hem efter fruktansvärda upplevelser i kriget. Med kriget kom också fläcktyfus som skördade massor med människoliv och liken fick staplas i högar i väntan på begravning. Det var en tillvaro med offentliga avrättningar, piskning av underlydande, tjuveri, prostitution i stor omfattning som ofta var av nödtvång för fattiga kvinnor och för vilket de kunde hamna på spinnhuset där de fick slavarbeta dagen lång och så dålig mat att de flesta inte kom ut därifrån med livet i behåll. I ett sådant samhälle kan kanske även människor som har förmåga att bry sig om någon annan än bara sig själv göra det som brottslingen gjorde?

1793 av Niklas Natt och Dag, Månpocket 2018.

Boken kom ursprungligen ut på Forum år 2017.

Regnspiran av Sara Lidman

Ibland hittar jag böcker som är gamla och slitna på bokbytardisken, som den här av Sara Lidman, en av våra största författare på 1900-talet. Regnspiran är hennes tredje roman.

Handlingen är förlagd till en by i Västerbotten och huvudpersonen är Linda. Romanen börjar i slutet av 1800-talet och fortsätter ett par decennier in i 1900-talet.

Linda är dotter till Egron och Hanna Ståhl som har ett litet jordbruk. De var lite till åren komna när de äntligen fick ett barn, ett ovanligt barn. Linda är egensinnig och ser till att få som hon vill. Dessutom är hon synsk.

Byn och byborna är fint beskrivna med ett rikt poetiskt språk. Det är en underbar rytm i Sara Lidmans berättande. Regnspiran är en tragisk historia men där finns värme och en hel del humor. Något som jag tycker är bra är att mycket av kvinnornas arbete i byn beskrivs.

Sara Lidman använder vissa dialektord och uttryck, något som hon fortsatte med i sitt författarskap. Den här boken är lite yvigare skriven än hennes senare böcker i Jernbaneserien. De har ett något stramare språk vill jag minnas. Men jag känner igen Sara Lidman och språket är vackert och poetiskt och boken är mycket spännande att läsa. Sara Lidman var en stor berättare.

Jag uppfattar Linda som att hon inte kan bry sig om andra människor utan ser allting utifrån sig själv och sina behov. Hon vet vad som anses rätt och riktigt i byn men när hon inte följer den gängse moralen och det får ödesdigra konsekvenser för andra människor verkar det som om hon inte får dåligt samvete och egentligen tycker synd om människan hon har skadat utan far illa av att folket i byn ringaktar henne. Hon är en intressant romangestalt och jag är glad att jag tog hem den här boken. En upplevelse att läsa.

Regnspiran av Sara Lidman, Bonniers 1960.

Husdjuret av Camilla Grebe

En grupp poliser som utreder gamla olösta mordfall har kommit till den Sörmländska orten Ormberg. Där hittades en flicka död i ett stenröse år 2009. Nu är det 2017 och med i gruppen finns Malin som nyligen har tagit examen på polishögskolan. Hon är med därför att hon har vuxit upp i Ormberg och känner orten och människorna och trakten väl.

Ormberg är en liten ort där alla verksamheter har lagts ner och arbetslösheten är stor. Men där finns en flyktingförläggning. En våg flyktingar kom under Bosnienkriget och en andra våg flyktingar från kriget i Syrien finns där nu.

Polisen Malin känner att det är orättvist att flyktingarna får så mycket hjälp från samhället. Varför satser man inte på alla infödda Ormbergsbor som behöver hjälp? Och varför lägga en flyktingförläggning i Ormberg mitt i ingenstans där det varken finns skolor eller jobb?

Hon är inte ensam om att tänka så. Under tiden med Bosnienflyktingarna var det någon som tände eld utanför förläggningen.

Husdjuret är en riktigt spännande deckare som också har djup. Ormberg och människorna där är trovärdigt beskrivna. Historien berättas växelvis genom Malin och den femtonårige killen Jake. I vissa deckare har jag reagerat mot att författaren tjatar om poliserna privatliv, men här är allt en integrerad del av berättelsen.

Jake har sina problem. Han är mobbad och han tycker om att klä sig i kvinnokläder vilket är hans stora hemlighet. Hans liv vore helt förstört om det kom ut i Ormberg. Malin har strävat efter att komma bort från hålan Ormberg och nu är hon där igen och bor hos sin mamma under utredningen. Jag tycker att det är mycket bra att Malin har de här tankarna om flyktingar. De är vanliga, de finns överallt och problemet med hur samhällets resurser ska satsas är en fråga som rör oss alla.

I den här deckaren har alltså människornas privatliv betydelse för det som händer. Den är skickligt skriven och det allra sista slutet kommer som en överraskning. Och boken är som sagt spännande. En bladvändare.

