Den här boken innehåller texter av Sara Danius som har varit införda eller framförda på olika håll. Många av dem har man kunnat läsa i Dagens nyheter. De handlar om litteratur och litteraturteori men också om foto, glas och Sara Danius eget liv. Det hon skriver om sätts in i ett historiskt och litteraturhistoriskt sammanhang och det mesta är lättillgängligt. Ibland finns teoretiska resonnemang som min lata hjärna inte helt vill delta i men på det stora hela är den här boken lättillgänglig, rolig, lärorik och en fröjd att läsa även för den inte helt skarptänkande litteraturintresserade.
Själv har jag blivit uppmärksammad på tre författare som har hamnat i min läslista: Djuna Barnes med Nattens skogar, Stina Aronson med Hitom himlen och Italo Calvo med Klätterbaronen. Stina Aronson hade jag aldrig hört talas om tidigare. Dessutom fick jag ännu en påminnelse om att läsa Thomas Bernhard.
Husmoderns död och andra texter av Sara Danius, Bonnier pocket 2016.
Här finns gott om hyllvärmare och sådana skriver jag om varje vecka eftersom jag är med i Hett i hyllan på torsdagar. Dessutom läser jag 14 hyllvärmare i år i projektet Hyllvärmare2020. Förresten läste jag en extra nyss, nämligen Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson.
Så vad ska jag då ta upp i denna tisdagstrio? Jo, jag tänker uppmärksamma tre bra hyllvärmare som jag läste 2018, det första året jag bloggade. Och här är de alltså:
Först vill jag slå ett slag för en mycket bra bok som jag har läst som skulle passa här, nämligen boken som innehåller Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen av Agota Kristof. Det var en upplevelse, kan jag tala om, att läsa den och jag har skrivit om den här på bloggen. Agota Kristof (1935-2011) lämnade Ungern redan som 21-åring och levde i exil sedan dess.
Sedan vill jag nämna Imre Kertész (1929-2016), nobelpristagaren i litteratur år 2002. För ganska länge sedan läste jag Mannen utan öde av Kertész om en pojke som deporteras till koncentrationsläger under andra världskriget. Det var länge sedan jag läste den, som sagt, men jag kommer ihåg att jag var lite rädd för att läsa den, att det skulle vara alltför påfrestande. Men som jag minns det fanns det ett lugn och något slags hopp i den trots allt.
Och nu till vad jag vill läsa:
I min läslista har jag en bok av Peter Esterhazy (1950-2016). Han tillhörde den adliga ätten Esterhazy som blev fråntagen all landegendom och alla privilegier vid det kommunistiska maktövertagandet. Boken jag tänker läsa är Ingen konst som ska handla om honom och hans mamma under 1950-talet – och om fotboll. Den kom 2008 på ungerska och 2010 på svenska.
Sedan har jag för avsikt att läsa Resa i månljus av Antal Szerb (1901-1945). Han var jude och dödades i ett koncentrationsläger under andra världskriget. Resa i månljus ska vara en av de mest älskade klassikerna i den ungerska litteraturen och handla om en ung man som tvekar inför äktenskapet och vuxenlivet. Den skrevs 1937 och kom på svenska 2015.
En tredje ungersk bok som jag vill läsa är Dörren (As ajtó) av Magda Szabo (1917-2007). Dörren kom på ungerska 1987 och gavs i år ut på svenska. Den handlar om en framgångsrik författare som anställer en outbildad, barsk bondkvinna som hushållerska och vänskap uppstår.
Titta gärna in på Scyllas hylla som driver Månadens språk i år. Och häng gärna med, det är verkligen givande.
Den här romanen utspelas i Amsterdam under några dagar i början på 1990-talet. Konstnären Johan Stenkramer ska hålla en stor separatutställning. Hans bror Oscar, museiman och konstkritiker avskyr uppståndelsen. Han har alltid varit avundsjuk på sin bror och att Johan nu till råga på allt bjudit in deras far till vernissagen, han som försvann när de var små, det uppfattar han som ett grymt skämt.
Romanen börjar med en helt annan av personerna, nämligen Lisa som är väninna till Johans före detta fru. Lisa är psykiater och hon håller en föreläsning för studenter om narcissism. När hon gör det inser hon plötsligt att alla kriterier passar in på Johan. Och i berättelsen ser jag att det är hans ego som styr, allt annat är underordnat. Han är otrogen, han ställer inte upp för andra, han nedvärderar sin hustru, han tål inte kritik och kan brusa upp och ställa till för sig därför att hans ego är sårat. Också i hans målningar visar sig hans narcissism.
