Månad: juni 2023

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det är februari 1942. En kvinna läser ett anslag i fönstret i det lokala postkontoret och går hem och packar som det står skrivet att hon ska göra. Dagen därpå går hon och barnen hemifrån med så mycket bagage som de kan bära. De kommer till ett samlingsläger och så småningom blir de forslade med tåg till ett läger i öknen i Uta.

Kvinnan och barnen är japaner och japans angrepp på Pearl Harbor har förvandlat dem till fiender. Mannen i familjen hämtades en tid innan resten av familjen måste ge sig iväg. Han är i ett annat läger och han har blivit förhörd.

När kejsaren var gudomlig är mycket lugnt och sakligt berättad. Kvinnan och barnen blir representanter för alla de som råkade ut för samma öde. Just att författaren berättar detaljrikt och rakt upp och ner vad som händer är mycket effektivt. Som läsare känner man dessa människors maktlöshet. De måste finna sig i myndigheternas beslut. Dessutom är de utsatta för hat från en hel del amerikaner. De blir anklagade för ett skoningslöst krig som de inte har startat och inte har någon kontroll över.

Det finns mycket som är bra i den här boken. Att japanernas situation i USA under och efter andra världskriget uppmärksammas är mycket värdefullt. De blev behandlade som kriminella landsförrädare fast de allra flesta av dem var vanliga människor som arbetade och uppfostrade sina barn och ville leva i fred och ro. USA:s regering har senare bett om ursäkt och en viss kompensation har betalats ut, men många förlorade egendom när de tvångsförflyttades och det de var med om kan ju inte suddas ut. Minnena och konsekvenserna fick de bära med sig livet ut.

Man kan också se dessa särskilda händelser som behandlas i romanen i ett allmänt ljus. De representerar krigets destruktiva konsekvenser som yttrar sig på så många sätt. Folkgrupper kommer i kläm och efter kriget finns såren, inte minst de själsliga. Det här är dystert, men låt inte det hindra er att läsa boken om ni inte redan har gjort det. Den är bra.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka, Bonniers 2014. Översättning: Ulla Roseen.

Hett i hyllan #210 – Ängel bland skuggor

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Min man förde in en hel rad böcker av Niklas Rådström i vårt hem när vi flyttade ihop. Det är jag glad och tacksam över. Några av dem har jag läst med stor behållning, men många står och värmer upp bokhyllan i väntan på att bli lästa. Ängel bland skuggor är en av dem.

… Ängel bland skuggor är en berättelse fylld av intriger, rik på öden, uppgörelser och erotiska förvecklingar som en antik myt. Det är på en gång en intensiv samtidsskildring och en magiskt glödande saga som spänner över flera decennier. läser jag på omslagets baksida.

I berättelsen ska finnas en dödssjuk fotograf, en tonårspojke som försöker återge sin far hans forna värdighet och en döv pojke som vandrar ner i underjorden för att rädda sin syster ur drogmissbrukets dödsrike.

Ja, nog vill jag läsa också denna roman av Niklas Rådström.

Ängel bland skuggor av Niklas Rådström, Gedins 1993.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Det stora kalaset av John Steinbeck

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Cannery Row är en av de tolv hyllvärmarna som jag läser i år. Men boken vi har i hyllan är en liten pocket med hopträngd text på engelska. Nej, den hade jag inte lust att läsa, så jag lånade romanen från biblioteket istället och valde en bok i svensk översättning, och titeln är då Det stora kalaset.

Cannery Row är en gata utefter Stilla havet i Monterey i Californien. Den hette inte så 1945 när John Steinbecks roman publicerades, men boken blev så populär att gatan döptes till Cannery Row 1958 för att hedra Steinbeck. Utefter gatan låg flera sardinfabriker som producerade konserver. Det var ett fattigt område då, men jag räknar med att det är raka motsatsen nu. Konservfabrikerna är nedlagda.

Det stora kalaset handlar om människorna som bor i området. Den är skriven med humor och ganska mycket värme. De flesta personerna i romanen är fattiga eller invandrare som kinesen som äger en butik där man kan köpa allt utom prostituerade. Vill man ha dem får man gå till Doras bordell. En betydelsefull gestalt i berättelsen är Mac, en dagdrivare som tillsammans med sitt gäng åtminstone ibland vill väl, men lyckas ställa till det varje gång. En annan betydelsefull människa är Doc som förestår ett marinlaboratorium i området. Han har en verklig förebild som hette Ed Ricketts och som John Steinbeck var god vän med.

De flesta romanfigurerna är alltså fattiga människor, men romanen är inte skriven ur deras synvinkel utan ur den bildades, den som har utbildning och resurser och kunskap om världen i stort. Och som är en man. Doc är författarens vän eller alter ego. Därför blir mycket berättat lite från ovan, men samtidigt med värme. I viss mån idylliseras dagdrivarnas liv. Dora som äger bordellen symboliserar väl också den goda horan. Flickorna, som de kallas, på bordellen verkar också goda. De verkar ha det förhållandevis bra och bordellen är ett naturligt inslag i området. Så är det bara.

