Ett gäng ungdomar umgås på Särsö, dit de kommer med sina familjer varje sommar. De har tillbringat sina barndoms somrar där och nu är de tretton fjorton år och allt känns annorlunda. De är inte samma barn längre nu när de är tonåringar allihop. Den som berättar heter Johannes och det gör han som vuxen. Han ser tillbaka på sommaren 1985 då allt var annorlunda och killarna i gänget for till Svärtan, en liten ö i närheten av Särsö, en ö som ingen brukar åka till. Den består av svarta, branta klippor och det finns historier om monster på ön.
Efter stor möda tar de sig iland på ön och där hittar de en egendomlig varelse. Den liknar en sjöjungfru, men inte en romantisk sjöjungfru som vi känner till från H C Andersen och Disney. Den här sjöjungfrun är inte vacker och hon är delvis skrämmande. Men de tar med sig varelsen till Särsö och förvarar henne där i en sjöbod.
Sommaren 1985 är en spännande historia med djup. Författaren skildrar ungdomarna och deras problem, och utifrån ungdomarna deras familjer och problem som finns där. Romanen innehåller många svårigheter och allt äger rum i en sommaridyll. Fast en sommaridyll finns ju aldrig. Varhelst människor befinner sig så finns det alltid problem av olika slag. Och tonårstiden är en mer eller mindre påfrestande tid både för barnen som växer upp och deras föräldrar.
Jag tycker att författaren har fångat ungdomarnas liv bra. Det som är deras. Som föräldrarna inte vet om. Där finns fina porträtt av ungdomarna och även av en lillasyster och hennes bästa vän. Hos de två flickorna finns en obändig kraft och energi, men naturligtvis också tioåringens dumdristighet. Men det sprakar om flickan Lovisa och tioåringarna är en härlig kontrast till tonåringarna. Tydligen är Lovisa och hennes kompis huvudpersoner i nästa bok i sommarserien.
John Ajvide Lindqvist är en skräckförfattare och genom berättelsen går ett illavarslande stråk. Hur ska det gå med varelsen från havet? Hon är väl inte särskilt mänsklig egentligen? Och ungdomarnas dykande under ångbåtsbryggan. Farligt, farligt känns det. Tänk om någon fastnar. Samtidigt är romanen inte alltför skräckinjagande. Jag klarar mycket väl av att läsa den och den känns delvis ganska snäll, och lite rolig också. Men den är inte för snäll. Slutet återknyter till mörkret.
Jag valde att läsa boken istället för att se TV-serien och det ångrar jag inte. Boken är bra.
Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist, Ordfront 2023.
Mösstanten 
Inte sett färdigt serien, för maken gillade inte… vi får se.
John Ajvide Lindqvist har jag inte varit sugen på att läsa. lite tufft.
GillaGillad av 1 person
Nej jag vet. Du har sagt det tidigare. När det gäller serier brukar jag se dem i paddan med poddar i öronen. Då kan min man se på det han vill. Eller läsa.
GillaGilla
Jag gillade hans tidigaste böcker, sen ballade han ur, tyckte jag och de blev för otroliga. Kanske ska göra ett nytt försök och läsa dem jag har missat…
GillaGillad av 1 person
Det har hänt mig att jag har tyckt att något jag läst var dåligt – men när jag läste det igen långt senare tyckte jag att det var bra. Olika skeden i livet. Olika känslor och inställning vid olika tillfällen.
GillaGilla
Så kan det förstås även vara för mig. Men samma sak hände med en annan svensk författare vars böcker jag uppskattat mycket – till att börja med.
GillaGillad av 1 person
Nej, alla författare passar sannerligen inte alla. Det finns så mycket att läsa, och ser man ingen anledning till att läsa en viss bok eller författare har man ju så mycket annat som lockar.
GillaGilla