Nu känner jag mig som ett flitigt bi efter att ha läst både Jakobsböckerna och De nakna och de döda. Fler tegelstenar blir det inte den här månaden. De nakna och de döda gick inte lika smidigt att läsa som Jakobsböckerna. Mer möda och längre tid behövdes, men det var värt besväret. Nu beror det delvis på att jag har haft förmånen att umgås med mina nära och kära några dagar. Utomhus förstås. Det värmer i hjärtat. Viktigare än alla böcker.
Men sedan är frågan: Kommer jag att läsa Samlade verk av Lydia Sandgren i år (689 sidor)? Jag vill gärna. Och så har jag två böcker på bokvagnen, också med ett försvarligt antal sidor. Det är Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf (681 sidor) och Herman Melvilles Moby Dick (654 sidor). De har stått ganska länge på bokvagnen och väntat och om jag inte passar mig kommer de att bli hyllvärmare. Jag har mina regler och bestämmelser, förstår ni. Om en bok har väntat på att bli läst hemma hos mig i ett år, då har den blivit en hyllvärmare.
Och vad gör det? kanske ni frågar er. Ingenting alls egentligen. Men de står där på bokvagnen och pockar på uppmärksamhet och Lydia Sandgrens bok finns i min läslista och vill absolut bli läst, det känner jag varje gång den glimtar förbi.
Nej nu får jag skärpa mig och hitta bikänslan igen. Inte gnäller bina om att det finns för många blommor.
Mösstanten 
Samlade verk är så underbart göteborgsk! I går fick jag behörighet till ”stängda” bibliotek där man kan låna utan personal. Jag hälsar på min 88-åriga mor, sitter på andra sidan bordet, fick tomater som hennes 83-årige make har odlat på uteplatsen.
GillaGilla
Bra att biblioteken hittar på olika lösningar så att alla kan låna.
GillaGilla
Och jag tror att Samlade verk kommer att hitta hem till mig snart. 🙂
GillaGilla