Den vita borgen av Orhan Pamuk

Det är på 1600-talet. En ung italiensk ädling tas tillfånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul. Så småningom blir han slav hos en vetenskapsman och astrolog som kallas Hodja. Denne man ser exakt likadan ut som italienaren och han lär ut allt sitt vetande till Hodja och de får i uppgift att tillverka fyrverkerier. De två arbetar med uppfinningar och astrologi för att vinna sultanens gunst.

Det som bestämmer om någon ska ha framgång eller inte är att han ligger bra till hos sultanen. Sultanen är i början av berättelsen ett barn och antagligen i händerna på rådgivare, men det är där makten sitter. Riket är en diktatur, men fullt av intriger om makten. Det händer mycket i den här boken men den är lugnt berättad och handlingen griper aldrig tag i mig. Den är ganska snårig också, ömsom är Hodja i sultanens gunst, ömsom italienaren. Berättelsen känns stillastående fast den handlar om så mycket och också om dramatiska händelser, fängelse, folk får huvudet avhugget, krigståg.

Jag har lite svårt att förstå vad den här romanen egentligen handlar om. Öst och väst verkar vara ett tema. Kanske är den stillastående känslan jag får en gestaltning av det Osmanska rikets stagnation. Västvärlden har kommit längre i vetenskapen. I en diktatur förekommer ingen riktig debatt. Att hugga huvudet av de som har fel åsikt eller på grund av olika nycker för inte utvecklingen framåt. Västvärlden är nog inte så särskilt demokratisk heller vid den här tiden, men mer dynamisk och öppen.

Identitet verkar också vara ett tema. Det att Hodja och italienaren är dubbelgångare måste betyda något. Kanske vill författaren säga att vi är människor allihop och egentligen lika? Men det här med identiteten blir aldrig spännande för mig.

Sedan vet jag naturligtvis inte hur sanningsenlig italienaren är. Kanske ska jag tänka att han fabulerar vilt? Det blir något ogripbart över berättelsen. Jag skulle tro att den säger mer till den som är väl insatt i det Osmanska rikets kultur och jag tror att författaren är mycket kunnig. Jag har svårt att bedöma den här romanen. Det är mycket som är bra men jag ställer mig frågande.

Den vita borgen av Orhan Pamuk, Tidens förlag 1992. Översättning: Kemal Yamanlar i samarbete med Anne-Marie Özkök.

Romanen kom ursprungligen ut 1985 och var författarens tredje.