Halvbrodern av Lars Saabye Christensen

Halvbrodern är titeln på Lars Saabye Christensens roman och denne halvbror heter Fred. Han har kommit till genom en våldtäkt. Den nittonåriga Vera var uppe på torkvinden för att hämta de nytvättade klänningarna som hon och hennes mor och mormor skulle ha på sig för att fira att Norge äntligen var befriat från nazisterna. Där blev hon överfallen och nio månader senare föddes Fred. Romanens berättare heter Barnum därför att hans far, som Freds mamma så småningom träffar, har en bakgrund vid cirkusen. Barnum är mycket kort till växten, precis som fadern, och det är ett stort problem för honom.

Romanen är en släktkrönika som sträcker sig över hela 1900-talet med Barnum i centrum och halvbrodern Fred cirklande runt omkring, och Barnums far som ingen vet vad han försörjer sig på, som kommer och far iväg, som ibland kan strö pengar omkring sig på storstilat manér men som en stor del av tiden lever på familjens kvinnor. Tryggheten finns hos de tre generationerna kvinnor, men den är bräcklig.

De två bröderna Barnum och Fred är helt olika både till utseende och temperament, men ändå finns ett starkt band mellan dem som man känner som läsare. Människorna kämpar med tillvaron, var och en på sitt eget sätt. Våldtäkten på torkvinden påverkar romanpersonernas liv decennier framöver. Barnums opålitlige far likaså. Den enda som glider förbi i viss mån är han, en hal människa som ibland ställer till det för andra.

Lars Saabyes roman Halvbrodern är rolig och spännande, dråplig och tragisk och mycket mänsklig. Den handlar om kärlek och omtanke och hat, om skenbilder och förtroende och om fördomar. Det finns mycket liv i den här berättelsen, mycket att tänka på och mycket som ger känslor när man läser, och många oväntade och starka bilder. Rekommenderas.

Halvbrodern av Lars Saabye Christensen, Wahlström & Widstrand 2002. Översättning: Ingrid Ingemark och Ingrid Windisch.
Romanen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2002 och kom på norska första gången 2001 (Halvbroren)

Hett i hyllan #254 – The Confidential Agent

Ett inbördeskrig rasar i ett litet land på kontinenten. Där var D tidigare lärare i medeltidsfranska men nu är han regeringens agent. Han sänds till ett Storbritannien och hans uppdrag är att köpa kol till vilket pris som helst. Först verkar det vara ett vanligt förhandlingsuppdrag men snart dras han in i ett mord och anklagas för att ha falska dokument och för stöld. Han ställs också till ansvar för en ung kvinnas död. D blir en jagad man i ett land där han är främling, plågad av lojaliteter, tvivel och kärlek.

The Confidential Agent av Graham Greene skrevs 1938 och publicerades första gången 1939. Den verkar intressant. Inte en vanlig thriller enligt Ian Rankin som har skrivit förordet.

The Confidential Agent av Graham Greene, Vintage 2019. Förord: Ian Rankin.

Smärtan av Marguerite Duras

Smärtan bygger på dagboksanteckningar som Marguerite Duras (1914-1996) skrev under några vårveckor under Paris befrielse 1945. Den längsta berättelsen handlar om hur hon väntar och försöker få upplysningar om vad som har hänt hennes man som deporterades under kriget. Det är en väntan full av smärta. Är han död eller levande? Kommer hon att återse honom och hur blir det då? Mycket har hänt sedan han försvann. Hon är inte samma människa som då. Och han, svältande efter lång tid i fångläger, vad har det blivit av honom? Denna första berättelse i boken är mycket stark.

De andra kortare berättelserna är lite varierande. Starkast där är Monsieur X, här kallad Pierre Rabier som handlar om en Gestapoagent och Milissoldaten Ter där Marguerite Duras gestaltar vad som kan hända med människor under krig och förtryck. Sidor av en som man inte kunde ana och som inte är så humana kan komma fram.

Sammantaget är Smärtan en mycket intressant bok där man också kan lära sig en del om hur det kunde vara under nazisternas ockupation och under månaderna efter deras nederlag och eftersom det är skönlitteratur får man en viss känsla för tiden och människorna. Boken rekommenderas.

