Den här boken köpte jag på bokrean förra året, men har jag läst den? Nej det har jag inte gjort. Ändå vill jag så gärna läsa Landet som icke är av Christa Wolf (1929-2011). Romanen skildrar ett fiktivt möte mellan de två tyska poeterna Heinrich von Kleist (1777-1811) och Karoline von Günderrode (1780-1806). Inga långa liv alltså, och tydligen begick båda dessa poeter självmord.
Att jag inte har läst Christa Wolfs roman beror antagligen på att jag äger den och inte behöver passa någon lånetid på biblioteket – och så kommer så mycket emellan. Kanske är enda möjligheten att jag tar med den bland mina tolv hyllvärmare?
Landet som icke är av Christa Wolf, Lind&Co 2022. Översättning: Margareta Holmqvist. Förord: Martin Lagerholm. Romanen publicerades första gången 1979 (Kein Ort. Nirgends) och kom i svensk översättning första gången 1982.
Oskuldens minut är den sjunde och sista boken i Sara Lidmans Jernbanesvit. Det var länge sedan jag läste de övriga så när jag skriver att den här sista inte verkar byggd riktigt på samma vis som de övriga så kan jag ha fel. Jag minns de tidigare som mer sammanhängande historier. Oskuldens minut är en löst sammansatt roman. Den består av berättelser om olika personer i byn Ecksträsk på 1920-talet. Vissa återkommer flera gånger.
Jag har försökt läsa den här boken en gång tidigare, men gav upp mitt i. Orsaken till att jag inte läste den till slut förra gången var att personerna dök upp i boken som om jag redan visste vilka de var och deras inbördes förhållanden. Jag mindes så lite av de tidigare sex romanerna. Nu bestämde jag mig för att strunta i det. Jag googlade lite för att förbereda mig, men i stort sett kom personerna till mig som förra gången. Det visade sig att jag mycket väl kunde läsa boken ändå och få mycket ut av den. När jag accepterade förutsättningarna fick jag en samling historier om de här människorna, om mer eller mindre svåra familjeförhållanden, om skuldsättning, om kärlek och död.
Språket är fantastiskt. Starkt och närvarande. Vissa av historierna är mycket drabbande. Personerna framstår som människor med egenheter och brister. Jag är glad att jag ändå la in den här romanen som en av årets hyllvärmare. Sara Lidman var en kraftfull berättare. Hon är kritisk till att bönderna fick så dåligt betalt för sin skogsmark och att de som köpte berikade sig storligen på deras bekostnad. Men inget är enkelt och rätlinjigt och programmatiskt i den här romanen. Berättelserna känns som en del av den verklighet som har varit.
Barndomens kalla nätter av Tezer Özlü (1943-1986). Hon var en turkisk författare och Barndomens kalla nätter handlar både om hennes barndom och delar av hennes liv som vuxen. Hon bodde först i mindre städer i Turkiet och flyttade vid tio års ålder till Istanbul där hon var elev på en Österrikisk skola för flickor. Berättelsen är inte kronologiskt upplagd utan glimtar från olika tider i författarens liv blandas. Det handlar alltså om minnen och det finns stark närvaro i texten och mycket kropp. Den handlar också om övergrepp på mentalsjukhus. Barndomens kalla nätter är den första roman av Tezer Öslu som är översatt till svenska (1924)
Ankomstens gåta av V.S. Naipaul (1932-2018) handlar också om minnen. Det är en självbiografisk berättelse om en yngling som kommer från Trinidad till England för att studera, om hans utveckling och om förhållandet mellan det främmande landet och honom. Den unge är av indisk släkt. Han studerar, han börjar skriva och så småningom bosätter han sig i Wiltshire, inte så långt från Stonehenge. Han hyr en stuga som tillhör ett stort gods. Där skriver han och tar långa promenader i omgivningarna. Ankomstens gåta publicerades första gången 1987 (The Enigma of Arrival) och kom i svensk översättning samma år.
Gå, gick gått av Jenny Erpenbeck. Gå, gick gått kan man tycka är en lite egendomlig titel, men när man läser Jenny Erpenbecks roman förstår man. Det är naturligtvis gehen, ging, gegangen och det hänsyftar på undervisning i tyska för invandrare. Romanen handlar om Richard, en nyligen pensionerad tysk professor i Berlin, och där ockuperar en grupp unga asylsökande Oranienplatz. Richard tar kontakt med dem. Han vill intervjua dem och skriva om dem. Ett projekt att arbeta med nu när han har blivit pensionär. På tyska kom romanen 2015 (Gehen, ging, gegangen) Och i svensk översättning 2017.
