Furstinnan av Eva Mattsson

Det här är den första biografin som har skrivits om Katarina Jagellonica. Hon föddes 1526 i Krakow och dog på Stockholms slott år 1583 och hon blev Sveriges drottning genom sitt äktenskap med Johan III.

Som alla furstliga äktenskap på den tiden kom det inte till därför att Johan och Katarina hade träffats och blivit kära i varandra. Nej äktenskapen i de furstliga ätterna var viktiga politiska allianser. När Johan friade var hans äldre bror Erik kung. Johan var hertig av Finland som hörde till Sverige. Han hade räknat ut att om han fick till ett äktenskap med denna prinsessa från Polen skulle han kunna öka sin makt. Johan gick bakom ryggen på Erik som ställdes inför fullbordat faktum. Maktkampen intensifierades mellan bröderna.

Under 1500-talet var det flera riken som kämpade om makten i Sveriges närområde. Ryssland, Polen och Danmark och Sverige ville alla utöka sitt territorium och skaffa sig viktiga besittningar. Eva Mattsson beskriven en orolig tid med krig och maktkamp och rivalitet både mellan rikena i norra Europa och mellan Gustav Vasas söner i Sverige. Att vara furstlig innebar rikedom och makt men livet var också mycket farligt. Under en period var Johan och Katarina fängslade på Gripsholms slott. De miste inte livet. Det gick sämre för kung Erik som dog genom arsenikförgiftning. Och sedan blev Johan kung.

Biografin över Katarina Jagellonica har blivit en nyttig historielektion för mig. Visst har jag lärt mig om den tiden i skolan, men det var länge sedan och det var väldigt begränsat hur mycket som fanns att läsa i historieboken om de här furstliga personerna och deras maktkamp. Dessutom lades inte så stor vikt vid just Katarina.

Hon var en välutbildad prinsessa som kunde latin och tyska och intresserade sig för konst och arkitektur. Hon hade anor på sin mors sida från Neapel i Italien. Genom hennes mors äktenskap med den polske kungen kom många skickliga hantverkare och starka influenser från renässansens Italien till Polen och genom Katarinas äktenskap med Johan kom renässanskulturen vidare till Sverige. Eva Matsson är konsthistoriker och låter hantverk, arkitektur och kulturhistoria ta stor plats i boken som innehåller många bilder.

Men författaren visar också att Katarina hade en maktposition genom sina kontakter med sitt fädernesland och att hon har varit mer betydelsefull än vad som har framkommit i litteraturen tidigare.

Det gav mig mycket att läsa den här biografin och jag kan rekommendera den till den historieintresserade. Det jag är tveksam till i boken är de dramatiserade skönlitterära avsnitten som är insprängda här och där. Behövs de? Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Furstinnan av Eva Mattsson, Bring to Life 2018.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg

Den här berättelsen kretsar kring ett mord och det är offret som berättar efter döden. Det är ett brutalt styckmord men det är berättat på ett sätt som gör att jag klarar av att läsa. Gång på gång i boken kommer mordet tillbaka men alltid berättat lite olika. Kanske beror det på att det är det döda offret som svävar omkring över jorden som berättar. Fast vi får veta brutala detaljer finns det ändå en distans.

Offret heter Kristina och för mig syftar titeln på hela hennes korta liv. Hur det finns kärlek, men med brister. Hur hon blir beroende av heroin och hamnar på gatan som prostituerad för att få ihop pengar. Hur hennes barn blir omhändertagna av samhället. Och så slutpunkten, mordet.

Kärlekens Antarktis är alltså en förskräcklig historia men den är så genialt berättad att den blir vacker. Stridsberg har arbetat med korta textstycken som är blandade i tiden. Det här var ingen bladvändare för mig utan jag läste en bit i taget och la boken ifrån mig ett tag och gjorde annat. Det blev nästan som att läsa poesi med ett stort innehåll. Berättelsen säger så mycket om hela livet och fast jag inte har varit med om samma händelser känner jag ändå igen mig. Mellan textstyckena finns hela mänskligheten, känns det som, ja hela, eller åtminstone en bit av universum. Berättelsen känns som en stor bubbla som då och då landar på jorden.

Litteraturen vimlar av kvinnor som är offer och blir brutalt mördade. Här ville Sara Stridsberg ändra fokus. Det är inte mördaren som är viktig, det är offret. Det vimlar också av berättelser om kvinnliga offer där läsaren lätt får sexuella känslor fast berättelsen är så grym. Jag tycker att kvinnokroppen blir utnyttjad i bok efter bok, deckarserie efter deckarserie. Sara Stridsberg undviker det. Hennes berättelse har en annan synvinkel. Fast kvinnan är ett objekt för mördaren är hon det inte för oss som tar del av berättelsen.