Husdjuret av Camilla Grebe, MånPocket 2018.

Boken kom ursprungligen ut 2017 på Wahlström & Widstrand.

Nattfåk av Johan Theorin

Katrine och Joakim Westin har köpt en fyrmästargård på nordöstra Öland och flyttar dit med sina två barn. Huset har många rum och renoveringsbehovet är stort, men Joakim och Katrine är erfarna husrenoverare.

Det sägs att huset byggdes av vrakgods och att det kan föra olycka med sig. Många har dött på gården under årens lopp och skepp har förlist vid kusten. Det finns två fyrar i närheten av huset. En är fortfarande i bruk och lyser för att vägleda fartyg. Den andra lyser inte längre – utom när någon ska dö på gården, sägs det.

I början av boken presenteras också några inbrottstjuvar som åker runt och gör inbrott i tomma sommarhus, men också i hus där de boende ligger och sover.

En nyutexaminerad polis, Tilda Davidsson, presenteras också i böjan av boken. Hon har anknytning till Öland och har fått anställning som närpolis där.

Mycket mer vill jag inte berätta om handlingen. Boken är rätt spännande. Den börjar i oktober och upplösningen är vid jul. Då kommer en kraftig snöstorm med isiga vindar. Det är det som kallas fåk på Öland och då bör man hålla sig inomhus. Många har har frusit ihjäl i fåken. Man bör inte köra bil i det platta landskapet då. Risken är mycket stor att man hamnar i en driva.

Det här är en deckare met kvalité som jag kan rekommendera. Men det är en sak som jag undrar över och en sak som jag är lite kritisk mot.

Det jag undrar över är hur det kan komma sig att Westins två barn kan vara hela dagen på förskolan när föräldrarna inte jobbar. Har de registrerat sig som egna företagare? Får arbetssökande har sina barn hela dagen på förskolan på Öland?Det jag är lite kritisk mot är att den unga polisen Tina ger sig ut ensam till en avsides sjöbod för att få tag på en man som är misstänkt för inbrotten, en man som polisen måste bedömma som potentiellt farlig med tanke på vad som har hänt tidigare. Dessutom är det fåkvarning och blåsten har redan börjat.

Ok, men så är det i deckare efter deckare, bok som film. Det är väl för att det ska bli spännande, antar jag. Det hör helt enkelt till genren. Så vill du läsa en spännande deckare med vissa övernaturliga inslag så rekommenderar jag den här boken. Den passar kanske extra bra att läsa just nu vid jul?

Nattfåk av Johan Theorin, MånPocket 2009.

Boken kom ursprungligen ut på Wahlström & Widstrand 2008.

Berättat om natten av Niklas Rådström

Boken innehåller en rad spökhistorier och andra mystiska berättelser. Vissa är riktigt otäcka och vissa är mer gripande och vackra.

En taxichaufför i New York får döden som passagerare. En man som tränar maraton springer förbi en grav på sin dagliga runda. Varje gång blir han olustig och känner kylan från graven. Berättelserna är olika. Alla griper mig inte, men de som gör det griper tag ordentligt. Den sista berättelsen handlar om en pappas rädsla för att han och hans barn ska råka ut för en olycka. Den är oerhört vacker med stjärnhimmel och en karusellgondol som seglar iväg mot månen.

Fast boken känns lite ojämn vill jag rekommendera den till läsning. En sådan bok passar utmärkt så här års.

Berättat om natten av Niklas Rådström, Wahlström och Widstrand 1990.

Aftonland av Therese Bohman

Karolina Andersson är professor i konstvetenskap. Hon har nyligen separerat från ett längre samboförhållande och bor i en tvåa på Söder. Hon känner sig ensam och funderar på varför hon inte har fått det att fungera med kärlek och familjeliv. På länge har hon inte fått något vettigt gjort i sin forskning.

Så dyker doktoranden Anton Strömberg upp. Han är antagen till forskarutbildningen sedan ett år tillbaka men har knappt hört av sig under den tiden. Nu kommer han med uppgifter om ett borglömt kvinnligt konstnärskap, uppgifter som är sensationella och som kan leda till att hans lycka är gjord i den akademiska världen. Och Karolina Andersson som hans handledare kommer naturligtvis också att ha nytta av hans framgång. Tävling pågår i den akademiska- och i kulturvärlden. Det gäller att hålla sig framme.

Jag säger inte hur det går för boken är rätt spännande att läsa, lättläst också och jag kom snabbt igenom den. Den är också rolig på sina ställen, fast mest tragikomisk vilket får det att kännas i hjärtat. Jag känner igen mig i Karolina Anderssons ensamhet från perioder i mitt liv. Också i funderingar varför hon har gjort som hon har gjort. Det är rörande hur hon har tillfälligt sex med förhoppningar som grusas varje gång. Klassskillnader, eller bakgrundsskillnader skildras också i boken. Karolina Andersson kommer från Gusum och har inte haft något gratis från sin bakgrund i kulturstockholm.

