När jag var barn vimlade det av tanter och farbröder. Alla vuxna i mina föräldrars ålder eller äldre var nämligen sådana. Men det var då det. Nu är en farbror en gammal man på minst 90 år, som knappt kan gå. En tant däremot kan vara mycket vital, till och med dänga handväskan i huvudet på en högerextremist, men hon är mycket begränsad, klär sig mest i brunt och beige, handarbetar, lagar mat och hänger inte med i de nya trenderna. Missförstå mig nu inte. Det är inget fel på allt det där, det har bara nedgraderats. Men den bilden av tanten är helt missvisande. Tanter kan vara politiker, författare, företagsledare. Med mera. Själv kallar jag mig mösstant, så fram för tanter och farbröder. Eftersom jag är tant är jag gift med en farbror, fast han är inte 90 än.
Nej, till saken! Tanter och farbröder i litteraturen alltså. Då är mitt första exempel Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Där finns tanter och de är inte att leka med. De kan vara rent otäcka. Tanterna i tjänarinnans berättelse och i The Testaments är nästan som en nunneorden. De får inte gifta sig. Men å andra sidan får de läsa. Och de har en viss makt, dels över flickorna och tjänarinnorna som de utbildar och dresserar, dels har de en viss makt över det hårda regelverk som bestämmer vad kvinnorna får göra – ja mest vad de inte får göra. I ursprungsspråket kallas de Aunties och det får mig genast att tänka på Hemsöborna där Karlsson tilltalar madam Flod med moster, något jag antar var vanligt förr i världen, ett allmänt tilltal som inte behövde betyda att man var släkt. I alla fall läste jag Tjänarinnans berättelse förra året. Den rekommenderas varmt. Titeln är en länk.
Min andra bok blev Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, Elsa Beskows berättelser om Petter och Lotta och de tre tanterna. Jag misstänker att jag inte blir ensam om det exemplet idag. I dessa böcker finns också passande nog en farbror, nämligen farbror Blå.
Och det för mig vidare till nästa bok, Niklas Rådströms Medan tiden tänker på annat. Det är andra delen i en trilogi med självbiografisk grund och den handlar om pojken Axel och hans morfar som betyder mycket för honom eftersom hans pappa är frånvarande. Morfadern är typiskt sådan som vi med hjälp av våra fördomar tänker att en farbror är: Gammal, går med käpp och lyfter på hatten som hälsning till folk han möter. Medan tiden tänker på annat är en mycket bra bok, kärleksfull och sorglig. Titeln är en länk.
Den som tänker ut alla teman vi har i Tisdagstrion är Ugglan och Boken. Gå gärna dit så hittar du fler tanter och farbröder.
Mösstanten 
Jag anser själv att jag är en typisk kulturtant och det har jag varit i många år 🙂 Beskow hade vi båda och det är ju inte så konstigt – flera tanter och en farbror i samma bok!
GillaGilla
Jag räknade med att Beskows tanter skulle dyka upp både här och där. 🙂
GillaGilla
Tjänarinnans berättelse har jag eventuellt tänkt läsa. Åtminstone så vill jag se serien.
GillaGilla
Boken är mycket bra. Serien har jag inte sett.
GillaGilla
Rådströms bok blir jag nyfiken på, jag var bara tolv när småflickorna neg för mig… ung tant!!
GillaGilla
Ja, det var en ung tant. 🙂
GillaGilla
Dessutom skulle alla i mina föräldrars bekantskapskrets tituleras med tant och farbror. Vet farbror Tage om…
Jag kom inte alls att tänka på Beskows tanter. De var ju självklara!
GillaGilla
Det var så svårt att prata med vuxna på grund av att man inte kunde säga du!
GillaGilla
Beskows är den enda jag läst i din trio men Tjänarinnans berättelse väntar i hyllan.
GillaGilla
Jag hoppas att du kommer att tycka att Tjänarinnan är bra.
GillaGilla
Atwoods tanter hade en inte velat möta! Rådström – farbrorn saknar cigarr, tycker jag
GillaGilla
Är det inte bra att Axel slipper cigarröken?
GillaGilla
Kul att du plockade upp Atwood – hennes Tant Lydia är ju verkligen inte att leka med …
GillaGilla
Nej sannerligen inte. Men man förstår henne lite bättre om man läse The Testaments också.
GillaGilla
Jag har läst två av tre i din trio, Tjänarinnans berättelse och Beskows bok. Atwoods bok två väntar i hyllan. Jag funderar på att läsa om Tjänarinnans berättelse först för det var några år sedan jag läste den (2009).
Rådström har jag inte läst. Tack för tipsen!
GillaGilla
Tjänarinnans berättelse och Gileads döttrar är ganska olika, skrivna på olika sätt. Men Gileads döttrar ger ett annat perspektiv på Gilead och på tant Lydia.
GillaGilla
Tjänarinnans berättelse har jag inte läst men är lite sugen.
GillaGilla
Den är jäkligt bra.
GillaGilla
Jag kallar mig också tant ibland, och vi brukade prata om tantpower på jobbet 🙂
Aunties är verkligen obehagliga.
GillaGilla
Tantpower behöver vi nog mer av.
GillaGilla
Tjänarinnans berättelse och Beskows bok har jag läst. Den sista har jag aldrig hört talas om.
GillaGilla
Tjänarinnans berättelse tycker jag är riktigt bra! Tack för tipset om Rådströms bok.
GillaGilla
Visst är den bra.
GillaGilla
Har inte läst någon av böckerna i din trio. Tack för tips!
GillaGilla
Var så god!
GillaGilla
Precis, tanterna i Atwoods Gilead är av hårt virke. 😉
GillaGilla