Kärlekens Antarktis är bland det bästa jag har läst hittills i år. (2019) Språket är enkelt och rakt och samtidigt vackert. Boken är inte helt lätt att läsa, men det är värt besväret.

Tack Agneta som skrev så fint om boken och fick mig att bestämma mig för att läsa den fast jag var rädd för innehållet! Länk till Agnetas blogg har du här.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, Bonniers 2018.

Istanbul av Orhan Pamuk

Istanbul – minnen av en stad är både en biografi och ett porträtt av staden. Biografin är inflätad i staden och staden är inflätad i biografin. Jag tror att författaren menar att han själv och vi andra inte kan förstå vem han är och hur han har blivit sådan utan att förstå staden.

Boken handlar om Orhan Pamuks barndoms- och ungdomsår. Han är född 1952 i en rik västorienterad familj vars förmögenhet krympte med åren. Men när Pamuk berättar om Istanbul går han långt tillbaka i historien. Istanbul var bysantinsk, blev sedan osmansk och när 1900-talet kom blev landet republik och mer västorienterat.

Efter det Osmanska rikets fall ökade fattigdomen. De stora träpalatsen vid bosporen brann. Träruckel kantade de fattiga gatorna. Samtidigt byggdes moderna hus. Orhan Pamuk menar att i Istanbul finns en melankoli som dels ska ha att göra med religion men mest hänga ihop med fattigdom och ett mindervärdeskomplex gentemot västvärlden. Melankolin finns inbyggd i staden. Orhan ser den ofta i svartvitt. Under ungdomsåren vandrar han runt i staden på nätterna. Han tycker om snöiga ruskiga dagar.

Hans familj var rik när han var liten men förmögenheten krympte. De bodde i ett stort hus där olika släktingar hade lägenheter. Han beskriver lägenheternas salonger som museer med gamla möbler och fotografier. Släkten grälade om pengar och hans far och farbror gjorde många dåliga affärer. Men på kvällen samlades man fredligt till middag. Orhan Pamuks pappa var borta mycket och hade älskarinnor. Hans farmor låg i sängen halva dagen.

Den unge Pamuk har svårt att finna sig tillrätta i tillvaron. Vad ska han bli? Vad ska han göra i livet?

Det är svårt att beskriva den här boken. Den känns som byggd av många olika stenar som tillsammans ger stadens själ och betydelse. Det kan vara Istanbulbornas fascination över katastrofer, en tysk konstnärs 1700-talsakvareller och grafik från Istanbul, inhemska melankoliska författare, skvallertidningar och färjor på Bosporen. När jag har läst boken vet jag mer om Istanbul och jag får en känsla för hur Orhan Pamuk formades som människa. Boken är inte helt lätt att läsa, den kräver lite möda.

Författaren har letat i arkiv och i boken finns många fotografier och grafik från staden. Jag hade inte haft något emot om trycket hade varit lite bättre.

Jag avslutar med ett citat från boken, sid 297. Den unge Pamuk åker bil med sin far och de talat om livet:– att söka var inte mindre viktigt än att finna, att ställa frågor var lika viktigt som utsikten från bilens, husets eller färjans fönster. Det skulle säkert gå både upp och ned i livet – precis som med musiken, konsten och berättelserna – och till sist skulle det ta slut, men många år senare är dessa liv ännu kvar hos oss i bilderna av staden som far förbi inför våra ögon, likt minnen hämtade ur drömmar.

Istanbul – minnen av en stad av Orhan Pamuk, Norstedts 2006. Översättning: Tomas Håkanson.

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk

Fattigfällan handlar om att vara fattig i Sverige. Historien grundar sig på verkliga händelser men alla namn, platser och övriga identifikationsuppgifter är ändrade.

Beata har bra utbildning, hon bor i en lägenhet i ett fint område i Stockholm. Hon har jobbat som frilans med f-skatt hela sitt liv och har klarat sig bra. Hon har inte levt i överflöd men hon har betalat alla räkningar i tid och arbetat och levt som ensamstående med fyra barn.

Så blir hon sjuk. Det framgår inte riktigt i vilken sjukdom. Kanske är det utmattning. Hon har jobbat hårt.

