Fru Gregorius av Åsa Nilsonne

I den här romanen är det Helga Gregorius som berättar, alltså hustrun till Pastor Gregorius som blir mördad av doktor Glas i Hjalmar Söderbergs roman. I hans roman kommer hon till doktorn och beklagar sig över sitt svåruthärdliga äktenskap, och där kan man mycket väl känna att hon är ärlig och verkligen befinner sig i en svår situation. Men i Åsa Nilsonnes bok lurar hon doktor Glas.

Nu har jag inte alls sagt för mycket för på bokens baksida kan man läsa: ”Men tänk om Helga ljög för doktorn?”. Det är alltså redan avslöjat, och det är en intressant och spännande vinkling som Åsa Nilsonne har tagit sig an i den här romanen. Den tanken kan man få även när man läser Doktor Glas, fast där är det bara ett litet frågetecken.

Det är alltså ganska spännande att läsa Fru Gregorius. Man undrar hur det ska gå, även om man vet vad som hände i Hjalmar Söderbergs bok. Den stora skillnaden mot Söderbergs framställning är att Helga Gregorius framstår som en betydligt starkare kvinna hos Åsa Nilsonne. En människa som kan ta sitt öde i egna händer och som är ytterst förslagen. På så sätt driver hon med den kvinnosyn som var rådande i borgerligheten i början av 1900-talet, att kvinnan var svag och ologisk och känslosam. Fast den kvinnosynen var ju i verkligheten tudelad och höll inte ihop. Ja, kvinnan var svag och behövde skyddas – fast hon var farlig också. En man måste se upp. Hon var inte så stark fysiskt och skulle vara en öm moder och uppfostra barnen. Fast tvättmadammer och skurkäringar fick gärna slita och släpa hur mycket som helst. De borgerliga döttrarna måste skyddas. De skulle inte veta särskilt mycket om sexualliv och graviditeter och barnafödande. Men det gick utmärkt att utnyttja barn och kvinnor sexuellt på bordeller. Det var naturligtvis inte alla män som höll på med sådant, men det var utbrett och könssjukdomar grasserade.

Spännande vinkling alltså, och boken är läsvärd för den som intresserar sig för litteraturen omkring Doktor Glas. Men jag hade väntat mig mer. Det känns lite tomt och platt. Det känns inte som om Helga Gregorius verkligen befinner sig där i början av 1900-talet. Och hennes faster. Tror jag att en sådan faster verkligen finns? Det som händer i en roman behöver inte vara realistiskt och inte i verkligheten trovärdigt. Men romanens verklighet måste vara skapad så att just i det sammanhanget går läsaren med på att det händer och riktigt så är det inte här.

Fru Gregorius av Åsa Nilsonne, Natur & Kultur 2024.

Fler böcker som är inspirerade av Doktor Glas:
Gregorius av Bengt Ohlsson (2004)
Mordets praktik av Kerstin Ekman (2009)
Helga av Bengt Ohlsson (2024)
En annan doktor Glas av Malin Lindroth (2025)

Och så finns den här biografin över Hjalmar Söderbergs äktenskap med Märta Abenius.
Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin (2014)