Författare: Mösstanten

Tisdagstrion – 1700-talet

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer

Vänd ditt timglas av Niklas Rådström är en äventyrshistoria som utspelas i Stockholm på 1790-talet. Huvudpersonen Johan är tretton år och bor med sin mor i en liten lägenhet högst upp i ett hus i Gamla stan. Hans mamma arbetar på ett kaffehus och hon får nog räknas som prostituerad. Men hon hör inte till de fattigaste, de som går på gatan. Det är meningen att Johan ska arbeta men han smiter ofta iväg med sin kamrat Mathias som antagligen är son till Gustav Badin som fördes som slav till Sverige och blev tjänare och fosterson till drottning Lovisa Ulrika. Men det har Mathias ingen glädje av. Han lever med sin mor som även hon är prostituerad, men alkoholiserad och lever i armod.
Vänd ditt timglas publicerades första gången 1991.

Pestens år – Döden i Stockholm 1710 av Magnus Västerbro är en fackbok där författaren skriver med ett brett perspektiv och läsaren får veta mycket om 1710-talets samhälle; hierarkin i samhället, kyrkans roll och historien före pestens utbrott. Sverige var utarmat. Krigen hade pågått länge och massor av män hade dött på slagfälten. Det hade varit missväxt så det var ont om mat. Stockholm var redan fullt av tiggare. Och så kom pesten ovanpå det.
Boken kom 2016.

Två pistoler av Klas Östergen handlar om Adolf Fredrik Munck som är i landsflykt sedan många år. För länge sedan kom han från Finland till det svenska hovet och han blev överhovstallmästare under Gustav III. Klas Östergren berättar om hovlivet som var fullt av intriger. Där finns änkedrottningen med sin starka vilja, där finns adelsmän som anser att Munck är en uppkomling, där finns kungens syskon med sina anspråk och en ung drottning från Danmark. Dessutom är kungen maktfullkomlig och nyckfull. Att befinna sig bland de högsta i riket ger rikedom och lyx och privilegier, men det är också farligt.
Romanen kom 2021.

Om du vill få tips på andra spännande böcker om 1700-talet kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Nu läser jag Jila Mossaed

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Eftersom jag har Asien som prioriterat läsområde i år tänkte jag att det kunde vara dags att läsa något av Jila Mossaed. Den här diktsamlingen är visserligen skriven på svenska men så vitt jag kan se finns inget av hennes persiska verk översatt till svenska. Jila Mossaed är född och uppväxt i Iran. 1986, vid 38 års ålder, flydde hon till Sverige med sin son och dotter. Hon har givit ut två romaner och fem diktsamlingar på persiska och en rad diktsamlingar på svenska. Sedan 2018 är hon ledamot av Svenska Akademien.

Varje natt kysser jag markens fötter av Jila Mossaed, Bokförlaget Lejd 2009.

Under Jila Mossaeds diktsamling ligger Detta är mitt namn – en antologi av Adonis, Alhambra 2006. Tolkningar av Hesham Bahari, Sigrid Kahle, Ingemar & Mikaela Leckius och Ingvar Rydberg. Förord av Alain Jouffroy. Efterskrift av Sigrid Kahle. Och jag kan försäkra att jag inte ångrar läsningen av den. Rekommenderas.

Seymor av Tony Samuelsson

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Tiden är åren efter andra världskriget. Den svenske långdistanslöparen Henry Lorentz har gjort succé. Han har vunnit tävling efter tävling och varit i USA och deltagit i många uppvisningstävlingar. Romanen börjar med att han har rest tillbaka till Europa och befinner sig i Le Havre där han väntar på att få komma med ett flygplan från Paris till Sverige. Det är strax efter andra världskrigets slut och flighter från Frankrike till Sverige som kan ta honom med sker inte varje dag.

Vad är temat i den här romanen? Korruptionen i idrotten och hyckleriet omkring amatörkravet, skulle jag säga. Henry Lorenz kommer från enkla förhållanden och så befinner han sig i en värld av rika människor och människor som vill berika sig på hans bekostnad. Han är en stor idol. En situation som inte är så lätt att hantera. Mycket betydelsefull i berättelsen är också sportjournalisten Seymor Danielsson som blir en slags rådgivare och PR-man för löparen. Seymor Danielsson är en mycket cynisk man. Det visar sig också att det antagligen finns mer i hans intresse för löparen än det sportsliga.

Romanen är lite svår. Den är inte kronologiskt skriven och Henry Lorenz blir inte gestaltad så att man känner djupt för honom. Berättelsen hålls på ett annat plan, ovanför känslorna. Romanen är upplagd så att det är Henry Lorenz okände son som berättar, eller kanske skriver, om sin far. Det han har tagit reda på. Men denne son märks nästan inte. Vi får inte alls lära känna honom. Det kunde lika gärna vara författaren som berättar. Det är det och hoppen i tiden som gör att det kan vara svårt att ta fasta på något att hänga upp berättelsen på för läsaren. Jag kände mig lite frustrerad när jag läste.