Man kan nog läsa Det stora kalaset på många sätt. Den är en härlig berättelse, dråplig, mänsklig och rolig med lite bitter underton. Man kan också se den som civilisationskritik mot det framväxande konsumtionssamhället där hårdhet och effektivitet premieras. För mig blir det lite av en paradox eftersom det grova utnyttjandet av människor som förekommer på en bordell inte kritiseras särskilt kraftigt. Men civilisationskritiken skrivs inte läsaren på näsan. Steinbeck berättar skrönor, varmt och underhållande.

Det stora kalaset av John Steinbeck, Lindelöws 2017. Översättning: Einar Heckscher. Förord: Per-Olof Mattsson.

Tisdagstrion – Sött och gott

~ Mösstanten ~ 19 kommentarer

Körsbär kan vara söta och goda och därför är den första boken i min trio Körsbärslandet av Dörte Hansen. Den utspelas i Olland i norra Tyskland där man odlar körsbär och äpplen. Det är en trevlig bok med en ganska mörk bakgrund, lite av en släkthistoria, om relationer, och om moderna tider med storstadsbor som flyttar ut på landet och bönder som har bott där länge som försöker få ekonomin att gå ihop.

Apelsiner, åtminstone blodapelsiner, kan också vara söta och goda, och då borde Apelsinflickan av Lena Kallenberg platsa här. Den har jag inte läst, men jag har den i läslistan. Att vara apelsinflicka i 1880-talets Stockholm är däremot varken sött eller gott. Apelsinflickor kallas de som säljer sig till män på krogen. Signe är på rymmen från sin husbonde och hon vill inte bli apelsinflicka, men hur ska hon klara sig i staden?

Just vredens druvor är nog inte särskilt söta och goda men Vredens druvor av John Steinbeck är en bra bok som jag läste för mycket länge sedan. Inte nog med att den gjorde stort intryck, jag fick också en historielektion och mer insikt i vad depressionen på 1930-talet kunde innebära för människor. Ibland funderar jag på att läsa om den eftersom jag var så ung när jag läste den.

Det finns mycket annat än körsbär och apelsiner och druvor som kan vara sött och gott. Om du går till Ugglan & Boken får du veta vad andra bokbloggare har plockat fram idag.

Fiskar simmar, fåglar flyger – novell av Terézia Mora

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Han kallas Maratonmannen och är en ensam särling. Han lever i sin stadsdel och håller på sina rutiner. Varje dag går han ut för att köpa mat med en kasse i handen.

Kassen är lite smutsig i botten. Inuti, i tygkassen ena hörn dit de åkt ner: portmonnä och nyckelknippa. Varför han går omkring med portmonnä och nyckelknippa (fyra nycklar: port, brevlåda, lägenhet, källarskrubb) i tygkassen när han har tre fickor i jackan, varav en är en innerficka: en gåta. Det vill säga: han bär dem på det sättet för att han är godtrogen. För att han i sin stadsdel, på sin gata, där han har bott, handlat osv. i 57 år, känner sig trygg.

Naturligtvis rycker en ung kille en dag till sig hans kasse och springer iväg. Han har inte räknat med att mannen han stulit ifrån, som ser ut som en gubbe, brukar springa maraton.

Fiskar simmar, fåglar flyger är den första novellen i Terézia Moras novellsamling Aliens. Titeln innebär inte att novellerna handlar om utomjordingar. De handlar om ensamma kanske lite säregna människor. Ofta lånar jag en novellsamling från biblioteket och läser bara en novell, men denna samling vill jag läsa i sin helhet.

Terezía Mora är en intressant författare. Hon är född i Ungern men bor i Berlin och skriver på tyska. Tre av hennes böcker finns översatta till svenska, novellsamlingen Aliens och två romaner, Alle Tage (2004) utgiven i svensk översättning 2011 med titeln Alla dagar och Das Ungeheuer (2013), på svenska Monstret (2017). Jag har tidigare läst Alla dagar och vill gärna läsa också Monstret.

Fiskar simmar, fåglar flyger – novell ur samlingen Aliens av Terézia Mora, Rámus 2020. Översättning: Linda Östergaard.

Hett i hyllan #209 – Man i sina bästa år

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Det här är den tredje och sista boken av Ludvig Rasmusson som vi har i bokhyllan. Precis som de två som jag redan har skrivit om i Hett i hyllan här och här består Man i sina bästa år av kåserier. Om det är roligt beror nog på den som läser. Humor fungerar ju så olika för oss människor.