Om du är nyfiken på fler böcker av utomnordiska författare kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.
Det kom just två nya böcker till bokhyllan, böcker som inte alls är nya, men nya hemma hos oss.
Svartvita bilder och andra noveller av Bodil Malmsten (1944-2016) ville jag ha därför att det är så bra och praktiskt att äga en novellsamling istället för att låna den på biblioteket. Äger man den själv kan man läsa en novell i taget om man vill och det vill jag gärna. Den här boken innehåller två novellsamlingar av Bodil Malmsten, Svartvita bilder från 1988 och Undergångarens sånger som kom 1998. Några fler novellsamlingar av Bodil Malmsten kan jag inte hitta, men som vi vet finns det gott om kortare texter i hennes loggböcker.
Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten, Modernista 2019.
Down and Out in Paris and London av George Orwell (1903-1950) publicerades första gången 1933. Den är självbiografisk och handlar om hans fattiga år i Paris i slutet av 1920-talet och i England då han begav sig ut på luffen som research för att kunna skriva bokens brittiska del. Down and Out in Paris and London är hans debutbok. Den kom i svensk översättning 1973 och i en nyöversättning 2023.
Down and Out in Paris and London av George Orwell, Penguin Classics 2020.
Det verkligt viktiga – minne, kropp, plats är en självbiografisk bok som består av 26 korta stycken som innehåller tankar, minnen och reflektioner om livet och samhället. Kroppen är en utgångspunkt, Maria Hambergs egen kropp som har drabbats av sjukdom och årens gång. Platsen är också viktig och rötterna bakåt i tiden. Maria Hamberg kommer från Norrgällsta, en by i Ångermanland, en trakt där hon har rötter bakåt i tiden med lantbruk och bagarstuga och tunnbrödsbak. En hel del av det gamla finns med, glimtar och minnen av hennes mormor och farmor.
Men Maria Hamberg stannar inte vid det. Lika viktig är tidens gång och alla förändringar som har skett med åren. Jordbruk blev olönsamt och lades ner. Hennes mor använde aldrig bagarstugan. Hon bakade tunnbröd i köket och fadern rev det oanvända uthuset. Som med alla minnes- och reflektionsböcker är det fragment vi får ta del av, fragment som kanske inte ens är sanna. Vad minns man? Vad har man fått berättat? Och vad har man gjort om i sitt minne? Vi läsare är hänvisade till det författaren minns och det författaren vill berätta. Men mig ger det som finns i den här boken en rik bild och en stark känsla för platsen och människorna, särskilt för kvinnorna.
Det verkligt viktiga är en lugn bok, vardaglig och eftertänksam, med fint språk. Jag tycker mycket om Maria Hambergs sätt att skriva. Orden hon väljer. Språkmelodin. Det betyder inte att texten är idyllisk. Det finns mycket som stör, och detta är inte menat som något negativt. Tvärtom. Författarens svåra sjukdom, faderns häftiga humörsvängningar och minnena från åren som industriarbetare i sydligare delar av landet, som är något helt annat än tillvaron på landsbygden i Ångermanland, ger djup och gör att jag uppfattar det författaren skildrar som verkligt liv. Jorden, kornet, grönsakerna, marken, platsen, gråa dagar och dålig ork. Fast Maria Hamberg skildrar många svårigheter är Det verkligt viktiga en bok som jag lätt läser igenom och som ger många bilder och tankar och en känsla av människans styrka.
Det verkligt viktiga – minne, kropp, plats av Maria Hamberg, Ordfront 2025.
Ännu en av våra många böcker av Graham Greene (1904-1991), England Made Me. Det är en tidig Graham Greene publicerad första gången 1935. Det var hans sjätte roman och den kom året efter It’s a Battlefield. Jag citerar baksidestexten:
Antony Farrant is back home after lying and cheating his way through one job after another in the Far East. When his adorning sister Kate sets him up with a role in Stockholm as bodyguard to her boss and lover, megalomaniac financier Krogh, Antony seems set on a path to redemption. But when he receives orders from Krogh that offend his own sense of decency, he begins to leak information to a down-at heel journalist …
En roman av Graham Greene som utspelas i Stockholm, den vore kanske spännande att läsa.
England Made Me av Graham Greene, Vintage Classics 2020.