Men trots det tycker jag att Seymor är en intressant roman, som får mig att tänka och i den finns en del starka scener och bilder. Intressant för mig är också den stora skillnaden mellan Seymor och Kungen av Nostratien som kom förra året. Den romanen är skriven med ett enklare och rakare språk som känns självklart och rätt. Det är bara de två av Tony Samuelssons romaner som jag hittills har läst och det ligger många år och många böcker däremellan. Det ska bli intressant att läsa mer av Tony Samuelsson.

Seymor av Tony Samuelsson, Prisma 1989.
Romanen är Tony Samuelssons debutbok.

Hett i hyllan #293 – Ni har inget liv att försäkra

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

På bokens baksida läser jag att Detta är en tänkebok om hur man kan bete sig i livet och en källa till glädje, uppbyggelse och vemod. Boken ska handla om en Willy Carlsson som påstås höra till en lurad generation. Någon påstår detta och då blir Willy arg och börjar fundera över sin generation.

Citat från bokens baksida:
”Ni har inget liv att försäkra är titeln. Den syftar på att Willys pappa tog en försäkring på sin son som vid mogen ålder skulle tillåta honom att gå i lackskor och halmhatt, röka cigarr och be alla dra åt helvete. Men boken handlar också om kärlek, förståelse och kyla. Det är kanhända Stig Claessons mest personliga berättelse.”

Jag blir inte riktigt klok på vem som skulle få förmånen att gå i halmhatt och så vidare. Antagligen är det fadern, men jag är inte säker. Och kan man ta en försäkring med sin son som säkerhet? Om det nu var det han gjorde? Idel frågor. Ända sättet att få svar är antagligen att läsa boken.

Ni har inget liv att försäkra av Stig Claesson, Bonniers 1978.

Hitom himlen av Stina Aronson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Emma Niskanpää har ett litet jordbruk tillsammans med sin man i Tornedalen och deras gård ligger avsides. Det tar lång tid innan de får barn men till slut föds sonen John och Emma värnar om honom och tycker att han är det bästa som finns. Men sonen är udda och umgås inte på lika fot med andra barn och som tonåring inte med andra tonåringar. Men han är bra på att arbeta, om än inte i hårt kroppsarbete.

All Emmas värld är sonen och religionen. Och så hårt arbete. Det är en hård och strävsam tillvaro med snöstormar som skulle få de flesta att falla ihop, lång väg till byn på skidor eller till fots, och krämpor som blir värre och värre med åren. Emma for illa av förlossningen men är alltför blyg att söka läkarvård för detta. Religionen är sträng. Gardiner är djävulens byxor och krukväxter kan man inte ha. Men författaren skildrar också hur tron och bönen ger Emma styrka.

Livet lunkar långsamt på. Författaren skriver mycket detaljerat om det som händer, berättar långsamt och tar om en del, liksom för att hjälpa läsaren att hänga med, men också för att Emmas liv består av en mängd upprepningar år efter år. Det känns helt rätt som hon har skrivit. Den här berättelsen ska berättas just så. Ändå finns hela tiden en förhöjning. Berättelsen är inte vardagsgrå. Där finns något annat och jag har sett ordet expressionism nämnas. Det finns en viss förvridning och det bubblar mycket under ytan.

Ändå tycker vi nutidens människor antagligen att det är ett mycket inskränkt liv som Emma lever, och det är det ju om vi jämför med hur vi har det. Tillvaron för oss människor i Sverige har ändrats så mycket sedan förkrigstiden. Hitom himlen ger en känsla för och en inblick i ett kvinnoliv som är främmande för oss. Bara det att man måste vänta innanför dörren, och ofta vänta länge innan man blir ombedd att komma fram och sätta sig, om man besöker någon. Och husmodern kan inte säga något meddetsamma. Då är hon alltför nyfiken. Nej husmodern och den besökande tiger och så småningom får den besökande lämna sin plats vid dörren och sitta vid bordet och bli bjuden på kaffe.

När familjen äter står ofta husmodern vid spisen och äter där och servar resten av familjen. Kvinnan har sina sysslor – ladugården, hönsen och huset och barnen och kläderna och baket och maten – och det vill mycket till innan hennes man rycker in och hjälper henne om hon är opasslig. Han har sina sysslor på åkern och i skogen, plöjer och sår och drar hem jaktbyten och fisk till gården. Men det finns andra kvinnor i romanen som inte beter sig som Emma och författaren går in i Emmas huvud och också i andra kvinnors och skildrar deras tankar och hur de manipulerar sina män. Misstänksamhet och fiendskap finns också bland kvinnorna och när någon inte sköter sig som hen ska, då talas det mycket om detta.