Allt brakar ihop. Beata är sjuk och kan därför inte klara av att sköta allt det som vi normalt gör. Hon kommer efter med räkningarna. Hennes vän Anna hjälper henne som väl är att sortera papper och se till att räkningarna betalas, men Beata har fått förseningsavgifter. Ingen inkomst kommer in eftersom Beata är sjukskriven. Ersättningen från försäkringskassan dröjer. Beatas sparkapital smälter bort och räkningarna blir bara högre och högre när de får ligga och vänta.

Beata är välutbildad och kan uttrycka sig och skriva. Hon har släkt och vänner som har det bra ställt och som hon kan låna pengar av. Ändå hamnar hon i en omöjlig situation. Till slut måste hon söka socialbidrag.

Jag vet att det inte heter så nu för tiden, men författaren använder det uttrycket i boken eftersom det är så vi vanligtvis pratar om de här sakerna.

Att leva på socialbidrag verkar vara minst ett halvtidsjobb så mycket tid och kraft som Beata måste lägga ner på att ta fram och dokumentera sin ekonomi och sjukdom – varje månad. Och ändå får hon inte alltid pengar. Socialbidragssystemet är inte anpassat till att det nu för tiden finns vanliga välfungerande människor som på grund av att de har blivit utförsäkrade eller av andra orsaker faller igenom. Det verkar vara direkt kontraproduktivt om vi vill att människor ska hjälpas tillbaka till att bli självförsörjande.

Fattigfällan är en viktig bok som handlar om ett stort missförhållande i vårt land. Jag var och lyssande på Charlotta von Zweigbergk när hon var här i stan på författarbesök. Hon berättade då att boken används som litteratur på socialhögskolan.

Fattigfällan är inte bara viktig och upprörande, den är också lättläst och spännande. En bok som jag rekommenderar.

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk, Ordfront 2016.

Den afrikanska farmen av Karen Blixen

I Den afrikanska farmen berättar Karen Blixen om sina 17 år i Kenya. Tidsmässigt sträcker sig berättelsen från tiden före första världskriget och framåt. Under de här åren drev Blixen en kaffeplantage som låg inte så långt ifrån Nairobi. Kenya var en engelsk koloni på den här tiden och Blixens bok ger en intressant inblick i hur livet för en europeisk plantageägare kunde te sig. Blixen har att antal tjänare i huset och mycket arbetsfolk som har sina hyddor och kor och små odlingar på hennes mark. Till sitt folk, som hon uttrycker det, har hon ett patriarkalt förhållande. Hon sköter de sjuka så gott hon kan och ser till att de transporteras till sjukhus om det behövs.

Det är Européer som bestämmer i kolonin. De infödda har inte ens rätt att äga en liten jordbit. Massajerna har fått flytta till ett nytt område. Karen Blixen tillhör kanske de bättre plantageägarna men hon berättar att även hon har slagit sin arbetskraft. Dock har hon en stor respekt för de olika folkslagen och berättar om deras olika sätt att se på världen.

Då och då rider Karen Blixen iväg på safari, och under första världskriget är hon ansvarig för stora oxspann med förnödenheter till trupperna vid gränsen. Att befinna sig ute i vildmarken är inte ofarligt. Det händer att hon måste skjuta ett lejon.

Karen Blixens sätt att skriva om tillvaron i Kenya är vidunderligt fin. Arthur Lundkvists översättning från 1930-talet håller fortfarande. Blixens beskrivningar av landskapet och djurlivet är poetiska och vackra och tar stor plats i boken. Bara hennes sätt att skriva om hur bergen i fjärran växlar utseende beroende på vilken tid på dagen det är och om de olika årstiderna och om alla olika fåglar och andra djur gör det värt att läsa boken, men den innehåller mycket mer än så. Folkliv och olika seder hos folkgrupperna i Kenya, svårigheten att driva en kaffeplantage och porträtt av både européer och infödda. Vi får ta del av många olika människoöden. Den Afrikanska farmen är mästerligt skriven. Det tar lite tid att ta sig igenom den, men det är det värt.

Boken är filmatiserad och hette då Mitt Afrika där Meryl Streep spelade Karen Blixen och Robert Redford spelade Denys Finch-Hatton som Karen Blixen hade ett förhållande med. Han var en äventyrare som var mycket ute i naturen och som under många år hade sin hemmabas på Blixens farm.

Den Afrikanska farmen av Karen Blixen, Trevi 1986. Översättning: Artur Lundkvist.