Den smala lyckan är en novellfläta. Det innebär att det bästa är att läsa alla novellerna på en gång, ungefär som om man läste en roman. Den smala lyckan skulle till och med kunna kallas roman. Novellerna hör ihop. De handlar om ett gäng brevbärare och det som händer dem. Resor, kärlekar, vardagslivet på fritiden, sammankomster i en bokcirkel, nedskärningar på jobbet och annat. Efterhand får läsaren veta mer och mer samtidigt som brevbärarna kommer till att förstå varandra bättre.
Men inte förstår man andra människor helt och fullt. Hur kan man riktigt förstå vad som gör att en annan människa tar livet av sig? Vi läsare får glimtar ur dessa brevbärares liv. Det är inte mycket egentligen. Resten får vi fundera över. Det är det som är så bra med den här flätan. Den ger små fragment ur det vanliga livet som vanliga människor lever. Fast en så kallad vanlig människa är kanske inte så vanlig. Vad menar vi med vanlig?
Men jag uppskattar att den här boken handlar om brevbärare och inte om berömda arkitekter, kulturpersonligheter eller utslagna. Det är faktiskt inte jättevanligt att skönlitteratur handlar om vanligt folk. För mig känns det som om Hans Gunnarsson berättar något om vår tillvaro här i Sverige. Något som finns i verkligheten. Fast texten innehåller upprörande händelser är tonen sval. Resultatet blir en underhållande novellfläta med mycket allvar.
Den smala lyckan – en novellfläta av Hans Gunnarsson, Bonniers 2025.
Till dagens tisdagstrio har jag valt tre böcker som handlar om svunna tider men samtidigt är de högst relevanta idag, inte bara på grund av litterär kvalitet utan också genom vad de handlar om.
Den första är Sånt händer inte här av Sinclair Lewis (1885-1951) som kom 1935 (It can´t happen here). Då hade redan Hitler blivit rikskansler i Tyskland och etablerat en diktatur. I Siclair Lewis roman händer detsamma, fast i USA. Där får Demokraternas kandidat Berzelius ”Buzz” Windrip majoritet i valen och blir president. Vi känner igen en del av taktiken från ett modernare presidentval. Demagogi, lögner och stora löften till arbetare och medelklass. Alla ska få det bättre samtidigt som mer pengar ska satsas på det militära och skatterna ska sänkas. Presidenten får makt att stifta lagar utan medverkan av kongressen. Systemet med en dömande, en lagstiftande och en verkställande makt ersätts med presidentens diktatur. En fascistisk, korporativ stat skapas. Romanen kom på svenska 1936 och 2017 kom en reviderad översättning.
Gilead av Marilynne Robinson handlar om en präst i en landsorshåla i USA år 1956. Eftersom kristen religion betyder mycket i USA och vissa kristna ledare stödjer den förändring som sker i landet nu tycker jag att den är högst relevant. Men när jag läste Gilead upplevde jag prästen John Ames som en ärlig man. Han är gammal och skriver nu ett brev till sin sjuårige son där han berättar om sitt liv och om släkten bakåt. Prästen Ames var säkert emot abort, vilken kristen präst var inte det år 1956? Men jag upplever ändå honom som en man med stor medkänsla med andra människor. Gilead är en mycket fin roman. Den publicerades första gången 2004 och kom 2007 i svensk översättning.
Gatan av Ann Petry (1908-1997) vill jag ha med här därför att det verkar som om den nuvarande administrationen i USA vill skriva om historien. Gatan är på sina håll i landet förbjuden på grund av att den handlar om rasism, sexövergrepp och fattigdom. Huvudperson är den ensamstående unga mamman Luthie Johnson. Berättelsen börjar med att hon kommer till en gata i Harlem i New York för att titta på en lägenhet. Genast, innan Luthie Johnson ens har sett lägenheten, känns miljön illavarslande. I bottenvåningen sitter en stor kvinna med onda ögon i fönstret och fastighetsskötaren verkar underlig och farlig. I trapphuset är det smutsigt och luktar illa. Och lägenheten är sunkig och mörk och liten, men vad ska Luthie Johnson göra? Hon har inte råd att hyra något dyrare. Romanen publicerades första gången 1946 (The Street) och kom på svenska 1947. År 2022 publicerades en reviderad översättning.
Om du vill ha fler tips på litteratur om och från USA kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.
Jag hittar en liten larv i min säng på morgonen. Det finns inget bra fönster att kasta ut honom genom och jag mosar eller dödar inte en levande varelse om jag inte måste. Jag kommer att göra mig omaket att bära den här tunna, svarta, hårlösa lilla larven nerför trappan och ut i trädgården.