Smärtan av Marguerite Duras, Bonniers 1986. Översättning: Marie Werup.
Den franska titeln är La Douleur (1985)

Tisdagstrion – Ett ”och” i boktiteln

Idag vill Ugglan & Boken att tisdagstrion ska handla om böcker som har ordet och i titeln. Det finns ganska många sådana titlar, en lite lättare uppgift denna vecka alltså, och jag har valt dessa tre böcker.

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist kom 2022. Den handlar om en barndom och hur den har påverkat en kvinnas liv, om trygghet och rädsla och ensamhet. Den handlar också om funderingar, att försöka förstå sig själv, vem man är, människorna omkring sig och vad som har gjort att man blev som man blev. Att äta är mycket betydelsefullt i romanen. Man kan säga att författaren berättar genom huvudpersonens förhållande till mat. En fin roman.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides är en roman om en Christo som har flyttat till Sverige från Grekland och lämnat sina föräldrar där hemma. Han studerar idéhistoria på universitetet i Stockholm och håller på med att skriva en uppsats. I det stora studenthuset bor också Rania med sin man och dotter. När Christo träffar henne blir han blixtförälskad. Kärlek och främlingskap kom 2020.

Sniglar och snö av Agneta Pleijel är hennes tredje självbiografiska roman och den kom förra året. Den handlar om hennes arbetsliv på Aftonbladet och som författare, men den är också mycket personlig om kärleksförhållanden och moderskap och skapande och svårigheten att få alla delar av livet att fungera. I alla de tre självbiografiska böckerna är förhållandet till hennes mor och far betydelsefullt. Läs gärna hela trilogin som förutom av denna består av Spådomen (2015) och Doften av en man (2917).

Om du vill veta vilka andra böcker med ordet och i titeln som de andra bokbloggarna lyfter fram kan du gå till Ugglan & Boken.

Titta vad min man har köpt!

Att det är trevligt att ha alla Sherlock Holmes-berättelserna hemma i hyllan, det tycker inte bara min man, utan också jag. Här i boxen finns massor som jag inte har läst, till exempel alla noveller med Sherlock Holmes som Arthur Conan Doyle skrev. Min man har läst ett par av dem och de håller tydligen inte alltid högsta klass, men det kan vara trevligt att läsa dem ändå. De verkar vara upplagda efter samma eller liknande mönster, men det kan ge en viss trygg igenkänningsfaktor, precis som när man följer en serie på tv. Och trygghetskänsla är något som vi kan behöva.

Gå av Thomas Bernhard

Berättaren och en man vid namn Oehler är ute och går. Deras gemensamme vän Karrer är intagen på mentalsjukhus. Berättaren berättar för oss vad Oehler säger när de är ute och går. Det handlar om varför Karrer blev galen och hur det hände att han slutligen blev intagen på mentalsjukhus. Som i de andra böckerna av Thomas Bernhard är han starkt kritisk till de österrikiska myndigheterna, psykiatrin och det österrikiska samhället.

Thomas Bernhard skriver med många upprepningar och i den här texten är det så många upprepningar och omtagningar att man kan tro att det finns en del galenskap även hos Oehler – eller kanske hos berättaren. Hur vet vi att han beskriver verkligheten som den är? För mig var det mycket lättare att läsa Thomas Bernhards självbiografiska böcker eftersom de var mer levande och gick att leva sig in i på ett annat sätt. Texten i Gå är mycket torrare och knarrigare och jag blir inte lika intresserad av det de två herrarna talar om. Men det finns humor även i den här boken, och där finns en mycket stark tragikomisk scen med otaliga upprepningar i texten, och den handlar om hur Karrer och Oehler besöker en butik där man säljer byxor.

Det är svårt att berätta om den här boken och göra den rättvisa så jag väljer att citera från omslagets flik för att ge någon känsla av hurdan den här texten är.

Ur Gå:
Det är faktiskt inte möjligt att gå och tänka med samma intensitet en längre tid. Ibland går vi intensivare men tänker inte lika intensivt som vi går, sedan tänker vi intensivt och går inte lika intensivt som vi tänker, ibland tänker vi med en mycket högre själsnärvaro än vi går och ibland går vi med en mycket högre själsnärvaro än vi tänker, men vi kan inte tänka och gå med samma själsnärvaro.

