Månadens språk är turkiska

Turkiska författare har jag inte läst mycket av tidigare, bara två böcker av nobelpristagaren Orhan Pamuk (1952-). För länge sedan läste jag Det tysta huset. Jag minns att jag tyckte att den var bra men inte så mycket mer, men titeln är en länk till förlagets text om boken. Sedan jag började blogga har jag också läst Pamuks självbiografi över hans ungdomsår som också är en bok om hans hemstad, Istanbul – minnen av en stad. Inte så lättillgänglig men väl värd att läsas. Nu, i och med Månadens språk, läser jag en bok till av Pamuk, Den vita borgen. Romanen utspelas på 1600-talet och handlar om en ung italiensk ädling som tas tillfånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul.

Asli Erdogan är född 1967 och författare och människorättsaktivist och hon är utbildad fysiker. Länken går till Världslitteratur och där hittar du också fler böcker av Asli Erdogan. Av henne läser jag Den mirakulöse mandarinen som utspelas i Geneve och som inte är så lätt att skriva om, men det kommer en text här på bloggen både om den och Den vita borgen.

Yaşar Kemal (1923-2015) har jag läst en bok av för mycket länge sedan, Låt tistlarna brinna som handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag hade inte tänkt ha med den här eftersom Yaşar Kemal hade kurdiskt påbrå, men jag tror faktiskt att han skrev på turkiska. Länken går till Världslitteratur och där hittar du en hel rad böcker av Yaşar Kemal.

Det var vad jag hade om turkisk litteratur. Månadens språk drivs av Scyllas hylla.