Nu är den här romanen inte direkt skriven med pekpinnen. Den är underhållande och spännande och säger en del om oss människor. Där finns många fina partier, hur Lisa kokar björnbärssylt, hur hon och väninnan cyklar längs ån. De små pojkarna Johans och Oscars utsatthet när de är små och deras far lämnar famlijen är fint beskrivna och också andra dramatiska situationer. Miljöerna målas upp så att jag ser dem framför mig och gisslandet av konstvärlden och motsättningarna i den är bitska.
Men enligt min smak berättar författaren lite för mycket direkt om vad personerna känner och tänker. I mångt och mycket fungerar det, men inte helt. Dessutom blir vissa personer, som Oscar till exempel, något av en karikatyr. Att konstkritikern och TV-mannen Kerstens är en karikatyr, det köper jag. Men inte att Oscar är det. Om det fanns halva stjärnor hos Goodreads skulle jag ge den tre och en halv.
Men jag är glad att jag läste Mästarprovet som en av böckerna i Månadens språk som är Nederländska den här månaden.
Mästarprovet av Anna Enquist, Natur och kultur 1997. Översättning: Per Holmer.
James Gleick är en amerikansk författare och vetenskapshistoriker. Den här boken handlar som ni ser om att resa i tiden. Han tar upp Marcel Proust, Jorge Luis Borges, Woody Allen och H. G. Wells, bland annat.
På baksidan läser jag:
… here is a mindbending exploration of time travel: its subversive origins, its evolution in literature and science, and its influence on our understanding of time itself.
Den här boken som handlar om tidsressor i litteratur, film och och annan media verkar mycket spännande, tycker jag. Kanske är den inte helt lättläst, men det vore nog värt mödan att ta sig an den. Jag kan tänka mig att den också kan leda till att fler böcker hamnar i min läslista. Jag har inte läst The Time Machine av H.G. Wells, till exempel.
En intressant hyllvärmare som står och väntar.
Time Travel – A History av James Gleick, Harper Collins Publishers 2016.
En medelålders kvinna från Holland har kommit till Wales där hon har hyrt en bondgård. Efter hand förstår vi att hon forskar på Emily Dickinson och att hon har haft något ihop med en ung student på universitetet. Vi får också veta att hon hastigt har packat ägodelar på ett släp, kopplat till bilen och tagit en färja från Holland till Hull. Hon lämnade sin mobiltelefon på färjan och hon vill inte bli hittad.
Bondgården ligger i ett glest befolkat område. Där finns gäss och runt omkring går andra bönders får och kor och betar. Det är november, kyligt men ändå milt. Kvinnan är ensam. Hon är trött men hon sätter igång med att anlägga en trädgård utanför huset. En efter en försvinner gässen. Var det en räv som tog dem?
Den här berättelsen går i sakta lunk. Miljön och kvinnan är fint beskrivna. det finns stor ensamhet och mycket gråhet. Och en sorg och en rädsla som slår igenom i korta glimtar. Det är som om kvinnan aldrig har haft en nära och fin kontakt med andra människor. Hemma i Holland undrar kvinnans man vart hon har tagit vägen.
Men samtidigt finns mänsklighet och värme även om det är ett stort avstånd mellan många av människorna i berättelsen. Gerbrand Bakker gestaltar fint vår tafflighet och våra ibland misslyckade försök till kontakt. Hur vi kan vara innelsutna i oss själva och inte kan se det som finns utanför. Han skriver knappt när det handlar om varför och vad som har hänt. Men han skriver utförligt om allt det som kvinnan gör och om miljön. Det är handlingarna, det som händer och dialog som ger oss lite upplysningar och resten får vi själva fylla i. Resultatet blir en laddad berättelse, mer och mer desperat. Omvägen är en stark roman, en sorglig berättelse som stannar kvar i sinnet och ger många tankar efteråt.
Omvägen av Gerbrand Bakker, Nilsson förlag 2016. Översättning Per Holmer.
Vad är ur verkliga livet? Hur sant skriver en författare eller en journalist? Hur sant en författare än vill skriva måste hen ändå välja vad som tas med och vad som utelämnas. Hur det är skrivet påverkar också vår upplevelse av texten. Allting kommer ju genom ett filter, först författarens och sedan också vårt eget. Men det gör inte läsupplevelsen mindre spännande.
Varför inte börja med en bok som faktiskt heter Livet, Åsa Mobergs självbiografi som kom 2017. Vi får läsa om tonårsuppror, om hur hon blev kolumnist på DN redan som 20-åring, om feminism och om att leva med en psykiskt sjuk man – och mycket, mycket mer.
