Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Äntligen har jag då läst Vi for upp med mor som kom redan 2019. Det är andra delen i Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo, och det var en fröjd att läsa den efter Smirnoffs millenniumbok Havsörnens skrik. Så mycket bättre, så mycket mer liv och mycket mer spännande.

Jana Kippo och hennes bror far alltså norrut för att begrava sin mor i byn Kukkojärvi som hon kommer ifrån. Allt enligt moderns önskan. I Kukkojärvi härskar en kristen sekt. Alla är inte med i den, men pastorerna har stort inflytande över bygden. Som det brukar vara i religiösa sekter är den starkt patriarkal och kvinnorna har en helt underordnad ställning. De ska sköta hushåll och föda barn, helst riktigt många, de är ju en gåva från gud. Kvinnorna bör tiga i församlingen. Pastorerna eldar på med helvetespredikningar.

Kukkojärvi är naturligtvis inte en plats där Jana Kippo känner sig hemma, men på grund av olika omständigheter blir hon kvar och hon får mycket att ta itu med. Det händer massor i den här romanen. Förutom sekten finns många alkoholiserade och halvkriminella människor i husen runt omkring. Det är mycket elände och många dramatiska händelser. En del människor får vi bara se en sida av. De är skarpt tecknade. Men i romanen finns också djupare porträtt. Jana Kippos kusin är en medkännande och mogen och ansvarstagande man. Bilden av Jana Kippo är drastisk och kantig, men också mjuk och vi upplever hur barndom och rötter kan påverka våra vuxna liv. Jana Kippo har ett tungt bagage att bära från sina uppväxtår, men hon är också stark och klarar av svåra situationer. Det uppskattar jag.

Så i Vi for upp med mor får vi en hisnande berättelse med stor dramatik, med starka känslor men också med ömhet och omtanke. Den är både otrolig och trolig, vardagsnära och osannolik och språket är Karin Smirnoffs eget och det fungerar så bra.

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff, Polaris 2019.

Första delen i trilogin heter Jag for ner till bror och den tredje Sen for jag hem.