Hitom himlen ger en läsupplevelse som jag inte gärna vill vara utan. Romanen skildrar ett kvinnoöde på ett sätt som jag inte hade väntat mig. Jag är glad över att jag la in den här boken i läslistan när jag läste Husmoderns död av Sara Danius.

Hitom himlen av Stina Aronson (1892-1956), Modernista 2003.
Romanen publicerades första gången 1946.

Tisdagstrion – Göteborgsförfattare

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Idag har Glenn namnsdag och därför har vi fått temat Göteborgsförfattare av Robert på bloggen Mina skrivna ord.

Min första Göteborgsförfattare är Eija Hetekivi Olsson. Av henne har jag läst Ingenbarnsland som handlar om flickan Miira som växer upp i Göteborgsförorten Gårdsten under 1980-talet. Hennes föräldrar kommer från Finland. I Gårdsten finns många finska familjer och Miira går i en finsk klass i skolan fast hon inte vill. Hon är född i Sverige, men betraktas som finsk och finsk innebär låg status, att anses sämre, dummare och fattigare. Ingenbarnsland är första delen i en trilogi om Miira och jag vill läsa också de andra två.
Ingenbarnsland publicerades 2012.

Nästa Göteborgsförfattare är Evert Lundström (1924-2004) som har skrivit romanen Lyftkranen. Den läste jag för länge sedan och den handlar om Alvar Olausson som arbetar som lyftkransmaskinist i Göteborgs hamn. Han är stolt över sitt jobb och är bra på det han gör, han njuter av att betrakta utsikten från sin plats bakom spakarna och känna solens värme genom glaset. Fram till den dag då han oväntat förlorar kontrollen över maskinen och nästan har ihjäl en man.
Lyftkranen publicerades första gången 1961 och detta är ett omslag till en E-bok. För den som vill läsa fysisk bok kan det bli lite svårare. Den finns inte på Götabiblioteken till exempel. Men den går att fjärrlåna.

Som tredje Göteborgsförfattare har jag valt Marie Hermanson och hennes roman Musselstranden som jag läste innan jag började blogga. Jag citerar från förlaget: Från ett smutsigt barnhem i Indien anländer Maja till sommarhuset i Bohuslän. Året är 1969, en tid full av framtidstro. Hennes adoptivfamilj är idealisk: föräldrarna är kulturkändisar, farfar professor, syskonen begåvade och självständiga. Men Maja är en gåta. Trots kärlek och uppmuntran förblir hon stum och otillgänglig.  När Maja är fyra år följer hon med sina tonårssyskon för att tälta ute i havsbandet. Under natten försvinner hon spårlöst.
Musselstranden publicerades 1998.

Det var mina tre Göteborgsförfattare, och som vanligt, om du vill ha fler tips på Göteborgsförfattare kan du gå till Roberts blogg Mina skrivna ord.

Glad Påsk!

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu stundar påsken och då brukar man ofta läsa en påskdeckare. I år blir min spänningsbok Tony och Susan av Austin Wright (1922-2003). Den är kanske inte en deckare egentligen, men en god vän rekommenderade den en gång i tiden och så hamnade den i min spänningslista. Där har den legat sedan 8 juni 2020 så det är nog på tiden att jag läser den nu. Jag tror att den är spännande. Tony och Susan har filmatiserats och filmtiteln är Nocturnal Animals.

En trevlig påsk önskar jag er alla. God påskläsning!

När jag köpte ett spinnspö åt farfar av Gao Xingjian

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

När jag köpte ett spinnspö åt farfar är en novellsamling som har fått titeln från den första novellen. Samlingen innehåller tio noveller. De flesta har en lugn, melankolisk ton och ofta är novellerna utformade som monologer eller dialoger och skulle kunna uppföras på scenen utan större bearbetningar, enligt översättaren Göran Malmqvist. Gao Xingjian är mycket riktigt också dramatiker och under några år på 1980-talet var han anställd vid Folkkonstteatern i Peking.

I novellerna i den här samlingen är det ofta en man som funderar över sina minnen. Dessa minnen kan innehålla stora svårigheter. De flesta som berättar fick avbryta sina studier eller sitt arbete och skickades ut på landet för att kroppsarbeta, och en del levde farligt under kulturrevolutionen. Livet blev inte det de drömde om som unga. Men fast minnena ofta är sådana är tonen ändå lugn och lite sorgsen och novellerna skakar inte om läsaren.

I samlingen finns också humor som i novellen Vid havet som handlar om en ung man som får tillfälle att resa med en grupp äldre människor till badorten Beidaihe. De är två människor från arbetsplatsen som får tillåtelse att resa och meningen med detta är att dessa yngre personer ska kunna hjälpa de gamla. Men den andre medföljande är en omöjlig lat person. Åtminstone i den unge mannens ögon.