Flyga drake av Khaled Hosseini

Amir är en pojke som bor i Afghanistan. Hans far är välbärgad och respekterad. Pojken Hassan är tjänare hos familjen. Dessutom tillhör han folkgruppen hazarer som anses mindre värda. Trots det är Amir och Hassan lekkamrater och Amirs pappa tycker mycket om Hassan, så mycket att Amir blir svartsjuk.

Amir leker bara med Hassan när andra barn inte är i närheten eftersom han är hazar. Men Hassan är fullständigt lojal mot Amir och ställer upp för honom även när det innebär fara för honom själv. Amir däremot sviker Hassan när han blir angripen av våldsamma större barn som gärna vill plåga en hazar. Amir känner sig feg och svekfull och eftersom han har svårt att hantera det som har hänt vill han helst att Hassan och hans far skickas bort.

Så invaderar ryssarna Afghanistan och Amir och hans far flyr ut ur landet. Hassan och hans far stannar kvar.

Jag vill inte berätta mer eftersom det här är en mycket spännande bok som innehåller mycket: Flyktingars villkor och umbäranden, förtryck av en etnisk folkgrupp, ett barns svårigheter att hantera lojalitet och svartsjuka och dilemmat att rädda sig själv eller någon annan. Bland annat.

Khaled Hosseini beskriver hur livet fungerade i Afghanistan i fredstid och hur landet slås sönder av kriget mot ryssarna och av talibanstyret. Jag upplever starkt hur fint det kunde vara i Kabul före krigen och hur träden är borta, husen förstörda och ett sandmoln ligger över staden när Amir tar sig in i landet som vuxen för att försöka sona sitt svek i barndomen. Amirs fortsatta liv i den  afghanska flyktinggruppens i USA och hans väg till kärleken beskrivs också fint, med humor och värme. Flyga drake är högst aktuell idag fast den kom ut på svenska första gången 2006. Vad har krig och övergrepp i Afghanistan inte ställt till med? Vad ska hända med alla flyktingar? Hur klarar traumatiserade flyktingar sitt fortsatta liv? De som snabbt kunde ta sig ur landet och sätta sig i säkerhet var de som hade ekonomiska resurser. De fattiga har det alltid värst.

Detta är några av mina tankar som den här romanen ger upphov till. Läs den om du inte har gjort det.

Flyga drake av Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand 2008. Översättning Johan Nilsson.

Tidigare har jag skrivit om Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar. Det inlägget hittar du här.

Hett i hyllan #36 – More William

Hallå igen! Nu är jag tillbaka med nya friska tag och har hittat en julröd bok i hyllan fast helgerna nästan är slut. Det är More William av Richmal Crompton, en gammal bok från mitt föräldrahem.

I många år trodde jag att Richmal Crompton var en man. Namnet låter så i mina öron, men Richmal Crompton var en kvinna, så här har vi alltså ännu en av de inte helt vanliga kvinnliga författarna bland våra hyllvärmare. Richmal Crompton 1890-1969 är känd för sina böcker om den odygdige skolpojken William Brown. Jag läste en eller annan Billbok som barn för det fanns några i mitt barndomshem. Bill, den förskräcklige hette en av dem, minns jag.

Bill var som sagt odygdig och en pest för sin storasyster Ethel. Han hade en kompis som kallades Ginger, antagligen för att han var rödhårig. På tal om hår, en detalj som jag kommer ihåg var att Ethel hade varit hos frisören och permanentat håret och någon vän till familjen kommenterade att permanentade vägar hade hon hört talas om, men hår, det var något nytt. Det är lustigt vilka detaljer man minns. Min mormor, förresten, kunde säga när vi var ute och åkte: Den här vägen är permanentad.

I alla fall har jag inte läst just den här boken men det skulle kanske vara kul att läsa lite i den någon gång. Den kom ursprungligen ut 1922 och den här boken är från den fjortonde tryckningen 1926.

More William av Richmal Crompton, George Newnes 1922.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

God Jul och Gott Nytt År!

Nu tar jag ledigt över jul och nyår. Jag ska vara mer i den verkliga världen och lite mindre i den digitala, umgås med familjen, äta gott och njuta av tillvaron. I fantasivärlden kommer jag naturligtvis också att befinna mig, för läser det gör jag alltid.

Men efter nyår kommer jag tillbaka med nya friska tag. Vi ses den 2:e januari! Det är en torsdag så då blir det Hett i hyllan igen. Nu önskar jag er alla en riktigt God Jul, ett fint slut på det gamla året och en bra början på det nya.

God Jul och Gott Nytt år!

