En stor skillnad mot hur jag läste som ung är att nu läser jag betydligt mer poesi, och jag gör det regelbundet. Nu när jag är pensionär har jag privilegiet att inte jäkta på morgonen för att ge mig iväg till ett arbete. Om jag vill kan jag strosa runt i lägenheten i pyjamas hela dagen. Det brukar jag nu inte göra. Vanliga dagskläder brukar åka på så småningom. Men finessen är att jag kan ta det lugnt på morgonen. Ofta mycket lugnt. Då brukar jag dricka en stor balja te och sitta och glo. Om vädret tillåter sker det på balkongen, och oavsett om tedrickandet och gloende försiggår där eller i soffan läser jag sedan en dikt. Alltid på soffan. Så är det bara.
Det blir alltså inga stora mängder poesi. En dikt om dagen ungefär. Ibland ingen av olika orsaker och ibland kanske två. Men medan dagarna har gått sedan jag slutade jobba har jag alltså läst mer och mer lyrik. Här läser jag Sena dikter av Wislawa Szymborska.
Visst är det skönt att kunna göra som man vill. Jag måste klä på mig lite varmt för trivs med att frukost ute på altanen. Regniga dagar kan jag sitta på balkonghörnet där vi har lite tak. Läser också poesi sporadiskt, finns så många bra. Det är väl sånt man lär sig uppskatta med åldern.
Fortfarande i går hade vi 20 gr i solen i söderhörnan, då ville jag gärna läsa ute.
GillaGilla