Den novell som jag känner starkast för är ändå Ärtblomma som handlar om hur livet ändrades genom politiken som i så många av de andra novellerna, men framförallt om personliga missade möjligheter till kärlek, och funderingar om varför det aldrig blev någonting.

Jag tycker att samlingen ger läsaren en hel del. Det är mycket stämning i berättelserna och jag känner att jag har fått en liten bit av Kina genom dem. Jag har läst åtminstone en roman av Gao Xingjian för länge sedan, innan jag började blogga. Eventuellt har jag läst båda två som finns översatta till svenska. Men nu får jag faktiskt lust att läsa dem igen, eller om det är för första gången. Jag tror att de kommer att säga mig mer nu när jag är lite äldre och har mer tid för läsning.

När jag köpte ett spinnspö åt farfar – novellsamling av Gao Xingjian, Forum 2000. Översättning och inledning: Göran Malmqvist.

De två romanerna av Gao Xingjian som är översatta till svenska är Andarnas berg och En ensam människas bibel.

Gao Xingjian tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2000. Om Gao Xingjian på svenska Wikipedia och på den engelska.

Tisdagstrion – Bär, frukt och grönsaker

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer

Evas bok av Marianne Fredriksson (1927-2007) är en roman som handlar om Adam och Eva och deras söner. Jag läste den för länge sedan och minns inte mycket mer än att jag tyckte att den var bra. Men en sak är säker. Ett äpple har stor betydelse i Evas och Adams historia.
Romanen publicerades första gången 1980.

Ticke tack! av Lennart Hellsing (1919-2015) med illustrationer av Lena Sjöberg. Jag tycker så mycket om Lennart Helsings ramsa om Peter Palsternack och i boken får man även träffa Selma Selleri och Gabriel Gräslök.
Den äldsta utgivningen av ramsan och sången Ticke Tack! som jag hittar är i Våra sånger, en sångbok för skolan från 1957. Men just den här boken publicerades första gången 2014.

Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif. Huvudpersonen i romanen är en flygkadett i den pakistanska krigsmakten. Hans far, som var en högt uppsatt officer, har hittats död hängande i en takfläkt och det konstateras att han har begått självmord. Men sonen tror att fadern har blivit mördad. Romanen är byggd kring en verklig händelse, en flygolycka i augusti 1988 i Pakistan där landets president och överbefälhavare general Zia ul-Haq omkom.
Romanen publicerades första gången 2008 (A Case of Exploding Mangoes) och kom i svensk översättning 2010.

Om du vill ha fler boktips på frukt- och grönsakstemat kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Biografi över en klänning – Novell av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

April månads författare i Novelltolvan är Jamaica Kincaid och jag har läst hennes novell Biografi över en klänning. Den handlar om en liten flicka på Antigua som är Jamaica Kincaids barndomsö, och jag tror att hon har utgått från ett foto av henne själv när hon fyllde två år.

Jamaica Kincaid är en intressant författare som jag har haft som prioriterad och därför läst en hel del av. Här länkar jag bara till hennes novellsamling På flodens botten som jag har läst. Det finns också ett inlägg om novellen Flicka som inleder den samlingen på min blogg. Länkar till mina inlägg om andra böcker av Jamaica Kincaid hittar du via den här länken.

Biografi över en klänning är en mycket bra novell. Den är precist och rakt skriven och stramt berättad och författaren använder sig mycket av parenteser där hon hänvisar till vad hon visste och kände som mycket liten och vad hon vet och hur hon har det som vuxen. Det är en stark novell där man både känner barnets utsatthet och moderns svårigheter. Så här börjar den:

Klänningen jag har på mig på det svartvita fotot som togs när jag fyllde två år var en gul klänning i bomullspoplin (ett tyg med lite ojämn struktur som började tillverkas i den franska staden Avignon och kom till England med hugenotterna, men det kunde jag inte veta på den tiden) och det var min mor som hade sytt den åt mig. Den nyansen av gult, färgen på min klänning som jag har på mig när jag var två år, var samma nyans av gult som kokt majsmjöl, mat som min mor alltid ville att jag skulle äta i den ena formen (som gröt) eller den andra (som pudding, den stärkelserika delen av mitt middagsmål) eftersom det var billigt och därför lätt att få tag i (men det visste jag inte på den tiden) och eftersom hon trodde att mat med färgerna gult, grönt och orange var särskilt vitaminrik och att kokt majsmjöl skulle vara särskilt nyttigt för mig. …

Biografi över en klänning – novell av Jamaica Kincaid, Novellix 2021. Översättning: Gun-Britt Sundström.
Novellen publicerades första gången 1992 (Biography of a Dress).