Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan

Den här boken får jag ta till mig nästan som om den vore en diktsamling även om jag tror att den betraktas som en roman. Största delen av boken är förlagd till Genève. En enögd kvinna vandrar runt i staden om natten bland barer, prostituerade, och mest i de fattiga kvarteren. Hon berättar om ett kärleksförhållande som har runnit ut i sanden och sin barndom. Kvinnan är är från Turkiet och i berättelsen finns stor ensamhet. Hemlöshet. Kvinnan har ett bandage över ögat. Människor stirrar på henne. Hon vandrar i staden på natten, gömmer sig i mörkret för att slippa bli utstirrad. Var rinner från ögat och varför det är skadat vet vi inte.

Boken rymmer också en andra del som består av en lång novell. Där är miljön Istanbul och den som berättar är en man. Ensamhet och smärtsamma minnen är också motivet där.

Jag blir inte riktigt klok på den här boken, men samtidigt är det mycket bra skrivet. Det är starka känslor. Det är en mänsklig tillvaro som är full av problem. Det är en beskrivning av både Genéve och Istanbul och kontrasten dem emellan som sätter sig fast i mitt sinne. Det är en gestaltning av utanförskap och ensamhet som känns. Språket är svart och skarpt och jag funderar länge på boken efteråt. En bra bok med andra ord, inte lättillgänglig, men högst läsvärd.

Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan, Rámus förlag 2008. Översättning: Ulla Lundström.