Den här romanen är väl värd att läsas, men jag tycker att slutet är lite för dåligt underbyggt. Karolina Anderssons känslor och syn på livet i slutet av boken, hur har det uppstått?

Aftonland av Therese Bohman, Norstedts 2016.

Jakten mot nollpunkten av Carl Johan De Geer

Carl Johan De Geers barndom var inte lätt. Hans far var diplomat och stationerad i många olika länder. Hans mor var psykiskt sjuk, äktenskapet var inte bra och det ledde till skilsmässa. Fadern kommer från den adliga familjen De Geer och modern från en högborgerlig familj i Skåne. Sina föräldrar såg barnen inte så mycket av. Det var barnsköterskor som tog hand om dem, kvinnor i uniform som ofta byttes ut. Barnen fick också bo periodvis hos släktingar, som hos farmor och farfar i slottet i Skåne och hos mormodern medan föräldrarna bodde utomlands.

Efter skilsmässan fick barnen bo hos sin mor i en stor våning på Östermalm. Men modern fungerade inte som mamma och bostaden förslummades mer och mer.

Som ung kom Carl Johan in på Konstfack och han blev konstnär och fattig och bodde i rivningslägenheter. Han gjorde alltså en klassresa nedåt vilket hans far inte uppskattade. Carl Johan har under sitt vuxna liv kraftigt tagit avstånd från adel och kungahus. Han har arbetat med foto, film och tygtryck och i flera av sina verk har han berättat om sin bakgrund.

Ett exempel på Carl Johan De Geers arbeten som inte alls handlar om hans familj är tv-serien Tårtan som han gjorde tillsammans med Håkan Alexanderson. Den gick som barnrpogram i 14 avsnitt och Carl Johan De Geer beskriver den som humor utan skämt.

Jakten mot nollpunkten är en gripande bok med starka scener som när Carl Johan blir nedknuffad i en reservoar med kourin av lekkamraterna på farfaderns gods eller när han bor hos sin mamma efter skilsmässan och han tvingas gå till butiken och klaga på dåligt kött – och det ”dåliga” köttet består av fläskkotletter som har legat i kylskåpet i veckor. Det finns humor i boken också, kanske humor utan skämt? Det finns också partier där Carl Johan rannsakar sig själv. Boken följer ingen tidslinje utan avsnitt som berättar om olika tider i Carl Johan De Geers liv varvas. Barndom, tygtryck, fotografering, Riddarhuset, rivningslägenheter, filmfestival, äktenskap och mycket mer. Sammantaget är det en mycket allvarlig bok som ibland kan leda till skratt när man läser. Jag rekommenterar den varmt.

Jakten mot nollpunkten – en roman om mig själv av Carl Johan De Geer, Bonniers 2008.

Koka björn av Mikael Niemi

Vi är i byn Kengis i nordligaste Sverige och det är år 1852. Prosten Læstadius leder en väckelse inom kyrkan, en väckelse som mest innefattar de fattiga. Han är mot alkohol och trots att han är väckelsepräst är han intresserad av naturvetenskap.

Så försvinner en vallpiga i skogen. Prosten och hans skyddsling Jussi hittar pigan död i en myr. Överhetens mening är att en björn dödat pigan och jakten sätts igång. Men prosten mäter och analyserar märkena på pigans kropp och mäter senare måtten på tänderna i den dödade björnens skalle och han kommer fram till att en människa måste ha dödat flickan. Dessutom hittar han stövelfett på flickans kjol och det är inte vilket stövelfett som helst utan sådant man måste köpa hos handlaren och det är bara välbeställda män som har råd till det.

Det här är alltså en deckare och den är spännande rakt igenom, men den innehåller så mycket mer. Niemi tar ställning för de förtryckta samerna och för de fattiga. Samtidigt visar han på dryckenskap, våld, okunskap och vidskepelse. Han målar upp en rik och ruskig bild över förhållandena uppe i norr. Prostens skyddsling Jussi är same och han råkar ut för allmänhetens fördomar. De kallar honom nåjdungen och ser på honom med stor misstänksamhet.

Eftersom Koka björn är en spännande historia om ett brott vill jag inte avslöja mer av handlingen. Det är en bra bok som jag varmt rekommenderar och fast den utspelas på 1800-talet tycker jag att den är tankeväckande så här i valtider. Diskriminering av en minoritet är ett starkt tema i boken och jag vill absolut rösta på ett parti som hävdar människors lika värde. Rykten och snedvridna fakta spelar också stor roll i berättelsen. Och det är något vi alla måste se upp med och särskilt under en valrörelse. (hösten 2018) Alltså rekommenderar jag Koka björn å det varmaste.