Hetta av Jane Harper

I den lilla avfolkningsorten Kiewarra i Australien är det begravning. Aaron Falk har rest dit från Melbourne eftersom de som ska begravas är hans barndomsvän lantbrukaren Luke, hans hustru och hans son. Luke är misstänkt för att ha skjutit hustrun och sonen och sedan begått självmord. Endast den lilla dottern lever.

Aaron Falk är polis, men arbetar med ekonomisk brottslighet. Lukes föräldrar ber honom gå igenom gårdens ekonomi. Kanske finns orsaken till tragedin där. Det gamla paret kan inte tro att deras son är skyldig till det hemska dådet. Ganska snart börjar Falk misstänka att de kan ha rätt. Är Luke den skyldige eller inte?Kiewarra ligger i ett jordbruksområde. Där har inte regnat på mycket länge. Lantbrukarna har inte mat till sina djur. Deras ekonomi blir allt sämre. Det är hett. Solen strålar. Växterna dör, butiker läggs ner eftersom folk inte har råd att köpa varorna. Det finns stora spänningar mellan människorna på orten. Dessutom finns det familjehemligheter.

Hot och förföljelse, slagsmål och ryktesspridning. Kiewarra är en krutdurk och både en och annan är beredd att ta lagen i egna händer.

Mer berättar jag inte. Jane Harper målar fram Kiewarra och gårdarna där så att jag känner hettan och hopplösheten när jag läser. Jag känner också den tryckande osäkerheten och att Aaron Falk lever farligt när han envisas med att undersöka fallet närmare.

Hetta är en spännande deckare med mycket atmosfär och från ett område som jag inte är särskilt bekant med, vilket ökar mitt intresse. Jag tycker dock att författaren förklarar lite väl mycket på slutet men det är min enda anmärkning.

Hetta av Jane Harper, Månpocket 2018. Översättning Jessica Hallén.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson

Attentatet i Pålsjö skog är en kontrafaktisk roman. Hans Alfredson har hittat på att en grupp utförde ett sabotage mot Nazitysklands järnvägstransporter genom Sverige till Norge på 1940-talet. Attentatet ledde till att många tyska soldater dödades. Med på tåget var även Eva Braun, Hitlers nära väninna, och hon omkom också. Detta ledde till att Tyskland invaderade Sverige.

Berättaren i boken är Holger Andersson som var med i gruppen som utförde attentatet och som bara var sexton år då. Nu berättar han om dådet och om vad som hände sedan i det ockuperade Sverige. Han klarade sig alltså. Det gjorde inte alla som var med.

Holger Andersson har skrivit ner sina minnen och berättelser från andra i attentatsgruppen och på 1990-talet har han lämnat materialet till Hans Alfredson som har redigerat det.

Det är utgångspunkten. Berättelsen är fiktiv. Attentatet har aldrig skett. Holger Andersson finns inte. Boken är en roman, men den är upplagd som en faktabok. Många faktaavsnitt om andra världskrieget är inlagda i boken. Ibland är de riktiga och ibland är de påhittade.

Det här är en bra bok. Den behandlar viktiga frågor som att det fanns många nazister i Sverige under Hitlers tid, hur dåligt rustat Sverige var för att stå emot ett angrepp och hur grymt och skoningslöst en ockupationsmakt kan bete sig. Boken tar också upp stora frågor som vad som händer med människor när de är med i krig och dödar.

I berättelsen lyckas en del svenskar fly. Det är inte lätt eftersom Sverige är instängt. Några lyckas fly till England och några till Island och genom det berättar Alfredson om hur tillvaron kan te sig för ovälkomna flyktingar. Judeförföljelser är också en viktig del i berättelsen. Judar har ingen fristad i Sverige eftersom det är ockuperat utan de sänds söderut till koncentrationslägren nere i Europa.Tvångsarbete i de svenska gruvorna och i krigsindustrin är en förutsättning för att ockupationsmakten ska få tillräcklig med krigsmateriel.

Vardagslivet som blir allt svårare ju längre kriget pågår finns också med i boken. Det blir allt besvärligare att få tag på mat och det blir ont om bränsle under de kalla krigsvintrarna.

Attentatet i Pålsjö skog handlar om svåra och tunga frågor, men i och med att den är upplagd som en faktabok kan jag ändå ganska lätt klara av att läsa den. Vissa avsnitt är också skrivna med ett riktigt Hasse Alfredson-humör så boken är inte utan humor.

En bra bok som jag rekommenderar.

Attentatet i Pålsjö skog av Hans Alfredson, Gedins 1996.