Novelltolvan fortsätter och denna månad är Lydia Davis författaren som Ugglan & Boken tipsar om. Det är jag glad för eftersom jag aldrig har läst något av henne och när jag först såg hennes namn hos Ugglan & Boken trodde jag att jag aldrig hade hört talas om henne tidigare. Men när jag hade lånat novellsamlingen Samarbete med fluga på biblioteket visade sig det vara fel. Nu minns jag svagt att jag sett något om hennes noveller, och i synnerhet om en av hennes superkorta – två rader bara, titelnovellen Samarbete med fluga. Jag citerar hela den som ytterligare ett smakprov på hur Lydia Davis kan skriva:
Jag skrev det där ordet på papperet, men han lade till apostrofen
Här, precis som i novellen Larven, som jag också har läst och som börjar med raderna som jag har citerat högst upp i det här inlägget, är flugan och larven inte en den utan en han. Det gör dem nästan förmänskligade och det gör slarvet hos författaren i larvnovellen nästan tragiskt. Men bara nästan. Man ler när man läser. Lite förvånat. Sedan stannar bilderna kvar. Jag ser den mörka trappan med all sitt damm och smuts, och den lilla, lilla larven som är där någonstans.
Dessa två noveller som är skrivna liksom bara konstaterande kan man sedan tänka länge på. Ur Larven kan man få tankar på sitt eget slarv, på fåfänga åtgärder, på om det är någon mening med att hjälpa en annan varelse, på larver man har fått i håret när man suttit under ett träd, på oönskade larver på ens plantor eller larver som äter upp våra kläder. Eller skillnaden mellan den lilla, lilla ynkliga och den jättelika allsmäktiga. Och så vidare.
Vad vi kan få ut av novellen Samarbete med fluga lämnar jag öppet. Märk väl att det inte betyder att jag tycker att vi inte kan hitta både det ena och det andra i den.
Larven- novell av Lydia Davis ur samlingen Samarbete med fluga och andra noveller, Sekwa 2012. Översättning: Erika Söderström/Kapish produktion. Novellsamlingen publicerades första gången 2007 (Varieties of Disturbance: Stories).
Lycia Davis är en amerikansk författare och översättare från franska. Hon har skrivit noveller, romaner och essäer och band annat översatt Marcel Proust. Två av hennes novellsamlingar och en enstaka novell finns översatta till svenska.
Tunneln och andra berättelser innehåller fyra noveller och Tunneln är den första och den räknas som en surrealistisk klassiker.. Den och novellerna Hunden och Huset handlar var och en om en människa som hamnar i mycket egendomliga situationer. De har alla en övernaturlig anstrykning, men författaren håller en saklig ton och ibland är det nästan som om det vore verkligt. Novellen Det välgödda korset skiljer sig från de tre andra. Den är en satir över Schweiz och landets historia.
Det är intressant att läsa något av denne författare som jag aldrig har bekantat mig med tidigare. Berättelserna är hållna i en ton som gör att jag inte rycks med, men undrar mycket över vad det hela ska utmynna i. På så sätt blir de ganska spännande. Ändå tror jag att man skulle kunna läsa dem flera gånger och kanske hitta nya saker i dem. Här är ett litet citat från titelnovellen:
Också i restaurangvagnen var allt som vanligt, fastän ingen plats var ledig och tunneln kunde ha väckt uppmärksamhet hos någon av resenärerna eller betjäningen som serverade wienerschnitzel och ris. Den unge mannen hittade tågmästaren, som han kände igen på den röda väskan, vid utgången från restaurangvagnen. ”Vad önskas!” frågade tågmästaren, som var en storvuxen lugn man med en omsorgsfullt ansad svart mustasch och ett par båglösa glasögon. ”Vi befinner oss i en tunnel sedan tjugofem minuter”, sade den unge mannen. (Sid. 10)
Tunneln och andra berättelser av Friedrich Dürrenmatt, Ellerströms 2024. Översättning: Jan Erik Bornlid. Efterord: Rebecka Kärde. Berättelserna publicerades mellan 1952 och 1990 med flera bearbetningar däremellan.
Friedrich Dürrenmatt (1921-1990) var en Schweizisk författare, dramaturg och regissör. Han skrev både noveller och romaner och några av dem är kriminalhistorier. Jag har stoppat in Domaren och hans bödel i min spänningslista.
Mösstanten 