De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin

Det är i slutet av 1920-talet. Zackarias är en pojke på tretton år som bor i Sundsvall. Han jobbar som springpojke på olika ställen i staden och han berättar vad han är med om. Diverse udda människor kommer in i hans liv, som fröken Thomasine Hassel som har psykiska problem, den före detta bondkomikern Blaren och före detta clownen Dixie som spelar på såg. Och sotarlärlingen Kurre som inte är något original men som har ett yrke som inte så ofta förekommer i romanerna.

De sotarna! De sotarna! är en ovanlig roman och intressant men jag har svårt för tonen i boken. Det finns en putslustighet som irriterar, inte överallt, men lite för mycket. Det märks att det är en språkmästare som har skrivit boken och det finns formidabla språkexplostioner likaväl som ett mer avmätt, städat språk men på vissa ställen känns det som om en ung person som vill briljera har skrivit. Det blir för mycket. Ta bort det där, tänker jag. Dessutom flyter berättandet ut ibland. Men kanske borde jag tänka att det faktiskt är Zackarias som berättar och inte författaren. Att det är Zackarias språk? Ett sätt att gestalta honom? Avsnittet om en kolarbonde skiljer dock ut sig från de andra. Det är mycket torrare och sakligare och jag har läst på Wikipedia att Lars Ahlin brukade experimentera med språket och skrev sina böcker på olika sätt.

Det finns ingen genomgånde historia som går mot sitt slut i boken utan flera historier, nästan som om det är noveller, och i ett par av dem blir det riktigt dramatiskt. Flera gånger under läsningen tänkte jag: Men var den här boken verkligen bäst? Den fick ju Augustpriset. Men fast jag är lite tveksam inför den här romanen är jag ändå glad att jag har läst den. Tidigare har jag bara läst två böcker av Lars Ahlin, Tåbb med manifestet som jag läste när jag var ung och som jag inte minns något av och Kanelbiten som jag läste lite senare i livet med stor behållning.

De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin, Bonniers 1990.

Det här är den andra boken om Zackarias. Den första kom 1954 och heter Stora glömskan.

De sotarna! De sotarna! är den andra Augustprisvinnande skönlitterära boken jag läser i mitt Augustprisprojekt och nu har jag sex stycken kvar att läsa. På Instagram har projektet taggen #augustprisprojektet.