Tidiga dikter av Werner Aspenström

Werner Aspenström (1918-1997) var poet och dramatiker och satt också i Svenska akademien men lämnade den i samband med kontroversen om Salman Rushdie. Werner Aspenström publicerade 18 diktsamlingar. Den här boken innehåller dikter ur 16 av hans samlingar, från 1946-1993. Jag har, kanske förståeligt nog, inte läst alltihop utan jag började från början, min vana trogen. Alltså har jag läst två dikter ur hans andra samling, Skriket och tystnaden från 1946. Och ett antal dikter ur hans tredje, Snölegend från 1949.

De här dikterna har jag aldrig läst förut fast dikterna Snöbrev och Den ni väntar passerar inte förstäderna, som finns i samlingen Snölegend, ska tillhöra hans mest kända. Jag inser att jag har läst alldeles för lite Aspenström, några nedslag här och där bara, och aldrig de tidigare dikterna.

Det finns mer högstämdhet här än i de dikter som jag tidigare har läst, han blev nog mer vardaglig med tiden. Det har varit givande och intressant att ta del av de här tidiga dikterna. Stundvis är det mycket vackert och ger många associationer och tankar. Här kommer ett utdrag ur Snöbrev:

Ett brev sänder jag dig nu
syster på den blå verandan
ett brev skrivet i snö
med svar på dina många frågor.
En häst och en ryttare av snö
skall bära det till din dörr.

Det är sant att slätten är smärtsamt fri
och att konungen är sträng i sin tystnad.
Ge mig ett berg och ett eko säger rösten
om en mild horisont ber ögonen ofta.
Din oro syster är ändå för stor:
fågeltorn kan resa sig på dessa fält
och vita duvor kan korsa nattens dimma
minnen bygga sina grottor drömmar
tända sina lyktor.

Samlingsboken jag har heter Dikter, Werner Aspenström, Bonniers 1997 och den ingår i serien Den svenska lyriken.