Den obefintlige riddaren av Italo Calvino

Den obefintlige riddaren är den tredje boken i en trilogi som består av Den tudelade Visconten, Klätterbaronen och så denna, Den obefintlige riddaren. Av misstag lånade jag trean innan jag hade läst ettan, men jag tror inte att det har någon betydelse. Det är helt fristående böcker egentligen. Det finns inga personer som återkommer i dem, i varje fall inte när det gäller Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren.

Som ni ser är det en tom rustning på omslaget och den kan röra sig och tala och strida utan att det finns någon däri. Den smått galna berättelsen skrivs ner av en nunna i ett kloster som en del av hennes botgöring. Berättelsen är förlagd till Karl den Stores tid och enligt vad jag har rönat ut fanns inga sådana rustningar på den tiden. Men berättelsen är så tokig så det gör ingenting.

Vad är då berättelsen om riddaren som inte finns? Den skojar om krig och krigföring för länge sedan, om gamla riddarlöften, om heder, om kärlek, om den heliga Graalen och om vad som finns och inte finns. Det är en halsbrytande berättelse, en kort roman på 146 sidor där någon som ger sig ut i världen för att hitta någon eller något finner den eller det som i en saga, men där allt vänds på ett satiriskt sätt. I romanen kan den obefintlige riddaren gå på havets botten mellan kontinenter och bli mer och mer synlig från en strand i Nordafrika, först hjälmen, sedan axlarna och så vidare. Det är en scen som jag uppskattar. Romanen är ganska rolig och överraskar då och då. Men upp till Klätterbaronens nivå når den inte.

Den obefintlige riddaren av Italo Calvino, Natur & Kultur 2016. Översättning: Karin Alin.

Romanen kom första gången på svenska 1961 med samma översättning. På originalspråket kom den första gången 1959.