Band – En äktenskapsroman av Domenico Starnone

Boken börjar med några desperata och bittra brev som Aldos hustru Vanja har skrivit till honom. Aldo har övergivit sin familj efter att ha träffat en ung, vacker kvinna.

Aldo är över sjuttio nu när han tänker tillbaka på sitt äktenskap. Han och Vanja gifte sig när de var unga, och skaffade barn för att det var så det skulle vara. Åtminstone ser det ut så från Aldos synpunkt. När han rannsakar sig själv finner han att han aldrig har varit riktigt närvarande i äktenskapet och att han inte heller var en närvarande förälder, också innan han lämnade familjen. Han ville ha frihet. Var det inte så livet skulle vara? Var det inte så trenderna var när han och Vanja var yngre? Man skulle leva ut sina drömmar och ha frihet.

Jag vill inte säga mer om det som händer i boken eftersom den är spännande och koncentrerad och i varje fall jag inte kunde räkna ut slutet på förhand. Att berätta för mycket kan förstöra läsupplevelsen. Jag kan inte påstå att jag står på Aldos sida. Jag lutar nog mer åt hans hustrus. Men jag är ju kvinna och jag har också läst Elena Ferrantes Dagar av ensamhet som jag tycker att den här boken hänger ihop med. Men varken Aldo eller Vanja är enkla romanfigurer, och det framstår inte som solklart att den ena eller den andra parten har handlat helt rätt eller fel. Och som läsare förstår jag att de två har påverkat varandra och att deras liv kunde ha blivit annorlunda med någon annan.

Det jag kan säga är att Band är en bra bok. Den är skickligt skriven. Här finns inga onödiga partier. Handlingen går obönhörligt framåt och ger ett porträtt av en man och ett äktenskap där det finns barn och vilka konsekvenser föräldrarnas agerande kan leda till. Efter läsningen har jag mycket att fundera på så som det brukar vara när man har läst en bra bok.

Band – en äktenskapsroman av Domenico Starnone, Bazar 2018. Översättning: Helena Monti.