Gå av Thomas Bernhard, Tranan 2017. Översättning: Jan Erik Bornlid.
Gehen publicerades ursprungligen 1971.

Hett i hyllan #253 – Fantomen på Manhattan

Det här är den sista boken av Frederick Forsyth som står i vår bokhylla, köpt utan omslag på second hand. Alltså finns inget omslag som kan ge upplysningar om boken, men lite googlande löser mitt problem. Vi har väl alla hört talas om fantomen på operan? I Fantomen på Manhattan låter Forsyth fantomen leva vidare i det förra sekelskiftets New York och där planerar han en gruvlig hämnd. I början av boken finns ett långt förord som förklarar hur legenden om fantomen på operan har kommit till.

Enligt Bonniers som publicerade den här översättningen av Fantomen på Manhattan är den inte en thriller, vilket man förväntar sig. På Wikipediasidan som handlar om boken klassificeras den däremot som thriller, mystery, romance. Där står också att musikalen The Phantom of the Opera, Love Never Dies från 2010 delvis är baserad på Forsyths bok. På Bonniers webbsida om boken kan jag vidare läsa att den är underhållande, skriven med iskall saklighet och har ett drag av dokumentär. Den ska också ge en fin skildring av New York i början av 1900-talet.

Jag blir faktiskt nyfiken.

Fantomen på Manhattan av Frederick Forsyth, Bonniers 2000. Översättning: Lennart Olofsson.
Originalboken, The Phantom of Manhattan, publicerades 1999.

Vi drabbade samman med våra ödens fulla bredd av Ebba Witt Brattström

Vi drabbade samman med våra ödens fulla bredd är en biografi över äktenskapet mellan Moa och Harry Martinson. Det varade i tolv år, 1929 till 1941 och det betydde mycket för båda författarna. Moa var redan en etablerad medarbetare i flera tidningar när hon träffade den unge Harry Martinson. Hon var fattig och hade tre överlevande söner. Den yngste av dem var sexton år gammal och så som det var för fattiga tonåringar på den tiden antar jag att de alla tre bidrog till försörjningen, men deras inkomster måste ha varit små. Harry Martinson kom till Moas torp i Östergötland 1928 och då var han 24 år gammal, fjorton år yngre än Moa. Han var ännu fattigare och hade tillbringat många år på luffen och på sjön.

Det viktigaste som Ebba Witt Brattström framhåller i biografin är Moa Martinsons stora betydelse både för den svenska arbetarlitteraturen och för Harry Martinson och hur hon har minimerats i litteraturhistorien. Jag kommer själv ihåg att det man ”skulle” läsa när jag växte upp var de manliga arbetarförfattarna. Jag läste Harry Martinson, Ivar Lo Johansson, Vilhelm Moberg och Jan Fridegård. Av Eyvind Johnson läste jag kanske bara Strändernas svall. Men Moa Martinson kan jag inte minnas att jag läste då. Och av Harry och Moa Martinson var det han som lyftes fram som den store författaren. Harry Martinson var ju verkligen en stor författare, men den mycket populära Moa Martinson har inte bara gjorts osynlig, hon har också baktalats och förlöjligats. Kvinnors erfarenheter var inte viktiga. de var till och med ofta mycket osmakliga enligt litteraturbedömarna. Hur kvinnan ofta framställdes i den manliga arbetarlitteraturen på 1920- och 1930-talet tar också stor plats i biografin. Tack och lov har vi gått framåt sedan dess.

Man kan säga att Ebba Witt Brattström står på Moa Martinsons sida i den här boken, men jag tycker ändå att hon ser en hel del brister och att hon ger en ganska komplex bild av människorna Harry och Moa. Ebba Witt Brattström har forskat många år i arkiven. Hon har gedigen kunskap i ämnet och hennes doktorsavhandling handlade om Moa Martinson och bidrog till att hon omvärderades. Jag har inte kunskap nog till att bedöma riktigheten i allt det hon skriver, men att den litteratur som var skriven av män av de tongivande ansågs bättre och mer allmänmänsklig än det kvinnorna skrev, det är jag övertygad om stämmer. Möjligen med undantag av Selma Lagerlöfs verk, men som ni märker är jag osäker på den punkten.