Från bokens baksida:
”Wenn jemand eine reise tut, so kann er was erzählen”, lyder ett gammalt tyskt citat som alla gamla bildade svenskar kan utantill. ”När någon gör en resa har han något att berätta”, betyder det. Det är konstigt att ett så poänglöst yttrande överlevt seklen. Det beror nog på att det var den berömde författaren Goethe som sa det. När han dog sa han: ”Mehr Licht.” Det betyder ”Mer ljus!”. Man undrar hur denne man kunde bli så berömd. Något mer måste han väl ha gjort?

Texten fortsätter, men jag kan ju inte skriva av allt. I mitt tycke är den lite smårolig. En torr humor som man kan le åt.

Man i sina bästa år och andra kåserier av Ludvig Rasmusson, Norstedts 2002.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Sen for jag hem av Karin Smirnoff

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Sen for jag hem är Karin Smirnoffs tredje bok om Jana Kippo. Ett starkt tema i den är Jana Kippos svårighet att klara nära relationer. Det är inte förvånande med tanke på hennes barndom. Nu är dessutom hennes tvillingbror död och hon anklagar delvis sig själv för att han förolyckades.

Så är hennes närmaste relation över. Brodern och hon hade ett starkt band. Närhet och brist på den, omtanke och hämnd, allt detta finns i den här romanen som är nästan lika spännande som tvåan men den har en lite långsammare utveckling och handlar mer om konstnärskap. Men Sen for jag hem är rolig, upprörande och egensinnig precis som de två första romanerna i trilogin. Här finns en hårdkokt stil som jag uppskattar. Språket är eget och skildringen av förhållandena i glesbygden är stark och känns realistisk mitt bland alla händelser som kanske inte är helt realistiska. Det händer mycket innan romanen är slut.

Det jag också uppskattar är att Jana Kippo är stark och seg. Visst är hon svag på många sätt och ställer ibland till det för sig, men på lång sikt är hon seg och trots allt elände känns det som om hon kommer att klara sig. Kanske lyckas hon aldrig med en kärleksrelation, men hon kommer att fortsätta och utvecklas som konstnär. Så känns det.

Om du inte redan har läst den här trilogin tycker jag att du ska göra det. Själv är jag gräsligt sen. Kanske har alla andra redan läst den?

Sen for jag hem av Karin Smirnoff, Polaris 2020.

De andra två delarna är Jag for ner till bror (2018) och Vi for upp med mor (2019)

Tisdagstrion – Schack

~ Mösstanten ~ 20 kommentarer

Ugglan & Boken som ger oss alla de spännande temana för tisdagstrion hade instruerat oss att vi kunde se ganska brett på begreppet schack och att till exempel en dam, en kung, ett torn och så vidare gott kunde duga idag. Därför har jag valt en roman med torn i titeln, Ellen Mattsons Tornet och fåglarna. Det är en historisk roman om Henrich Danckwart som var kommendant på fästningen i Marstrand 1719. Karl XII var död och Sverige var i krig mot Danmark. En fantastiskt bra roman enligt min åsikt.

Nästa bok snubblade jag över när jag letade efter böcker till schacktrion och jag blev så nyfiken på den att jag beställde den på fjärrlån eftersom den inte fanns på Götabiblioteken. Schackspelerskan av Bertina Henrichs handlar om Eleni som är hotellstäderska på ön Naxos. En omkullvält schackpjäs i rum nummer 17 blir upptakten till hennes livs största äventyr och hennes egen frigörelse. Bertina Henrichs är en tysk författare som skriver på franska. Schackspelerskan kom på franska 2005 och i svensk översättning 2010.

I Den stora matchen av Arnaldur Indridason hålls ett stort schackmästerskap i Reykjavik. En ung man blir grovt misshandlad i en biograf. Polisen har egentligen fullt upp med alla utländska gäster som finns i staden men polisen Marion Briem är fast besluten att ta reda på vad som ligger bakom attacken. Marion Briem är en intressant romangestalt. Hen figurerar i fler deckare av Arnaldur Indridason. Marion Briems kön framgår aldrig klart och det leder till intressanta funderingar över ens egna föreställningar om män och kvinnor. Den stora matchen kom 2013 på svenska och 2011 på isländska.

Det var min trio på temat schack. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

Nu läser jag Harry Martinson igen

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Vita Nova av Louise Glück var inte svår att läsa på engelska. Berättande dikter om kärlek och skilsmässa. Vagnen har jag ju läst i tidigare. Jag stoppade när jag hade den sista avdelningen kvar, som heter just Vagnen. Den består av 16 dikter så det kommer inte att ta särskilt lång tid.

Som ni kanske märker skriver jag inte om poesi på samma sätt som jag skriver om prosa. Det beror på att jag inte tycker att jag kan tillföra så mycket. Andra som är kunnigare inom poesiområdet får göra det. Men jag vill ändå gärna berätta vilka diktsamlingen jag läser. Kanske kan de här posterna trots allt vara små tips om vad man kan läsa.

Vita Nova av Louise Glück, Carcanet 2000.

Vagnen – dikter av Harry Martinson, Bonniers 1960.