Sedan valde jag Black Box av Shiori Ito som handlar om hur hon blev våldtagen av en man i medievärlden och konsekvenserna av det. Den har jag nyligen skrivit om.
Den tredje boken jag tänkte på är Dippen och jag av Charlotta von Zweigbergk. Den handlar om hennes förhållande till sin far som blev dement. Den har jag också skrivit om.
Ja, det var mina tre böcker. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler.
Novellen Skåpet inleder den här novellsamlingen och den börjar nog så konkret och realistiskt:
När vi slog oss ner här köpte vi ett Skåp. Det var mörkt och gammalt och kostade mindre än vad vi fick betala för transporten från antikaffären till lägenheten. Det var försett med dubbla dörrar ornamenterade med slingerväxter och en tredje av glas som återspeglade hela staden under hemkörningen i en hyrd skåpbil.
Men den första bokstaven i Skåp är en versal och redan det och att glasdörren återspeglade hela staden för in något annat. Det måste vara ett alldeles särskilt skåp som har fått stor bokstav i början och att hela staden återspeglas ger rymd, frågor, minnen och en vaghet. Diffusa speglingar som far förbi i en skåpdörr, vad var det jag såg? Och hur kunde de uppstå där om skåpet låg i en skåpbil? Och hur kunde berättaren se dem?
Möbeln som berättaren och hennes man har köpt är ett stort klädskåp som ska stå i sovrummet, ett skåp som man kan kliva in i om man vill. Skåp och speglar har använts i litteraturen som portar in i andra världar. Stora skåp och garderober har också framställts som hotande. Hur många gånger har vi inte sett en thriller där mördaren stått gömd i garderoben? Ett skåp kan vara ruvande, farligt, det kan väcka nyfikenhet. Vad finns där inne? Kanske har du också legat vaken på natten och känt dig tvungen att gå upp och stänga en garderobsdörr som har stått på glänt? Men novellen Skåpet är ingen thriller och ett skåp kan också vara en tillflykt, något att gömma sig i. Det är en underlig stämning i den här berättelsen.
Skåpet är en kort novell och jag vill inte säga mer än att jag rekommenderar den och att när jag lägger ner boken känner jag att jag måste läsa hela novellsamlingen. Skåpet blir på så sätt en väg in.
Skåpet – novell av Olga Tokarczuk ur samlingen Spel på många små trummor, Bonnier pocket 2020.
Att resa när jag sitter i soffan tycker jag visserligen alltid om men just nu passar det bättre än någonsin. Genom den här boken får jag uppleva Bill Brysons vedermödor och glädjeämnen när han reser i Storbritannien på 1990-talet. Han är amerikan och journalist och när han reste omkring i landet för den här boken hade han bott i Storbritannien i många år.
Han färdas huvudsakligen med kollektiva transportmedel vilket inte alltid är helt bekvämt och lätt. Han tar in på olika pensionat och hotell och vandrar i regn i städerna för att hitta matställen. Han besöker museer och minnesmärken och ser vackra vyer och ger sig iväg på strapatsrika fotvandringar. Han klagar över stadsmiljöer som har förstörts genom modern byggnation av trafikleder och köpcenter. Dessutom ser han en del egenheter i den brittiska kulturen.
Från söder till norr reser Bill Bryson och berättar vad han upplever. Eftersom han har bott länge i England och kom dit första gången på 1970-talet ser han också förändringarna som har skett. Resultatet har blivit en underhållande och ganska rolig bok, även om jag inte alltid är överens med Bill Brysons humor, men han skojar också med sig själv. Det här är en trevlig bok att läsa just nu, skriven av en man som älskar Storbritannien.
Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson, Forum 2000. Översättning: Lena Torndahl.
Av Frederick Forsyth har jag inte läst en enda bok. Han är främst känd för sina thrillers och när The Day of the Jackal publicerades 1971 blev det hans stora genombrott. Den handlar om att organisationen O.A.S har anlitat en professionell lönnmördare för att döda Frankrikes president De Gaulle. O.A.S. var en organisation som kämpade mot att Algeriet skulle bli självständigt.
På baksidan av boken läser jag att ett misslyckat attentat mot De Gaulle året innan har gjort det nästan omöjligt att komma åt honom. Och på Wikipedia läser jag att en fransk polis får kännedom om attentatet i förväg och försöker spåra lönnmördaren.
Det verkar som en mycket spännande intrig och nästan som något som skulle ha kunnat hända i verkligheten. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken. Den räknas som en modern thrillerklassiker vid det här laget och den är filmatiserad två gånger. Jag har inte sett filmerna.
The Day of the Jackal av Frederick Forsyth, Arrow Books 2011.
Mösstanten 