Koka björn av Mikael Niemi, Piratförlaget 2017.

Brorsan är mätt av Mirja Unge

Den här novellsamlingen handlar om flickor och unga kvinnor, vanliga flickor. Men novellerna känns inte vanliga. Det är stark spänning i dem.Titelnovellen handlar om en en ung kvinna, tror jag. Det sägs inte rent ut att den som berättar är en kvinna, men det känns så. Hennes bror har rymt från ett psykiatriskt sjukhus och kommer och ringer på dörren. Hon släpper in honom i avsikt att ringa polisen så att de kan hämta honom.

Novellen är skriven med talspråk och när jag läser den känns det nästan som om den unga kvinnan satt och berättade alltihop för mig. Det är bedrägligt förstås. Mirja Unge har inte tagit något som berättats muntligt rakt av och skrivit ner det, men hon utnyttjar skickligt det här sättet att skriva.

Språket och konstruktionen av berättelserna är mycket bra hanterat. Innehållet känns viktigt och några av berättelserna griper tag ordentligt. Till exempel Vindsvåningen där huvudpersonen flyttar ihop med en ung kvinna hon råkar träffa på orten där hon börjar studera. Eller Apelsinerna där huvudpersonen fyller arton år och hennes pappa kommer på besök.

Alla huvudpersonerna kommer från lägre samhällsskikt. Ofta har de en förälder eller annan släkting som är udda och lever i utkanten av samhället. I flera av berättelserna utnyttjas huvudpersonen på olika sätt och det är så bra skrivet att det riktigt kryper i kroppen. Jag känner underläget.

Denna novellsamling rekommenderar jag varmt.

Brorsan är mätt av Mirja Unge, En bok för alla 2008.

Originalutgåvan är utgiven på Norstedts 2007.

Jack av Ulf Lundell

Det är tidigt 1970-tal. Jack är en kille som är lite över 20 år gammal och som vill bli författare och skriva låtar. Han har tillfälliga jobb ibland, lånar pengar av kompisar, får förskott av skivbolaget och bokförlaget, men gör av med pengarna snabbt och har ständigt dålig ekonomi.

Han festar med sina kompisar, det är alkohol och en del droger. Mycket festande är det. Det är tjejer, det är krogliv i Stockholm och på Gotland, det är strandliv och vindrickande i gräset på Djurgården. Jack flyttar runt mellan olika bostäder, en egen risig bostad som han hyr i andra hand, eller soffan hemma hos en kompis.

Ungefär så kan jag beskriva boken, men den innehåller mer. Skarpa bilder blixtrar förbi när Jack tänker på Vietnamkriget. I slutet av romanens första del vill Jack hjälpa en flicka som är narkoman. Det är starkt skrivet. Gröna vågen finns med. Jack hälsar på en barndomsvän och hans fru som bor nere i Småland. Boken innehåller fina miljöbeskrivningar av Stockholm, från Gotland och från huset på landet utanför Skärblacka där han befinner sig en tid. Fina och delvis dråpliga beskrivningar av fester finns också, som kräftskivan i slutet av romanen.

Ulf Lundell skriver också om att Jack arbetar med sin roman, men det tar inte upp så stort utrymme i boken.

Jack framstår i boken som ganska egocentrisk och rätt grabbig, men det är ju en grabb som en gång skrev boken. Ändå blir jag intresserad av hur det ska gå för huvudpersonen. Jack var lite av en nyckelroman på sin tid, Ulf Lundell skev om verkliga personer som inte alltid uppskattade att bli omskrivna. Det kan naturligtvis vara en extra krydda vid läsningen men jag tycker att romanen håller att läsa även om man inte har något aning om detta.

Dock tycker jag att den borde ha strukits ner. Ulf Lundell skriver i förordet att han fick stryka många sidor ur manuset för att boken skulle antas av förlaget. Jag tycker att den är lite för lång som den är. Ja, ja, tänkte jag ibland när jag läste, jag vet att Jack super, jag vet att Jack festar, det räcker nu.

Romanen är byggd i tre delar som är skrivna på olika sätt. Mittendelen är lite stramare skriven och det sättet att skriva tilltalar mig mest, men det finns också ett värde i Lundells mera ordrika partier. Jag har inte läst Jack som ung och jag trodde att det var en ganska tunn bok. Det är den inte, den är 478 sidor tjock, men den är lättläst och jag rekommenderar den till läsning för den som inte redan har gjort det.

Boken kom ursprungligen ut 1976 men jag har läst en utgåva från 2016.

Jack av Ulf Lundell, Wahlström & Widstrand 2016.