Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel

Spådomen är en självbiografisk roman där Agneta Pleijel berättar om sin barndom. Berättaren finns både i författandets och undersökandets nutid och i den tid som har varit. Flickan har en far som är forskare och en mor som har givit upp sin yrkesverksamhet inom musiken. De bor i Stockholmstrakten men snart flyttar de till Lund där flickan och hennes lillasyster växer upp i en dysfunktionell familj.

Mamman är svår och tidvis deprimerad och mycket bitter. Fadern är fjär och den distansen och behärskningen och kylan finns i hans familj. Vi får följa flickan i skolan, hos mor- och farföräldrar och på semester med familjen. Författaren försöker hitta vem hon var, vilka de var i hennes familj, och hon undersöker vad kärlek är, vilket inte är förvånande eftersom hennes föräldrars äktenskap var så dåligt. Fram kommer en mycket levande bild av flickan och hennes liv och hon blir tonåring och ung vuxen. Mestadels benämner författaren flickan hon. Jag kan tänka att författaren har behövt den distansen, att försöka se på sig själv utifrån. Men Spådomen är ingen distanserad berättelse, den är levande och drabbande och framstår som ärlig. Hur ärlig och hur riktig nu en biografisk berättelse kan bli. Det är kvinnan från 2000-talet som ser tillbaka.

Något som slår mig är att det finns likheter i berättelsen mellan Spådomen och Promenaderna i Dalby hage av Hanna Nordenhök. Där är också en mor som har givit upp musiken, en far som är forskare och där finns otrohet och svek och perioder när pappan arbetar i USA. Och berättelsen präglas av det akademiska Lund. Hanna Nordenhöks bok kom först, men jag tror inte ett ögonblick att Agneta Pleijel skulle ha hämtat mycket av sin berättelse därifrån. Den framstår som äkta och till viss del självutlämnande och det är väl bara så att liknande mönster har funnits i mer än en familj.

En viktig person i Spådomen är flickans faster Ricki. Hon är raka motsatsen till flickans mor, en elegant yrkeskvinna, som visserligen är reserverad som de andra i hennes släkt, men som också kan hysa mycket varma känslor och som skapar sig ett liv som skiljer sig mycket från resten av hennes familj. Agneta Pleijel börjar romanen med att berätta om henne och hon får också avsluta den. Och under den ganska långa tidsperiod som romanen omfattar växer flickan och försöker hitta sin väg i kärlek, sexualitet och yrkesframtid.

Spådomen av Agneta Pleijel, Norstedts 2015.

2017 kom Doften av en man som är Agneta Pleijels fortsättning på spådomen och 27/3 i år kommer del tre med titel Sniglar och snö. Den vill jag också gärna läsa men det är nog bäst att jag tar tvåan först..

2 kommentarer på “Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s