Jag tror att den här boken kan vara en bra ingång för den som vill läsa den äldre arbetarlitteraturen. Det finns en lång litteraturlista där bak och jag får lust att läsa om böcker jag läste i min ungdom och att läsa en hel del som jag inte har läst.

Vi drabbade samman med våra ödens fulla bredd – författarparet Moa och Harry Martinson av Ebba Witt Brattström, Historiska media 2024.

Ebba Witt Brattströms doktorsavhandling som handlade om Moa Martinson:
Moa Martinson – skrift och drift i trettiotalet, Norstedts 1988.

Wikipedia om Moa Martinson (1890-1964).
Wikipedia om Harry Martinson (1904-1978).

Tisdagstrion – Böcker som gavs ut under olika årtionden under 1900-talet

Efter att ha läst Ebba Witt Brattströms bok om Moa och Harry Martinson fick jag lust att välja böcker av dem till den här tisdagstrion. Och så fick Ivar Lo-Johansson vara med också. Även han finns med i Brattströms bok. Så här har vi då tre stora svenska 1900-talsförfattare med var sin bok, och den första och den tredje har självbiografisk grund.

1930-talet
Mor gifter sig av Moa Martinson (1890-1964). Den tror jag att jag har läst, men jag är inte helt säker. Kanske har jag bara sett tv-serien. Hur det än förhåller sig med den saken vill jag läsa den nu. Det är sådant som kan hända när man läser författarbiografier. Mor gifter sig handlar om den fattiga flickan Mia och hennes mor som gifter sig med en hopplös karl som super, slåss och bedrar. Romanen kom 1936. Tv-serien kan man fortfarande se på SVT Play.

1940-talet
Vägen till Klockrike av Harry Martinson (1904-1978). Klockrike ligger inte så långt från Linköping, där jag bor, så naturligtvis valde jag Vägen till Klockrike som 1940-talsbok. Den handlar om luffaren Bolle och tiden är slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det var många som tvingades att gå på luffen även under 1900-talet då arbetslösheten var stor. Harry Martinson hade själv varit ute på vägarna innan han blev författare. Vägen till Klockrike publicerades 1948. Den är också filmatiserad. Harry Martinson belönades med Nobelpriset i litteratur 1974.

1950-talet
Analfabeten av Ivar Lo-Johansson (1901-1990). Analfabeten är en självbiografisk roman där huvudpersonen är författarens far som var statare och torpare. Boken handlar också om en pojkes uppväxt, en pojke som kanske är Ivar Lo-Johansson. Det var mycket länge sedan jag läste den så jag minns tyvärr inte så mycket av den. Men Ivar Lo-Johansson kunde skildra vilket underläge statare och torpare befann sig i så att det känns när man läser. Analfabeten kom 1951.

Ebba Witt Brattströms bok heter Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd – Författarparet Moa och Harry Martinson, Historiska media 2024.

Och fler 1900-talsböcker får du tips om hos Ugglan & Boken.

Från Diwan till Dronningeporten

Nu har jag tagit mig igenom Gunnar Ekelöfs diktsamling Diwan över fursten av Emgión och det var inte så svårt. Dikterna är lättlästa. Det som är lite svårt är vissa namn och begrepp och den historiska kontexten. Men författaren har sett till att det finns ett efterord i boken där en del av historien belyses. Där finns också några ordförklaringar.

Dronningeporten av Pia Tafdrup blir nog lite svårare att läsa eftersom jag läser den på danska. Jag tror att det ska gå bra. Om inte så finns den översatt till svenska. Pia Tafdrup är en av Danmarks mest betydande poeter och hon är också ledamot av den danska akademien. Hon har skrivit en rad diktsamlingar och även två romaner. Kanske något för mig som främst är romanläsare? Dronningeporten belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1999.

Dronningeporten – diktsamling av Pia Tafdrup, Gyldendal 1999.
Den svenska översättningen, Drottningporten, kom år 2000.

Under Dronningeporten ligger alltså Diwan över fursten av Emgión – diktsamling av Gunnar Ekelöf, Bonniers 1965.