
Berättaren i den här romanen heter Hans Haraldsson. Han har arbetat som kommunaltjänsteman och haft hand om konsumentfrågor. Nu sitter han i sin lägenhet ute på den skånska slätten i en modernt bostadsområde byggt i medeltidsstil. Där skriver han ner sina tankar och berättar om sitt liv. Det är det vi som läsare får ta del av och fram växer en bild av en ensam man, bitter och rannsakande. Stilen är från början ett noggrant skriftspråk men det mjukas upp så småningom.
Hans Haraldsson har satt sig före att undersöka ett mord som skedde på Bremens flygplats 1971. Det var doktor John Löwensköld som sköts, en chockartad händelse som påverkade Haraldssons föräldrar djupt. De kände nämligen John Löwensköld och de var ett av många föräldrapar som deltog i Löwenskölds projekt som gick ut på att skapa trygghet genom olika försäkringar. Ett särskilt bostadsområde byggdes där människorna skulle vara trygga och inte behöva oroa sig för någonting.
Så vad handlar den här romanen om? Trygghet kontra otrygghet och samhällets förändring. Kanske drömmen om folkhemmet och hur det sedan blev. Kanske till och med om drömmen att skapa en ny, bättre människa som inte är så skröplig och obetänksam och lat som vi ofta är. Och hur svårt det kan vara att hänga med i samhällsutvecklingen och orientera sig. För den som har vuxit upp i John Löwenskölds trygghet är det kanske ännu svårare. Hans Haraldssons liv har inte blivit som han ville. Nu är han skild och utan jobb. En människa som står utanför. Den känslan kan nog vem som helst få vid en skilsmässa. Jag tänker på Rachel Cusk som skrev att tidigare var hon innanför, men efter skilsmässan såg hon familjerna utifrån genom husens fönsterrutor när hon promenerade på gatan. Har man då levt i en värld som verkade helt trygg är det kanske ännu svårare.
Det här är stora och besvärliga frågor. Att vara människa är väl att kämpa, mer eller mindre och på olika sätt. Hur trygga vi än är drabbas vi alltid av några svårigheter och att det aldrig skulle göra ont är ett fåfängt hopp. Men Klas Östergrens roman som handlar om detta är ändå inte tung och dyster. Den har en sorgsen ton men den är ganska rolig också och där finns värme och den är spännande att läsa. Jag känner med Hans Haraldsson i all hans bitterhet och dryghet och oförmåga att se hur människor förändras. Ja, han är lite dryg. Men det är ju för att han är sårbar, ett värn han bygger upp mot omvärlden, och han rannsakar också sig själv och sitt liv. Fast det gör ont.
Större trygghet aldrig fanns av Klas Östergren, Polaris 2022.
många ensamma män som får en roll i böcker, låter tråkigt, ändå läser man dem
GillaGilla
Fast den här boken är absolut inte tråkig.
GillaGilla