Mihály och Erzsi är på bröllopsresa i Italien. Hon har övergivit sin rike man och gift sig med Mihály. De är i Venedig, men redan första kvällen ger han sig ut i stadens gränder medan Erzsi är kvar på hotellet.
Efter några dagar, då de har stött ihop med en gammal barndomsvän till Mihály berättar han om när han gick i gymnasiet och umgicks med ett syskonpar som betydde oerhört mycket för honom. Tillsammans med några andra vänner lekte de rollspel som alltid slutade med döden. De här gamla minnena tar stor plats hos Mihály. Han är mellan 30 och 40 år gammal men särskilt vuxen och mogen verkar han inte. Han famlar. Han vill inte arbeta. Han vet inte vad han vill.
Vilken omöjlig karl tänker jag först men efterhand dras jag in i denna stämningsfulla och suggestiva roman. De befinner sig i Italien på 1930-talet, ett land som är fascistiskt, men det bara skymtar förbi. Italien är gamla städer och kloster och kyrkor och folket ser Mihály på med den utanförståendes fördomar. Inte så att han tycker illa om Italien, han älskar det och han tycker också om det delvis pittoreska folket. I mångt och mycket känns det som om handlingen i den här romanen utspelas på 1800-talet. Delvis känns den lite gotisk med medeltida hus som har en port för de döda som alltid är igenmurad, utom då någon avliden ska bäras ut från huset. Det är mycket vandrande på natten, det är förvirring, rädsla och många tankar på döden.
Vad handlar den egentligen om? Jag är inte säker. Om att inte passa in i borgerligheten, kanske. Om ett försenat ungdomsuppror kanhända. En moralisk betraktelse om huruvida vi människor bör bry oss om andra eller bara tänka på oss själva? Resa i månljus innehåller mycket. Den är egentligen inte mörk och den innehåller många olika personligheter: Erzsi är mycket mer pragmatisk och jordnära än Mihály. Hon har koll på praktikaliteterna även om hon tycker att Mihály är spännande. I romanen finns också ungdomsvännen och skurken János, en cynisk vetenskapsman som Mihály kände som ung och som är satiriskt framställd, en munk som nästan är ett helgon och mycket mer. Det är en egendomlig berättelse.
Min slutsats blir att Resa i månljus är en bra bok som sätter många myror i mitt huvud. Den liknar inte riktigt något annat jag har läst. Kanske på grund av att den är på allvar och att fonden är som i ett romantiskt 1800-talsdrama samtidigt som den är ironisk och det också finns en modern blick i den. Så jag rekommenderar den varmt. Läs den! Man får bara stå ut med att den handlar om män som tar hem ”en liten parisiska” till sitt hotellrum och som ser på kvinnor som ett främmande folkslag som inte kan utföra allt som män kan. Ett undantag är den mystiska Éva som kanske varken är man eller kvinna, som nästan är en spökfigur.
Resa i månljus av Antal Szerb, Nilsson förlag 2015. Översättning: Maria Ortman.
Mösstanten 